S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.


MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Gotland

Sommaren 2018Posted by Eva Thu, July 12, 2018 21:57:33

Den 2/7 lämnade vi Klaipeda efter att ha väntat på att vind och vågor skulle lägga sig något.

Det var ändå mycket sjö kvar och ganska mycket vind i början och motvind. Det blev en snabb och skumpig färd, de första 10 timmarna snittade vi 6,5 knop trots kryss i gropig sjö. Sedan minskade vinden något och vi fick en fin nattsegling och även nästa dag blev det fin segling. Vi la till i Burgsvik på södra Gotland efter 171 nm vilket tog 1 dygn och sex timmar. Bakom oss i den lilla hamnen låg en segelbåt som brutit masten i den hårda vinden två dagar tidigare (anledningen till att vi stannade några dagar extra i Klaipeda).

Nästa morgon fick vi lift till affären med hamnkapten, för lite matinköp. Sedan kryssade vi vidare till Stora Karlsö.

Där la vi till på turbåtens plats. Det gick bra eftersom vi kom dit efter sista båten för dagen gått. Vi gick en långpromenad på ön och tittade på grottor, fåglar, fyren och Linné´s ask.
Fågelskådare
Tordmuleoch sillgrisslor i massor
Grottan "Stora Förvar"
Linnés Ask

Vidare seglats norrut mot Gotska Sandön där vi ankrade upp tidigt på morgonen efter en fin nattsegling, i början långsam kryss men sedan härlig slör i god vind på platt vatten.
Vi passerade Visby
0ch fick en fantastisk solnedgång

Vi ankrade på sydsidan av ön, så nära området med ankringsförbud (i vårt sjökort) som möjligt för att få lite sjölä. Vi sov några timmar innan vi tog jollen in för att utforska ön. Mycket sand, öde stränder, tallskog, orchidéer, myror och sälar. Det blev en lång promenad, 19 km innan vi var tillbaka vid jollen igen.

Långa fina folktomma stränder
En del vägar var tunga att gå påBakom planket fick man skåda sälarOrchidéer
Tallskog
Nästa morgon seglade vi vidare mot fastlandet.





Klaipeda, Liauen

Sommaren 2018Posted by Mats Tue, July 10, 2018 12:42:04

Vi lämnade Kalningrad kl 02:50 (broöppningen kl. 3 för de i den inre marinan) på morgonen för att gå till Litauen. Först 20 NM för motor genom kanalen till Baltijsk där vi skulle klarera ut och sedan ytterligare 80 NM till Smiltynes Jachtklubas där vi skulle ligga under Klaipedabesöket. Vi angjorde marinan kl. 3 på morgonen. Det tog tid p.g.a. motvind. Seglad distans blev 125 NM istället för beräknade 100 NM.


Dagen efter blev det sightseeing, först till fots i staden och sedan med buss ut på landsbygden. Guiden berättade att Klaipeda betyder ”horrific footprint” och mycket i Klaipeda handlar om att lämna sina ”fotspår”.

Det blev besök på Ventes Rages, en ornitologisk station och museum. Därefter färja över Lagunen till Kuriska Näset med besök på sanddynerna och Thomas Manns sommarstuga.


På kvällen bjöd den Litauiska delegationen på avslutningsmiddag i marinan.

Eva tillsammans med reportern Niklas från På Kryss och Jacob från Bornholm. Niklas var med från Gdansk till Kaipeda för att skriva om eskadern.
Dagen efter skulle vi segla på lagunen till Nida. De som inte ville segla med egen båt, det blåste 22 m/s, kunde följa med på ett historiskt segelfartyg som förr användes på lagunen. Angelinas djupgående var för stort så det blev fartyget för oss och buss tillbaka.


Vi blev kvar ytterligare två dagar på marinan p.g.a. hård vind från fel håll innan vi kunde sätta kurs mot Gotland. Tiden ägnades åt strandpromenader och ölprovning.





Kaliningrad, Ryssland

Sommaren 2018Posted by Mats Tue, July 03, 2018 23:47:44

Inklareringen till Ryssland görs i Baltijsk som är Rysslands västligaste stad och ligger vid Baltijska sundet på Wislanäset.

Efter att ha fått tillstånd via VHF att gå in i sundet gick vi till Border Control dit vi blev ledsagade av kustbevakningen.

Inklareringen gick förvånansvärt smidigt där 6-8 personer från olika myndigheter kollade visum, pass och båtpapper, ställde massa frågor och genomsökte båten m.m. Alla var glada och trevliga och två pratade engelska vilket underlättade då vår ryska har vissa brister.

Kaliningrad ligger en bra bit in i landet. Man kommer dit via en 40 km lång kanal som börja i Baltijsk. Det var seglingsförbud i kanalen så det blev motorgång 4 timmar in till Kaliningrad. Kanalen kantades av många krigsfartyg, gamla nedlagda fabriker, nya och gamla kraftverk och pampiga lagerlokaler.


Det finns två marinor inne i Kaliningrad. Den lite modernare, Marina of the Museum of World Ocean hade tillgång till dusch. För att komma dit var man tvungen att passera en bro och kraftledning med 17,9 meter fri höjd. Vår mast är 17,5 meter inkl. VHF-antenn. Strax innan vi skulle passera kraftledningen fick vi besked om att det var högt vattenstånd, +0,35 meter. Det skulle ge oss en marginal på 5 cm varför vi stannade vid den lite mer omoderna Fish Boat Marina.

Marina of the Museum of World Ocean

Bron och kraftledningen

Fish Boat Marina

Hamnplanen på Fish Boat Marina såg ut som baksidan på en gamal bilverkstad

Men utsikten åt andra hållet var desto vackrare

Arrangörerna hade ordnat ett fullspäckat program med sightseeing tills fots och med buss, besök på museum och fotbolls-VM.

Busstur till badorten Svetlogorsk

Bärnstensbrytning

Sångtävling på bussen. Danmark vann med låten Bornholm Bornholm

Sightseeing på stan till fots bland kyrkor

och statyrer

Bargata längs kanalen med tillfälle till en elvaöl

Våra nya tyska vänner på båten Seewolf, en HR 42F

I Kaliningrad spelades några av VM:s fotbollsmatcher. Vi lyckades inte få tag i biljetter till matchen Spanien-Marocco men såg den på storbilds-TV på Fan Fest tillsammans med flera tusen andra fotbollssupporters. Eva snackade in oss på VIP-området så vi kunde äta och dricka under matchen.

Fotbolls VM:s maskot (till höger)

I väntan på att fotbollsmatchen skulle börja spelade en blåsorkester gamla fina hårdrockklassiker.

Vi gick tillbaka till Fan Fest området dagen efter för att se matchen mellan Danmark och Frankrike. Inte samma drag denna dag.



Polen

Sommaren 2018Posted by Eva Mon, July 02, 2018 09:57:32

Framme i Leba i Polen blev vi mottagna av en svensk Hallberg-Rassy som visade sig känna Angelinas förra ägare och av det Tyska TV-teamet som genast bjöd med oss på en utflykt nästa dag.

Utflykten bar av till en känd jättestor sanddyn nära Leba dit vi åkte först med taxi sedan elbil sista biten. Sanddynen ligger på ett näs mellan Östersjön och en polsk sjö. Det var kul att se och var en fin vandring upp på de höga sanddynerna.

Innan vi kastade loss ”lånade” vi ut ett sjösjukeplåster till den stackars tyska reportern som legat sjösjuk hela seglingen från Bornholm till Polen.

Svaga vindar när vi startade seglingen men plötsligt ökade vinden till 18 m/s och regnet vräkte ner. Vi hann precis få ner Storseglet för att inte ha för mycket segel vid så mycket vind. Det blev en bra snabb segling 15-16 m/s på slör/läns ända in i hamnen i Hel, beläget längst ut på Helhalvön. I hamnen var det nästan lika mycket vågor som utanför då det är öppet under pirarna. Vi fick hjälp att lägga till av den danska båten Alpha med Lars, Jacob och det tyska TV-teamet ombord, de kom i hamn precis före oss. Det blev en angörings både på Angelina och på Alpha innan vi stupade i säng.

TV-teamet in action

Efter sovmorgon och frukost gick vi en långpromenad längs stranden på östra Helhalvön.
Efter lunch seglade vi vidare till Gdansk.

På väg in i Gdansk.

Midsommarfirande i väntan på broöppning.

Direkt när vi angjort gick vi till Night Market, en festplats med olika maträtter och öl (där vi fortsatte midsommarfirandet tillsammans med våra danska vänner, TV-teamet och arrangörerna.

Marina Gdansk

Nästa dag, lördag, gick vi och tittade på Gamla Stan i Gdansk, riktigt fint.

Kanske man ska ha en soppa till lunch…

Men se upp för parkeringsböter (de sätter ”fotboja” runt däcket)

Kl 18 var det samling för Polsk välkomstkväll med mat och öl (och Rally-briefing). Vi är 22 båtar som deltar i Regattan, en svensk, en dansk, en polsk, en litauisk och resten tyska båtar. Dessutom en svensk reporter från tidningen ”På Kryss”, ett par polska fotografer, arrangörer, det tyska TV-teamet m.m.

På kvällen var det Fotbolls-VM match Sverige-Tyskland som vi fick se på en storbilds-TV på hotellet. Vid halvlek var vi Svenskar och Danskar glada då Sverige ledde med 1-0, länk till På kryss, men tyvärr slutade matchen 2-1 till Tyskland.

Tidig söndagsmorgon, avsegling kl 03.55 eftersom bron öppnar 04.00 för oss. Regn och åska när vi lämnade Gdansk denna morgon. Sedan blev det en fin segling mot Kaliningrad.





Bornholm

Sommaren 2018Posted by Eva Sun, July 01, 2018 11:25:18

Äntligen semester och segling igen. Denna sommar ska vi vara med på något som heter South Coast Baltic Rally. Det är ett arrangemang som drivs gemensamt av hamnarna i norra Tyskland, Bornholm, Polen, Kalingrad, och Litauen, och sponsras med EU-pengar. Totalt 22 båtar ska vara med i år från och med Gdansk.

Det tjuvstartar i Svaneke på Bornholm måndagen den 18 juni kl 19. Lördagen den 16 juni seglade vi från Stärnö Vindhamn i lätta vindar, motvind. Det blev kryss hela vägen till Christiansö, seglad sträcka 76 nm i stället för 50 om vi sluppit kryssa. Ganska mycket vind när vi angjorde hamnen på Christiansö i mörker kl 02 på natten.

Vi stannade hela söndagen på Christiansö och fick en fin dag där, promenerade runt ön och tittade på fåglar, sälar och grodor.

Vi förstår oss fortfarande inte på den danska sopsorteringen????

På måndagen seglade vi till Svaneke där vi la till i ytterhamnen. Kl 19 var det dags för Välkomstmiddagen med den danska kommittén. En fantastisk middag på en uteservering i en gammal båt i Svaneke hamn. Det var två tyska båtar, en dansk båt, och vi som är den enda svenska båt i denna regatta. Dessutom var det tre tyska arrangörer, en dansk fotograf och ett tyskt TV-team (tre personer).

Svaneke hamn:

Tisdagen bjöds vi på en Gourmet-tur på Bornholm. Vi åkte med två snabba motorbåtar till tre hotell/restauranger på ön (Melsted, Stammershalle och Vang), där vi fick mat och dryck. Det blåste ganska mycket så det blev en studsig färd med ribbåten vi åkte, det var kul men något blött. Maten var fantastisk, en förrätt med pilgrimsmussla på första stället och olika smörrebröd på det andra och sist smårätter á la Bornholm.


Onsdag morgon lämnade vi Svaneke för att segla vidare mot Polen. Lite vind och medvind när vi började segla så vi satte gennakern (nyreparerad hos Hamel) och seglade med god fart.
Vinden ökade efter hand, plötsligt hördes ett brak och gennakern låg i vattnet, den hade spruckit från toppen och ända ner längs båda kanter så den bara hängde ihop i nederkanten. Det blåste då ca 9 m/s, vilket tydligen var för mycket för vår gamla solblekta trotjänare. Sedan fick vi en bra segling vidare mot Leba i Polen där vi kom i hamn kl 22 efter 89 nm.





Sverige och hemma igen

Mot Europa igenPosted by Eva Sun, September 10, 2017 21:34:38

Lördagen den 9 september kl 15.00 angjorde vi hemmahamnen Hermans Heja i Sölvesborg. En bra bit utanför Valjeviken blev vi mötta av två båtar från SSS (Sölvesborgs Segelsällskap), det var Rune och Gunnar som kom ut för att möta oss och segla in tillsammans med oss.

Eftersom vi bestämt att vara i hamn kl 15:00 seglade vi långsamt med bara en liten flik av genuan utrullad för att inte komma in för tidigt. Regnet vräkte ner men vi kände oss ändå välkomna hem när släkt och vänner från båtklubben stod och väntade på oss. Även lokaltidningen BLT mötte upp och kom för en intervju (länk till reportaget i måndagens tidning).

Gästflaggorna från alla länder vi besökt hissade och det stora flaggspelet.

Peter hälsar oss välkomna hem och lämnar över blommor från SSS.

I en vecka har vi varit i Sverige.
Första hamnen i Sverige blev Malmö där vi besökte en Volvo Penta-verkstad och fick vår läckande kylvattenpump lagad. I Malmö passade vi också på att hälsa på Evas dotter Alexandra och pojkvännen Safet, som precis flyttat till Malmö och skaffat lägenhet där.

Vidare seglade vi till Höllviken där vi hälsade på Angelinas förra ägare Tommy och Lena. Där blev vi bjudna på jättegod grillmiddag och en mycket trevlig kväll.

Passage genom Falsterbokanalen

Vi ankrade utanför Abbekås där vi hade en egen grillkväll.

Kåseberga hamn

Ale Stenar vid Kåseberga

Vi gjorde även mellanlandningar i Simrishamn och Åhus för att njuta lite mer av friheten innan vi seglade den sista biten hem. Nu har vi lite att göra innan det är dags att återgå till vardagslivet och arbete.

Om ett par dagar kommer det ett blogginlägg med en summering av vårt äventyr.





Tyskland och Danmark

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, September 03, 2017 21:49:38

Helgoland är en tysk ö i Nordsjön ca 35 M från kusten. Den charmiga ön är ett populärt turistmål där kurhotell, ett rikt fågelliv och taxfree shopping lockar. Dieseln kostar 8:50 SEK så vi passade på att toppfylla tanken.

HelgolandMassor med havssulor, men inga albatrosser smiley
Gladaste havssulan på ön
En av många sälar

När man går uppför Elbe till Brunsbüttel, där man slussar in till Kielkanalen, är det viktigt att man har koll på tidvatten och strömmar. Vi lyckades pricka in det perfekt och hade 3-4 knops medström uppför hela floden. Fick slussa in ensamma i stora slussen.

I marinan i Brunsbüttel låg vi långsides, utanpå tre mindre båtar. Givetvis skulle den näst innersta båten iväg tidigare än tidigt morgonen efter. Strax före kl. 6 var vi uppe för att flytta på oss. Det var en lugn fin morgon så vi beslöt att lämna hamnen vi också. Vi kom inte långt innan dimman slog till och sikten försvann under ett par timmar. Spännande att möta 150 meter långa containerfartyg i en smal kanal i dimma.

En av alla de färjor som korsar kanalen just när man passerar

Oljetanker som höll på att vända mitt i kanalen

När de mötande fartygen kör om varandra blir det trångt

Halvvägs genom kanalen tändes laddningslampan på instrumentpanelen – kilremmen till extrageneratorn hade gått av. När vi stannade i Rendsburg för att byta rem upptäckte vi att axeltätningen till kylvattenpumpen läckte, inte så mycket men vattnet droppar gärna ner på kilremmarna. Vi upptäckte också att remmen legat emot kylvattenslangen som nötts kraftigt, det var nästan hål. Remmen byttes och kylvattenslangen lagades provisorisk. Förhoppningsvis skulle den hålla till vi kom till Sverige igen.

Före detta kilrem

I slussen i Holtenau slussade vi ut tillsammans med ett större containerfartyg, två segelbåtar och tre roddbåtar! En av roddbåtarna hade svensk flagga. Det var ett gäng Göteborgare som var på besök på Kiels roddklubb.

Slussen i Holtenau


Vi ankrade utanför Orthmüle Marina i Heiligenhafen. Nästa dag flyttade vi in i marinan för att kunna fylla Angelina med öl och vin från Calles. På kvällen grillade vi vid hamnens fina grillplats.

Grillning i solnedgången

Det blev en nattsegling till Danmark. Ett besök i fiskrökeriet är ett måste i Dragör. Två sorters rökt lax, deller (danska fiskbullar) och krabbsallad inhandlades för våra sista danska kronor. Det räckte till två luncher och en middag.

Solnedgång på väg till Danmark

En av gränderna i DragörDansk cykel

Nu är vi snart hemma igen. Vi räknar med att angöra hemmahamnen Hermans Heja lördagen den 9 september kl 15:00 (om vindgudarna är med oss).



Holland

Mot Europa igenPosted by Eva Tue, August 22, 2017 23:21:36

Kanaler, slussar och broar är det som gäller i Holland. Det blir en hel del motorgång, trots att man kan segla vissa sträckor om man inte har motvind (vilket vi hade i början). Det blir också en hel del väntan på slussning och på att broar ska öppnas. Vissa järnvägsbroar öppnas bara morgon och kväll, andra broar öppnas så fort det kommer segelbåtar.

En del vill inte vänta på broöppningar...

Broöppning för oss och alla andra.

Vi gick kanaler från Vlissingen (på gränsen mot Belgien) upp till IJsselmeer norr om Amsterdam för att sedan gå ut i Nordsjön (det finns kanaler att gå vidare österut men de är något grunda för vår båt som har ett djupgående på 2,1m ).

Ibland ligger kanalerna högre än omgivningen.

Det är inte bara små båtar i kanalerna.
Vilken sida ska man gå om en rödgrön prick??????

Middelburg var en fin liten stad, med typiskt holländska hus och många smala kanaler.

Willemstad hette nästa stad vi stannade i. Vi låg mitt i centrum i den mysiga staden. Kanalen runt staden är formad som en stjärna, som vi promenerade runt på vår kvällspromenad.

I sjön IJsselmonde, precis söder om Amsterdam, stannade vi en natt och en dag för att vänta på nattkonvojen som vi skulle följa genom Amsterdam. Den startade kl 23.40. Då gick 13 segelbåtar i konvoj genom Amsterdam. Man gör detta på natten för att inte störa trafiken så mycket, när många broar (bl a motorväg- och järnvägsbroar) behöver öppnas för att släppa igenom båtar. Det är en spännande upplevelse.

Efter sista järnvägsbron la vi till vid en kaj mitt i sta’n (egentligen fick man bara ligga där för att vänta på broöppning, men de flesta stannade där för att sova några timmar så det gjorde vi också). Nästa morgon gick vi vidare till hamnen Sixhaven, som visade sig vara en väldigt trång hamn där de knödde in många fler båtar än vad som fanns platser till (vi låg först på tvären utanför tre båtar som inte kunde komma ut förrän vi flyttade oss, sedan fick vi en ”riktig plats”).

Vid kaj i Amsterdam.

Amsterdam....

I Amsterdam passade vi på att åka runt med vår jolle (försedd med svensk flagg) på kanalerna mitt inne i staden. Det var ett kul sätt att se Amsterdam, husbåtar som ligger längs kanalerna, turbåtar och småbåtar som åker runt och folk och cyklar på broar, gator och kaféer.

Bland husbåtar...Smala fina kanaler
På kvällen tänds broarna...

I IJsselmeer stannade vi i Lelystad där vi bl a tittade på Batavia, en replica av ett skepp från 1600-talet. Vi låg kvar en extra natt i Lelystad pga mycket vind och åska innan vi seglade vidare upp till Makkum i norra Ijsselmeer där vi skulle genom sista slussen för att komma ut i Nordsjön.

Batavia

Vi passerade 57 broar och 10 slussar på vår segling genom Holland (de broar vi åkte jolle under är inte medräknade).



Sofia skriver

Mot Europa igenPosted by Eva Sat, August 19, 2017 11:58:36
Tack så jättemycket för att jag fick segla med er en vecka!

Seglingen var fantastisk förutom den dag jag blev sjösjuk.
Naturen på kanalöarna var helt otrolig!

Allt på resan var verkligen toppen om man bortser från regnvädret på Sark.

Ett extra plus var att jag fick äta crumpets i mängder.



England (och lite Belgien)

Mot Europa igenPosted by Mats Thu, August 10, 2017 21:32:11

Seglingen över Engelska Kanalen började utan vind men efter någon timme började det blåsa allt mer. Det blev en solig och fin segling till Studland Bay strax väster om Isle of Wight där vi ankrade en natt för att slippa gå in genom The Needle och angöra Portsmouth i mörker.

Studland Bay omgiven av vita kalkstensklippor

The Needle är det västra sundet mellan Isle of Wight och England och är ökänd för sitt ”race”. Det är kraftiga tidvattenströmmar, som i kombination med relativt litet djup och ojämn botten, skapar branta vågor, virvlar och ”overfalls”. I vår bok står att ”the area is liable to be uncomfortable at the best, in heavy weather it can be dangerous”.

Vad hade vi för väder då? Hård vind 16-18 m/s, ösregn och dålig sikt. Vi var tvungna att segla vidare då vi skulle lämna av Sofia som skulle flyga hem och hade bara två dagar på oss. Dagen efter skulle det blåsa ännu mer. Men det gick fint, lite blött men en härlig segling i halvvind och själva inloppet till The Needle som vi bävat lite för var inga problem alls för Angelina.

Isle of Wights västra udde.

Väl innanför Isle of Wight pågick Cowes Week, en stor regatta. Förutom Volvo Ocean Race-båtarna var ARC-vinnaren Rambler och båtarna från Clipper Round the World Race där liksom ytterligare ett par hundra tävlingsbåtar.

När vi gled fram för revad genua i våglä från Isle of Wight och försökte hålla oss ur vägen för de seglande växte hornen ut. Vi rullade ut hela genuan och forsande fram i den hårda vinden, tillräckligt fort för att inte amatörklassen kunde komma ikapp smiley

En av Volvo-båtarna

. ARC-vinnaren Rambler

Clipper-båtarna

I Royal Clarence Marina fick vi sista gästplatsen, långsides precis vid hamnkontoret. Marinan ligger på västra sidan av Portsmouths hamn. Med färja gick det dock snabbt att ta sig över till andra sidan för shopping, sightseeing m.m.

Det visade sig att det fanns några platser till i marinan.


När vi släppt av Sofia på tåget tog vi en buss till Marine Super Store, en underbart stor båttillbehörsbutik med prisgaranti på alla varorna. Det blev stövlar till Eva (ja-det regnar i England också) och en massa annat som vi inte visste vi behövde.

The Spinnaker Tower i inloppet till Portsmouth hamn.

På söndagen lämnade vi England för att gå mot Vlissingen i södra Holland och korsa Engelska kanalen där den är som smalast, vid Dover – Calais. Det är en segling på ca 200 M och med rätt planering skulle vi kunna var framme på tisdag morgon. Väder vind och ström gick som omväxling i vår riktning och för att slippa slussa in i till en okänd marina vid midnatt, valde vi att ankra på den Belgiska sidan av Westerschelde, mittemot Vlissingen.

Vår lappade genacker klarade ännu en segling.

Möte på Kanalen.

Det blev en annorlunda ankring, på svaj i 3 knops ström som vid 4:a-tiden på morgonen bytte riktning. Inte långt ifrån oss passerade ett pärlband med pråmar och lastfartyg. På morgonen efter slussade vi in i hamnen i Vissingen óch fick en plats i marinan. Men mer om det i nästa inlägg.

Belgisk soluppgång



Kanalöarna

Mot Europa igenPosted by Eva Thu, August 03, 2017 00:51:23

Nu har vi kommit till platser där det finns en dimension till i seglingen och hamnlivet. Tidvatten och strömmar är väldigt spännande och ovant för oss nordbor. På Guernsey var tidvattenskillnaden som mest 9,1 meter, det är mycket. I hamnen har man en sill (kant) som gör att vattnet stannar kvar inne i hamnen, denna sill är 4,2 meter över nollnivån och då var det 2 meter på djupaste platsen i marinan. Där låg vi, som har ett djupgående på 2,1 meter (alltså stod vi på botten när det var lågvatten). När det var högvatten var det nästan 8 meter djupt.

Sill som håller vattnet kvar i marinan.

På Guernsey fick vi besök av Evas dotter Sofia. Först tittade vi på Little Chapel, klätt i mosaik (bitar av trasigt porslin) både ut- och invändigt.

Nästa dag åkte vi buss runt och tittade på Guernsey och vandrade några sträckor.

Fina vyer.Glad Sofia.

Vägen ut till ön Lihou Island, dit man bara kan gå när det är lågvatten.Klättring, Sofia på väg till toppen av klippan.

Lördagen tog vi en färja ut till ön Sark. På ön finns det inga bilar, man kan åka häst-och-vagn eller traktor.
...eller så kan man hyra cyklar
... men man får inte cykla nerför.

Vi valde att gå. Som tur var tog vi den tidiga färjan klockan åtta så vi fick ett par timmar med hyfsat väder när vi promenerade runt ön. Vi gick bl a ut till Little Sark där det går en spektakulär väg.

När vi kommit dit började det regna och sedan regnade det mer och mer.

Det fanns elstängsel, Mats laddar mobilen...

På söndagen lämnade vi Guernsey. Klockan 11 var det tillräckligt djupt vatten, så vi kom ut ur marinan och bort till bränslebryggan där vi tankade billig diesel, 6,50 sek/l. Sedan seglade vi med strömmen mot Alderney. Som mest kom vi upp i 10 knop, tidvattenströmmar är bra, bara man lyckas följa med dom och inte mot.

På Alderney la vi till vid en boj (det finns ingen riktig marina där). Vi fick en härlig solig dag då vi promenerade runt ön och tittade på fåglar, fort, grisar, stränder mm.

Ett av alla fort.

Några av de 12000 Havssulorna som häckar på fågelöarna vid Alderney.Sofia och Eva i solskenet.

Bakskärmen på en bil... på den här ön har folk humor.Ett fort vid en fin strand.En annan fin strand
Hopp!Roliga hus i byn.



Summering av överseglingen

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, July 23, 2017 21:39:18

Klockan två på morgonen den 21 juli gled vi in i St Peters Port på Guernsey. Sista biten över Biscaya och in i Engelska Kanalen fick vi en gale (styv kuling). Vi slörade de sista tjugofyra timmarna i en vind på 15-20 m/s och forsade fram under ett par timmar med en snittfart på 10 knop (med lite hjälp av medströmmen).

Svårt att se mötande fatyg i vågorna.

Solnedgång

Detta var den mest krävande överseglingen hittills. Egentligen inte så jobbig, men i jämförelse med de tidigare överfarterna vi gjort som varit lugna och fina. Det började bra med 2 dygns ganska hård bidevind, sedan 6 dygns kryssande i gropig sjö. Sista två dygnen fick vi mycket vind akterifrån, men då gick det å andra sidan undan.

Snabblunch

Loggbok måste skrivas även om det gungar.


Vid flera tillfällen såg vi valar. Det är alltid lika fascinerande att se dessa stora djur. Vi ett tillfälle var vi tvungna att starta motorn för att inte krocka med två Kaskelotvalar som simmade på kollisionskurs. Bäst att vara på säkra sidan. Innan vi lämnade Azorerna läste vi om en engelsk Hallberg Rassy som sjönk efter en kollision med en val på samma rutt som vi seglade. Här är artikeln.

Valar

Delfiner

Vem lägger ut en mooring på 3000 meters djup?


På Biscaya träffade vi på Ioda, en fransk båt vi pratat med i hamnen på Sao Miguel och som avsegade samtidigt som oss. De hade valt att gå norrut från Sao Miguel enligt den traditionella rutten och hade först kryssat två dygn för att sedan gå för motor tre dygn genom stiltjebältet. Därefter hade de fått mycket vind under flera dygn. Det känns som om vi valde rätt väg och gick österut i början.

En stormsvala slog sig ner och vilade i sittbrunnen ett par timmar en natt.

Lite fakta från överseglingen:

1542 nm blev den seglade sträckan (alltså gick vi en omväg på 324 nm)
11,5 dygn tog överseglingen
5,6 knop blev snittfarten
30 timmar gick vi för motor (vid för lite vind)
2 segelbåtar såg vi på hela tiden
5 gånger såg vi valar
9 dagar fick vi besök av delfiner

2 havssköldpaddor dök upp halvvägs, mitt ute i ingenting
4 grader sjönk vattentemperaturen 19-15°C – FÄRDIGBADAT!



9 dygn från Azorerna

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Wed, July 19, 2017 21:50:56

Äntligen vind från rätt håll, dock kanske lite mer än önskat för att passera Biscaya. Efter ett halvt dygn med stiltje och motorgång seglar vi sedan i natt halvvind 10-15 m/s. Det går undan, sällan under 7 knop. Ganska höga vågor samt sol och regn om vartannat. Vinden ska, enligt prognosen, hålla i sig ett dygn till för att sedan öka lite till innan det mojnar ordentligt. Gissar på knappt tre dygn kvar till Guernsey. Vi får nya prognoser två gånger per dygn och de ändras från gång till gång vilket ökar spänningen :-)

I natt fick vi sällskap av en trött stormsvala som kom och vilade ett par timmar på durken i sittbrunnen.

Position 19/7 13:00 UTC 46 12N 09 35V

6 dygn från Azorerna

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Mon, July 17, 2017 09:37:07
Vi kryssar vidare mot Guernsey. Efter att ha kryssat i sex dygn börjar vi tröttna på att allt lutar 20-35 grader hela tiden så att det är svårt att göra saker. Vi har därför gått norrut eller nordväst (blir det ju) och nu kommit upp till stiltjet där vi gått för motor några timmar medan vi passat på att duscha och ha det skönt i solen.

Vi hade nyss besök av en flock delfiner som hoppade högt och visade upp sig. Om några timmar har vi seglat halvvägs och då blir det traditionsenligt bubbel. Nu går vi österut igen och imorgon har prognoserna lovat vridande vind så vi slipper kryssa.

Position 16/7 13:00 UTC 43 35N 16 20V

4 dygn från Azorerna

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Sat, July 15, 2017 12:27:46
Den traditionella rutten från Azorerna till Engelska Kanalen är att först gå norrut till 45N och därefter styra ONO. Ett stort stiltjebälte norr om Azorerna medförde att vi i så fall skulle varit tvungna att gå tre-fyra dygn för motor innan vi skulle få vind för att kunna sätta kurs mot Engelska Kanalen.

Vi valde att istället gå en rutt söder och öster runt stiltjebältet. Vi har bra vind men tyvärr rakt i nosen. Det innebär att vi kryssar mot NO, med bogen växelvis mot Lissabon och Grönland. Det går sakta i färdriktningen men vi seglar i alla fall.

Vi har inte börjat fiska än, men snart är det färska köttet uppätet och då ska draget i vattnet.

Position 14/7 13:00 UTC 41 31N 17 37V

2 dygn från Azorerna

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Wed, July 12, 2017 17:26:51
Avsegling från Ponta Delgada på Sao Miguel den 10/7 kl 13. Sedan har vi haft två dygn med bra segling för bidevind. Vi har kunnat gå en ganska bra kurs men har nu behövt styra nästan rakt österut. Enligt väderprognoserna får vi gå österut något dygn innan vinden vrider så vi kan komma i önskad riktning igen.

Igår såg vi två Kaskelotvalar som följde båten och simmade på kollisionskurs på vår läsida. Eftersom det inte går att styra bort från dom då om de kommer för nära startade vi motorn, då stannade de upp och försvann akterut.

Position 12/7 13:00 UTC 40 21N 21 37V kög 85gr

Östra Azorerna

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, July 09, 2017 22:53:29

Det är 95 M mellan Terceira och Sao Miguel vilket tar knappt ett dygn att segla. Efter två timmars motorgång fick vi en fin segling för bidevind i ganska svaga vindar. Inklareringen i Ponta Delgada var en av de smidigaste hittills. Det tog bara 10 minuter att besöka hamnkontoret, polisen och immigration.

Containerfartygen tar även med bilar mellan öarna.
En härlig blandning av gammalt och nytt i Ponta Delgada.

På Sao Miguel fick vi besök av Yani och Maria som tagit en charterresa hit för att träffa oss. Vi tog med dom på en liten segeltur till Ilheu da Vila utanför grannstaden. Det är en liten vulkanaö med öppning i sida in till badbar lagun inne i kratern.

Ilheu da Vila

Precis när vi ankrat utanför ön kom Policia Maritima och sa att vi inte fick ankra där. Vi hade besökt polisen vid hamnkontort som gett oss klartecken men det hjälpte inte. Vi fick flytta oss, ankra utanför hamnpiren och bada från båten istället.

"Segling va ju inte så dumt...."

Vi hyrde bil tillsammans med Yani och Maria två dagar för att få se ön. San Miguel är den mest ”turistiga” av Azoröarna och här fanns det massor att se. Förutom miljontals med Hortensia bjuds det på bad i varna källor och underbara vyer.

Fyra meter höga Hortensiahäckar är en vanlig syn.

Bad i en naturlig pool i havet där det rinner ut varmt vatten från den närliggande vulkanen.

Poolen sedd uppifrån.

Blommande träd vid en av vulkansjörna.

Kratersjöarna Lagoa Verde och Lagoa Azul.

Akvedukt.

Glada turister på äventyr.

Besök på en annanasodling.

En specialitet här är att utnyttja värmen i marken och laga mat i nedgrävda grytor. Givetvis provade vi denna rätt på en restaurang i den närliggande byn.

Bad i en varm källa.

Yani, Maria Mats och Eva badar i 36 gradigt järnhaltigt vatten.


Middag på Tosca, en av Ponta Delgadas bästa restauranger. Menyerna var som dagstidningar.


I morgon eller på tisdag lämnar vi troligtvis Azorerna för att segla till Guernsey. Det är en segling som tar 10-15 dygn beroende på vindstyrka och vindriktning. Vi kommer att försöka lägga in ett par blogginlägg under överseglingen via satellit och med hjälp av Evas dotter Sofia.



Mellersta Azorerna

Mot Europa igenPosted by Eva Sun, July 02, 2017 01:20:51

Faial

På ön Faials östra sida ligger staden Horta. Det är den plats alla som seglar till Azorerna kommer till. På piren i Horta ska man göra en målning som visar vilka båtar som varit där. Angelina har ju varit där förut med förra ägaren Tommy, vi letade efter deras målning från 1993 och 1999, men den var tyvärr övermålad, vilket de blir efter ett tag när färgerna börjar synas dåligt.

Hela piren är full av målningar.

Så här blev vår bild

”Peters café sport” är seglarnas mötesplats

Horta är Hortensiornas ö.

Pico

Vi tog färja över till Pico eftersom det inte finns någon bra hamn eller ankring där. Där hyrde vi en bil och körde runt och tittade på massor av fina platser.

Vulkanen Pico

Vi hittade en egen lavatunnel

Lavaformationer

Vinodlingar

Lavatunnel ”Gruta das Torres”

Sao Jorge

Vi seglade i fina vindar till Vila das Velas på ön Sao Jorge där vi ankrade utanför marinan nedanför en hög klippa där massor av Gulnäbbad Lira skränade i skymningen.

Vi hyrde bil tillsammans med Frederic och Melanie på den franska båten Arwen, som vi lärt känna under resan.

På toppen av ön.

Melanie och Frederic

Bad i en ”natural pool” fantastiskt fint men bara 19 grader i vattnet.

Utsikt

Hike

Det var fest i byn där det bjöds på ost, bröd och vin (allt lokalt från Sao Jorge). Alla seglare var där. Vi umgicks med en tysk, en engelsk, en holländsk, en amerikansk och flera franska båtar. Mycket trevlig kväll.

Terceira

På seglingen till Terceira passerar man mellan Sao Jorge och Pico. Det är där det är som mest valar vid Azorerna. Vi hade en perfekt segling med gennaker mellan öarna och såg valar vid fyra tillfällen, totalt tio stycken (stora valar som sprutade höga valsprut).


Dessutom hade vi många delfiner som lekte hos oss en stund.

Och som om det inte skulle vara nog fick vi napp, en fin liten tonfisk som blev en lagom middag åt oss när vi ankrat upp.

Vi ankrade utanför marinan i Angra do Heroismo. Det var ganska många båtar som ankrade och många i marinan eftersom det var festival i sta´n. Staden är med på Unescos Världsarvslista med massor av fina hus, restaurerat i gammal stil efter en jordbävning.


Ankring utanför hamnen och badstranden.

Vi gick en vandringsled på Monte Brasil där vi bl a fick se hjortar.

...och massor av liljor.

På Terceira är Bullfighting en stor grej (även kallat Bull on a rope). Tjuren släpps ut på en avspärrad gata där folk sitter uppe på balkonger och murar. De modigaste är ute på gatan och retas med tjuren som springer runt och blir argare och argare. Ibland hoppar tjuren upp på murar och välter ner folk eller jagar runt dom på en åker. Tjuren sitter fast i ett rep som ett gäng starka män håller i så att de inte kan komma hur långt som helst. Detta var vi ju bara tvungna att beskåda.

Även på denna ö hyrde vi bil tillsammans med Arwens besättning.

Bad i ”natural pool.

Furnas Do Enoxfre, där det ryker och ångar mystiskt i ett vulkaniskt lavafält.

Gruta do Aldar do Carvao – En fantastisk djup vulkan som man kunde gå ner i, 90 m ner där var en sjö.

Nedgången i vulkanen inifrån.

Melanie nere i en lavatunnel.

Vyer





Västra Azorerna

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, June 18, 2017 23:00:24

Azorerna är en Portugisisk ögrupp mitt i Atlanten som består av nio öar i tre grupper. Den västra gruppen utgörs av Flores och Corvo, den mellersta av Faial, Pico, São Jorge, Terceira och Graciosa och den längst till öster av São Miguel och Santa Maria.

Flores är blommornas ö

I anslutning till marinan på Flores fanns en fin grillplats med flera murade grillar och bord med tak över. En av de första kvällarna grillade vi tillsammans med Elisabeth och Vim på båten Bengt. Under kvällen dök det upp fler och fler seglare från de andra båtarna så det blev ett riktigt stort grillparty efter ett tag.

För att få se Flores hyrde vi bil en dag tillsammans med Elisabeth och Vim. Det är svårt att beskriva hur fint Flores är med ord så det får bli med bilder istället.

Det finns många kratersjöar på Flores

En annan sjö
Otroligt många vattenfall

Utsiktspunkt där man kan se 22 vattenfall samtidigt.

Vyer från några andra utsiktsplatser...

Och så några bilder som visar att det inte är lätt att hitta en ankarvik eller en annan hamn än marinan i Lajes på ön Flores.

Porto Ponta Delgada

Porto Fajã Grande
Rekommenderad ankarvik (enl. vår "pilot book") i Fajã Grande. Dock med tillägget att det bör vara lugnt väder.


På Corvo är det ännu svårare att angöra med egen båt så vi fuskade lite och tog färjan dit. Det går en färja per dag från huvudstaden Santa Cruz dit man kunde ta sig med lokalbuss. Men färjan från Corvo kommer tillbaka efter att sista bussen går mot Lajes så vi var lite tvekande hur vi skulle göra och letade tidtabeller på nätet. Av en slump såg vi att det en gång i månaden gick en färja även från Lajes – två dagar senare. Färjan la till precis bakom Angelina - privatfärja skrattade våra amerikanska båtgrannar.

Färjan Ariel bakom Angelina

På väg uppför backen från hamnen på Corvo undrade en ”local” om vi skulle upp till Caldeirão, vulkanen. Det skulle vi och då pekade han på en minibuss och sa att den gick till dit. Vilken service. Minibussen tog oss de 5 km till kanten på vulkankratern där vandringsleden ner i kratern började. Det blev en fin tur runt sjöarna nere i kratern i växelvis sol och dimma.

Kratern Caldeirão

Kraterinnevånare
Dimman kom och gick

Sedan gick vi tillbaka ner till hamnen igen och var där lagom tills att färjan skulle gå.

Vila Nova med hamn

Hundar i Vila Nova (Samma bild på hundarna såg vi efteråt i vår "pilot book".

Söder om Santa Cruz på Flores ligger en grotta. Eva, som stod bredvid styrmannen, pekade på den och kommenterade grottan. Han kunde ingen engelska utan styrde dit istället för att visa oss den. Gruta dos Enxaréus är 50 m lång och 25 m bred och har varit ett gömställe för pirater förr i tiden. Väl framme vid grottan styrde han in färjan i grottan, vände runt och sedan ut igen.

Eva vill också köra båt
Gruta dos Enxaréus
Inne i grottan


Efter en vecka på Flores seglade vi vidare till Horta på Faial. De 135 NM tog knappt ett dygn i lätta vindar.







Summering av överseglingen

Mot Europa igenPosted by Eva Thu, June 08, 2017 21:09:18

Vi seglade gennaker mer än ett dygn i sträck innan vi tog ner den när vinden ökade. Sista dygnet fick vi mycket regn och ganska mycket vind 10-15 m/s. Vi seglade fort, 6-7 knop och surfade 8-9 knop på vågorna. Regnet vräkte ner akterifrån så det blev riktigt blött och kallt.

På kvällen den 6 juni kom vi fram till Lajes marina på ön Flores. Det var mörkt och regnigt men trots en väldigt liten hamn gick det bra eftersom våra vänner på svenska båten Bengt tog emot oss. Vår österrikiska vänbåt Anima IV flyttade sig och la till utanpå oss så vi fick plats vid kaj (han har en mindre båt så vi kunde inte ligga utanpå hans båt).

Lite fakta från överseglingen:

2457 nm blev den seglade sträckan (alltså gick vi en omväg på 270 nm)
19 dygn och 11 timmar tog överseglingen
5,3 knop blev snittfarten
55 timmar gick vi för motor (vid för lite vind)
3 segelbåtar såg vi på hela tiden
3 gånger såg vi valar
7 dagar fick vi besök av delfiner
2 flygfiskar störtade på däck
10 grader sjönk vattentemperaturen 28-18°C
Det blev en lugn och fin översegling

Här kommer bilder…

Härlig segling
Häftig himmel
Glöd i horisonten
Nedladdad väderfil. Vi är vid det gröna märket och ska till det röda. Vi försöker balansera mellan högtryck med lite vind (söder om oss)och lågtryck med mycket vind (norr om oss).
Nappar, näe tång på kroken
Portugisisk örlogsmanKladdkaka med bananDelfiner bredvid båtenKreativ champagneglashållare (halvvägs)Härlig gennakerseglingStilla hav, inte en krusning, mitt på atlanten Tapas-lunch PizzamiddagDimmaDelfiner igenSista dygnet var det kallt smileyFramme i Lajes, den lilla marinan på Flores.





Atlanten 17:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Sun, June 04, 2017 17:23:00
Seglingen går fortfarande fint i ganska svaga vindar. Nu har det blålila vattnet vi vant oss vid blivit gröngrått, nästan som hemma, och så har vi fått dimma. Annars har vi haft varma sköna dagar men kalla nätter (långkalsonger på, det är ju bara 20 grader). Det händer inte så mycket här, dagarna rullar på. I morse när vi skulle sätta gennakern fastnade den i "strumptratten" och det blev en ganska stor reva som vi nu precis lagat med spinnakertejp (nu är tejpen slut). Det enda segel som vi inte bytt sedan vi köpte Angelina är gennakern. Vi tänkte att den används inte så mycket och bara i lätta vindar så den gamla duger nog. Det har visat sig vara helt fel då vi använt gennakern väldigt mycket. Tyget är nu sprött av uv-ljus, så vi får köpa mer spinnakertejp på Azorerna och ett nytt segel när vi kommer hem, alternativt tejp för att täcka de ytor på seglet som inte redan är tejpade. Position 4/6 12:00 UTC 36.55N 36.47V Vattentemp 19 gr (brrrrrrr)

Atlanten 15:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Sat, June 03, 2017 20:07:14
Två dygn med lite vind. I går hade vi inte en krusning på vattenytan samtidigt som vi hade höga dyningar från tre olika håll uppemot 3-4 m höga. En overklig kombination. Tur att dyningarna är långa. Den sydliga rutten vi hållit de senaste dygnen har medfört 20 timmar motorgång varvat med långsam segling och gennakersegling. Att ruttvalet var bra visade sig då vi fick ett mail från våra kompisar på Tacoma som ligger ca 200 NM före och lite mer norr om oss. De hade haft en dag med 9-13 m/s snett framifrån och höga branta vågor emot. De senaste två dygnen har vi sett två andra segelbåtar - på riktigt, inte bara på AIS:en. Tidigare har vi bara sett lanternorna från två andra segelbåtar på två veckor. Det är lättare att se få se valar än segelbåtar här på Atlanten. Men det är klart, de är ju större. Position 2/6 12:00 UTC 43 57N 40 19V kög 51 gr Vattentemp 21 gr

Atlanten 13:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Thu, June 01, 2017 12:04:38
Seglingen går fortsatt fint med bra distanser avverkade varje dygn och bra väder. Det ska komma ett väderomslag med mer vind och ostlig vind lite längre norrut, så vi håller oss söder om det vädret, tills det passerat, vi vill inte kryssa mer i Atlantvågorna.

Vi har haft några fler delfinbesök, det är alltid lika roligt när de leker runt båten och tävlar i bogvattnet. Man kan ligga på fördäck ca en meter ovanför dom och se deras glädje att ha hittat en båt att leka med.

Inatt passerade vi 10000 NM seglade sedan vi lämnade hemmahamnen i Sölvesborg för snart ett år sedan. Så då blev vi ju tvungna att fira med champagne igen, stackars oss...

Planen för Azorerna är att gå till ön Flores, som ska vara en av de vackraste öarna, namnet betyder Blommor. Sedan har vi tänkt besöka flera av de 9 öarna under ca en månads tid.

Position 31/5 12:00 UTC 32.59N 44.09V
Vattentemp 22 gr.

Atlanten 11:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Tue, May 30, 2017 10:48:22
Vi har fått lite mer vind och slörar åt rätt håll i god fart. Förra dygnet snittade vi 6.0 knop och gjorde 144 NM.

Vi såg knölvalar som sprutade och hoppade högt flera gånger bredvid Angelina. När Eva tog fram kameran försvann de genast ner i djupet.

Igår passerade vi halvvägs till Azorerna och hade då 1093NM (ca 2000km) kvar. Det firades med champagne och tryffelchoklad.

Nätterna har vi delat in i fyra vaktpass 19-23, 23-02, 02-05, 05-09. Under tretimmarspassen försöker vi sova i 30 minuter därefter kollas navigationsinstrumenten, vind och segel samt ev. lanternor från andra båtar. Sedan sover vi 30 minuter igen osv. Nätterna är fuktiga och iskalla men det uppvägs av en enorm stjärnhimmel och massor av mareld i vågskvalpet från båten.

Angående Martins fråga om positionen dag 3 så stämmer den. Vi kryssade, gjorde låååånga slag och kom då långt ifrån vår planerade rutt.



Position 29/5 12:00 UTC 32.24N 49.55V
Vattentemp 22 gr

Atlanten 9:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Sun, May 28, 2017 10:36:23
Seglingen går fortsatt fint i ganska svaga vindar, soligt och fint väder.
Det flyter förbi massor av Portugisiska örlogsmän, det är ett slags koloni av hydrozoer som flyter uppe på ytan med hjälp av en luftfylld "påse". De är väldigt fina, men kan brännas rejält, så vi badar inte.
Igår hade vi besök av delfiner för första gången på denna överfart. De stannade bara och lekte runt båten en liten stund, sen försvann de igen. Man tycker de borde vilja leka länge, det är glest mellan båtarna här ute.


Position 27/5 12:00 UTC 31.14N 54.46V
Vattentemp 23 gr
Lufttemp 22 gr (kl 3 på natten)
Lufttemp dagtid 30 gr

Atlanten 7:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Fri, May 26, 2017 15:04:46
Två dygn med fin segling i rätt riktning. Senaste dygnet kög 60 gr fög 5-6 kn i 5-6 m/s strax för om halvvind. Lugn sjö.

Det har blivit betydligt kallare i luften och bara 24 gr i vattnet. Luvtröjor har letats fram för nattpassen. Man känner sig påpälsad efter 6 månader i badkläder.

I går mognade alla våra bananer - Samtidigt! Trots inköp av gröna bananer på olika ställen och vid olika tidpunkter. Kladdkaka med banan till lunch, långfil och banan till frukost.

Vi har börjat fiska. Tyvärr är det enda vi fått hittills ett stort antal ruskor Sargassotång.
Någon som har recept på tillagning av Sargassotång, med eller utan banan?



Position 25/5 12:00 UTC 28.40N 58.13V
Vattentemp 24 gr

Atlanten 5:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Wed, May 24, 2017 10:44:11
Efter 5 dygns kryssande har vinden äntligen vridit så vi kan segla önskad kurs.
På dessa dygn har vi seglat 622 NM vilket tagit oss 475 NM mot målet.
Alltså en omväg på 150 NM pga vind och strömmar emot.

Hittills har vi sett två andra segelbåtar och tre fartyg på avstånd.
Det ena fartyget, från Filippinerna, anropade oss på radion.
Det var en pratglad kille som hellre ville ut och segla med sin fru än att vara ute 9 månader till havs med 20 andra killar.
Han hade varit i Sverige och hade massor med frågor om vår segling.

Hittills har vi haft mestadels soligt väder och bara enstaka regnskurar.

Tack för alla kommentarer på bloggen. Vi kommer åt dessa via satellit och uppskattar att läsa dem. Tyvärr kan vi inte svara på kommentarerna.

Position 23/5 12:00 UTC 22.26N 60.25V
Kög 50gr fög 5.5knop vind 6.5m/s

Atlanten 3:e dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Sun, May 21, 2017 19:55:39
Seglat vidare norrut på bidevind. Gjort ett slag på morgonen och går nu rakt österut.
Andra dygnet gick som vanligt i trötthetens tecken och vi sov nästan hela tiden i omgångar.
En flygfisk hittades på däck i morse. Det är det mest spännande hittills.

Position 21/5 12:00 UTC 23:37N 62:52V
Vind 7-11 m/s
Vattentemp 26gr

Atlanten 1:a dygnet

Mot Europa igenPosted by Sofia Fransson Sat, May 20, 2017 17:41:23
Nu är vi på väg lite, senare än planerat, och har seglat ett dygn.
Seglar bidevind 4-7 knop norrut.
Planen är att gå upp till 31N 56V innan vi svänger av österut mot Azoererna.
Den nordostliga vinden tvingar oss lite längre västerut än planerat.

Position 19/5 12:00 UTC 19.44N 62.52V

Vattentemp 28 gr, djup > 6000 m

St Martin och Sint Maarten

Karibien 2017Posted by Mats Mon, May 15, 2017 21:30:03

St Martin är en bra utgångspunkt för en atlantöverfart. Bra priser på mat, d.v.s nästan som i Sverige och ett stort utbud av allt man kan tänkas behöva. Fem vändor till Super-U blev det innan matförrådet ombord var uppfyllt.

Nyttigheter för att hålla oss vakna på nätterna.

Därefter var det dags att ta hand om tvätten. Även om man inte har så mycket kläder på sig här så samlar man på sig en hel del smutstvätt och salta handdukar m.m. Vi hittade en nybyggd ”Laverie” med nya fina maskiner och baguette-automat. Tvätt och tumling för 5 resp. 3 Euro. Vi brukar inte tumla tvätten då den torkar på någon timme om man hänger upp den ombord. Iaf i vanliga fall. Precis när tvätten var nerpackad i påsar så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. När vi väntat en kvart och det fortfarande regnade passade vi på att tumla tvätten. Det var tur, för det fortsatte att regna hela dagen.


Bunkra vatten och diesel gick snabbt och smidigt i Marina Fort Louis. Nu har vi 800 liter vatten och 400 liter diesel vilket bör räcka under det tre veckor som seglingen till Azorerna tar. Båten nedan tankade samtidigt som oss. Den var fullastad med "leksaker" som Water-jets, surfbrädor, vattenrutschkana m.m.

Sedan återstod bara lite småfix och genomgång av rigg. Sånt man kan göra i lugn och ro medan man väntar på ett bra väderfönster. Det verkade som om vårt väderfönster skulle komma söndag måndag (14-15 maj).

Filtret före watermakern tätas.

På fredagen upptäckte vi ett skadat vant (vajer som stöttar masten) En kardel hade gått av på babord toppvant. Det blev jolle in i lagunen till Sint Maarten, den Holländska sidan av ön, till en rigg-verkstad. Visst kan vi hjälp till sa dom - i slutet av nästa vecka. Men vi tänkte segla iväg på söndag sa vi. Efter lite dividerande blev vi lovade hjälp direkt på lördag morgon om vi hann med sista broöppningen kl 17. Full fart tillbaka med jollen (3 NM), snabbt hejdå till Tacoma och Barbasol, upp med ankaret, runt ön för motor och var framme vid bron med en kvart till godo.

Mats kollar riggen
Broöppning.

Kl. 8 på lördag morgon började riggkillarna byta toppvanten. De upptäckte att även ett mellanvant var skadat och rekommenderade att vi skulle byta alla vant på stormasten. Vi övervägde detta, då vanten inte bytts sedan Angelina var ny 1990. Nackdelen förutom kostnaden var att vi inte skulle komma iväg som vi hoppats då arbetet skulle ta ett par dagar att utföra. Verkstan var fullbokad men kunde klämma in oss när det blev luckor. Tanken på en atlantöversegling med tveksamt skick på riggen kändes inte helt ok så vi beslöt att följa deras rekommendation.

Riggkillarna från FKG byter vant.

På söndag kväll kom Hasse och Karin på Barbasol över på middag. De hade med sig lasagne, vin och valnötskaka. Tacksamt att bjuda såna kompisar på middag. Som tur var hade vi inte hunnit börjat med matlagningen själva.

Nu är det måndag och arbetet med riggen pågår för fullt. Vi hoppas att vi kan komma iväg på onsdag morgon då väderprognosen ser fortfarande lovande ut.


Leguan vid kanalen.

Anguilla

Karibien 2017Posted by Eva Mon, May 08, 2017 02:31:15

När vi lämnade Virgin Islands visste vi att vi skulle få motvind hela vägen österut till Anguilla, men det är bara att gilla läget om man ska tillbaka åt öster, eftersom det nästan alltid blåser ostliga vindar här så här års. Vi hade 75 NM att segla om det inte var motvind. Seglingen blev tuff med mycket sjö och vinden rakt emot, så Eva blev sjösjuk för första gången sedan Nordsjön och sov det mesta av seglingen. Sträckan vi kryssade blev 132 NM, det tog 26 timmar.

Framme vid Anguilla ankrade vi i Road Bay.

Precis innanför stranden ligger det en saltpond. Där var det ett rikt fågelliv med bl a Styltlöpare, änder (som jag inte vet namnet på) och vita hägrar.

och en spännande spindel.

Vi tog en båttur ut till Sandy Island som är en liten ö med stränder, några palmer och en restaurang. Dagen tillbringades med att snorkla och ha semester.

En dag tog vi en taxi till Little Bay, där man skulle kunna klättra ner till den lilla stranden. Det gick inte eftersom någon hade tagit bort repet man skulle använda för att klättra ner. Vi hittade en stig ner till en klippa bredvid och simmade in till stranden. Det var en magisk plats med häftiga färgglada klippor med grottor och superklart, turkost vatten. Under vatten var det ännu bättre då snorklingen var fantastisk.

Tillbaka till Road Bay promenerade vi, man får passa på att motionera benen när man är iland.

British Virgin Islands

Karibien 2017Posted by Mats Mon, May 01, 2017 18:04:47

I 25 dagar har vi nu seglat runt i British Virgin Islands eller BVI som ögruppen kallas lokalt. BVI omfattar fyra större och ett 60-tal mindre öar. Att detta är ett seglingsparadis märks inte minst på mängden charterbåtar och då främst katamaraner som ligger i klasar i alla ankringsvikar. De många segelbåtarna, småöarna och de korta avstånden medför en segling som påminner om segling i den svenska skärgården. Fast det är varmare, vattnet är turkost och kristallklart och snorklingen är helt fantastisk.


På Anegada letade vi efter de flamigos som skulle finnas här men såg inga. Däremot fanns många lååånga fina sandstränder som t.ex. Pomato Point där vi ankrade och Cow Wreck Beach som vi besökte landvägen.

Saltpond utan flamingos

Lång egen strand
Mindre egen strand

Ön Anegada är en del av the Horseshoe Reef som är världens tredje största barriärrev. När vi lämnade Anegada stannade vi till vid revet, 12 NM ut, för att snorkla. Det är den bästa snorklingen vi upplevt hittills.

På väg från revet slörade vi lugnt och fint i 4 knop. Rätt som det var börjar autopiloten pipa. Den gör det när den inte kan styra den angivna kursen. Det tog en liten stund innan vi fattade att vi inte rörde oss framåt. Seglen stod fint i vinden men loggen visade 0 knop. Vi hade fastnat i en boj/flöte till en hummertina mitt ute på en fjärd. Linan satt inkilad mellan rodret och roderskäddan. När vi fått ner seglen (inte helt lätt i medvind) för att minska draget i linan kunde vi genom att backa med motorn samtidigt som vi drog upp linan med hjälp av jolleankaret såga av linan så vi kom loss.

Long Bay på Virgin Gorda är en fin liten ankringsvik. När vi kom dit låg ett gammalt fartyg, Kodiak Queen, ankrat i viken. Ovanpå fartyget låg något som såg ut som en konstig gammal trål. På morgonen när vi vaknade var det fullt med småbåtar runt fartyget och full aktivitet ombord. Det visade sig att Richard Branson hittat fartyget på en skeppskyrkogård på en av grannöarna och bestämt sig för att göra den till en dykattraktion genom att sänka den här. Han var själv på plats för att övervaka sänkningen och inviga attraktionen. Det vi trodde var en trål var en bläckfisk med trettio meter långa armar. Det var Kraken från filmen Pirates of the Caribbean.


Två veckor senare när vi passerade igen var vi ju bara tvungna att stanna för att snorkla på Kodiak Queen

Full Moon Party på Trellis Bay anses av många som månadens störta event. Det firas på en liten strand full med massor av glada seglare. Fyra restauranger med var sitt band som spelade levande musik står för inramningen. Det var allmän dans på stranden, eldshow, artister på styltor och man tände eldar i stora klotformade korgar både på stranden och ute i vattnet.


På Jost Van Dyke besökte vi the Bubbly Pool, en liten lagun med sandstrand där dyningarna bröt in genom ett smalt inlopp och förvandlade hela lagunen till en jacuzzi.



Cane Garden Bay med ett av Karibiens äldsta romdestillerier. Där tillverkades rom fortfarande på samma sätt som för tvåhundra år sedan. Produktionen var ett halvt fat (90 liter) per dygn som rann ut i en hink bakom bardisken där provsmakning erbjöds.


På morgonen när vi satt och åt frukost kom Janne på Indigo in genom revet. Han var i USVI och hade sett att vi var där och kom för att hälsa på. Vi hade inte träffat Janne sedan Kanarieöarna. Det blev ett glatt återseende och vi seglade tillsammans ett par dagar.


I Spanish Town var det karneval när vi kom dit tillsammans med Carpe Mare och vi följde med karnevalståget till festplatsen.


Dagen efter besökte vi The Bath. Ett av de stora måstena i BVI. Det blev en spännande tur mellan/under/över de stora stenbumlingarna på stranden.


I The Bight på Norman Island fyllde Anders på Carpe Mare år och vi blev bjudna på 50-årsfest tillsammans med besättningarna på Ran och den norska båten Marlene.

Carpe Mare, Marlene och Ran

Knölval utanför Virgin Gorda



I morse seglade Carpe Mare vidare till Anegada för att sedan fortsätta på sin jordenrunttur medan vi gick till Gun Creek för att klarera ut från BVI. Nästa stop blir Anguilla och sedan St Martin där vi ska förbereda seglingen till Azorerna



St Barths och St Maarten

Karibien 2017Posted by Eva Tue, April 04, 2017 02:23:12

St Barths eller Saint Barthelemy som den egentligen heter är den enda av de karibiska öarna som har varit en svensk koloni, men som nu är fransk. Synd att vi inte behöll den, då hade vi kunnat flyga inrikes till Karibien.

Huvudstaden heter Gustavia och forten heter Fort Gustav, Fort Karl mm. Alla gator har både franska och svenska namn.
Till och med Systembolaget finns.

Det är en trevlig stad med alla kända märkesaffärer; Gucci, Lacoste, Desigual, Quicksilver, Prada osv, så vi gick och tittade lite i affärer. Skulle man handla så kostade en t-shirt ca 70 euro.
Ett ovanligt sätt att ta ut pengar????

Frukost på sängen. Mats fyller år.

Vi firade Mats födelsedag med en middag på Le Gustav.

Vi var också i två andra ankarvikar på St Barths, Anse de Columbier och Ile Fourchue, där det var jättefint, turkost vatten, massor av sköldpaddor och fin snorkling.

När vi skulle lämna St Barths så startade inte motorn, det visade sig vara en ”död” cell i startbatteriet. Vi kunde starta via startkablar från förbrukningsbatterierna. Vi gjorde så och seglade vidare till St Maarten där vi mellanlandade mest för att fylla vår gasoltub och köpa nytt startbatteri.
Vi passade också på att fylla på förråden med mat och vin inför seglingen till Virgin Islands där det ska vara dyrt.
Paddling i Simpson Bay Lagoon.

På den kända stranden Maho Beach ligger flygplatsen med start- och landningsbanan så att planen nästan landar på stranden.

Och när Jetplanen startar motorerna blästras alla som befinner sig på stranden och hattar, kepsar, badlakan mm flyger ut i vattnet.

Varningsskyltar som ingen bryr sig om. Vi är ju i Holland...



St Kitts och Statia

Karibien 2017Posted by Mats Tue, March 28, 2017 00:28:45

St. Kitts och Nevis är ett land bestående av två öar. De ingår tillsammans med Motserrat, Statia och Saba i en kedja små, men höga, öar som kallas ”The Islands that brush the clouds”. Inklarering på St. Kitts görs i huvudstaden Basseterre.
Inspiration från London.

Det låg tre stora kryssningsfartyg i hamnen och i köpcentret i anslutning till hamnen kryllade det av kryssningsturister. Direkt efter inklareringen gick vi för motor söderut till Whitehouse Bay, en fin lite lugnare ankringsvik.

Innanför ligger en stor lagun som man höll på att muddra upp för att bygga en ny stor marina och lyxboende där alla skulle få sin egen lilla sandstrand och brygga.

Vi tog en promenad runt lagunen för att se om vi kunde få syn på några av de apor som finns här och besöka stränderna på andra sidan ön. Det blev en lång promenad, drygt 12 km, med bad på Cockleshell Beach och Chicken Roti till lunch på Reggae Bar.

På vägen tillbaka såg vi aporna, först några stycken sedan en större flock (ca 30 st) och sedan ytterligare en stor flock. Det var Gröna Markattor och såg ut som en lite större variant av Herr Nilsson.

På hela seglingen mellan St Kitts och Statia seglade vi sida vid sida med en båt från Bretagne, Babig Glaz. En båt vi sett flera gånger tidigare. Vi passade på att fota varandras båtar då det är svårt att få foton på den egna båten för segel.

Angelina för segel.

Statia är en ö som tillhör Nederländerna. Huvudstaden Oranjestad är världens minsta huvudstad.


Statia hade sin storhetsperiod i slutet av 1700-talet då man var Karibiens viktigaste handelsplats och hade en av världens mest trafikerade hamnar. Nu har ön 3400 invånare och en del av huvudstaden har rasat ner i havet. Vattnet är kristallklart och det går att snorkla eller dyka på de gamla ruinerna utanför stranden.

Man har get-bränsle på macken.

På södra delen av ön ligger vulkanen The Quill. Den är potentiellt aktiv men har inte haft något utbrott de senaste 1700 åren. Det går en fin vandringsled upp på vulkanens kant. Därifrån kan man sedan klättra vidare upp till högsta punkten med en otrolig utsikt över Statia och de kringliggande öarna.

Det går även att klättra ner i kratern. Det är drygt 200 meter ner till botten genom regnskog och över mossklädda stenblock. Spännande när man tänkte på att det var ett jordskalv bara 5 km härifrån för någon vecka sedan.







Antigua och Monserrat

Karibien 2017Posted by Eva Mon, March 20, 2017 00:29:42

Vi hade en fin segling till Antigua, med ganska mycket vind (10-14 m/s) och höga vågor, men det tycker Angelina om. Vi gick in i English Harbour som är en väldigt skyddad, djup vik där vi ankrade inne bland mangroven. Vi paddlade runt hela viken och såg oss omkring.

Varje söndagskväll är det fest på Shirley Height (en stor utsikts- och festplats), då tar nästan hela ön, både locals och turister, sig dit för barbeque och musik. Vi promenerade en Hike upp dit och tillbringade kvällen tillsammans med Fragancias besättning och alla andra. Det var en jättetrevlig kväll med god mat och bra musik. Först spelade ett Steelband, sedan var det en grupp som körde alla kända reggaelåtar och hela publiken sjöng med i refrängerna.

Vi tog oss vidare till Jolly Harbour på Antiguas västsida, där vi hade bestämt att träffa Anders och Katharina på Carpe Mare för att umgås ett par dagar medan det skulle blåsa för mycket för att segla. Det blåste mycket och rullade in vågor på den långgrunda stranden där vi ankrade. Vi surfade inåt med varje våg och drev utåt igen med vinden, efter 20 timmar släppte ankaret och vi drev bakåt en bit. Vi ankrade om men 10 timmar senare släppte ankaret igen. Efter ytterligare ett par försök gav vi upp och la till inne i marinan.

Solnedgång i Jolly Harbour
Jolly Beach
Utflykt tillsammans med Anders och Katharina till Devil´s Bridge.

Eftersom det fortsatte att blåsa ganska hårt bestämde vi oss för att ta upp båten på land för att bottenmåla den. Vi har fått skrapa rent (så gott vi kunnat) ganska ofta den sista tiden eftersom det växer på väldigt fort i dessa varma frodiga vatten. Vi låg på land fyra dygn sedan var det skönt att komma i sjön igen.
Skrapning och högtryckstvättning slapp vi göra självaBottenmålning pågår
Bottenmålad och fin smiley

Great Bird Island ligger på Antiguas nordsida innanför rev. Där var det massor av sköldpaddor runt båten, ganska bra snorkling och en fin liten ö att strosa runt på.

Vi avslutade Antigua med en ankring i Deep Bay där vi snorklade på ett 100 år gammalt vrak, en tre-mastare. Det växer koraller på vraket och simmar omkring mycket fisk, tyvärr var vattnet inte så klart så man såg det inte så bra.

Deep Bay

Nymålad, jämn, blank botten gör ganska mycket på farten, vi seglar på bra nu igen.

Monserrat är en ö som har en vulkan som hade utbrott senast 2010 och fortfarande ryker. Man kan se hur lavan runnit ner och bland annat dränkt en stad. Numera bor det bara folk på norra halvan av ön. Vi seglade runt nästan hela ön för att få se detta sedan ankrade vi vid en strand på nordvästra ön.
Rykande vulkan och gamla lavaströmmar.Stad dränkt i lava

Vi brydde oss inte om att klarera in på ön och gå iland på Monserrat utan seglade vidare tidigt nästa morgon mot St. Kitts och Nevis förbi Redonda.

Vi passerar Redonda.



Guadeloupe

Karibien 2017Posted by Mats Mon, March 13, 2017 02:31:21

Vi lämnade Portsmouth på Dominica en dag tidigare än planerat då det började blåsa västlig vind. Det är ovanligt med västliga vindar och de flesta ankarplatser är mer eller mindre oskyddade för västliga vindar. Det blåste hårt på överfarten till Iles de Saintes som är en liten ögrupp tillhörande Guadeloupe.

Möte på havet...

Inklarering gör man i Bourg des Saintes men i den hamnen rullade det så mycket att vi valde att ankra utanför Grand Anse på nordöstra sidan av Terre d´en Bas. En fin sandstrand med en tillhörande liten by.

På kvällen kom Coastguard och ankrade inte långt ifrån oss, sjösatte jollen och fyra man börja kontrollera de utländska båtarna. Vi blev lite oroliga då vi varken klarerat ut från Dominica (p.g.a den hårda vinden) eller in i Guadeloupe. Efter att ha besökt ett antal båtar satte de kurs mot oss. Nästan framme ångrade de sig och gick ombord på den franska båten Love Boat. Klockan hann bli över sex innan de var klara och då slutade de för dagen.


Dagen efter gav vi oss av till Bourg des Saintes och fick tag i en boj precis utanför dingebryggan. Inklareringen på de franska öarna är smidig då man själv fyller i alla uppgifter på en av tullens datorer som finns utspridda på hamnkontor och diverse internetcaféer. Sedan blev det en rundtur på ön som var full av turister och leguaner. En leguan, 150 cm lång, gillade inte att Mats gick under hans träd så han hoppade ner och landade med en rejäl duns precis bredvid oss. Eva satte hjärtat i halsgropen då hon trodde den anfallit Mats.


Som omväxling badade vi på en turiststrand. Det har vi inte gjort många gånger men stranden i Baie de Pompierre var värd att trängas lite på.

Efter en natt på boj gick vi tillbaka till Terre d´en Bas men till Anse Fielding denna gång. Vi tog jollen in till stranden för att ta en rundtur på ön. Det är en hög ö men en otrolig utsikt över Iles de Saintes öar.

När vi gått på en halvt igenvuxen stig genom buskar och snår kom vi ut på en väg. Där fanns en varningsskylt att det fanns Manchineelträd här. Det är ett träd med giftiga äpplen på. Även barken, saven och löven är giftiga och om man rör dessa kan man få blåsor och öppna sår. Man ska inte söka skydd under ett Manchineelträd vid regn då regnvattnet som droppar från bladen kan ge brännskador. Det kliade lite på armar och ben när vi läste skylten men det gick bra som tur var.


Efter ett par dagar på Iles de Saintes seglade vi vidare mot Pigeon Island väster om huvudön Guadeloupe. Här ankrar man i viken på fastlandet och tar jollen ut till naturreservatet Pigeon Island som har en av Karibiens bästa dyk- och snorklingsvatten. Sikten var den bästa vi hittills stött på. Vi hade tänkt stanna en natt men det blev tre.

Inte vår båt smiley
Solnedgång över Pigeon Island

Guadeloupe består av två öar och ser ut som en stor fjäril med utslagna vingar. Det finns en kanal, kantad med mangrove, mellan öarna. Tidigare har man kunnat passera med segelbåt genom kanalen men 2013 stängdes den av för genomfart, på obestämd tid, sedan en av broarna gått sönder och inte kan öppnas längre. Det går dock att paddla i kanalen vilket vi såg fram emot.

Norr om kanalmynningen ligger ett omfattande delta med ett stor rev utanför. För att ta sig in till en vettig ankarplats, Baie Mahault, måste man ta sig in genom rev, korall och grund. Det fanns en smal, slingrande väg som vi tog. Vårt sjökort stämde bra överens med verkligheten trots att vi blivit varnade att den kanske inte var så.

Vi paddlade längs kusten i motvind till infarten till kanalen (River Salée) och vidare in i mangroveträsket nästan ner till huvudstaden Pointe a Pitre där det blev en fikapaus. Sedan paddling tillbaka genom mangroven ut till havet igen där vi fick en härlig medvind på 14 m/s utan vågor tack vare revet. Det var en härlig paddeltur på nästan 8 NM.


För att slippa segla tillbaka chansade vi på att klarera ut i Port Louis. Det är inte en officiell utklareringsplats men de har ett tullkontor och vi hade hört att det skulle gå bra. Det var dock tvärstängt när vi kom dit och inte en tullare så långt man kunde se. Vi tänkte att det var nog lunchstängt så vi gick för att ta en drink medan vi väntade.

Vi bestämde oss för att prova den lokala drinken Ti-Punch som vi inte provat tidigare och var lite nyfikna på. Servitrisen visade oss till ett bord med två olika sorters rom i bag-in-box, ett par flaskor smaktillsats, en stor burk med ananasskivor i en klar vätska med tillhörande slev samt socker och limeklyftor. En gör-det-själv-bar.

Vi hade inte en aning om hur vi skulle blanda till vår Ti-Punch men var ju tvungna att prova. Så vi blandade lite rom från boxen tillsatte en skvätt smaktillsats och fyllde våra glas med ”ananasdrickan”, tillsatte lite socker och en limebit. Det blev starkt! Visade sig att smaktillsatserna egentligen var smaksatt rom och ananasdrickan var ananas i rom.


Tillbaka till Customs men där var det fortfarande stängt. Lite lagom lulliga tog vi lokalbussen till Pointe a Pitre där det finns två utklareringsställen. När vi kom fram var det stängt trots att det inte skulle stänga förrän om en halvtimme. När vi kollade runt klev en dam ut ur en parkerad bil och sa att tjejen som jobbade där skulle komma tillbaka om en halvtimme. Så vi väntade, kunde klarera ut och fick skjuts av damen med bilen till busshållplatsen och hann precis med sista bussen tillbaka till Port Louis.

Busshållplatsen i Pointe a Pitre








Dominica

Karibien 2017Posted by Eva Sun, February 26, 2017 00:16:53

Dominica är en ö med sju potentiellt aktiva vulkaner, det är som Island men varmt och skönt med massor av regnskog, blommande träd och alla sorters frukter (när vi vandrade omkring hittade vi avokado och mango som trillat ner på vägen, vi tog hand om dessa). På Dominica är det inte vid kusterna de intressanta platserna finns utan man måste ta sig in i landet för att uppleva allt landet har att bjuda på. Eftersom det inte är långa fina sandstränder på ön så är den inte så utsatt för turismen som de andra Karibiska öarna, men för oss var den en av de finaste länderna hittills.


Den första utflykten gick till Trafalgar falls, två vattenfall intill varandra där den ena hade lite varmt vatten och den andra var kall. Vi badade i en ”pool” nedanför fallen.

Vi promenerade en bit och kom till Sulfur Springs, där det bubblar kokande vatten från flera källor intill en å.

Nästa utflykt var en guidad tur, vi blev hämtade vid båten klockan sju på morgonen. En taxi tog oss till Titou Gorge, där vandringen började. Vi gick genom fantastisk regnskog med lianer och höga ormbunkar.

Vi provade lianerna…


Sedan gick vi via branta klättringar över bergskammar över till Valley of Desolation, där det bubblade och rök av vattenånga med svavellukt runt omkring. Guiden kokade ägg till oss i en plastpåse i den kokande bäcken.

och jag fick en lermask för att få fin hy, så nu ser jag minst 20 år yngre ut smiley

Det var många olika färger på vattnet i bäckarna, detta pga olika mineraler i olika vattenströmmar (för två vattenkemister är detta förstås extra intressant).

När vi vandrat en bit till kom vi till The Boiling Lake, det är världens näst största (ca 60 m i diameter) kokande sjö. Vatten tränger ner till den varma lavan i den vulkaniska underjorden och värms upp där så att det kommer upp som kokande vatten mitt i sjön.

Vi badade i en ”pool” i floden där vattnet var lagom varmt (ca 37-38°C), härligt.

Brant klättring på tillbakavägen.

Tillbaka i Titou Gorge badade vi i kallt vatten i en 17 m djup spricka i berget, detta sprack isär när lavan svalnade. Man kunde simma in till ett vattenfall inne i sprickan och flyta med strömmen tillbaka ut. De spelade in en scen i Pirates of the Carribean där inne.

Hela vandringen till Boiling lake och tillbaka tog oss sex timmar, och var en ganska krävande vandring med mycket klättring upp och ner. Dagen efter var vi helt slut i våra ben.

Champagne Reef var platsen för nästa utflykt. Det är en strand med rev där det bubblar fina små bubblor upp ur revet, från vulkanisk aktivitet. Man kan snorkla där och det gjorde vi såklart. Det var riktigt häftigt, som att snorkla i ett bubblande akvarium. Nu ska vi se om det funkar med en liten filmsnutt.....

Klicka här för att se filmen.

Revet utanför, där det inte bubblade var också fantastiskt fint, med massor av fina koraller och fiskar i väldigt klart vatten.


När vi tittat klart på den södra delen av Dominica seglade vi vidare norrut till Portsmouth. På bilden syns ankringsviken i Portsmouth från en utsiktsplats.
Där ankrade vi två nätter. Andra dagen tog vi en båttur på Indian River. Inga motorer är tillåtna på floden så guiden, Martin (Providence), rodde oss och de andra in i floden. Regnskog runt om och massor av rötter, lianer, fåglar och växter.

Huset som Calypso i Pirates of the Carribean bodde i.
Häger (Green Backed Heron, Mangrovehäger)
Häger (Night Heron, Gulkronad natthäger)
Giant Banded Kingfisher, Bälteskungsfiskare.
och så min favoritfågel, Kollibrin, som jag äntligen lyckades få en perfekt bild på, de är snabba de små.

Vi fick tyvärr inte se någon av Dominicas papegojor (Kejsaramazon), men Martin gjorde en papegoja till mig av kokosblad. Så här fin blev den.









Sankt Lucia och Martinique

Karibien 2017Posted by Mats Wed, February 15, 2017 22:10:06

Sankt Lucia har ett dåligt rykte bland seglare och anses inte säkert. Det har förkommit rån och inbrott i båtar som legat för ankar. I vår pilotbok varnas för s.k. boat-boys som försöker lura seglare på pengar på alla möjliga sätt. Samtidigt är det mycket vacker ö med en otrolig natur. Efter en viss tvekan bestämde oss för att gå till Sankt Lucia i alla fall och då till Marigot Bay.

Vi valde att ta en boj inne i den skyddade lagunen. Marinans bojar är väl uppmärkta för att skilja sig från boat-boysarna illegala och dåligt underhållna bojar.

De som driver Marigot Bay Marina äger även lyxhotellet Marigot Bay Resort som också ligger vid lagunen. Det innebär att man som gäst vid marinan även får tillgång till hotellets pool, gym, spa m.m. Mellan kl 16 0ch 17 var det happy hour i baren vid övre poolen. Det var mest (ekonomiska) långseglare där vid den tiden. De som bodde på hotellet betalade drygt 6000 SEK per rum och natt. Då spelar kanske inte priset på drinkarna så stor roll.

Tillsammans med Catharina, Dennis och hans syster från båten Resolut sippade vi på Pina Coladas och Chocolate Martinis vid poolen. Givetvis kunde man simma bort till baren för att göra sina beställningar. På kvällen bjöds det på tapas ombord på Resolut.


Vi blev kvar i Marigot Bay fyra nätter men drack inte bara drinkar vid poolen hela tiden utan gjorde bl.a en hike upp till en utsiktsplats ovanför lagunen.


En dag gjorde vi en utflykt till Diamond Falls i Soufriere, en halvtimmes resa med lokalbuss söderut från Marigot Bay. Vid busshållplatsen fick vi tips av en ”local” att först åka norrut till huvudstaden Castries och därifrån ta bussen till Soufriere. Ett bra tips visade det sig då bussarna inte lämnar Castries förrän de är helt fulla och sedan inte kan stanna för att plocka upp passagerare på vägen. Det medförde att resan tog en timme längre än vi trodde, men på köpet fick vi även se huvudstadens myller.

Den pitoreska byn Soufriere...

Diamond Falls ligger i en botanisk trädgård. Mineraler från den vulkaniska berggrunden gör att vattnets färg varierar från dag till dag beroende på saltsammansättning. Alltså ett måstebesök för två vattenkemister smiley. Redan i början av 1700-talet badade man i de varma källorna som fortfarande finns här.


Seglingen till Martinique blev jättebra med ganska mycket vind, 12-15 m/s, men i halvvind till bidevind gjorde vi 7-8 knop hela vägen till Grande Anse d'Arlet. Anledningen till att vi gick dit var att där låg Carpe Mare med gäster ombord, Kent och Annika. De hade varit snälla och tagit med en ny gasregulator till oss hemifrån Växjö. TACK - svenska gasregulatorer är svåra att få tag i utanför Sveriges gränser.

Inklareringen gjordes i Petit Anse d'Arlet, 20 minuters gångväg söderut. Martinique påminner mycket om Medelhavet och Franska sydkusten.


Därefter kryssade vi till Le Marin i hög motsjö och vind på 10-15 m/s för att fylla på förråden med mat och dryck. Det var en fin segling där Angelina fick visa sitt rätta jag och vi seglade förbi flera andra båtar, som gick för segel eller motor. De hade det jobbigt i den höga sjön. När det blåser lite är det oftast vi som blir omseglade.


Le Marin är ett Mecka för seglare med hela shoppingcenter med båttillbehörsbutiker och företag som kan fixa allt på en båt. Vi fick hjälp av Marco på Tilikum att lösa vårt laddningsproblem. Ända sedan innan vi lämnade Sverige har vi haft problem med att förbrukningsbatterierna inte laddats vid motorgång och flera personer har tittat på detta utan att kunna lösa problemet. Marco löste det hela på en timme och femton minuter. Det var också den tid han tog betalt för utan tillägg för att komma ut till vår ankringsplats etc.

Innan vi lämnade Martinique gjorde vi ett kort stopp i Anse Noir. En liten vik med branta klippor, en svart sandstrand längst in och underbar snorkling. Klippväggarna fortsatte lodrätt, rakt ner 5-10 meter i det kristallklara vattnet, med en vägg av korall, anemoner m.m.

Och en Goldspotted Eel smiley



Canouan, Mustique och Bequia

Karibien 2017Posted by Eva Sun, February 05, 2017 14:16:10

Vi fick en fin segling norrut från Tobago Cays till Canouan. Vi ankrade i Charlestown Bay där det låg ett lyxigt hotell ”Tamarind hotel”. Där kunde man lägga jollen och slänga sopor och där köpte vi vår hittills dyraste öl.
Vi gick runt på öns östsida som är helt omgiven av rev, det var en fantastisk vy.

Överallt gick det omkring sådana här landsköldpaddor.

Fin strand

Vi var på Canouan i två dagar sedan seglade vi vidare med en bra kryss till Mustique. Mustique är en privat ö där massor av kändisar har ”sommarhus”. Mick Jagger har hus där och var där samtidigt med oss, tyvärr stötte vi inte ihop med honom. Stora delar av ön är avstängd när kändisarna är där, så vi turister fick hålla till godo med en liten hörna av västra ön. Det var en mycket fin del av ön, härliga stränder och nästan inget folk.
Någons lilla sommarhus

Fina rev att snorkla på och kristallklart vatten.
Ett rev av Conchsnäckskal.

Massor av havssköldpaddor simmade omkring i bukten.

Det var Bluesfestival på Mustique, så vi passade på att gå på den kända baren
”Basil´s Bar” där vi åt currybuffé och lyssnade på blues. Det var massor av kända Bluesmusiker som uppträdde.

Basil´s Bar


Bequia var nästa ö vi besökte. Vi började med att ankra i Friendship Bay på södersidan av Bequia, det såg ut att vara en helt skyddad vik. I början låg vi fint men efterhand rullade mer och mer vågor in i viken så det blev en riktigt rullig natt.

Vi hade tänkt stanna vid en liten ö som heter Petit Nevis där det ska vara jättefin snorkling, men det blåste för mycket och var starka strömmar så vi passerade det och gick in i Admiralty Bay på Bequias västsida, vi passerade Moonhole, en riktigt häftig byggnation i berget, där det tydligen bor folk.

Vi gick en hike upp till ”Peggys Rock” där man hade en fantastisk utsikt över Admiralty Bay.

Bequia uttalas Beckway, har vi fått lära oss, och på vägen ner från från Peggys Rock tog vi en genväg ner på norrsidan där man gick i en bäck ganska brant nerför (the Bäckway).

Det var flera svenska båtar på Bequia som vi umgicks en del med; Shiraz, Bushpoint, Cavatina, Jennifer och Fragancia.

Det blev även en utflykt till Sugar Reef och sedan ”Old Hegg Turtle Sanctuary” där en man föder upp utrotningshotade havssköldpaddor, Hawksbill Turtles, för att hjälpa dessa. Han samlar nykläckta sköldpaddsungar på stranden och föder upp dom i bassänger tills de är sju år gamla och kan klara sig själva, då släpper han ut dom i det fria. De minsta han hade nu var sex månader gamla och ca 7 cm i diameter. De blir könsmogna vid 25 års ålder och lever tills de blir ca 200 år gamla.

Stranden vid Sugar Reef

Hawksbill Turtleoch några sköldpaddsbebisar (6 månader gamla)....



Mer Grenada och Grenadinerna

Karibien 2017Posted by Mats Wed, January 25, 2017 01:21:44

I St. George träffade vi Anders och Marie med HR 42:an Cavatina som de hade haft liggande på Grenada under vintern. De bjöd in oss på en sun-downer ombord hos dom. Det blev en trevlig stund och som vanligt mycket båtsnack.


Nästa stopp på vägen blev vykortsön Sandy Island norr om Carriacou. Sandy Island är en 300 meter lång och 20 meter bred sandremsa med några palmer på, det finns fina rev att snorkla på runt om. Här låg vi på boj för första gången. Två nätter blev det innan vi gick tillbaka till Tyrrel Bay för att klarera ut från Grenada.


I norra änden av Tyrrel Bay finns ett mangrove-träsk där kan åka in med jollen. Det kunde vi inte motstå att göra utan tog en tur i eftermiddagssolen och tittade på fåglar och leguaner i träden längs träskets sidor.


I Tyrrel Bay kunde man tanka skattefri diesel, efter utklarering, för motsvarande 6:30 SEK/l. Ett tillfälle vi inte ville missa. Då sjökortet visade att det var grunt inne i viken där tankbryggan låg frågade vi killen som skötte om tankningen om det var tillräckligt djup. Visst sa han, det är 8 fot (2,4 m). Angelina har ett djupgående på 7 fot så det borde gå bra. Dessutom var tidvattnet plus en fot också. Som tur var, var det sandbotten där vi plöjde fåror på väg både in och ut till tankbryggan. Nu är undersidan av kölen fri från snäckor och alger smiley.

På Union Island valde vi att gå till Chatham Bay istället för Clifton för att klarera in i St. Vincent och Grenadinerna. Här träffade vi åter Carpe Mare som verkar ligga i alla vikar och vänta på oss. På morgonen tog vi jollen in till stranden där vi träffade Alex som påstod sig känna Dolph Lundgren. Han tog hand om våra sopor för 5 EC-dollar och erbjöd sig att titta till vår jolle. På stranden träffade vi även ett kanadensiskt par, Michael och Yasmine, som också skulle till Clifton för att klarera in. De bodde på Grenada sommarhalvåret där de hade en bondgård med tillhörande bed and breakfast. Vi gjorde sällskap till Clifton, en promenad på ca 6 km och lika långt tillbaka.

Stenbrott på Union Island. Tre personer satt och knackade sten under ett soltak. De tog större stenar från berget i bakgrunden gjorde småsten med hjälp av en hammare för att sedan sälja dessa för att användas till gjutning vid husbyggen etc. De fick 12 EC-dollar (ca 40 SEK) per skottkärra.
Ett hårt arbete i värmen.


På eftermiddagen snorklade vi tillsammans med Carpe Mares besättning och på kvällen blev det middag på en av ”restaurangerna” på stranden tillsammans med besättningarna från de franska båtarna Regulus (som vi träffat på ett par gånger tidigare) och Love Boat.

I Saline Bay på Mayreau hamnade vi bredvid en mindre amerikansk båt. Det blev ganska underhållande när de skulle angöra en boj och trots hjälp från en ”boat-boy” behövde flera försök för att få tampen på plats. Sedan söps och bråkades det hela eftermiddagen. Som tur var somnade de ganska tidigt. Jag fick en hårklippning på akterdäck till alla charterbåtsturisternas stora förtjusning.


Tobago Cays utgörs av en liten grupp obebodda öar omgivna av ett hästskorev. Här ligger man skyddat från Alantens vågor endast av revet. Det känns väldigt speciellt när man ligger utsatt för väder och vind utan att ha något land som skydd.

Snorklingen är i världsklass och vi simmade bland havssköldpaddor, hummer, bläckfisk och stingrockor förutom alla färgglada fiskar, koraller och anemoner etc. Här träffade vi åter Mats och Marie på Isa. Det blev gemensam snorkling och trevliga kvällar tillsammans under två dagar.



Innan vi lämnar Grenadinerna planerar vi att besöka Canouan, Mustique, Petit Nevis och Bequia. Mer om dessa i nästa inlägg.





Grenada och lite Grenadiner

Karibien 2017Posted by Eva Thu, January 12, 2017 03:45:44

Vi kom till Grenada strax innan nyår. Yngsta dottern Alexandra och pojkvän Safet flög hem och byttes ut mot äldsta dottern Sofia och pojkvän Philip.

Att åka buss på Grenada var en spännande upplevelse varje gång. Det är minibussar med en chaufför och en inkastare. De vill ha fulla bussar så de tutar på folk och stannar för att få med fler. Man kan inte promenera utan att varje buss som passerar tutar och ropar om man ska med. De kör jättefort och stannar lika plötsligt så fort någon kanske vill åka med.

Nyår firades i Prickly Bay med massor av fyrverkerier. På tolvslaget skålade vi i champagne tillsammans med Tommy och Helene (på Bonnie), Thomas (på Shiraz) och Julie från Kanada på Julies båt.

Nyårsdag gick vi till Hog Island, en lång promenad genom villakvarter och sumpmarker, där det var beach barbeque med live-musik. Det var en fin liten strandidyll med glada trevliga människor. Bandet som spelade, på en skraltig scen, var seglare som spelade för lite mat och öl.

Efter nyår seglade vi upp till Carriacou. En ganska tuff segling i motvind och motsjö. Vi ankrade i regn och mörker i Tyrrel bay. Carriacou var en fin liten ö med en fin strand där Sofia hittade ett sköldpaddsskal och där baren ”Off the Hook” lockade med öl efter en varm promenad.
Tyrrel Bay

"Off the Hook"

Vi fortsatte norrut till Grenadinerna. Först till Union Island där vi återsåg Carpe Mare och Aela.
Kajakträning på Carpe Mare

Happy Island
Sundowner på Happy Island (tillsammans med Carpe Mares besättning)

Sedan vidare till Tobago Cays där vi snorklade två dagar bland färgglada fiskar och havssköldpaddor.

Tobago Cays

Vi seglade tillbaka till Grenada (via Union Island för att klarera ut från Grenadinerna) eftersom Sofia och Philip skulle flyga hem från Grenada. Ankring utanför St. Georges (bredvid Ran) en natt innan vi la till i marinan ”Grenada Yacht Club”.



Solnedgång i St. George

Utflykt med lokalbuss till Concord Waterfalls, ett ganska stort fall där vi badade i ”poolen” under fallet. Vi såg massor av kollibrier på promenaden tillbaka från fallet.

Nästa dag lokalbuss till Choklad/kakaofabriken vid Belmont Estate där vi fick lära oss allt om kakaotillverkning. Vi fick också provsmaka kakaobönor och olika sorters choklad.


Sofia Och Eva går på kakaobönor (för att torka/dela/vända dom.

Vidare med lokalbuss till Grand Etang Lake (en kratersjö) och Grand Etang Forest Reserve där det skulle finnas Mona monkeys. Det blev en fin men geggig vandring i regnskogen, tyvärr fick vi inte se några apor.

Alla som varit med och seglat med oss får/måste skriva ett inlägg på bloggen. Här kommer inläggen från de som seglat med oss de senaste veckorna:

Alexandra skriver:
Av alla upplevelser som vi har fått vara med om vill jag nämna två. Den första var när vi trots de stora vågorna bestämde oss för att ro in med jollen till stranden. När vi nästan nått strandkanten kommer en helt enorm våg och välter hela båten, det var bara att ta på cyklopet och börja leta efter grejer som vi tappat i vattnet…
Den andra var seglingen över från Tobago till Grenada. Trots en gungig segling var det en helt fantastisk upplevelse. Delfiner som hoppade bredvid och tävlade med båten, flygfiskar vart man än kollade, mareld som glittrade i vattnet och trevligt sällskap J
Detta var en helt fantastisk resa med så många härliga upplevelser.
Tack för denna gången, jag hoppas vi ses snart igen.

Safet skriver:
Var ska man börja när man upplevt så häftiga äventyr? Att välja ett vore fel, under resans gång samlade man på sig minnen som med all säkerhet kommer följa en livet ut och detta vill jag tacka Eva & Mats oerhört mycket för. Om jag dock måste välja, så ligger seglingen från Tobago till Grenada varmast om hjärtat. Ett äventyr som med ord är svårt att beskriva, det måste snarare upplevas. Att se båten omringas av mareld var som taget ur en film. Delfinerna som gjorde oss sällskap en kort stund var hur häftiga som helst och att se flygfisk på nära håll (Eva kastade nästan en på mig när hon försökte kasta tillbaka den ut i det fria havet) var fascinerande. Slutligen grädde på moset en natthimmel utan dess like, så många stjärnor har jag tidigare inte skådat, det var som att alla stjärnor samlats på en och samma plats. Utöver detta äventyr finns det hundra andra men ska hålla det kort och än en gång tacka Eva och Mats för denna resan, deras gästvänlighet och framförallt sällskap! Jag hoppas vi ses snart.
Tillsvidare simma lugnt J.

Hedvig skriver:
Vi fick följa med Angelina på överfarten mellan Tobago och Grenada. Seglingen tog knappt 12 timmar och det var fina 12 timmar. Vi såg både mareld, delfiner, flygfisk och en helt magisk stjärnhimmel. Det kändes som man såg hela rymden.
Tack Eva och Mats för en väldigt fin segling med er.

Maja skriver:

Det var jättekul att följa med båten över till Grenada. Vi fick se flygfiskar som flydde från båten, en och annan hoppade även upp på däck men vi släppte ut dom igen. På kvällen fick vi besök av några delfiner som hoppade i marelden. Det var rätt gungigt och både Hedvig och jag blev lite sjösjuka men det kändes bra nästa dag. I hamnen såg vi en liten havssköldpadda som brukade komma på besök där.
Tack för att jag fick följa med!

Sofia skriver:
Första gången någonsin i Karibien!
Vi har ätit grillad mat på Hog Island, och sett ett steel-band spela på en knappt ihophängande brygga. Vi har snorklat i korallrev och simmat med havssköldpaddor och ätit Maimai, som till och med Philip tyckte om. Dessutom provade vi hummer för första gången (det var jättegott) och badade vid ett vattenfall.
Seglingen gick bra förutom lite sjösjuka en av dagarna. Höjdpunkten på resan var alla olika sorters djur vi har fått se bl.a. kollibrier och flygfisk(!), och att få träffa mamma förstås.
Nu åker vi hem, åtminstone lite mer solbrända än för två veckor sedan när vi kom hit! smiley

Philip skriver:
Jag vill först och främst tacka för två väldigt trevliga och spännande veckor i Karibien. Något som sticker ut från hemma, är ju de vilda bussturerna. De kör som att de har stulit bilarna och de raggar passagerare istället för att skippa de som inte är på buss-stoppen. Vi prövade många olika saker bl.a. en mycket god fisk vid namn Maimai.
Vi har tittat på vattenfall och en chokladfabrik. Det har varit så många intressanta och spännande upplevelser, så det är svårt att bara nämna några.



Tobago

Karibien 2017Posted by Mats Sat, December 31, 2016 19:50:07

Evas dotter Alexandra med pojkvännen Safet mönstrade på dagen efter vår ankomst till Tobago. Det firades med BBQ, grillad tonfisk och stekar, på The Sunset på stranden vid Pirate Bay. Det var Sonson som hade The Sunset, d.v.s. baren/shopen på stranden. Han var fixaren som kunde ordna allt man vill ha.
The Sunset

Utbudet i Charlottevilles butiker var inte stort. Lite basvaror som mjöl, flingor, ägg och djupfryst kyckling samt massor av läsk och snacks. Fisk kunde man köpa direkt av fiskarna eller på fiskmarknaden. Förutom BBQ:n och Rompunchen så ordnade Sonson soursop och mango åt oss samt ett stort stycke biff från Trinidad.

Soursop (till höger)

Sonson var även en licensierad guide med fågelskådning och djungelturer som specialitet. Han tog oss med på en halvdagstur (3 timmar som blev nästan 6 innan vi var tillbaka) in i regnskogen. Vi klättrade upp på Pigeon Hill, 300 ft, efter Sonson som gick först med sin machete. Det var massor med fåglar, fladdermöss, fruktträd, palmer och bambu m.m. Som avslutning blev det ett dopp nedanför ett vattenfall dit man var tvungen att klättra med hjälp av rep och lianer.

Alexandra och Safet tar en paus med sockerrör som förfriskning

Rufous-tailed Jacamarufous



Ett par dagar före jul seglade vi söderut till Castera där Evas bror med familj hyrt en stuga vid stranden. Castera var en fin by men mindre och betydligt mer turistig än Charlotteville. Snorklingen var fin vid de mindre reven utanför stranden. Massor med korall, små färgglada fiskar och ett par riktigt STORA stingrockor (Southern Sting Rays).

Castera

Hyrstugan Blue Mango

Dagen före julafton hyrde vi bil för att besöka huvudstaden Scarborough och julhandla tillsammans med alla andra Tobagier.

Bilturen avslutades med ett måste-besök på Pigeon Point Beach med sin vita korallsand och kokospalmer.

Onsdagen efter jul skjutsade Magnus upp mig och sina döttrar Hedvig och Maja till Charlotteville med bil för att klarera ut och mönstra på tjejerna som skulle segla med till Grenada. ”Immigration” protesterade lite då bara jag och tjejerna var med - alla ombord måste vara med vid utklareringen men de gjorde ett undantag. ”Customs” frågade när vi kom tillbaka till Charlotteville. När jag sa att Angelina låg kvar i Castera sa de det inte rätt men var förstående och det gick bra även här.

Överseglingen till Grenada tog bara 12 timmar och vi var framme vid 4-tiden på morgonen. Hade hoppats på att komma fram då det ljusnat men trots revade segel gjorde vi 6-7 knop hela vägen i den friska halvvinden. Hoppande delfiner bredvid båten i skymningen uppskattades av den nya besättningen. Däremot var det svårt att sova för de fyra ovana seglarna då det lutade och gungade en hel del i de höga vågorna från Atlanten.


Bristen på wifi på Tobago gjorde att vi hade svårt att skicka julhälsningar till alla våra vänner, men här kommer en lite försenad julhälsning smiley





Ankomst till Karibien

Mot Karibien 2016Posted by Eva Wed, December 21, 2016 02:58:36

Efter 17 dygns segling kom vi tidigt på morgonen fram till Charlotteville på Tobago där vi ankrade i Pirate Bay. En idyllisk sandstrand med regnskog runt om.

Pelikaner flög omkring och papegojor passerade över båten.

På stranden fick vi varsin Rum Punch av vår nyfunna kompis ”Sonson” som har en bar/shop på stranden.
Sedan gick vi till tull och immigration för inklarering. Middagen intogs på strandrestaurangen ”Suck Hole”.

Och nu till Atlantöverfarten, vi har ju redan skrivit en del under överfarten så här kommer lite fakta och kompletterande bilder:

Seglad sträcka från Kap Verde till Tobago blev 2158 NM.

Det tog knappt 17 dygn.

Vi rensade däck från flygfisk varje morgon, de sista mornarna även flygbläckfisk?
Fisket gick bra, de dagar vi fiskade fick vi napp. Fyra fina matfiskar; en Tonfisk och tre Guldmakrillar. Två STORA Svärdfiskar som vi inte fick upp (kanske tur det, de var lite väl stora för köket).

Vädret och vindarna var bra, lagom vind, möjligen något lite ibland. Men hellre för lite vind än för mycket. Några Squalls (kortvariga regnskurar med mycket vind).

Många fina soluppgångar och solnedgångar.

På dagarna djupblått hav runt om oss och på nätterna fina stjärnhimlar, mareld och månsken.

Det är inte mycket trafik på det stora havet. Under hela överfarten såg vi fem andra segelbåtar och sju fartyg.

Nu har Magnus lämnat båten för att träffa sin familj som kommit till Tobago för att fira jul här. Vi kommer också att stanna på Tobago över julen.

Segellagning
Fripassagerare

Magnus skriver:

När vi tidigt på morgonen seglade in i Charlotteville på Tobago efter 17 dagar på atlanten var det som att stiga in i en annan värld. Fregattfåglar och pelikaner cirklade runt i bukten och papegojor skränade i de regnskogsbeklädda bergssluttningarna. Även överfarten hade ju bjudit på många upplevelser men detta var något annorlunda.

Överfarten ja – det är ju läns eller slör som gäller så alla som seglar vet att det blir skumpigt. Av alla upplevelser jag varit med om vill jag nämna några. Som första dagen när det nappade samtidigt som vi fick ”besök i fören” och Eva utbrast ”Magnus – gå du fram och lek med delfinerna så drar jag upp fisken”. Kaxigt va!
Förutom ett antal delfinbesök fick jag se valsprut, tropikfåglar, fantastiska stjärnhimlar och soluppgångar. En gång fick jag faktiskt en flygfisk i huvudet mitt under nattpasset. Den dog. Vid fyra tillfällen kunde vi äta nyfångad Dorado (Guldmakrill) och vi fick till och med ett par stora svärdfiskar på kroken, även om dessa inte lät sig fångas utan antingen bet av draget eller slet sig. Tack Eva och Mats för att jag fick uppleva detta segeläventyr med er!



Atlanten dag 15

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Fri, December 16, 2016 14:40:38
Position 15 december 2016 kl 19:50 UTC
11 41.714N
57 27.240V

Nu är det bara 180 NM kvar så vi saktar ner något för att komma fram i dagsljus på lördag morgon i Charlotteville, Tobago.

Luciadagen firades med hemgjord glögg och nybakade pepparkakor i sittbrunnen. Vindarna varierade upp och ner hela dagen 3-20 m/s. Vid lätt vind seglade vi med gennakern. När vinden plötsligt ökade kraftigt och ändrade riktning fastnade först ena skotet runt babords lanterna som rycktes loss och flög iväg bland vågorna. Sedan snurrade sig gennakern som en "åtta" med flera revor som följd innan vi fick ner den i strumpan. Halva natten ägnades åt att tejpa segelduken.

I dag har vi provseglat den nylagade gennakern. Den fungerade bra, nästan som ny trots de 15 lagningarna den nu har.

Vi har börjat fiska igen nu är köttet ät uppätet. Nu nappar de stora fiskarn. Igår högg bl.a två STORA svärdfiskar som hoppade högt flera gånger och ryckte vilt tills de slet sig loss. Den första tog med sig draget. Tyvärr hann vi inte få fram kameran. Det fick bli pasta med torkad skinka till middag.

I natt kom en fågel på besök för att vila upp sig på vårt mantåg. Efter en djupdykning i Peter Harrisons prisbelönta bok "Havsfåglar" kom vi fram till att det var en Vitpannad Noddy.

Atlanten dag 12

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Mon, December 12, 2016 21:25:01
Position 12 december 2016 15:20 UTC
13 06.131N
50 57.134V

Nu har vinden ökat till 10-15 m/s. I går natt fick vi några regnskurar då ökade vinden ytterligare. Vi seglar plattläns med mesan och utspirad genua, något inrullad för att slippa att seglet slår då det gungar en hel del. Överfartens snabbaste dygn hittills, 153 NM och 6,4 knop.

Mestadels soligt väder med undantag för regnskurarna då den regnmängd som kom i Skottland under hela dygnet här kommer på fem minuter. Det ger möjlighet till en uppfriskande dusch samtidigt som däcket spolas rent från salt.

Varje morgon får vi rensa däcket från flygfisk som kraschat under natten. I morse var det sex stycken.

Livet ombord är enkelt: segla, äta, prata, sova, läsa, titta på havet och djurlivet. Senaste tillskottet till faunan är rödnäbbad tropikfågel. Samtidigt är det inte enkelt: att ta sig från ett ställe till ett annat, laga mat eller bara sitta still när allting gungar riktigt mycket. Alla småmuskler i kroppen får träning dygnet runt.

Atlanten dag 9

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Fri, December 09, 2016 19:42:36
Position 9 december 2016 17:40 UTC
14 16.699N
44 09.362V

Nu har vi seglat drygt halva sträckan till Tobago. Vi har också passerat 6000 NM sedan vi lämnade hemmahamnen i Sölvesborg. Detta har vi firat med champagne, kex och kaviar i dag.
Tack för champagnen SSS.

I förrgår hade vi lite vind så vi passade på att stanna upp och ta ett bad. Djupblått vatten, 5000 m djupt och 28 C. Vågorna var 4 m höga men 50 m långa så det var inte så dramatiskt som det låter. Inga hajar

När fiskeförbudet tog slut och draget släpptes ut igen tog det bara 10 minuter innan en stor guldmakrill (Dorado) nappade på kroken. Den var 90 cm lång och smakade fantastiskt gott både till middag och lunch dagen efter.

Atlanten dag 6

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Tue, December 06, 2016 17:40:08
Position 6 december 2016 kl 14:00 UTC
15 01.492 N
37 04.674 V

Dagarna går fort, nu är det bara två tredjedelar kvar till Tobago. Fortsatt lätta vindar. Seglade med genackern uppe hela senaste natten.

Vi har haft två dagar med fiskeförbud. Tonfisk och Dorado är jättegott men vi har kött som också måste ätas upp.

Det är inte mycket trafik på havet. Vi har sett en annan båt per dygn i snitt. Rekordet var i förrgår då vi såg tre stycken, varav två samtidigt. Igår blev vi anropade av en japansk trålare på en blandning av japanska och lite engelska. Antingen försökte han berätta att han hade en trål ute eller så fick vi receptet på misu-soppa utan att förstå det?

Andra advent firades med två tända ljus och glöggte i sittbrunnen.

Atlanten dag 3

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Sun, December 04, 2016 16:06:25
Två dygn med lätta vindar och gennackersegling. Lite mer vind 8-10 m/s senaste dygnet. Vid flera tillfällen har delfiner, 20-25 st, kommit och lekt runt Angelina. Fiskelyckan är god med napp varje dag, bonito, dorado och en STOR som slet sig loss och tog med både drag och 200 m lina. Magnus fångade en flygfisk med örat mitt i natten.

Boavista, Sal och Sao Vicente

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, November 30, 2016 02:52:47

Nu är vi i Afrika och att vi är långt hemifrån märks bl.a. på sjökorten i plottern. Stora områden är dåligt eller inte alls sjömätta. Den allmänna uppfattningen här är att det inte behövs då lokalbefolkningen ändå vet var eventuella grund finns. Utanför den senaste ankringsviken fanns två djupkurvor, 1000 m och 50 m. När vi närmade oss land med stor försiktighet och passerade 50-meterskurvan var det fortfarande över 100 meter djupt enligt ekolodet.

I nästa vik ankrade vi på 9 meters djup drygt 50 meter från land, men enligt sjökortet på plottern låg vi 50 meter upp på land.

Boavista är den östligaste av Kap Verdes öar. Den består till stor del av sandstränder, sanddynor och öken. Det är som bit av Sahara ute i havet. Ankrar gör man på fyra meters djup i viken utanför Porto de Sal Rei.

Vi passade på att rengöra botten på båten från alla alger, sjögräs och djur som växer och trivs där. Det mesta av bottenfärgen som vi la på i vintras följde också med så vi får väl se hur fort det växer på igen nu.

Äntligen en havssköldpadda som ville vara med på bild (trots all bottenfärg).

I viken fanns en liten ö med sandstrand och ett litet korallrev. Vi tog jollen dit för att se oss om på ön och snorkla på revet.

Evas bror Magnus skulle komma till Palmeira på Sal för att mönstra på inför atlantöverfarten. Vi ville vara på plats ett par dagar i förväg för att hinna klarera in och samtidigt passa på att se lite av hamnstaden Palmeira. När vi klarerade in undrade polismannen var vi varit den senaste veckan. När vi berättade att vi stannat och ankrat i några vikar på vägen hit från Sao Nicholau blev han lite upprörd och sa att det var olagligt och att vi skulle seglat direkt till Sal först för att få tillstånd att ankra. ”This is illegal” sa han om och om igen, jaså sa vi och sedan hände inget mer.

Några gatubilder på de färgglada husen i Palmeira.

Klockan 03:30 på lördag morgon ringde mobilen. Det var Magnus som var på väg från flygplatsen och skulle komma till hamnen om en kvart. Vi mötte upp med jollen i nattmörkret och efter ett par timmars sömn seglade vi tillbaka till Mindelo på Sao Vicente, en segling på 120 NM vilket tog drygt ett dygn. En bra övning för Magnus med nattsegling, dyningar och fiske. Vår första dorado (guldmakrill) högg på morgonkvisten. Inte så stor, men lagom som pålägg på lunchmackorna.


Tillbaka i Mindelo blev det några bråda dagar med förberedelser inför överseglingen till Karibien. Både den löpande och stående riggen skulle ses över, ett nytt peke att fästa genackern i skulle konstrueras, färskvaror, diesel och vatten skulle bunkras.


Planen var att segla iväg på tisdagen den 28 november men ett stiltjebälte som täckte halva vägen till Karibien fick oss att tänka om. Nu ser det ut som om det ska komma lite vind på onsdag 30/11 så vi seglar troligtvis iväg då. Hoppas på fina passadvindar från och med helgen.


Vi ska försöka att uppdatera bloggen under överfarten. Det blir kortare inlägg och positioner (inga bilder, men det är väl ändå bara vatten smiley) via satellit och webhjälp av Sofia.



Santa Luzia och Sao Nicolau

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, November 21, 2016 00:24:37

Kap Verde har många fina stränder, en del är svarta och en del är vita, det har inte med hudfärg att göra utan det är sandens färg. På den obebodda ön Santa Luzia ankrade vi en natt vid en lång ödslig vit strand. Ön är ”protected area” så man får bara göra ett kort stopp där, vi antog att ett kort stopp var en natt.

Nästa dag seglade vi vidare förbi de två små öarna Branco och Raso, då fick vi plötsligt napp två gånger men fisken släppte. Men tredje gången gillt drog vi upp en fin tonfisk (Bonito). Mats filéade den direkt och på kvällen när vi ankrat upp vid den svarta stranden vid Tarrafal på Sao Nicolau blev det en fantastiskt god middag av den tillsammans med brödfrukt.
Svart strand.

Brödfrukten blev mycket god ugnsbakad eller marinerad och stekt. Vi provade även att koka den men den blev väldigt mjuk och torr, kanske vi kokade den för länge?

När man tog jollen in till stranden i Tarrafal kom det ett tiotal pojkar utspringande i vattnet och alla ropade att just han skulle ta hand om vår jolle, bära upp den på stranden och vakta den medan vi var i land, mot en liten peng förstås…

Sao Nicolau är också en fin ö med höga berg och raviner.

En silkeshäger på jakt efter en fisk.
Solnedgång i ankarviken.

På fruktmarknaden köpte vi en papaya, som var JÄTTESTOR och JÄTTEGOD. Köper man papaya i Sverige så är de små och smakar inget men denna var verkligen något annat. Bröd var svårare att få tag på, i alla fall om man vill ha dagsfärskt, antar att alla bakar själva.

Papaya

När vi rodde hem med jollen såg vi en stor havssköldpadda som inte ville vara med på bild.

Den här lilla fisken flöt förbi båten som ett litet löv, nån som vet vad det är?

Innan vi lämnade ön Sao Nicolau ankrade vi vid en jättefin strand lite längre söderut. Det var sanddynor och sexkantiga basaltpelare, på vulkaniskt vis.



São Vicente och Santo Antão, Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, November 15, 2016 20:35:41

São Vicente och Santo Antão är de två nordvästligaste av Kap Verdes 14 öar. São Vicente är den enda ön med en marina, d.v.s. en hamn där privata båtar kan lägga till. I alla andra hamnar är det ankring som gäller, ibland utanför och ibland innanför en vågbrytare.

Marinan med ankrade båtar runt om

Det blev 10 dagar på São Vicente, först 4 i Mindelo marina och därefter 6 för ankar då båtarna från ARC:en skulle komma och marinan tömdes på alla andra båtar. Det var en bra ankarplats nära marinan där det gick bra att angöra jollen vid den flytande baren. Ankaret fäste direkt och sedan låg Angelina stilla trots vindar på 10-18 m/s i flera dygn.

Flytande baren med jollebryggan

I São Vicente är husen antingen målade i glada färger eller så har de en helt obehandlad fasad, de ser då ut som om de inte är färdigbyggda. Det finns även en hel del påbörjade hotellbyggen som inte blev klara innan den internationella finanskrisen gjorde att finansiärerna backade ur.

Bortsett från några enstaka barn har det varit få tiggare i staden. Intrycket är att det är ett stolt folk som vill arbeta. Det har stått ganska många unga män utanför marinan för att söka jobb hos båtägarna. Det kan vara allt från att skrubba ren botten från sjögräs och alger till avancerade reparationsarbeten eller så har de en mamma som kan ta hand om tvätt. I gathörnen sitter det kvinnor och säljer frukt eller fisk.

Vi har börjat tvätta både frukt och grönsaker i klorvatten innan vi tar ner dessa i båten. Förhoppningsvis ska detta hindra att kackerlacksägg kommer ombord med allt dessa kan medföra.
Besök på fruktmarknaden

Dagarna har ägnats åt att beta av lite punkter på att-göra-listan, bada på den fina snäckskalsstranden i närheten och att handla färskvaror etc. Alltid lika spännande att köpa kött i charkdisken när man inte är säker på vad det är för något. Styckningen är annorlunda och vad är det för djur egentligen? Det är trots allt Afrika smiley

En typisk aluguer med bänkar på flaket


Svenskbåtarna RAN och Kerpa låg i marinan när vi kom. Alltid lika kul att träffa andra seglare. Några dagar senare kom Jennifer och Isa med de andra ARC-båtarna. Kul att träffa dom igen.


Två av barerna på stranden

Sista dagen gjordes en utflykt till grannön Santo Antão med färja, vilken tog ca en halvtimme. Väl framme möttes vi av ett uppbåd av taxi- och aluguer-chaufförer som alla ville ta oss med runt ön. Efter sedvanlig förhandling om priset satte vi oss i en aluguer körd av en ung kille som pratade bra engelska. Han guidade oss runt ön och visade de bästa utsiktsställena. Nästan hela sträckan utgjordes av en kullerstensväg – den viktigaste på ön enligt Jonas, chauffören. Ville vi fota något sa vi bara till så stannade han (även i skymda kurvor och ofta på fel sida vägen). Det tutades i alla kurvor och på alla man kände.

Santo Antão är en helt otrolig ö med ett landskap som är svår att ge en rättvis beskrivning. Paul på Kerpa beskrev lyriskt ön som Shangri-La efter sitt besök. Santo Antão påminner om Madeira och den gröna kanarieön La Gomera men med ett betydande inslag av Colorados Canyons. Bäst att låta bilderna tala…

Jordbruk i botten av en vulkankrater

Byn Pico da Cruz uppe bland molnen

Det är ett tungt jobb att bära upp vatten till husen i bergen

En av många vandringsleder

Ser ni bilvägen?


Jordbruket är viktigt på ön och framför allt odlas bananer, sockerrör och majs. På träden växer papaya, mango och brödfrukt. Vi köpte en brödfrukt av en liten kille som stod vi vägkanten och i kväll ska vi prova att tillaga den.

På den här gården odlas bananer, sockerrör, majs och papaya.






La Gomera och segling mot Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, November 06, 2016 01:38:19

La Gomera är en fin liten kanarieö. En av de tre västraste där det inte är så mycket turister. Först ankrade vi vid en strand med ett rev där vi snorklade och tittade på massor av färgglada fiskar. Vidare seglade vi till hamnen San Sebastian, en mysig liten by med fint målade hus i olika färger.

Padrones är en grönsak som påminner om små paprikor, man fräser dom i olja och saltar på, det smattrar och smäller när de tillagas. Vi hade köpt dessa flera gånger, de är goda till det mesta och håller bra. Nu berättade Kerstin att det ska finnas någon stark padrone picante som blandas i tillsammans med de milda som en överraskning, så vi köpte även ett paket starka padrones. På kvällen när vi tillagade dessa small det i stekpannan, en av de starka padronerna exploderade. Strax efter började vi hosta och kippa efter andan, det gick inte att andas i båten så vi fick gå ut ur båten för att få luft. Vi plockade bort dessa superstarka padroner ur maten innan middagen men såsen som tillagades på oljan från stekpannan blev god och ganska stark.

La Gomera är en ganska hög ö, och till skillnad från de tidigare kanarieöarna vi besökt, frodig med mycket mossbevuxen skog, vattenfall och dramatiska klippformationer. Vi hyrde bil en dag och åkte runt och tittade på ön.

Fantastisk vandring längs en bäck upp till ett vattenfall.

Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt för att invänta de rätta vindarna söderut mot Kap Verde. Under tiden fixade vi en del med båten.

Mats i masttoppen.

På fredagen lämnade vi La Gomera för att segla söderut mot Kap Verde, en översegling på ca 800 nm. Det var fortfarande svaga vindar från söder men det skulle komma nordliga vindar snart. Vi kryssade lite i början men fick gå för motor efter ett tag då vinden blev alltför svag. Första natten började det blixtra av åska norrut och österut, det var ett rejält åskväder med ett oavbrutet blixtrande. Vi styrde undan västerut och gjorde en ganska stor omväg för att hålla oss på avstånd från åskan.

Nästa dag kom de nordliga vindarna och vi fick en fantastiskt fin segling i lagom vindar med gennacker nästan hela vägen till Kap Verde. Överfarten tog 7 dygn, på vägen fick vi se grindvalar, delfiner, massor av flygfiskar, en falk och en tonfisk.

Kerstin på havet Flygfisk

En natt när Mats hade nattvakt landade en flygfisk precis bredvid honom. Han jagade den en stund, fick sedan tag på den och slängde den i sjön. På morgonen hittade vi ytterligare en på däck, men den var död.

En kväll fick vi en fripassagerare, en falk som cirkulerade kring båten och landade på en vantspridare där den satt och vilade upp sig till nästa morgon då den flög vidare.

Vi fick en ganska stor tonfisk på fiskedraget men tyvärr släppte den precis när den skulle håvas ombord. En stund senare fick vi napp igen, något stort som bet av draget och försvann.

Vi kom fram till ön Sao Vicente på Kap Verde på fredagen, nu har vi nått Afrika.

På lördagen mönstrade Kerstin av och flög hemåt mot kylan. Här på Kap Verde är det drygt 30°C i luften och 27°C i vattnet.

Kerstin skriver:

När jag först fick höra om Mats och Evas planer på en långsegling med Angelina tändes ett hopp om att få chansen att segla med över öppet hav. Att bara se hav omkring sig i flera dagar, att lita till vind och segel, låta vädret styra istället för klockan.

Så kom en lista på överfarter där en gast var välkommen som förstärkning till nattvakten och jag tingade snabbt sträckan Kanarieöarna – Cap Verde.
Familjen backade upp mig, jag segeltränade ett antal sommarkvällar med Christer på Mälaren (stort tack för ditt tålamod) och kom till slut iväg för att mönstra på Angelina i San Miguel Marina, Teneriffa.

Det började med 9 dagars väntan, först på vind och sen att den skulle vända söderut. Det var rester av orkanen Matthew som spökade i norr, ”En långseglare som kryssar seglar åt fel håll”.

Så till slut vände vinden och vi kunde ge oss iväg. När den sista kanarieön försvann i horisonten fick jag äntligen uppleva havet på riktigt, bara vatten så lång jag såg åt alla håll i 5 dygn innan Cap Verde skymtades i fjärran.

Att vara helt själv på mitt nattpass, kl 02-05, med en enorm stjärnhimmel och mareld i vågsvallet är helt magiskt. På dagarna en obruten horisont 360 grader med ett hav som skiftar i alla tänkbara blå toner och veta att djupet är 4200 m, det är mäktigt.

Nu återvänder jag till civilisationen med en ny respekt för havet och alla långseglare.

Ett jättetack för att jag fick vara med!



Gran Canaria och Teneriff

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, October 25, 2016 17:41:16

Gran Canaria är Kanarieön med stor bokstav. Det är en riktig turistindustri där besökarna ska aktiveras och roas dygnet runt. På sydkusten finns flera ankarvikar som ser jättefina ut på sjökortet. Tyvärr är en ankarvik här även en utmärkt plats för hotellkomplex, bad och vattenaktivitetet. På sydvästkusten ankrade vi vid ett par av dessa. Definierar man en naturhamn som gratis ankring är Playa de Maspalomas, Anfi del Mar och Puerto Mogan utmärkta. Sedan får man ”njuta” av waterjets, paragliders, suppar, trampbåtar m.m. runt båten på köpet. Det blev några lugna sköna dagar med mycket bad och snorkling bland färgglada fiskar.


Vid Anfi del Mar var det dags för hårklippning på akterdäck. När hårtussarna flöt iväg på vågorna säger Eva att nu blir fåglarna glada för att få något att bygga bo med. Då sa jag att det snarare är sköldpaddorna som blir glada. Va? De vill ju ha hår-da skal J (Det börjar märkas att vi har umgåtts mycket med Göteborgare på resan). Döm om vår förvåning när det 10 minuter senare dyker upp en stor havssköldpadda bakom båten på väg mot oss. Tyvärr ville den inte vara med på bild utan dök ner under båten när kameran kom fram. Bilden visar en internetkompis till vår sköldpadda.

En dag gjorde vi en utflykt till Las Palmas. Det tog en timme med lokalbuss. Las Palmas är en fin stad med mycket att titta på. Det blev besök i hamnen där många ARC-båtar redan samlats. Sedan stranden Playa de Las Canteras och Gamla Stan. Det blev en billig dag då det var Spaniens nationaldag och alla båttillbehörsbutiker var stängda smiley


Sista natten på Gran Canaria skulle det bli sydliga vindar så vi gick in i hamnen vid Puerto Mogán som visade sig vara en mycket trevlig liten turistby. Mycket turister men inga stora hotellkomplex utan bara några småskaliga hotell och små lägenheter ovanpå restaurangerna och butikerna närmast hamnen.

På väg över till Teneriffa, en segling på ca 55 NM i sydlig vind, fick vi sällskap av en flock (stim?) med grindvalar. Min syster Kerstin skulle mönstra på i Puerto San Miguel den 23 oktober för att segla med till Kap Verde och vi beslöt att ankra några nätter innan vi gick in i hamn för att plocka upp henne. Det finns inte så många bra ankarvikar med skydd för sydliga vindar men Bahia de Abona erbjuder skydd för både sydliga och nordliga vindar. Vi var lite oroliga att det skulle vara fullt med båtar i viken men där låg bara en italiensk ketch. Det var en lugn och fin ankringsplats.

Sen blev det ankring utanför Playa de las Tejitas nedanför Punta Montana Roja. En lång fin svart sandstrand (utan turister) nedanför flygplatsen. Blåsigt men sjölä.

I Puerto San Miguel träffade vi Lasse Hässler med besättning och blev bjudna på kaffe å avec på kvällen. Det blev en lång kväll med mycket seglingsprat. Dagen efter kom de över på besök i Angelina och vi fick hjälp med felsökning av vår elektriska Furlex som inte alltid vill rulla in sig. Båten var full med glada seglare när Kerstin kom.

När Kerstin gjort sig hemmastad i förpiken hyrde vi en bil. Först fyllde vi gasol vid en DISA-anläggning för en billig peng sedan och åkte upp till Teide. Toppen på vulkanen ligger på 3718 m. Vi tog linbanan som nästan går upp till toppen. De sista 163 metrarna kan man gå till fots om man har tillstånd. Vi försökte söka tillstånd i förväg men första lediga tid var två veckor senare så det fick bli en kortare tur över lavan vid linbanan. Det räckte då vi alla kände av den tunna luften på denna höjd.

På vägen tillbaka bunkrade vi mat och dryck för både överfarten till Kap Verde och till Karibien. Tre överfulla kundvagnar och ett kvitto som var längre än Kerstin.

Vi beslöt att göra ett stopp på La Gomera också innan överfarten till Kap Verde. Det blev motorgång då vinden var som bortblåst men vi såg massor med flasknosdelfiner och grindvalar på vägen. En lugn provsegling för Kerstin.



Fuerte Ventura

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, October 09, 2016 23:00:25

Från Lanzarote fick vi en lugn segling söderut till Fuerte Ventura. Ankring utanför Puerta del Rosario som är öns huvudstad.

Vi tog bussen till flygplatsen för att hämta Alexandra som kommit för en veckas segling med oss. Jättekul att träffa henne, känns som längesedan.

Jag blev väckt med sång, paket, ballonger och nybakta scones på min födelsedag. Vi seglade söderut och efter en stund fick vi vårt första riktiga napp, en liten tonfisk, äntligen.

Efter en stund fick vi även se en ovanlig sorts delfiner, Risso’s delfiner, de är ljusa och ganska stora, men de stannade inte och lekte hos oss. Ankring i Las Playitas och grillad tonfisk till middag, GOTT smiley.

I Gran Tarajal blev det lite shopping och installation av en andra solpanel. Gran Tarajal är en liten by med massor av målningar på husväggarna, ”street art”.

Vi seglade tillbaka till Las Playitas. Bad och snorkling i kristallklart vatten bort till en grotta. En Stingrocka simmade precis under oss och färgglada fiskar i massor och stora vassa sjöborrar på botten. På kvällen åt vi oxfilé på restaurang Viktor efter Alexandras rekommendation (hon var där på charter förra vintern).

I Taralejo ankrade vi två nätter och badade och hade det mysigt, promenerade i staden och ut på en klippa och upp på ett berg. En jordekorre skyndade över stigen och försvann i ett stenröse (ville inte vara med på bild).


Vi seglade tillbaka till Gran Tarajal i ganska hård motvind, hade tänkt ankra utanför men gick in i hamnen eftersom det blåste mycket. Söndag morgon var Alexandras seglingsvecka slut och vi lämnade av henne vid bussen till flygplatsen.


Seglatsen fortsatte vidare västerut till Morro Jable där vi ankrade precis utanför hamnen. Nästan vindstilla runt omkring, men det blåste 10-12 m/s vid stranden, ett riktigt blåshål.
Långa gula sandstränder på sydspetsen av Fuerte Ventura och massor av stora turist-resorts.



Alexandra skriver:

Jag har fått följa med på en veckas segling längst Fuerteventuras kust. Vi började veckan med sol och bad i Puerto del Rosario. Dagen efter seglade vi vidare mot Las Playitas, men vi hann inte mycket mer än lämna hamnen innan vi fångade en jättefin tonfisk (den första fisken de fått på 3 månader).

När vi kom fram bestämde jag och mamma oss för att snorkla lite. Vi simmade runt lite och såg sedan en stingrocka simma under oss. Vi blev liiiiite rädda. Det har varit jätteroligt att få vara med på en del av seglingen. När jag kom var jag vitast av alla, men när jag åkte hem var jag brunare än både mamma och Mats tillsammans. Nästan i alla fall.

Stort tack till er båda för denna veckan, vi ses snart igen smiley.



La Graciosa & Lanzarote

Mot Karibien 2016Posted by Mats Sun, October 02, 2016 20:59:52

La Graciosa är en liten Kanarieö längst uppe mot nordost. Det påstås att det var här som Long John Silver gömde sin skatt. Större delen av La Graciosa utgörs av en Nationalpark och det finns egentligen bara en vik, Playa Francesca, där det går att ankra. Man måste ha ett ankringstillstånd vilken man behöver ansöka om i förväg via en hemsida som givetvis endast är på spanska. I två veckor försökte vi få tag i ett ansökningsformulär utan resultat så det blev till att ankra utan tillstånd (som de flesta andra).

Ankarviken med Lanzarote i bakgrunden.

På vulkantoppen hade man fin utsikt över ön och viken med båtarna.


Öns enda by ser ut som en mexikansk vilda-västernstad med låga vita stenhus och sandgator. Vid hamnen ligger en liten badstrand med flera mysiga barer och restauranger.


Efter ett par nätter vid La Graciosa gick vi vidare söderut till Lanzarote. I vår pilotbok står att man behöver visum för att besöka Kap Verde, något vi missat tidigare. Ett samtal med deras konsulat i Stockholm bekräftade också detta. Det skulle dock vara lätt att ordna, om vi skickade passen till Stockholm skulle de föra in våra visum i passen och skicka tillbaka dessa med vändande post. Kändes inte helt bra men vad gör man? Vi valde att gå in i marinan i huvudstaden Arrecife där det skulle finnas ett DHL-kontor. Vi behövde även bunkra mat och köpa några båttillbehör. Vi la till mitt på dagen och trodde vi hade gott om tid att hinna med alla inköp, posta pass mm. Men allt stängde kl. 13 då det var lördag, och på söndagar är allt stängt. På kvällen blev vi bjudna på kladdkaka och vin på Karlstad-båten Aela så det blev en lyckad dag i alla fall.

Dagen efter fick vi ett tips av Roland och Vicky på Bella Luna att kolla på noonsite.com angående Kap Verde och visum. Där står att om man kommer dit med båt och lämnar med båt behöver man inte ha något visum. Om man däremot mönstrar av eller på en båt så måste man ha ett visum. Vilken tur att det var stängt på DHL-kontoret.

Marina Rubicon by night.

Nästa hamn blev Marina Rubicon på södra Lanzarote. Här hyrde vi en bil för att utforska ön lite närmare. Första stoppet blev nationalparken Timanafaya med stora lavafält och en aktiv vulkan. I inträdet ingick en busstur genom lavafält, förbi kratrar och genom lavatunnlar. Marktemperaturen ligger fortfarande på upp mot 600 grader vilket demonstreras genom att hälla vatten i nedsänkta rör varpå det bildas en gejser. Buskar som läggs på marken börjar brinna efter ett par minuter. I restaurangen grillas kyckling över ”öppen vulkan”.


På norra delen av ön odlas vindruvor för vinframställning. Vinstockarna var omgärdade av murar som skydd mot vinden. Ett tjockt lager lavaaska på marken fångar upp luftfuktigheten nattetid varför vindruvorna inte behöver någon ytterligare bevattning. Svårt att tro när man ser det karga torra landskapet.

El Grifo är Kanarieöarnas äldsta vingård. De hade även ett museum som visade utrustning och metoder som använts för den lokala vinframställningen genom tiderna. Besöket avslutades med en vinprovning av såväl mousserande, rött, och dessertvin. Till detta serverades kex och getost.


Längst i norr ligger Mirador del Rio. En restaurang och utsiktsplats som ligger insprängd i berget med en otrolig utsikt över La Graciosa.


I Marina Rubicon hann vi också äntligen ikapp våra vänner Anders och Katharina på Carpe Mare. Det blev flera kvällar med god mat, portvinsprovning och restaurangbesök innan våra seglingsrutter åter gick olika vägar.


Vårt besök på Lanzarote avslutades med sol, bad och slöande för ankar utanför Playa del Papagayo.





Madeira-öarna

Mot Karibien 2016Posted by Eva Thu, September 22, 2016 23:35:43

Madeira består av fyra ögrupper. Den första vi kom till heter Porto Santo, den ligger ca 30 nM norr om huvudön. När man kommer till Madeira och ska klarera in måste man först gå till polismyndigheten och sedan till hamnkontoret för att visa samma papper på båda ställen. Vi låg en natt i hamnen för att sedan ankra innan för pirarna 4 nätter (Det kostade 39 euro per natt i hamnen och 6 euro att ankra). Fantastiskt vatten, klart och 24°C, äntligen varmt och skönt. Det blev många bad, ibland med cyklop för att se hur båten ser ut undertill (lite tunn grön beväxning, mest på rodret, men inte så mycket än).

På piren i Porto Santo målar många långseglare en bild (bomärke). Där finns massor av bilder av seglare från hela världen, ganska många svenskar. Detta gjorde även vi.

Vi passade också på att trimma jollemotorn lite.

Tillsammans med Janne på båten Indigo gjorde vi en utflykt med en lång promenad upp till en hög bergstopp, Pico do Castelo. En varm men jättefin vandring längs en led med massor av trappsteg.

Så här odlar man lådvin, bara att stoppa påsarna i kartonger sen, smidigt va?

Från Porto Santo seglade vi runt Madeira längs nordsidan av ön och rundade västsidan. Vi tänkte ankra i en vik som heter Paul do Mar. Det blev en jättefin segling och vi fick se hela Madeira från havet. Madeira är en hög ö, 1850 m, grön och frodig, med ganska mycket moln och regn uppe på ön, men ofta soligt längs kusterna. Ankringsviken var en fantastiskt fin plats, med branta berg och ett vattenfall, med det var helt utan sjölä så det gick inte att ankra där om det inte var vindstilla. Vi seglade vidare till en hamn som heter Calheta, en fin turiststad, där man gjort en badstrand med sand från Marocco (Madeiras sand är svart vulkanisk och duger inte till turister).

Paul do Mar
Calheta, stränder och hamn.

Vi tog en taxi upp till Rabacal för att göra en Levada-vandring. (En Levada är en konstgjord vattenkanal byggd på 1800-talet för att leda vattnet från bergstopparna till odlingarna på etagerna längre ner mot kusterna). Det var en ganska lång taxiresa dit. Vandringen började ganska brant neråt några kilometer innan själva Levada-leden började. Vi gick två jättefina vandringar (Risco och 25 Fontes) längs branta stup och fina vattenfall.

De två milen tillbaka till hamnen i Calheta tänkte vi promenera, det är ju nerför…. Det var det, jättebranta vägar nedåt, i serpentinslingor. På denna sida av ön brann det för några veckor sedan, så vi gick nedför genom helt nedbrända skogar.
Efter en stund kom det som tur var en bil som frågade om vi ville ha lift, det ville vi (fötterna ömmade rejält då de åkte framåt i skorna så brant det var). Vi blev avsläppta i byn ovanför hamnen och promenerade den sista, lika branta, vägen ner till hamnen. Nästa dag kunde vi knappt gå med våra stackars ben.

Vi seglade vidare längs Madeiras sydkust någon dag senare. Först blåste det nästan ingenting, sedan plötsligt började det blåsa mycket och motvind. Vi kryssade fram till Madeiras enda ankarvik ”Baia d’Abra”. En häftig vik med branta, stupande bergsväggar runt (man kan se kanalerna där lavan sprutat upp). Tror att vi låg ankrade mitt i en vulkan.

Vi grillade nyinköpt tonfisk i tjocka skivor, med klyftpotatis och rött vin till middag i sittbrunnen med en fotogenlykta tänd som de flesta kvällar, redan halv nio är det mörkt ute.

Vattnet var kristallklart, fantastiska bad.

Efter två nätter skulle det börja blåsa mer så vi seglade in i hamnen strax intill, Quinta do Lorde. Vi försökte hyra en bil men det gick inte, så vi tog bussen in till huvudstaden Funchal, där vi gick runt lite och köpte ett par båttillbehör som vi behövde.

Nästa dag tog vi en taxi, tillsammans med seglarvännen Janne, upp till Quemadas. Där började en Lavadavandring som var 6,5 km lång och gick till Caldeirao Verde, ett 100 m högt vattenfall som slutade i en rund lagun med iskallt vatten. Det var en jättefin vandring längs branta stup, genom fyra tunnlar där man fick lysa sig fram med ficklampa. 6,5 km tillbaka också, sedan kom taxin och hämtade oss.


Nästa dag var det Fiskebåtsfestival, en religiös festlighet, där vi fick åka med en av alla proppfyllda fiskebåtar. Det spelades musik och bjöds på öl och mackor. En av båtarna hade med sig ”Padre” som skulle promenera upp till kapellet och hämta Madonnan som vakar över Fiskarna under resten av året. Folk badade från fiskebåtarna och det var folkfest.

Tillbaka i byn Canical, som båtarna utgick från, var det festival. Det hängde köttstycken i marknadsstånd, där köpte vi stora grillspett, råa, som vi sedan kunde grilla på stranden där det var förberett med massor av grillar. Till detta ”a very local wine” som man fick i en pet-flaska, och som var nästintill odrickbart, men köttet var gott. Vi var på festivalen tillsammans med Janne (Indigo) och Mats och Marie (Isa), vi träffade även de tre ungdomarna från svenska båten Aela en stund under kvällen. Vi var medbjudna på båtturen av taxichauffören tillika fiskebåtsägaren Amandio, som var jättetrevlig och mån om sina utländska gäster.


Vi lämnade huvudön Madeira och seglade nära nästa ögrupp Illas Desertas söderut mot de sydligaste Madeiraöarna, Selvagensöarna, 165 sjömil söderut. Med bra segling i lagom vindar, med gennacker, tog överfarten 32 timmar. Vi fick vårt första napp, efter många fiskeförsök, en trut som gärna ville ha vår lilla plastbläckfisk. Som tur var kom den loss av sig själv när vi höll på att dra in för att ta loss den. (Jag vet inte hur man lagar till en trutsmiley). Vi ankrade i en vik vid södra Selvagens Grande.
Polisen kom ut till båten för att titta på pass och papper. Vi fick reda på att vi kunde komma iland på ön klockan 16, först skulle de ha lunch och siesta. Vi hann med bad, lunch och avkoppling. På ön fick vi en guidad rundvandring. Det var vi och tre spanjorer från en annan båt som blev guidade av två parkvakter, en polis och hunden Selvagem. Vi fick reda på massor om ön, där fanns växter som inte finns någon annanstans, det hade inte regnat på två år, i hålor låg juveniler (fågelungar) av Gulnäbbad Petrell som vi kunde se på nära håll, vi fick hålla Geckoödlor som låg gömda under stenar.



Portugal

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, September 06, 2016 23:07:19

Efter Isla Cies seglade vi till Vigo där vi bl.a. letade upp en båttillbehörsbutik där vi köpte en ny handhållen VHF och en låsvajer till jollen. Butiken, Efectos Navales Jesus Betanoz, var en av de bästa vi stött på hittills på resan. En ung kille förklarade för- och nackdelar med olika VHF:er på en blandning av spanska och engelska. När det inte räckte tog han fram mobilen och översatte till svenska på Google translate.

Allmänna kommunikationsmedel?


Dagen efter kom Indigo och la till bredvid oss. De erbjöd oss att låna deras tvättmaskin (stora båtar är välutrustade) och vi bjöd på lunch medan maskinen jobbade.

Nästa stopp blev Baiona. På vägen dit upplevde vi resans första riktiga åskväder men vi lyckades gira undan och undvika regnet. I Baiona tittade vi bl.a. på en replika av La Pinta, ett av Christoffer Columbus skepp. Det var det skeppet som var först tillbaka till Spanien och kunde rapportera om den nya världen. Intressant att se hur man hade det ombord på den tiden.


Till lunch blev det MacOctopussy…


Från Baiona gick vi direkt till Lissabon. En fin segling på 240 NM i medvind med genacker. Lissabon ligger en bit in i floden Tejo. Hamnkontoret skulle öppna klockan 9 så vi gick sakta uppför floden för at inte komma fram för tidigt. Det innebar att vi fick en fin sightseeing längs floden med bl.a. Belemtornet, minnesmärket Padrao dos Dos Descobrimentos och Vasco de Gama.

Soluppgång i Lissabon

Belemtornet

Vasco de Gama

Efter två dagars letande hittade vi äntligen Imrays pilot book ”Atlantic Islands”. Utanför butiken stötte vi på Yasmines besättning som också skulle till samma butik. Vi åt en god lunch tillsammans på en restaurang vid floden.

Sponsrad parkeringsautomat

För att få en något kortare väg till Madeira tänkte vi ankra en natt utanför Cascais. Det blåste upp ordentligt på vägen dit och när vi var framme blåste det 18 m/s. Inte riktigt läge att ankra så vi gick tillbaka in i floden till hamnen i centrum. Det blev en fartfylld segling tillbaka, 8 knop med endast en bottenrevad genua som mest såg ut som en liten fredsflagga.


Torsdag morgon lämnade vi hamnen tidigt och tog sikte mot Porto Santo, den nordligaste av Madeiras öar. Ännu en fin segling med lagom vind från rätt håll och genacker nästan hela sträckan. På vägen såg vi ett gäng (stim?) knölvalar som hoppade upp högt i luften för att med ett stort plask landa på rygg. Häftigt att se de 15 meter långa och 30 ton tunga valarna hoppa högt.

Knölval som hoppar

Delfin som hoppar

Delfin med unge

Badsugen - 24 grader i vattnet


Efter 98 timmar och 505 NM var vi framme i Porto Santo där vi fick vänta en timme utanför hamnen innan hamnkapten hade hittat en plats där vi kunde ligga. Lite nonchalant tyckte vi först, men det visade sig att han var jättetrevlig och att vi fick vänta på en stor färja och att tidvattnet skulle fylla på hamnen så vi skulle få tillräckligt med vatten under kölen.

Land i sikte....



Galiciens Rior och nationalparker

Mot Karibien 2016Posted by Eva Thu, August 25, 2016 12:30:54

Efter Muros ankrade vi vid en jättefin strand – Aguieira. På morgonen vaknade vi av ett slamrande, utanför oss låg det 30 småbåtar med musselfiskare som drog sina långa håvräfsor längs botten för att få upp havets läckerheter.

Vi tog en lång paddeltur i vår uppblåsbara kajak en bit in i floden längst in i Ria de Muros. På tillbakavägen fick vi ordentlig motvind med sjöar som delvis sköljde över kajaken och oss, så paddlingen blev ett riktigt motionspass.

En egen strand för en vila längs paddelturen.

I nästa Ria ankrade vi vid en strand längst in – Playa Barana. Där var det två små segelbåtar från en seglarskola som seglade runt, rätt som det var kom den ena för nära vår båt och krockade, med deras mast i vår vantspridare på mesanmasten, men allt gick bra inga skador på båtar eller besättning.


Isberg??? På dessa breddgrader?

I Pobra hamn skulle vi ut på kvällen och äta middag. Vi gick runt i restaurangkvarteren och hittade ett ställe där de hade ”dagens paella”, det tar vi. Där stod kocken ute och gjorde paella över öppen låga, det såg jättegott ut. Vi satte oss och beställde paella, ja, ja sa servitören men vad vill ni ha att dricka? Vi tog varsitt glas Rioja och efter en stund var Paellan klar, då portionerades det upp i små tapas-skålar, en liten portion till varje gäst. Det smakade jättegott, men vi var fortfarande ganska hungriga. Kocken såg nog det för han frågade om vi ville ha en till, det ville vi. Vi tog ett glas vin till också. Det blev en billig middag då de bjöd på paellan och vinet kostade 8,80 euro för fyra glas.

Det finns fyra ögrupper i Galicien som är nationalparker. För att få segla vid dessa måste man först söka navigationstillstånd, sedan söka ankringstillstånd för att ankra vid en viss ö ett visst datum. Vi fick tillstånd och besökte två av dessa öar. Först ankrade vi vid Isla Ons, en fantastisk ankringsplats vid en strand där vattnet var kristallklart och turkost, vi såg botten på 12 meters djup. Vi tog jollen in till stranden och gick en promenad på ön, sedan grillade vi ute på båten. På kvällen började det rulla in stora dyningar så vi kunde inte ligga kvar över natten. Kl 22.30 lossade vi ankaret och nattseglade in till närmsta vik, fullmånen sken så det var inte ens mörkt när vi ankrade vid midnatt.

Ankring vid Isla Ons.

Nästa strand att ankra vid var en låååång fin sandstrand i ett naturskönt område. Hela stranden var full med nudister som vankade fram och tillbaka längs stranden för att visa upp sina solbrända kroppar. Vi ankrade bredvid Albatross, en svensk båt vars besättning vi träffat tidigare. Vi gick en promenad tillsammans med dom och tog ett glas vin på kvällen. Efter ett tag kom även Indigo (en annan svensk båt vi träffat tidigare) inseglande, de kom också över till Albatross. Det blev en trevlig kväll med mycket skratt innan vi tog jollen hem till våra kojer.
Nudiststranden.

Reiner och Marita på Albatross
Fin strand med Isla Cies i bakgrunden.
Eukalyptosskog.
Bad (17 grader i vattnet)

Isla Cies var nationalparksö nummer två som vi besökte. Det var en fantastiskt vacker plats, ganska höga öar med flera långa fina sandstränder. Bästa ankringsplatsen var vid den största stranden. Vi tog jollen in till stranden och gick en lång promenad på ön, upp till den högt belägna fyren, 180 möh. Det blev en varm promenad dit men det kompenserades av en otrolig utsikt över öarna, havet och in i Ria Vigo. På tillbakavägen köpte vi en glass och fick uppleva ett turistkaos med folk som skulle med färjorna tillbaka till fastlandet. Vi skyndade ut till lugnet på Angelina där det blev en drink, middag och solnedgång på fördäck med ett galas vin.

Båtar på svaj vid stranden.
Vägen upp till fyren.
Utsikt över sydön.

Costa da Morte

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, August 16, 2016 12:40:54

Det blev tre dagar i A Coruña som huvudsakligen ägnades åt att jaga rätt på prylar vi behövde köpa. Första dagen jagades det någon som kunde byta glas på en mobiltelefon. Evas telefon dog på Irland och det här var första större staden vi besökte sedan dess. Efter besök i ett stort antal mobiltelefonbutiker (Servicios Inmobiliarias lagar inte mobiltelefoner) hittade vi slutligen en servicebutik som kunde skicka mobilen till en serviceverkstad för 140 euro, skulle bara ta tre dagar. Killen i butiken tyckte det var för dyrt och föreslog en ny mobil istället och så blev det, en splitter ny LEAGOO från Kina för 90 euro.

Dag två jagades det båttillbehör. Borde ju finnas i en stor hamnstad (trodde vi) men utbudet var bedrövligt. De hade varken VHF, Pilotbook över Atlantöarna eller elkabel. Elkabel hittade vi till slut i en specialbutik, efter ett tips i en järnaffär.

A Coruña var full med statyer av kända seriefigurer (till höger på bilden)
Galicierna lär sig parkera redan på körskolan....

Dag tre gick vi på jakt efter mat och vin. Det var betydligt lättare men det var långt att gå. Till lunch på en av A Coruñas alla uteserveringar beställde vi en trerätters Menû del dia för 7.50 euro inkl. vin. En god fisk och skaldjurssoppa, sedan en kötträtt med pommes och till efterrätt varsin apelsin, med skal smiley.

Bläckfisk på restaurangen


Efter A Coruña gick vi till en ankarplats vid en badstrand på andra sidan viken. Där träffade vi Kerstin och Janne på Indigo och blev bjudna på fisksoppa på kvällen. Janne hämtade oss med jollen så vi slapp sjösätta vår egen.


Seglingen till Muros gick längs Costa del Morte (dödens kust), med strandhugg i Corme och Camariñas. Båda med jättefina ankringsplatser.
Solnedgång vid fyren på Punta del Roncudo utanför Corme

Dimman väller in i hamnen i Corme på morgonen


Costa del Morte går ner till Finisterre, världens ände, som är det europeiska fastlandets västligaste udde. Udden passerades i tjock dimma så vi kunde inte se om det tog slut där – eller var det det, det gjorde?


Nu hade vi äntligen medvind, inte mycket vind men i alla fall tillräckligt för att prova genackern för första gången på resan. Genackersegling hela vägen från A Coruña till Muros när det fanns vind. Tyvärr blev det en hel del motorgång också. Vi höll jämn fart med katamaranerna så länge vinden höll sig på 3-5 m/s. Sedan säckade vår genacker ihop och katamaranerna försvann i dimman.


Muros var en liten mysig stad med trånga gränder, hus och gator i sten och massor med uteserveringar och spanska turister.







Isles of Scilly och Biscaya

Mot Karibien 2016Posted by Eva Tue, August 09, 2016 01:20:57

Vi lämnade Irland och seglade vidare till Isles of Scilly eller Scillyöarna. Det är en liten ögrupp som ligger väster om Englands sydvästligaste ände. Det finns ingen riktig marina på någon av de små öarna utan man ligger för ankar eller vid en boj. Eftersom det var blåsigt de dagar vi var där så låg vi förtöjda vid boj, det blev fyra nätter med ganska obekväm gung från olika håll i ”hamnen” vid Hugh Town.


Första dagen i hård vind skulle vi ta jollen in till land, vi tog med bensindunken för att tanka vid jollebryggan där det inte gungade. 20 meter från båten stannade motorn, soppatorsk, jollen började driva, Mats rodde för allt vad han var värd men det gick inte att komma fram mot vinden, så vi rodde mot en sandstrand för att inte hamna på de vassa klipporna. Då kom det en ribbåt farande och bogserade in oss till hamnen dit vi skulle. Där tankade vi jollemotorn bums.

Scillyöarna är riktigt fina öar med massor av blommor och ett gammalt slott, Star Castle, som var byggt som en stjärna. De hade vandringsleder på öarna som kallades Scilly walks (Scilly uttalas silly). Dessa provade vi att gå med alla möjliga stilar smiley

När vindarna var de rätta var det dags att korsa Biscaya, som är känd för att vara en av de tuffaste passagerna på vår resa. Vi fick en jättefin seglats med lagom vindar, solsken och varmare väder efter hand. På nätterna var det en otrolig stjärnhimmel och första natten var det Mareld runt båten (självlysande plankton som lyser i svallet från båten). På överfarten fick vi förutom delfinbesök också stifta bekantskap med valar på nära håll. Vi såg valsprut runt om flera gånger. Rätt som de var kom de närmare och vi seglade nästan på tre Sillvalar som kom precis framför båten. Vi fick stanna och släppa förbi dom för att inte hamna mellan gruppen. Man vill ju inte att de ska börja gruffa med oss. Sillvalar är det näst största djuret efter Blåvalar, de var ca 20 meter långa (kan bli 27 m) och sprutar riktigt höga sprut som syns på långt håll. Närkontakten med dessa bjässar var en helt fantastisk upplevelse.

Valsprut

När vi närmade oss Spanien ökande vinden så det sista dygnet seglade vi med en snittfart på 7,4 knop vilket är mycket bra fart för oss. Efter tre dygn och 420 sjömil kom vi fram till A Coruna i nordvästra Spanien. Här är det äntligen varmt och soligt, bort med långkalsongerna och fram med shortsen.

Solnedgång över Biscaya
Delfinbesök
Lugn segling på stilla vatten
Vildare hav med stora vågor

Irland

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, August 03, 2016 16:53:32

Vi lämnade Peel på eftermiddagen vid högvatten för att segla ner mot Dublin. Hade tänkt gå söderut längs Isle of Mans kust för att spana efter Basking Sharks men vinden och strömmen gjorde att vi gick direkt över mot Irland. Det blev en fin segling på knappt 20 timmar med flera besök av delfiner.

Solnedgång över Irland.

Det finns flera gästhamnar runt Dublin med det gemensamma att det skulle kosta oss nästan 500 SEK per natt. Vi valde istället att ankra söder om Dun Laoghaire (uttalas dunn liri), precis utanför piren. Bra lä, bra ankarfäste i sandbottnen och gratis smiley.

Väl framme tog vi jollen in till land och såg oss om i stan. Det var inte mycket som var sig likt sedan jag bodde här ett tag i mitten av 70-talet. Den lilla fiskehamnen hade nu plats för över 800 fritidsbåtar. VM i Laser-jolle pågick så det var småbåtar överallt. En deltävling gick av stapeln precis utanför där vi låg på första parkett.

På kvällen hörde vi något som plaskade i vattnet bredvid båten, det var ett tjugotal simmare som kom från andra sidan viken med guide (tränare?) och rundade oss innan de simmade tillbaka över viken i det 14 gradiga vattnet.


Grillning ombord på kvällen.


Vi hade tänkt ligga ett par dagar i Dun Laoghaire för att fixa lite med båten men det rullade så mycket att det inte gick att jobba nere i båten. Efter en noggrann studie av tidvattenkurvor och strömtabeller gav vi oss av söderut mot Kilmore Quay på Irlands sydöstra spets, en sträcka på 90 nm. De första 30 nm gick på knappt 5 timmar sedan vände strömmen och vinden dog ut så det fick bli motor ett tag.

Efter ett tag fick vi vind igen, upp med seglen och loggen visade 3 knop. MEN plottern visade 0,5 knop bakåt – motor igen. Vi angjorde Kilmore Quay precis innan mörkret föll och la till framför en svensk båt – Barbasol från Göteborg med Hasse och Karin ombord. Det visade sig att de också skulle segla till Karibien, samma rutt som vi.

Kimore Quay var en mysig liten by med halmtak och semesterfirande irländare.


Dagen efter gjorde vi en tur till Saltee Islands tillsammans med Hasse och Karin. Saltee Islands är ett naturreservat bestående att av två små öar med ett rikt djur- och fågelliv. Där såg vi hundratals med havssulor, massor med gråsälar och en och annan trut i ösregnet. Vi hade hoppats få se lunnefågel (puffins) men fick höra att det flyttat från ön två veckor tidigare. Medan vi väntade på att båten skulle komma och hämta oss kom det några lunnefåglar, äntligen fick vi se de små fantastiska fåglarna.



På kvällen gick vi till en mysig pub tillsammans med Hasse och Karin. Där åt vi en god middag och fick live-musik på äkta irländskt manér. Vi satt bredvid ett roligt par, från Dublin, med dotter som sa att alla måste sjunga med. Vi rumlade hem vid halvtvåtiden när puben stängt och alla sjungit irländska nationalsången.


När vi skulle betala hamnavgiften frågade hamnkapten hur lång vår båt var. Tretton meter svarade vi. Fel, sa han, den är nog bara tio meter och så tog han betalt för det…







Isle of Man

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, July 25, 2016 16:15:17

När vi lämnat skottland för att segla mot Isle of Man planerade vi noggrant för att få medström i smalaste sundet vid Mull of Kintyre. Det lyckades ganska bra men på slutet vände strömmen och vinden mojnade något så vi gjorde 4 knop genom vattnet men bara 0,5 knop över grund. Då startades motorn och en annan riktning styrdes.

Det var en lång segling så vi mellanlandade i Larne på NordIrland för en natts sömn, när vi närmade oss hamnen ropade det på VHF-en: - Sailing yacht Angelina, this is Larne harbour, what are your attentions? Vi svarade genast – We are from Sweden, we are coming in peace. Nä, det gjorde vi förstås inte smiley

Vi ankrade utanför ett kraftverk i den stora hamnen, det kändes som hemma.

Framme vid Peel på Isle of Man fick vi lägga till vid en boj och vänta in högvatten eftersom hamnen bara gick att komma in genom vid högvatten ± 2 timmar, andra tider var hamninloppet helt torrlagt.

Hamninloppet vid lågvatten.

Gråsäl innanför hamnpiren.

På Isle of Man tog vi en dag med sightseeing via bussar, gamla tåg och hästspårvagn.

Vi gick av bussen och promenerade till ett naturreservat för att titta på orchidéer och vilda wallabies (en sorts känguru som rymt från öns djurpark på 70-talet och nu finns det ca 100 st vilda på ön). Vi såg inga kängurur där, men träffade en parkvakt utanför som sa att det finns större chans att se dom vid ett annat reservat en bit ifrån. Vi promenerade dit och där gick vi i en fantastisk skog och efter en stund fick vi syn på 3-4 wallabies som granskade oss tillbaka när vi smög och kikade på dom mellan träd och buskar (dom hade nog aldrig sett svenskar förr). Längre fram på stigen fick vi syn på 3-4 stycken till.

Wallaby poo (första spåren...)





Skotska Västkusten

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 22, 2016 00:27:04

Innan vi lämnade Caledonian Canal tänkte vi passa på att tanka diesel. Det blev ju en hel del motorgång i kanalen. Tyvärr visade det sig att en större motoryacht hade kommit på samma idé lite tidigare samma dag, tankat 1200 liter och tömt hela dieselförrådet. Slussvakten som även skötte dieselpumpen berättade att det var långt till nästa mack om man inte kunde tänka sig att tanka i dunk och bära till båten. Han hoppades att tankbilen skulle komma dagen efter eller i alla fall efter ytterligare en dag. Som tur var kom tankbilen redan på morgonen dagen efter och det blev tankning i ösregn.

Första seglatsen efter kanalen blev kort, bara 16 nm, då vi hade bestämt träff med SY Emma som var på väg hem från sin segling till Karibien, samma rutt som vi planerat. Vi la till vid en boj utanför hotellet vid Kantellen. Gratis bojplats där dusch och bastu på hotellet ingick om man ville. Det blev god middag på hotellet och en mycket trevlig kväll med Marcus och Emelie där vi fick många bra tips och idéer.

När vi angjorde bojen i Kantellen hade vi hört ett konstigt vinande ljud från motorn när drivningen lades i, så innan vi kastade loss på morgonen letade vi missljud och kollade oljan i både motor och backslag. Det skulle vi inte gjort – oljan i backslaget (växellådan) var grumlig av vatten. Hjälp, vad gör vi nu? Efter en titt i pilotboken hittade vi en marina i Dunstuffnage inte allt för långt bort så vi seglade dit, anropade på VHF:en och frågade om de kunde hjälpa oss. Visst kunde de det. Redan samma eftermiddag kom Stuart och tittade. Beklagade sig att han var ensam tekniker på marinan och hade tyvärr inte tid att plocka isär backslaget men erbjöd sig att byta olja och ringa en annan marina lite längre bort och höra om de kunde serva oss. En halvtimme senare letade Stuart upp oss och berättade att han pratat med en kille på den andra marinan som sa att det inte kunde komma in vatten i oljan i vår typ av backslag. Han trodde det berodde på gammal olja med kondens i. Kanske nåt man borde kolla lite oftare? Stuart kom och bytte oljan på morgonen dagen efter och nu ser det bra ut igen.

Nu var vi redo för lite kultur på öarna på skotska västkusten. Det blev fin segling, visserligen kallt, regnigt och motvind men vad gör det när delfiner kommer på besök vid båten flera gånger varje dag och vi får göra strandhugg på öar som Oban, Jura och Islay.

Tyvärr ville delfinerna inte va med på bild smiley


I Port Ellen på Islay kom sommaren till Skottland. Temperaturen ökade från 11 till 25 grader och solen tittade fram. Port Eller är en sagolik liten by i whiskeyns mekka. På kvällen blev det take-away till middag i sittbrunn. Det blev den lokala varianten på fish´n´chips – Lobster´n´chips serverad i pizzakartong. Tack för vinet Hans!




Dagen efter hyrde vi hyrde en tandemcykel och kryssade runt på upptäcksfärd mellan destillerierna Ardbeg, Lagavullin och Laphroaig. Whiskeyprovning och tandem är en spännande kombination smiley





Nu siktar vi in oss på Irländska sjön…



Caledonian Canal

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 15, 2016 12:39:02

Vi fick höra att man var tvungen att anropa slussvakten och få klartecken innan man lämnade marinan i Inverness. Vi ropade på VHF:en och frågade om vi kunde komma om en timme eller två. Höll på att spola rent däcket från Nordsjöns saltstänk. Näe det gick inte, ville vi slussa in i dag måste vi lämna marinan senast om 10 minuter för att hinna med sista inslussningen för dagen. Det blev till att snabbt avsluta det vi höll på med och ge oss av till slussen. Tampar och fendertar togs fram på vägen dit. In i slussen med 15 m/s vind in akterifrån. Äntligen medvind?

Vi slussade in tillsammans med två svenska och en engelsk båt. En mycket trevlig slussvakt tog emot oss och när slussen var fylld med vatten gick vi alla in på slusskontoret. Där fick vi kartor, en genomgång av vad som gällde i kanalen och köpa en ”Short Term Licence” för 255.42 GBP. Den ojämna summar berodde på att man betalar utifrån båtens exakta längd (12.93 m).


I Loch Ness la vi till vid en besöksboj (den enda och som blev ledig precis när vi skulle kasta i ankaret) nedanför ruinen av Urquhart Castle vid byn Drumnadrochit. På kvällen besökte vi en restaurang i byn. Efter tjugo minuters promenad i regn kom vi fram till Fiddler´s Restaurant & Whiskey Bar och möttes av en skylt i dörren att det var fullbokat hela kvällen.

Vi frågade en servitris om det fanns bord för oss och givetvis gick det då vi bara var två. På restaurangen satt besättningen från Fayola, som också är medlemmar i Oceanseglarklubben. De frågade om vi inte vill sitta vid deras bord. Då ordnade servitrisen snabbt ett större bord åt oss alla. Efter en utsökt middag blev det whiskeyprovning. Whiskeylistan omfattade bara 80 olika sorter men om man ville kunde man fråga efter den stora listan. Det var man ju bara tvungen att göra, den var som en gammaldags telefonkatalog (nästan).


Åter i hamnen satte vi oss i jollen för att ta oss ut till Angelina igen. Motorn startade direkt som vanlig men redan efter ett par minuter tvärdog den. Så det var bara att ro. Dagen efter felsökte vi motorn och hittade ett fjäll från Nessie inkilat mellan propellern och fenan på utombordaren. För inte kunde vi väl ha gått på grund med jollen i Skottlands (näst) djupaste sjö?

På kanalen och i slussarna ska man akta sig för motorbåtar med stora orangea livflottar och orangea flytvästar på hela besättningen. Det är hyrbåtar, motorbåtar mellan 7 och 15 meter, som hyrs ut utan några kompetenskrav. Slussvakterna försöker att slussa dessa separat eller åtminstone på ett säkert avstånd till kringliggande privatbåtar. Vi höll på att bli rammade i utloppet från en sluss när hyrbåtsförare råkade lägga i full gas av misstag.



Det är omöjligt att beskriva Caledonian Canal med ord så här är några foton istället.








Lite kanalfakta:
96,5 km lång d.v.s. 50 sjömil.
29 slussar
10 svängbroar
32.3 m.ö.h. som mest i Loch Oich
öppettid 08:00 - 18:00

.. och nästan ingen mobiltäckning.






Nordsjön

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sat, July 09, 2016 17:54:23

Och så var det då dags för den fruktade Nordsjön…. Vi väntade in minskande vindar för att slippa så mycket vågor, det kan bygga upp riktigt stora vågor på Nordsjön om det blåser. Överfarten skulle vara 270 nm vilket innebär knappt tre dygns segling för oss. Väderprognosen sa att vinden skulle minska något på fredag kväll och sedan skulle det vara ganska svag vind i fyra dagar, visserligen motvind en del av tiden men i alla fall inte så mycket vind. Klockan 23 på fredag kvällen gav vi oss iväg från Rasvåg, utanför yttre skären var det rejäla vågor, mot oss, efter de senaste dagarnas blåst, en stund senare blev Eva sjösjuk.

Somnade sjösjuk i sittbrunnen med huvudet på en vinsch. Efter en sjösjuketablett blev det bättre och efter några timmars sömn gick det bra att segla igen så Mats kunde sova lite.

Resten av seglatsen över Nordsjön blev fin segling i mestadels ganska mycket vind (10-14 m/s) och oftast motvind. Vi kryssade mellan oljeriggar och var under hela seglatsen omgivna av Stormfåglar och Havssulor.



Flera gånger kom det flockar med delfiner (Atlantisk Vitsiding) som följde med båten och hoppade runt oss. Sista dagen försvann vinden en stund men på eftermiddagen fick vi god vind igen, men fortfarande motvind. Vi gled in i Peterhead Marina kl 23.30 på kvällen när det var högvatten. Överfarten tog tre dygn och blev 362 nm (dvs ca 100 nm längre pga att vi fick kryssa).

På morgonen klarerade vi in i Skottland, trevlig hamnkapten och smidig inklarering. Peterhead hade en bra Marina men var annars inte mycket att se, bruna hus och någon kyrka. Vi hittade i alla fall en pub där vi kunde få öl och fish’n’chips.

Nästa dag seglade vi vidare mot Inverness, efter att ha väntat in högvatten för att kunna komma ut ur hamnen. Vi hade hittat en app som visade att vi skulle ha 2,3 knops medström norrut från Peterhead. Först hade vi ganska lite vind akterifrån och motström tre knop, så vi gick framåt med knappt två knops fart, (vi som skulle ha medström??? Den appen ska bort genast!).

Ett par timmar senare försvann motströmmen så seglingen gick bra igen. Havssulor runt båten hela tiden och en säl tittade upp och undrade vad vi var för några.

När vi närmade oss Inverness började det blåsa mer och mer och strömmarna inifrån viken var konstiga. När vi gick igenom de trånga passagerna in blåste det 20 m/s och var riktigt strömt på olika håll. Vi anropade hamnen och fick anvisat en bra plats där det gick att lägga till vid hårda vindar. Efter att i kraftiga strömmar glidit in på tvären genom hamninloppet tog hamnkapten emot tamparna så vi kunde lägga till tryggt.





Rasvåg

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 01, 2016 22:13:03

Det sägs att om man måste kryssa är man på väg åt fel håll. Lägger man sedan till ett par knops motström, regn och dimma så är Norska sydvästkusten helt fel. Man frågar sig om man verkligen ska segla här.

Sedan spricker dimman upp och solen tittar fram och man ser det underbara landskapet med höga små höga öar och höga berg i bakgrunden som klyvs i en djup fjord…

Inloppet till Rasvåg.

Vi la till i en liten hamn i byn Rasvåg på ön Hidra. Hade bara tänkt mellanlanda på väg upp mot Egersund men blev kvar i tre dygn. Hamnen ligger i en liten lagun som ligger i en lite större lagun. Byn Rasvåg, som sägs vara en av Norges vackraste platser, ligger runt den inre lagunen och vattnet kantas av vita hus med röda tak. Alla har sitt egna båthus.





Det är trångt mellan husen...



Skönt att ligga still på samma ställe ibland och hinna med en del av det som borde ha gjorts innan vi lämnade hemmahamnen. Vi har bland annat fått igång vår satellituppkoppling så vi kan hämta hem väderfiler ute på öppet vatten utan internetuppkoppling.


Fint besök i sittbrunnen.


En av byns alla busskurer.

Även tid för lite fysträning, långa promenader upp på bergstopparna runt omkring till olika utsiktsplatser. I går provade vi vår nya uppblåsbara kajak på en längre tur in i fjorden.



Ett besök på byns museum lärde oss allt om hummerfiske och garnbinderi.





Norge

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, June 27, 2016 19:28:38
Överfarten från Danmark var regnig men i lagom vind och MEDVIND smiley. Det tog ett dygn från Saeby innan vi var framme utanför Kristiansand. Där trodde vi nästan att vi hamnat i Stockholms skärgård eller i Karlskrona skärgård då vi möttes av en UBÅT.

men det var norska Marinen som kom ut för att välkomna oss...

Vi ankrade upp i en vik långt in i fjorden förbi Kristiansand dit vi letade oss in i tjock dimma, Kristiansand syntes inte när vi seglade förbi. Vi var jättetrötta efter nattens segling då det rullade stor vågor från sidan medan vinden kom akterifrån vilket gjorde att alla saker i skåpen som inte låg helt fastklämda rörde på sig så det var svårt att sova (vi måste bli bättre på att sjöstuva... )
Vi sov ett par timmar sedan tog vi jollen in till Justvik där vi köpte jordgubbar och lax. Sedan firade vi midsommar i solsken i sittbrunnen.



Lördag, efter en lugn, fin, varm och solig morgon seglade vi vidare bara en kort segling inomskärs på kryss till Olavsundet, en fantastisk lagun där vi ankrade.



På kvällen kom en stor motorbåt och ankrade bredvid oss. Han la bara ut lite kätting och när vi påpekade för honom att han låg lite för nära oss, sa han att hans Fairline 55 vägde 20 ton och kommer att cirkulera åt samma håll som vår båt om vinden snurrar, sen rullade han in lite kätting för att komma lite längre från oss. På morgonen draggade han, kl 6 var han ute och flyttade båt för att ankaret släppt. Då vi ändå var vakna seglade vi iväg i ett lätt duggregn.

Vi fick en jättefin segling på kryss mest inomskärs i ganska mycket vind. När vi rundade Lindesnes (dvs kom in i Nordsjön från Kattegatt) seglade vi jämsides med en polsk Ketch, det blev lite kappsegling (vi vann).



Vi la till i Farsund, efter rekommendation från Rune (jodå damen med tidningen och frallorna finns kvar smiley). Strax efter kom två killar från den polska besättningen över till vår båt och snackade en stund och fick en Jägermeister. Lite senare lämnade de över makrill tillagat efter eget specialrecept och sedan kom deras kapten över och hjälpte oss att felsöka ett laddningsproblem från motorns generatorer (hittade dålig kontakt i laddningsreläet). Sedan verkade det funka. Som tack för hjälpen fick de en flaska med något drickbart.


Farsund by night.




Sæby

Mot Karibien 2016Posted by Mats Thu, June 23, 2016 15:24:26

Dagen innan vi lämnade Gilleleje dök Lotta från Looma IV upp på piren. Hon hade sett på Marinetraffic att vi också låg i hamnen. Lotta och Mads är också med i Oceanseglarklubben och på väg på en längre segling ut i världen. Det blev besök först på Looma IV och sedan på Angelina med seglingsberättelser och diskussioner kring planer etc.

Tisdag morgon lämnade vi Gilleleje hamn klockan sju på morgonen i ett friskt sommarregn. Det blev en fin segling upp till Saeby i mestadels sol och svaga vindar.



Väl framme på morgonen efter gjorde Eva sin första tilläggning med Angelina. Så här såg det ut på FindShip när Eva lagt till. Som tur är stämmer inte alltid tekniken smiley

På kvällen kom Karsten på besök. Han hade jordgubbar och Napoleonkakor med sig. När vi skulle koka kaffe tände inte spisen. Snabbt byte av gasoltub men ingen gas under kaffekokaren. Felsökning visade att det var regulatorn som inte ville vara med längre. Som tur var hade Karsten bil så efter ett antal besök i olika butiker hittade vi till slut en dansk regulator och en svensk adapter. Fikat var räddat.


På kvällen bjöd Karsten på middag på hamnkrogen, en fantastisk fisk- och skaldjursbuffé.



Gilleleje

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, June 19, 2016 22:34:55
Fredag natt kl 01.30 gick vi in genom hamninloppet i Gilleleje. I kolsvart natt, stora vågor, med 15 sekundmeter vind från sidan gled vi halvt på tvären in mellan pirarna, ner med seglen i yttre hamnbassängen på jakt efter en plats att lägga till på vid hårda vindar. Vi hittade den perfekta platsen, långsides nära hamnkrogen.

Vi ligger kvar här ett par dagar, fixar lite med båten, kopplar av och känner att vi har ledigt, ingen brådska vidare. Promenader i byn och på stranden. Handlar lite öl som sig bör i Danmark. Hver gang smiley som ni vet.

Så trångt i hamnen att båtarna ligger ovanpå varandra....


I hamnkiosken kan man äta så här goda Stjerneskud:




BLT

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, June 17, 2016 13:12:48
Här är en länk till artikeln som BLT skrev.

www.blt.se/solvesborg/lamnar-hermans-heja-for-seglats-till-karibien/

På äkta långseglarmanér ankrade vi utanför Höllvikens gästhamn inatt för att spara på reskassan.
Nu kryssar vi norrut genom Öresund i 6 knop med siktet inställt på Gilleleje.
Där tänker vi stanna någon dag.











Äntligen på väg

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, June 15, 2016 11:32:08
Prick kl. 10:00 kastade vi loss från hemmahamnen, Hermans Heja. Ett tjugotal vänner, inkl. press (BLT) vinkade av från bryggan. Och vilka vänner sedan, de hade ordnat ett fyrverkeri som de tände när vi lämnade hamnen. STORT tack till alla er som var där.



En månad kvar

Mot Karibien 2016Posted by Mats Sun, May 15, 2016 17:15:44
Nu börjar det närma sig. Den 15 juni kl 10:00 kastar vi loss från hemmahamnen, Hermans Heja i Sölvesborg.

Så här ser rutten ut och vi räknar med att vara tillbaka den 15 september 2017.




Vi seglar först upp till södra Norge. Därifrån via Kaledoniska kanalen och Irländska sjön över Biscaya. Därefter ner längs Spaniens och Portugals Atlantkust, Madeira, Selvagensöarna, Kanarieöarna och till Kap Verde.

Vi beräknar att lämna Kap Verde i mitten - slutet av november för att landa någonstans i Karibien ca tre veckor senare där vi seglar runt i fyra - fem månader. Sen bär det av hemåt via Bermuda och Azorerna.


Förberedelser

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, May 02, 2016 21:24:28
Förberedelserna är i full gång. Husen sålda och flyttningarna avklarade. Äntligen flyttat in i båten smiley. Allt som inte kan följa med blev instuvat i nu fulla förråd.


I vinter har Angelina bott på varv och fått bogpropeller, ny kompressor till kylen, nya styrvajrar mm. Rodret monterades ner och axeln inspekterades.

Angelina sjösattes 4 mars och "seglades" till hemmahamnen, där hon nu ligger tryggt förtöjd i väntan på äventyret.

Nu återstår bara de sista förberedelserna: ny radar, wifi-förstärkare, solpanel, hydrogenerator, ankarkätting, satellittelefon, förlängd pushpit mm..........

Summering

Sommaren 2015Posted by Eva Sun, August 16, 2015 22:00:45
Åter i hemmahamnen söndagen den 16 augusti. Imorgon börjar jobbet igen. Dags att summera årets segling. Den varade nästan sex veckor. Det har varit en fantastisk segelsemester med massor av minnesvärda upplevelser, strapatser och människor.

Antal dagar: 42
Antal dagar till sjöss: 26
Seglad distans: 1163 nm
Besökta länder: Bornholm, Polen, Tyskland, Danmark, Sverige.
Resans höjdpunkt: Helgoland
Fullaste hamnen: Läsö
Hårdast vind: Christiansö och Helgoland, över 22 m/s.
Hårdast vind vid segling: Hanöbukten 15 m/s.
Gladast hamnkapten: Anholt
Mest spännande djuren: Tumlare och Havssulor



Kan inte komma på något mer just nu....
Saknas något?

Skånska syd och östkusten

Sommaren 2015Posted by Mats Sat, August 15, 2015 16:36:47
Vi kastade loss för att hinna med broöppningen kl 9 vid Falsterbokanalen på onsdag morgon, fint väder och lite vind. I Trelleborg gick vi in för att släppa av Alexandra som hellre ville åka till Liseberg med kompisar än att segla vidare med oss. Efter att ha anropat Hamnen på VHF:en fick vi gå in och lägga oss i fiskehamnen. Två lotsar som kom in strax före oss hjälpte till med angöringen.


Därefter fortsatte vi på en lugn slör. När vi rundat Sandhammaren fick vi en bra bog och farten ökade till närmare 8 knop och vi kom fram till Skillinge strax före midnatt. Ett besök i Skillinge Skeppshandel lockade varför vi valde att gå in i Skillinge. Tyvärr var Skeppshandeln "för evigt stängd" och flyttad till Simrishamn. Det blev en dag i hamn med lite båtfix, besök vid turistbyrån och rundtur i byn. Hamnkrogen var stängd för säsongen så det fick bli Bullen Berglunds Pilsnerkorv och pasta till middag.


På fredagen gick vi till Kivik för att träffa en kompis till Eva. Det blåste 12-14 m/s ostlig vind när vi gick in hamnen. Efter att ha försökt lägga till i Kiviks hamn i tre timmar på olika sätt och platser gav vi upp och gick vidare till Åhus. Östan pumpade in vågor och vinden tryckte Angelina omilt mot kajen.


På väg mot Åhus ökade vinden och vågorna ytterligare men Angelina seglade stadigt och fint på bidevind. I rännan in mot hamnen länsade vi i drygt 6 knop med bara mesanen uppe. Angjorde vid kajen utanför Absolut Vodka-fabriken. Två par i en motorbåt framför oss bjöd in oss på en drink för att få höra om dagens segling. De hade tänkte gå till Bornholm men vinden gjorde att det fick bli sightseeing i Åhus.

Vi ville inte avsluta semestern i förväg så vi stannade en dag i Åhus med bl.a. ett studiebesök på Absolut Experience Center.



Flakfortet och Höllviken

Sommaren 2015Posted by Mats Thu, August 13, 2015 22:41:09
Vi försökte segla ut ur hamnen i Landskrona men ganska snart tog vinden helt slut så vi fick starta motorn. Sedan blev det motorgång hela vägen till Flakfortet på ett spegelblankt Öresund. Perfekt tyckte Alexandra, inga segel som skuggade.


Flakfortet är en konstgjord ö byggd under första världskriget för att försvara Köpenhamn. Vi gick runt och tittade på ön, bunkrarna och de gamla logementen. På kvällen blev det årets första minigolfrunda och grillning.



Från Flakfortet seglade vi till Höllviken där Tommy och Lena, de tidigare ägarna till Angelina, tog emot på bryggan med en flaska Moët & Chandon som avnjöts i sittbrunn. Därefter bjöd de på en underbar middag med kräftor, grillspett, goda sallader och chokladkaka med hallon till efterrätt. Det blev en härlig kväll med mycket segelsnack, mest om Angelina då och nu.








Ven

Sommaren 2015Posted by Eva Mon, August 10, 2015 00:26:20
När vi seglade ut från Höganäs hamn dök en flock tumlare upp igen och började hoppa runt båten och andas högt. Kul att se!!!


Bra segling på läns genom sundet mellan Helsingborg och Helsingör med massor av båttrafik på alla håll. Framme vid Ven och Kyrkbackens hamn var det proppfullt i hamnen, lördag kväll. Vi ankrade upp söder om hamnen vid stranden istället, jättefint.
När vi åt middag började det dunka hög musik från ett strandparty, som sedan höll på hela natten till tio på morgonen efter. Tur att vi var så trötta efter gårdagens avskedsfest, vi sov ändå som stockankare hela natten.


Vi tog Dingelina (vår jolle) in till Kyrkbacken och tittade på Ven och åt glass. Sen seglade vi till Landskrona för att möta Alexandra som ska segla med oss ett par dagar.



Anholt

Sommaren 2015Posted by Mats Sun, August 09, 2015 23:50:58
Det blev en fin kryss till Anholt där vi la till utanpå en norsk skuta, Christiania, i en överfull hamn. Vid den obligatoriska kvällsgrillningen träffade vi Roland, en glad och munter tysk. Han blev överlycklig när vi visade honom en grillplats med glöd, så att han kunde sluta blåsa på sin egen kolhög.


Vi låg kvar en dag på Anholt för se lite av ön. Det blev picnic på utsiktsplatsen vid byn, vandring genom öknen (utan kameler och öl) och wienerbröd med chookooläääde på stranden.


Från Anholt hade vi tänkt att segla till Gilleleje men det var återigen motvind. Då det var M&M:s sista segeltur med oss beslöt vi att segla halvvind för att se vart vindarna bar. Efter en heldag med bra vind och god fart hamnade vi i Höganäs. På väg in i hamnen togs vi emot av en flock tumlare. I hamnen träffade vi vår tyske vän Roland igen. Han bjöd oss ombord på en schnapps fast hans fru låg och sov.


På lördag morgon lämnade vår gästbesättning oss och tog tåget till Stockholm. Det första de gjorde när de kom hem var att köpa sig en alldeles egen ketch smiley




Skagen och Läsö

Sommaren 2015Posted by Mats Tue, August 04, 2015 22:23:35
På lördag morgon kom Karsten och Dorthe för att visa oss Skagen. Vi besökte Råbjerg Mile, en stor sanddyn som sakta förflyttar sig tvärs över Jylland. Att ta sig upp på dynens högsta topp var som att gå genom en öken, bara lite svalare. Därefter besökte vi den Tillsandede Kirke, en kyrka som man varit tvungen att flytta för att sanden hotade att begrava den helt. Endast tornet var kvar. Dagen avslutades på Skagen Bryggeri där flera olika brygder avsmakades.


På söndagen kom Marianne och Mats för att segla med oss en vecka. Vi började med räkor och bubbelvin sedan blev det det obligatoriska besöket på Skagen Grenen och Skagen Bryggeri.


Måndag morgon seglade vi vidare till Läsö. Bra vind och sol, men lite kallt. En härlig segling trots kryss. Österby hamn på Läsö var full med båtar men vi hittade en plats utanpå två båtar som låg med ankare så vi fick också ro ut vårt hittills oanvända akterankare.

Tisdag morgon väcktes vi av dansken på båten innanför som skulle segla iväg. Han drog med sig vårt ankare när han backade ut så vi draggade. Sen körde han in peket i vår livboj. Vi låg nu vinkelrätt ut och spärrade både in- och utpassagen till hamnen.

När vi lagt oss till rätta igen tog vi gratisbussen till Byrum och besökte Saltsyderiet där vi fick lära oss allt om salttillverkning. Dagen avslutades med Jomfruhummer och Cava ombord medan regnet vräkte ner och åskan dånade runt omkring.





Hirtshals

Sommaren 2015Posted by Eva Sat, August 01, 2015 22:59:17
God vind från rätt håll IGEN när vi seglade vidare mot Hirtshals. Fin segling men kallt, kallt. Mats tog på sig långkalsonger under sjöstället, då kom solen fram och det blev genast lite varmare, han borde ha långkalsonger hela tiden smiley.



I Hirtshals hade vi en riktigt fin dag, soligt och ganska varmt. Vi tittade på fyren och gamla tyska bunkrar på stranden. Små hus låg mellan kullarna i sanddynorna.



Sen seglade vi vidare mot Skagen, ännu en underbar segling för slör, med en genomsnittsfart på 7,2 knop, och över 10 knop när Angelina surfade på de största vågorna. När vi passerade Skagens udde såg vi alla människor som ville vara längst ut på udden....



Äntligen medvind

Sommaren 2015Posted by Mats Tue, July 28, 2015 22:54:18
Efter att bunkrat tankarna fulla med skattefri diesel, 8:95 kr/l, lämnade vi Helgoland.
Nattens storm hade dragit vidare och vi hade 10-12 m/s MEDVIND. Ganska mycket dyningar och vågor från alla håll men Angelina gled fint fram genom vågorna.


Vi fick en mycket fin segling norrut längs Jyllands västkust med slör eller läns hela vägen upp till fiskehamnen Hanstholm, 199 nM på 33 timmar. Vi gick in i hamnen och såg bara fiskebåtar och fiskebåtar överallt. I sjökortet var Hanstholm angiven som gästhamn och vi letade oss allt längre in bland fiskebåtarna. Vi såg en segelbåt långsides en fiskebåt och gick närmare. Då kom en bil längs kajen och en kille hoppade ut och började gestikulera. Det var hamnkapten. Han visade oss till en plats bredvid ett begagnat vågkraftverk. När vi frågade var vi kunde betala hamnavgift skrattade han och sa att det inte kostade något och behövde vi el så var det bara att koppla in sladden. Fisklukten vande man sig vi efter några timmar smiley


Vi vaknade sent på tisdag morgon och bestämde oss för att stanna en natt till i Hanstholm. Promenad runt hamnen, bland fiskbutiker, fiskefabriker, rökerier, varv, skeppsbyggare och båttillbehör.

Lunch ombord med nyinköpta fiskfrikadeller, skaldjurssallad, olivbröd och mousserande vin. Middag åt vi på rökeriet.












Helgoland

Sommaren 2015Posted by Mats Sat, July 25, 2015 20:37:42
Utslussningen från Kielkanalen gick smidigt trots hällregn. Fin segling längs Elbe, 9 knop i medströmmen. Vi tog inte stora farleden utan en mindre väg ut genom deltat. Plötsligt visade ekolodet flera meter mindre vatten än sjökortet. Kombinationen med brytande vågor föröver gjorde att vi vände om och gick ut i stora farleden. På vår irrfärd fick vi se sälar på sanddynerna som växte upp runt om oss när tidvattnet sjönk.


När vi kommit ut i Nordsjön försökte vi kryssa västerut, ena bogen gick rakt norrut och den andra rakt söderut.
Motströmsmiley
Motorgång hela vägen ut till Helgoland.

En annalkande storm gav oss två hela dagar på Helgoland. En häftig ö med höga klippor och massor med häckande sjöfågel samt fina sandstränder. Rekommenderar den lokala specialiteten Kneiper.


 








Kielkanalen

Sommaren 2015Posted by Eva Wed, July 22, 2015 22:49:58
Vi la till precis utanför inslussningen till Kielkanalen i en liten hamn där alla båtar låg långsides vid smala bryggor. Det fanns en plats där vi precis lyckades pressa in oss, med en marginal på ett par decimeter till båt framför och bakom.

In igenom slussen på morgonen, rena barnleken att slussa här, märktes knappt att det var en slussning, men mycket låga kanter att hoppa ner till och hög stege att klättra upp på för att betala.


Kielkanalen tog vi på två dagar, med övernattning i Rendsburg, en fin liten stad med en gästhamn i en liten sidokanal. Vädret var bra, första dagen var det hård motvind, tur att det var förbjudet att segla, för smalt för en kryss. Andra dagen var det varmt och soligt hela dagen.

Vi mötte massor av jättestora fartyg, då kände sig Angelina som en liten jolle.




Burg

Sommaren 2015Posted by Mats Wed, July 22, 2015 22:20:19
Vi lämnade Mön med alla segel uppe och satte av med 7 knop i bidevind. Efter ett tag ökade vinden och vi tog ner storseglet. Snart gjorde vi 7 knop igen med bara genua och mesan. Det blev en härlig kryss hela vägen till Burg där vi angjorde mitt i natten, när vi tillslut hittade rätt hamn.



I Burg övade vi bunkring....





Mön

Sommaren 2015Posted by Eva Fri, July 17, 2015 23:45:09
Långa muddrade rännor ut från Stralsund och Rügen, motorgång. Sedan segling med bra fart 5-6 knop norrut mot Danmark igen. Vi passerade en farled med mycket lastfartyg.
Hamnen på Mön angjordes kl 00.30 i kolmörker, det gick fint att hitta en plats att förtöja i fiskehamnen.


Vi betalade ingen hamnavgift eftersom vi kom fram på morgonen. När vi vaknade satt det en lapp på båten att vi skulle kontakta hamnkapten. Han ville ha betalt ?!? Det fick han och då blev han glad smiley

Långpromenad längs stranden till Möns Klint, över 100 meter höga klinter stupar rakt ner, bitar faller ner ibland så stranden beträds på egen risk.



Stettiner Haff

Sommaren 2015Posted by Mats Fri, July 17, 2015 23:21:13
Vi lämnade Swinoujscie lite försenade då kylen hade stannat på natten. Det blev lunch ombord i den långa kanalen ned till innanhavet Stettiner Haff.


När kanalen mynnade ut satte vi segel. Motvind men i en stor bred lagun finns ju plats att kryssa - trodde vi. Vi hade inte kommit långt utanför den mycket smala farleden fören det dök upp en fiske odling rakt föröver. Och en till, och en till..... Bara att hala segel, starta motorn och rätta in sig i ledet som alla andra.



En bit söder om Wolgast låg Zecheriner Brücke. Vi hade missat att kolla när det var broöppning. Satte på VHF:en strax innan och fick höra att nästa broöppning var om 30 minuter. Full fart med motorn och vi hann precis. Nästa broöppning var 4 timmar senare. Massor med Angry Birds gjorde färden till Wolgast och därefter Stralsund lättnavigerad.



I Stralsund låg vi två nätter i City Marina centralt i den gamla Hansastaden. Sightseeing blandat med att leta båttillbehörsaffär. Vi hittade en Thomas som hade en marinservicefirma. Han hjälpe oss att få tag på fyra nya förbrukningsbatterier och installera dom. Bilden över Stralsund, med hamnen i bakgrunden, är tagen 366 steg upp i tornet på St Marienkirche.







Vind och hav

Sommaren 2015Posted by Mats Sun, July 12, 2015 20:36:26
Båtgrannen pratade med hamnkapten och sa att vi vägrade betala hamnavgift eftersom vi inte kunde lämna hamnen. Han hotade med fängelse i Dr. Dampes gamla cell men vi hävdade nödhamn. Bilden visar hamnen vid drygt 20 m/s.


Efter fyra dygn dygn lämnade vi Christiansö för vidare färd mot Polen på lördag förmiddag. Vi ville inte segla iväg för tidigt då vi vill komma fram när det blivit ljust i Swinoujscie. Det blev en fin segling med sol, lagom vind och snälla vågor. Klockan 8 angjorde vi Marina Swinoujscie.




Mitt i natten

Sommaren 2015Posted by Mats Thu, July 09, 2015 23:49:56
Torsdag natt. DUNS, DUNS vad var det? DUNS, upp å på med kläderna. Står vi på grund? Nej, vi slår mot stenkajen. Bojen draggar! Vad gör vi nu? Klockan är fyra på morgonen, 17m/s.
Fäster i båtgrannens boj. Grannens båt kommer farligt nära kajen.
Väcker grannen, snor en eka av en fiskare för att lägga ut en tamp till en ledig boj.
Nu ligger vi tryggt hoppas vi.
Bara småskrap på fören, inget allvarligt.

Torsdagen blir blåsig, upp till 20 m/s men Angelina ligger tryggt på Christiansö förtöjd vid fyra bojar och tre tampar i land.


En av våra nya vänner på Christiansö, Kapten Havssula.








Christiansö

Sommaren 2015Posted by Eva Wed, July 08, 2015 22:41:41
Vi är nu på Christiansö vid Bornholm. Seglingen hit gick jättebra kanonväder 10 m/s 8 knop.
Det blåser kuling nu, vi väntar på lite lugnare vindar innan avfärd söderut.



Vi kunde inte slänga sopor på Christiansö, förstod inte hur man skulle göra smiley

Plocka upp två påsar ur tunna 1, släng en i tunna 2 och en i tunna 3?

Sjösättning

Sommaren 2015Posted by Mats Sun, July 05, 2015 16:11:57
Den 18 april var det dags att sjösätta Angelina efter en lång och blåsig vinter. I januari tog stormen Egon Angelinas presenning. Resten av vintern fick hon ligga otäckt men det fungerade utmärkt.