S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.


MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Ankomst till Karibien

Mot Karibien 2016Posted by Eva Wed, December 21, 2016 02:58:36

Efter 17 dygns segling kom vi tidigt på morgonen fram till Charlotteville på Tobago där vi ankrade i Pirate Bay. En idyllisk sandstrand med regnskog runt om.

Pelikaner flög omkring och papegojor passerade över båten.

På stranden fick vi varsin Rum Punch av vår nyfunna kompis ”Sonson” som har en bar/shop på stranden.
Sedan gick vi till tull och immigration för inklarering. Middagen intogs på strandrestaurangen ”Suck Hole”.

Och nu till Atlantöverfarten, vi har ju redan skrivit en del under överfarten så här kommer lite fakta och kompletterande bilder:

Seglad sträcka från Kap Verde till Tobago blev 2158 NM.

Det tog knappt 17 dygn.

Vi rensade däck från flygfisk varje morgon, de sista mornarna även flygbläckfisk?
Fisket gick bra, de dagar vi fiskade fick vi napp. Fyra fina matfiskar; en Tonfisk och tre Guldmakrillar. Två STORA Svärdfiskar som vi inte fick upp (kanske tur det, de var lite väl stora för köket).

Vädret och vindarna var bra, lagom vind, möjligen något lite ibland. Men hellre för lite vind än för mycket. Några Squalls (kortvariga regnskurar med mycket vind).

Många fina soluppgångar och solnedgångar.

På dagarna djupblått hav runt om oss och på nätterna fina stjärnhimlar, mareld och månsken.

Det är inte mycket trafik på det stora havet. Under hela överfarten såg vi fem andra segelbåtar och sju fartyg.

Nu har Magnus lämnat båten för att träffa sin familj som kommit till Tobago för att fira jul här. Vi kommer också att stanna på Tobago över julen.

Segellagning
Fripassagerare

Magnus skriver:

När vi tidigt på morgonen seglade in i Charlotteville på Tobago efter 17 dagar på atlanten var det som att stiga in i en annan värld. Fregattfåglar och pelikaner cirklade runt i bukten och papegojor skränade i de regnskogsbeklädda bergssluttningarna. Även överfarten hade ju bjudit på många upplevelser men detta var något annorlunda.

Överfarten ja – det är ju läns eller slör som gäller så alla som seglar vet att det blir skumpigt. Av alla upplevelser jag varit med om vill jag nämna några. Som första dagen när det nappade samtidigt som vi fick ”besök i fören” och Eva utbrast ”Magnus – gå du fram och lek med delfinerna så drar jag upp fisken”. Kaxigt va!
Förutom ett antal delfinbesök fick jag se valsprut, tropikfåglar, fantastiska stjärnhimlar och soluppgångar. En gång fick jag faktiskt en flygfisk i huvudet mitt under nattpasset. Den dog. Vid fyra tillfällen kunde vi äta nyfångad Dorado (Guldmakrill) och vi fick till och med ett par stora svärdfiskar på kroken, även om dessa inte lät sig fångas utan antingen bet av draget eller slet sig. Tack Eva och Mats för att jag fick uppleva detta segeläventyr med er!



Atlanten dag 15

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Fri, December 16, 2016 14:40:38
Position 15 december 2016 kl 19:50 UTC
11 41.714N
57 27.240V

Nu är det bara 180 NM kvar så vi saktar ner något för att komma fram i dagsljus på lördag morgon i Charlotteville, Tobago.

Luciadagen firades med hemgjord glögg och nybakade pepparkakor i sittbrunnen. Vindarna varierade upp och ner hela dagen 3-20 m/s. Vid lätt vind seglade vi med gennakern. När vinden plötsligt ökade kraftigt och ändrade riktning fastnade först ena skotet runt babords lanterna som rycktes loss och flög iväg bland vågorna. Sedan snurrade sig gennakern som en "åtta" med flera revor som följd innan vi fick ner den i strumpan. Halva natten ägnades åt att tejpa segelduken.

I dag har vi provseglat den nylagade gennakern. Den fungerade bra, nästan som ny trots de 15 lagningarna den nu har.

Vi har börjat fiska igen nu är köttet ät uppätet. Nu nappar de stora fiskarn. Igår högg bl.a två STORA svärdfiskar som hoppade högt flera gånger och ryckte vilt tills de slet sig loss. Den första tog med sig draget. Tyvärr hann vi inte få fram kameran. Det fick bli pasta med torkad skinka till middag.

I natt kom en fågel på besök för att vila upp sig på vårt mantåg. Efter en djupdykning i Peter Harrisons prisbelönta bok "Havsfåglar" kom vi fram till att det var en Vitpannad Noddy.

Atlanten dag 12

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Mon, December 12, 2016 21:25:01
Position 12 december 2016 15:20 UTC
13 06.131N
50 57.134V

Nu har vinden ökat till 10-15 m/s. I går natt fick vi några regnskurar då ökade vinden ytterligare. Vi seglar plattläns med mesan och utspirad genua, något inrullad för att slippa att seglet slår då det gungar en hel del. Överfartens snabbaste dygn hittills, 153 NM och 6,4 knop.

Mestadels soligt väder med undantag för regnskurarna då den regnmängd som kom i Skottland under hela dygnet här kommer på fem minuter. Det ger möjlighet till en uppfriskande dusch samtidigt som däcket spolas rent från salt.

Varje morgon får vi rensa däcket från flygfisk som kraschat under natten. I morse var det sex stycken.

Livet ombord är enkelt: segla, äta, prata, sova, läsa, titta på havet och djurlivet. Senaste tillskottet till faunan är rödnäbbad tropikfågel. Samtidigt är det inte enkelt: att ta sig från ett ställe till ett annat, laga mat eller bara sitta still när allting gungar riktigt mycket. Alla småmuskler i kroppen får träning dygnet runt.

Atlanten dag 9

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Fri, December 09, 2016 19:42:36
Position 9 december 2016 17:40 UTC
14 16.699N
44 09.362V

Nu har vi seglat drygt halva sträckan till Tobago. Vi har också passerat 6000 NM sedan vi lämnade hemmahamnen i Sölvesborg. Detta har vi firat med champagne, kex och kaviar i dag.
Tack för champagnen SSS.

I förrgår hade vi lite vind så vi passade på att stanna upp och ta ett bad. Djupblått vatten, 5000 m djupt och 28 C. Vågorna var 4 m höga men 50 m långa så det var inte så dramatiskt som det låter. Inga hajar

När fiskeförbudet tog slut och draget släpptes ut igen tog det bara 10 minuter innan en stor guldmakrill (Dorado) nappade på kroken. Den var 90 cm lång och smakade fantastiskt gott både till middag och lunch dagen efter.

Atlanten dag 6

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Tue, December 06, 2016 17:40:08
Position 6 december 2016 kl 14:00 UTC
15 01.492 N
37 04.674 V

Dagarna går fort, nu är det bara två tredjedelar kvar till Tobago. Fortsatt lätta vindar. Seglade med genackern uppe hela senaste natten.

Vi har haft två dagar med fiskeförbud. Tonfisk och Dorado är jättegott men vi har kött som också måste ätas upp.

Det är inte mycket trafik på havet. Vi har sett en annan båt per dygn i snitt. Rekordet var i förrgår då vi såg tre stycken, varav två samtidigt. Igår blev vi anropade av en japansk trålare på en blandning av japanska och lite engelska. Antingen försökte han berätta att han hade en trål ute eller så fick vi receptet på misu-soppa utan att förstå det?

Andra advent firades med två tända ljus och glöggte i sittbrunnen.

Atlanten dag 3

Mot Karibien 2016Posted by Sofia Fransson Sun, December 04, 2016 16:06:25
Två dygn med lätta vindar och gennackersegling. Lite mer vind 8-10 m/s senaste dygnet. Vid flera tillfällen har delfiner, 20-25 st, kommit och lekt runt Angelina. Fiskelyckan är god med napp varje dag, bonito, dorado och en STOR som slet sig loss och tog med både drag och 200 m lina. Magnus fångade en flygfisk med örat mitt i natten.

Boavista, Sal och Sao Vicente

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, November 30, 2016 02:52:47

Nu är vi i Afrika och att vi är långt hemifrån märks bl.a. på sjökorten i plottern. Stora områden är dåligt eller inte alls sjömätta. Den allmänna uppfattningen här är att det inte behövs då lokalbefolkningen ändå vet var eventuella grund finns. Utanför den senaste ankringsviken fanns två djupkurvor, 1000 m och 50 m. När vi närmade oss land med stor försiktighet och passerade 50-meterskurvan var det fortfarande över 100 meter djupt enligt ekolodet.

I nästa vik ankrade vi på 9 meters djup drygt 50 meter från land, men enligt sjökortet på plottern låg vi 50 meter upp på land.

Boavista är den östligaste av Kap Verdes öar. Den består till stor del av sandstränder, sanddynor och öken. Det är som bit av Sahara ute i havet. Ankrar gör man på fyra meters djup i viken utanför Porto de Sal Rei.

Vi passade på att rengöra botten på båten från alla alger, sjögräs och djur som växer och trivs där. Det mesta av bottenfärgen som vi la på i vintras följde också med så vi får väl se hur fort det växer på igen nu.

Äntligen en havssköldpadda som ville vara med på bild (trots all bottenfärg).

I viken fanns en liten ö med sandstrand och ett litet korallrev. Vi tog jollen dit för att se oss om på ön och snorkla på revet.

Evas bror Magnus skulle komma till Palmeira på Sal för att mönstra på inför atlantöverfarten. Vi ville vara på plats ett par dagar i förväg för att hinna klarera in och samtidigt passa på att se lite av hamnstaden Palmeira. När vi klarerade in undrade polismannen var vi varit den senaste veckan. När vi berättade att vi stannat och ankrat i några vikar på vägen hit från Sao Nicholau blev han lite upprörd och sa att det var olagligt och att vi skulle seglat direkt till Sal först för att få tillstånd att ankra. ”This is illegal” sa han om och om igen, jaså sa vi och sedan hände inget mer.

Några gatubilder på de färgglada husen i Palmeira.

Klockan 03:30 på lördag morgon ringde mobilen. Det var Magnus som var på väg från flygplatsen och skulle komma till hamnen om en kvart. Vi mötte upp med jollen i nattmörkret och efter ett par timmars sömn seglade vi tillbaka till Mindelo på Sao Vicente, en segling på 120 NM vilket tog drygt ett dygn. En bra övning för Magnus med nattsegling, dyningar och fiske. Vår första dorado (guldmakrill) högg på morgonkvisten. Inte så stor, men lagom som pålägg på lunchmackorna.


Tillbaka i Mindelo blev det några bråda dagar med förberedelser inför överseglingen till Karibien. Både den löpande och stående riggen skulle ses över, ett nytt peke att fästa genackern i skulle konstrueras, färskvaror, diesel och vatten skulle bunkras.


Planen var att segla iväg på tisdagen den 28 november men ett stiltjebälte som täckte halva vägen till Karibien fick oss att tänka om. Nu ser det ut som om det ska komma lite vind på onsdag 30/11 så vi seglar troligtvis iväg då. Hoppas på fina passadvindar från och med helgen.


Vi ska försöka att uppdatera bloggen under överfarten. Det blir kortare inlägg och positioner (inga bilder, men det är väl ändå bara vatten smiley) via satellit och webhjälp av Sofia.



Santa Luzia och Sao Nicolau

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, November 21, 2016 00:24:37

Kap Verde har många fina stränder, en del är svarta och en del är vita, det har inte med hudfärg att göra utan det är sandens färg. På den obebodda ön Santa Luzia ankrade vi en natt vid en lång ödslig vit strand. Ön är ”protected area” så man får bara göra ett kort stopp där, vi antog att ett kort stopp var en natt.

Nästa dag seglade vi vidare förbi de två små öarna Branco och Raso, då fick vi plötsligt napp två gånger men fisken släppte. Men tredje gången gillt drog vi upp en fin tonfisk (Bonito). Mats filéade den direkt och på kvällen när vi ankrat upp vid den svarta stranden vid Tarrafal på Sao Nicolau blev det en fantastiskt god middag av den tillsammans med brödfrukt.
Svart strand.

Brödfrukten blev mycket god ugnsbakad eller marinerad och stekt. Vi provade även att koka den men den blev väldigt mjuk och torr, kanske vi kokade den för länge?

När man tog jollen in till stranden i Tarrafal kom det ett tiotal pojkar utspringande i vattnet och alla ropade att just han skulle ta hand om vår jolle, bära upp den på stranden och vakta den medan vi var i land, mot en liten peng förstås…

Sao Nicolau är också en fin ö med höga berg och raviner.

En silkeshäger på jakt efter en fisk.
Solnedgång i ankarviken.

På fruktmarknaden köpte vi en papaya, som var JÄTTESTOR och JÄTTEGOD. Köper man papaya i Sverige så är de små och smakar inget men denna var verkligen något annat. Bröd var svårare att få tag på, i alla fall om man vill ha dagsfärskt, antar att alla bakar själva.

Papaya

När vi rodde hem med jollen såg vi en stor havssköldpadda som inte ville vara med på bild.

Den här lilla fisken flöt förbi båten som ett litet löv, nån som vet vad det är?

Innan vi lämnade ön Sao Nicolau ankrade vi vid en jättefin strand lite längre söderut. Det var sanddynor och sexkantiga basaltpelare, på vulkaniskt vis.



São Vicente och Santo Antão, Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, November 15, 2016 20:35:41

São Vicente och Santo Antão är de två nordvästligaste av Kap Verdes 14 öar. São Vicente är den enda ön med en marina, d.v.s. en hamn där privata båtar kan lägga till. I alla andra hamnar är det ankring som gäller, ibland utanför och ibland innanför en vågbrytare.

Marinan med ankrade båtar runt om

Det blev 10 dagar på São Vicente, först 4 i Mindelo marina och därefter 6 för ankar då båtarna från ARC:en skulle komma och marinan tömdes på alla andra båtar. Det var en bra ankarplats nära marinan där det gick bra att angöra jollen vid den flytande baren. Ankaret fäste direkt och sedan låg Angelina stilla trots vindar på 10-18 m/s i flera dygn.

Flytande baren med jollebryggan

I São Vicente är husen antingen målade i glada färger eller så har de en helt obehandlad fasad, de ser då ut som om de inte är färdigbyggda. Det finns även en hel del påbörjade hotellbyggen som inte blev klara innan den internationella finanskrisen gjorde att finansiärerna backade ur.

Bortsett från några enstaka barn har det varit få tiggare i staden. Intrycket är att det är ett stolt folk som vill arbeta. Det har stått ganska många unga män utanför marinan för att söka jobb hos båtägarna. Det kan vara allt från att skrubba ren botten från sjögräs och alger till avancerade reparationsarbeten eller så har de en mamma som kan ta hand om tvätt. I gathörnen sitter det kvinnor och säljer frukt eller fisk.

Vi har börjat tvätta både frukt och grönsaker i klorvatten innan vi tar ner dessa i båten. Förhoppningsvis ska detta hindra att kackerlacksägg kommer ombord med allt dessa kan medföra.
Besök på fruktmarknaden

Dagarna har ägnats åt att beta av lite punkter på att-göra-listan, bada på den fina snäckskalsstranden i närheten och att handla färskvaror etc. Alltid lika spännande att köpa kött i charkdisken när man inte är säker på vad det är för något. Styckningen är annorlunda och vad är det för djur egentligen? Det är trots allt Afrika smiley

En typisk aluguer med bänkar på flaket


Svenskbåtarna RAN och Kerpa låg i marinan när vi kom. Alltid lika kul att träffa andra seglare. Några dagar senare kom Jennifer och Isa med de andra ARC-båtarna. Kul att träffa dom igen.


Två av barerna på stranden

Sista dagen gjordes en utflykt till grannön Santo Antão med färja, vilken tog ca en halvtimme. Väl framme möttes vi av ett uppbåd av taxi- och aluguer-chaufförer som alla ville ta oss med runt ön. Efter sedvanlig förhandling om priset satte vi oss i en aluguer körd av en ung kille som pratade bra engelska. Han guidade oss runt ön och visade de bästa utsiktsställena. Nästan hela sträckan utgjordes av en kullerstensväg – den viktigaste på ön enligt Jonas, chauffören. Ville vi fota något sa vi bara till så stannade han (även i skymda kurvor och ofta på fel sida vägen). Det tutades i alla kurvor och på alla man kände.

Santo Antão är en helt otrolig ö med ett landskap som är svår att ge en rättvis beskrivning. Paul på Kerpa beskrev lyriskt ön som Shangri-La efter sitt besök. Santo Antão påminner om Madeira och den gröna kanarieön La Gomera men med ett betydande inslag av Colorados Canyons. Bäst att låta bilderna tala…

Jordbruk i botten av en vulkankrater

Byn Pico da Cruz uppe bland molnen

Det är ett tungt jobb att bära upp vatten till husen i bergen

En av många vandringsleder

Ser ni bilvägen?


Jordbruket är viktigt på ön och framför allt odlas bananer, sockerrör och majs. På träden växer papaya, mango och brödfrukt. Vi köpte en brödfrukt av en liten kille som stod vi vägkanten och i kväll ska vi prova att tillaga den.

På den här gården odlas bananer, sockerrör, majs och papaya.






La Gomera och segling mot Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, November 06, 2016 01:38:19

La Gomera är en fin liten kanarieö. En av de tre västraste där det inte är så mycket turister. Först ankrade vi vid en strand med ett rev där vi snorklade och tittade på massor av färgglada fiskar. Vidare seglade vi till hamnen San Sebastian, en mysig liten by med fint målade hus i olika färger.

Padrones är en grönsak som påminner om små paprikor, man fräser dom i olja och saltar på, det smattrar och smäller när de tillagas. Vi hade köpt dessa flera gånger, de är goda till det mesta och håller bra. Nu berättade Kerstin att det ska finnas någon stark padrone picante som blandas i tillsammans med de milda som en överraskning, så vi köpte även ett paket starka padrones. På kvällen när vi tillagade dessa small det i stekpannan, en av de starka padronerna exploderade. Strax efter började vi hosta och kippa efter andan, det gick inte att andas i båten så vi fick gå ut ur båten för att få luft. Vi plockade bort dessa superstarka padroner ur maten innan middagen men såsen som tillagades på oljan från stekpannan blev god och ganska stark.

La Gomera är en ganska hög ö, och till skillnad från de tidigare kanarieöarna vi besökt, frodig med mycket mossbevuxen skog, vattenfall och dramatiska klippformationer. Vi hyrde bil en dag och åkte runt och tittade på ön.

Fantastisk vandring längs en bäck upp till ett vattenfall.

Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt för att invänta de rätta vindarna söderut mot Kap Verde. Under tiden fixade vi en del med båten.

Mats i masttoppen.

På fredagen lämnade vi La Gomera för att segla söderut mot Kap Verde, en översegling på ca 800 nm. Det var fortfarande svaga vindar från söder men det skulle komma nordliga vindar snart. Vi kryssade lite i början men fick gå för motor efter ett tag då vinden blev alltför svag. Första natten började det blixtra av åska norrut och österut, det var ett rejält åskväder med ett oavbrutet blixtrande. Vi styrde undan västerut och gjorde en ganska stor omväg för att hålla oss på avstånd från åskan.

Nästa dag kom de nordliga vindarna och vi fick en fantastiskt fin segling i lagom vindar med gennacker nästan hela vägen till Kap Verde. Överfarten tog 7 dygn, på vägen fick vi se grindvalar, delfiner, massor av flygfiskar, en falk och en tonfisk.

Kerstin på havet Flygfisk

En natt när Mats hade nattvakt landade en flygfisk precis bredvid honom. Han jagade den en stund, fick sedan tag på den och slängde den i sjön. På morgonen hittade vi ytterligare en på däck, men den var död.

En kväll fick vi en fripassagerare, en falk som cirkulerade kring båten och landade på en vantspridare där den satt och vilade upp sig till nästa morgon då den flög vidare.

Vi fick en ganska stor tonfisk på fiskedraget men tyvärr släppte den precis när den skulle håvas ombord. En stund senare fick vi napp igen, något stort som bet av draget och försvann.

Vi kom fram till ön Sao Vicente på Kap Verde på fredagen, nu har vi nått Afrika.

På lördagen mönstrade Kerstin av och flög hemåt mot kylan. Här på Kap Verde är det drygt 30°C i luften och 27°C i vattnet.

Kerstin skriver:

När jag först fick höra om Mats och Evas planer på en långsegling med Angelina tändes ett hopp om att få chansen att segla med över öppet hav. Att bara se hav omkring sig i flera dagar, att lita till vind och segel, låta vädret styra istället för klockan.

Så kom en lista på överfarter där en gast var välkommen som förstärkning till nattvakten och jag tingade snabbt sträckan Kanarieöarna – Cap Verde.
Familjen backade upp mig, jag segeltränade ett antal sommarkvällar med Christer på Mälaren (stort tack för ditt tålamod) och kom till slut iväg för att mönstra på Angelina i San Miguel Marina, Teneriffa.

Det började med 9 dagars väntan, först på vind och sen att den skulle vända söderut. Det var rester av orkanen Matthew som spökade i norr, ”En långseglare som kryssar seglar åt fel håll”.

Så till slut vände vinden och vi kunde ge oss iväg. När den sista kanarieön försvann i horisonten fick jag äntligen uppleva havet på riktigt, bara vatten så lång jag såg åt alla håll i 5 dygn innan Cap Verde skymtades i fjärran.

Att vara helt själv på mitt nattpass, kl 02-05, med en enorm stjärnhimmel och mareld i vågsvallet är helt magiskt. På dagarna en obruten horisont 360 grader med ett hav som skiftar i alla tänkbara blå toner och veta att djupet är 4200 m, det är mäktigt.

Nu återvänder jag till civilisationen med en ny respekt för havet och alla långseglare.

Ett jättetack för att jag fick vara med!



Gran Canaria och Teneriff

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, October 25, 2016 17:41:16

Gran Canaria är Kanarieön med stor bokstav. Det är en riktig turistindustri där besökarna ska aktiveras och roas dygnet runt. På sydkusten finns flera ankarvikar som ser jättefina ut på sjökortet. Tyvärr är en ankarvik här även en utmärkt plats för hotellkomplex, bad och vattenaktivitetet. På sydvästkusten ankrade vi vid ett par av dessa. Definierar man en naturhamn som gratis ankring är Playa de Maspalomas, Anfi del Mar och Puerto Mogan utmärkta. Sedan får man ”njuta” av waterjets, paragliders, suppar, trampbåtar m.m. runt båten på köpet. Det blev några lugna sköna dagar med mycket bad och snorkling bland färgglada fiskar.


Vid Anfi del Mar var det dags för hårklippning på akterdäck. När hårtussarna flöt iväg på vågorna säger Eva att nu blir fåglarna glada för att få något att bygga bo med. Då sa jag att det snarare är sköldpaddorna som blir glada. Va? De vill ju ha hår-da skal J (Det börjar märkas att vi har umgåtts mycket med Göteborgare på resan). Döm om vår förvåning när det 10 minuter senare dyker upp en stor havssköldpadda bakom båten på väg mot oss. Tyvärr ville den inte vara med på bild utan dök ner under båten när kameran kom fram. Bilden visar en internetkompis till vår sköldpadda.

En dag gjorde vi en utflykt till Las Palmas. Det tog en timme med lokalbuss. Las Palmas är en fin stad med mycket att titta på. Det blev besök i hamnen där många ARC-båtar redan samlats. Sedan stranden Playa de Las Canteras och Gamla Stan. Det blev en billig dag då det var Spaniens nationaldag och alla båttillbehörsbutiker var stängda smiley


Sista natten på Gran Canaria skulle det bli sydliga vindar så vi gick in i hamnen vid Puerto Mogán som visade sig vara en mycket trevlig liten turistby. Mycket turister men inga stora hotellkomplex utan bara några småskaliga hotell och små lägenheter ovanpå restaurangerna och butikerna närmast hamnen.

På väg över till Teneriffa, en segling på ca 55 NM i sydlig vind, fick vi sällskap av en flock (stim?) med grindvalar. Min syster Kerstin skulle mönstra på i Puerto San Miguel den 23 oktober för att segla med till Kap Verde och vi beslöt att ankra några nätter innan vi gick in i hamn för att plocka upp henne. Det finns inte så många bra ankarvikar med skydd för sydliga vindar men Bahia de Abona erbjuder skydd för både sydliga och nordliga vindar. Vi var lite oroliga att det skulle vara fullt med båtar i viken men där låg bara en italiensk ketch. Det var en lugn och fin ankringsplats.

Sen blev det ankring utanför Playa de las Tejitas nedanför Punta Montana Roja. En lång fin svart sandstrand (utan turister) nedanför flygplatsen. Blåsigt men sjölä.

I Puerto San Miguel träffade vi Lasse Hässler med besättning och blev bjudna på kaffe å avec på kvällen. Det blev en lång kväll med mycket seglingsprat. Dagen efter kom de över på besök i Angelina och vi fick hjälp med felsökning av vår elektriska Furlex som inte alltid vill rulla in sig. Båten var full med glada seglare när Kerstin kom.

När Kerstin gjort sig hemmastad i förpiken hyrde vi en bil. Först fyllde vi gasol vid en DISA-anläggning för en billig peng sedan och åkte upp till Teide. Toppen på vulkanen ligger på 3718 m. Vi tog linbanan som nästan går upp till toppen. De sista 163 metrarna kan man gå till fots om man har tillstånd. Vi försökte söka tillstånd i förväg men första lediga tid var två veckor senare så det fick bli en kortare tur över lavan vid linbanan. Det räckte då vi alla kände av den tunna luften på denna höjd.

På vägen tillbaka bunkrade vi mat och dryck för både överfarten till Kap Verde och till Karibien. Tre överfulla kundvagnar och ett kvitto som var längre än Kerstin.

Vi beslöt att göra ett stopp på La Gomera också innan överfarten till Kap Verde. Det blev motorgång då vinden var som bortblåst men vi såg massor med flasknosdelfiner och grindvalar på vägen. En lugn provsegling för Kerstin.



Fuerte Ventura

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, October 09, 2016 23:00:25

Från Lanzarote fick vi en lugn segling söderut till Fuerte Ventura. Ankring utanför Puerta del Rosario som är öns huvudstad.

Vi tog bussen till flygplatsen för att hämta Alexandra som kommit för en veckas segling med oss. Jättekul att träffa henne, känns som längesedan.

Jag blev väckt med sång, paket, ballonger och nybakta scones på min födelsedag. Vi seglade söderut och efter en stund fick vi vårt första riktiga napp, en liten tonfisk, äntligen.

Efter en stund fick vi även se en ovanlig sorts delfiner, Risso’s delfiner, de är ljusa och ganska stora, men de stannade inte och lekte hos oss. Ankring i Las Playitas och grillad tonfisk till middag, GOTT smiley.

I Gran Tarajal blev det lite shopping och installation av en andra solpanel. Gran Tarajal är en liten by med massor av målningar på husväggarna, ”street art”.

Vi seglade tillbaka till Las Playitas. Bad och snorkling i kristallklart vatten bort till en grotta. En Stingrocka simmade precis under oss och färgglada fiskar i massor och stora vassa sjöborrar på botten. På kvällen åt vi oxfilé på restaurang Viktor efter Alexandras rekommendation (hon var där på charter förra vintern).

I Taralejo ankrade vi två nätter och badade och hade det mysigt, promenerade i staden och ut på en klippa och upp på ett berg. En jordekorre skyndade över stigen och försvann i ett stenröse (ville inte vara med på bild).


Vi seglade tillbaka till Gran Tarajal i ganska hård motvind, hade tänkt ankra utanför men gick in i hamnen eftersom det blåste mycket. Söndag morgon var Alexandras seglingsvecka slut och vi lämnade av henne vid bussen till flygplatsen.


Seglatsen fortsatte vidare västerut till Morro Jable där vi ankrade precis utanför hamnen. Nästan vindstilla runt omkring, men det blåste 10-12 m/s vid stranden, ett riktigt blåshål.
Långa gula sandstränder på sydspetsen av Fuerte Ventura och massor av stora turist-resorts.



Alexandra skriver:

Jag har fått följa med på en veckas segling längst Fuerteventuras kust. Vi började veckan med sol och bad i Puerto del Rosario. Dagen efter seglade vi vidare mot Las Playitas, men vi hann inte mycket mer än lämna hamnen innan vi fångade en jättefin tonfisk (den första fisken de fått på 3 månader).

När vi kom fram bestämde jag och mamma oss för att snorkla lite. Vi simmade runt lite och såg sedan en stingrocka simma under oss. Vi blev liiiiite rädda. Det har varit jätteroligt att få vara med på en del av seglingen. När jag kom var jag vitast av alla, men när jag åkte hem var jag brunare än både mamma och Mats tillsammans. Nästan i alla fall.

Stort tack till er båda för denna veckan, vi ses snart igen smiley.



La Graciosa & Lanzarote

Mot Karibien 2016Posted by Mats Sun, October 02, 2016 20:59:52

La Graciosa är en liten Kanarieö längst uppe mot nordost. Det påstås att det var här som Long John Silver gömde sin skatt. Större delen av La Graciosa utgörs av en Nationalpark och det finns egentligen bara en vik, Playa Francesca, där det går att ankra. Man måste ha ett ankringstillstånd vilken man behöver ansöka om i förväg via en hemsida som givetvis endast är på spanska. I två veckor försökte vi få tag i ett ansökningsformulär utan resultat så det blev till att ankra utan tillstånd (som de flesta andra).

Ankarviken med Lanzarote i bakgrunden.

På vulkantoppen hade man fin utsikt över ön och viken med båtarna.


Öns enda by ser ut som en mexikansk vilda-västernstad med låga vita stenhus och sandgator. Vid hamnen ligger en liten badstrand med flera mysiga barer och restauranger.


Efter ett par nätter vid La Graciosa gick vi vidare söderut till Lanzarote. I vår pilotbok står att man behöver visum för att besöka Kap Verde, något vi missat tidigare. Ett samtal med deras konsulat i Stockholm bekräftade också detta. Det skulle dock vara lätt att ordna, om vi skickade passen till Stockholm skulle de föra in våra visum i passen och skicka tillbaka dessa med vändande post. Kändes inte helt bra men vad gör man? Vi valde att gå in i marinan i huvudstaden Arrecife där det skulle finnas ett DHL-kontor. Vi behövde även bunkra mat och köpa några båttillbehör. Vi la till mitt på dagen och trodde vi hade gott om tid att hinna med alla inköp, posta pass mm. Men allt stängde kl. 13 då det var lördag, och på söndagar är allt stängt. På kvällen blev vi bjudna på kladdkaka och vin på Karlstad-båten Aela så det blev en lyckad dag i alla fall.

Dagen efter fick vi ett tips av Roland och Vicky på Bella Luna att kolla på noonsite.com angående Kap Verde och visum. Där står att om man kommer dit med båt och lämnar med båt behöver man inte ha något visum. Om man däremot mönstrar av eller på en båt så måste man ha ett visum. Vilken tur att det var stängt på DHL-kontoret.

Marina Rubicon by night.

Nästa hamn blev Marina Rubicon på södra Lanzarote. Här hyrde vi en bil för att utforska ön lite närmare. Första stoppet blev nationalparken Timanafaya med stora lavafält och en aktiv vulkan. I inträdet ingick en busstur genom lavafält, förbi kratrar och genom lavatunnlar. Marktemperaturen ligger fortfarande på upp mot 600 grader vilket demonstreras genom att hälla vatten i nedsänkta rör varpå det bildas en gejser. Buskar som läggs på marken börjar brinna efter ett par minuter. I restaurangen grillas kyckling över ”öppen vulkan”.


På norra delen av ön odlas vindruvor för vinframställning. Vinstockarna var omgärdade av murar som skydd mot vinden. Ett tjockt lager lavaaska på marken fångar upp luftfuktigheten nattetid varför vindruvorna inte behöver någon ytterligare bevattning. Svårt att tro när man ser det karga torra landskapet.

El Grifo är Kanarieöarnas äldsta vingård. De hade även ett museum som visade utrustning och metoder som använts för den lokala vinframställningen genom tiderna. Besöket avslutades med en vinprovning av såväl mousserande, rött, och dessertvin. Till detta serverades kex och getost.


Längst i norr ligger Mirador del Rio. En restaurang och utsiktsplats som ligger insprängd i berget med en otrolig utsikt över La Graciosa.


I Marina Rubicon hann vi också äntligen ikapp våra vänner Anders och Katharina på Carpe Mare. Det blev flera kvällar med god mat, portvinsprovning och restaurangbesök innan våra seglingsrutter åter gick olika vägar.


Vårt besök på Lanzarote avslutades med sol, bad och slöande för ankar utanför Playa del Papagayo.





Madeira-öarna

Mot Karibien 2016Posted by Eva Thu, September 22, 2016 23:35:43

Madeira består av fyra ögrupper. Den första vi kom till heter Porto Santo, den ligger ca 30 nM norr om huvudön. När man kommer till Madeira och ska klarera in måste man först gå till polismyndigheten och sedan till hamnkontoret för att visa samma papper på båda ställen. Vi låg en natt i hamnen för att sedan ankra innan för pirarna 4 nätter (Det kostade 39 euro per natt i hamnen och 6 euro att ankra). Fantastiskt vatten, klart och 24°C, äntligen varmt och skönt. Det blev många bad, ibland med cyklop för att se hur båten ser ut undertill (lite tunn grön beväxning, mest på rodret, men inte så mycket än).

På piren i Porto Santo målar många långseglare en bild (bomärke). Där finns massor av bilder av seglare från hela världen, ganska många svenskar. Detta gjorde även vi.

Vi passade också på att trimma jollemotorn lite.

Tillsammans med Janne på båten Indigo gjorde vi en utflykt med en lång promenad upp till en hög bergstopp, Pico do Castelo. En varm men jättefin vandring längs en led med massor av trappsteg.

Så här odlar man lådvin, bara att stoppa påsarna i kartonger sen, smidigt va?

Från Porto Santo seglade vi runt Madeira längs nordsidan av ön och rundade västsidan. Vi tänkte ankra i en vik som heter Paul do Mar. Det blev en jättefin segling och vi fick se hela Madeira från havet. Madeira är en hög ö, 1850 m, grön och frodig, med ganska mycket moln och regn uppe på ön, men ofta soligt längs kusterna. Ankringsviken var en fantastiskt fin plats, med branta berg och ett vattenfall, med det var helt utan sjölä så det gick inte att ankra där om det inte var vindstilla. Vi seglade vidare till en hamn som heter Calheta, en fin turiststad, där man gjort en badstrand med sand från Marocco (Madeiras sand är svart vulkanisk och duger inte till turister).

Paul do Mar
Calheta, stränder och hamn.

Vi tog en taxi upp till Rabacal för att göra en Levada-vandring. (En Levada är en konstgjord vattenkanal byggd på 1800-talet för att leda vattnet från bergstopparna till odlingarna på etagerna längre ner mot kusterna). Det var en ganska lång taxiresa dit. Vandringen började ganska brant neråt några kilometer innan själva Levada-leden började. Vi gick två jättefina vandringar (Risco och 25 Fontes) längs branta stup och fina vattenfall.

De två milen tillbaka till hamnen i Calheta tänkte vi promenera, det är ju nerför…. Det var det, jättebranta vägar nedåt, i serpentinslingor. På denna sida av ön brann det för några veckor sedan, så vi gick nedför genom helt nedbrända skogar.
Efter en stund kom det som tur var en bil som frågade om vi ville ha lift, det ville vi (fötterna ömmade rejält då de åkte framåt i skorna så brant det var). Vi blev avsläppta i byn ovanför hamnen och promenerade den sista, lika branta, vägen ner till hamnen. Nästa dag kunde vi knappt gå med våra stackars ben.

Vi seglade vidare längs Madeiras sydkust någon dag senare. Först blåste det nästan ingenting, sedan plötsligt började det blåsa mycket och motvind. Vi kryssade fram till Madeiras enda ankarvik ”Baia d’Abra”. En häftig vik med branta, stupande bergsväggar runt (man kan se kanalerna där lavan sprutat upp). Tror att vi låg ankrade mitt i en vulkan.

Vi grillade nyinköpt tonfisk i tjocka skivor, med klyftpotatis och rött vin till middag i sittbrunnen med en fotogenlykta tänd som de flesta kvällar, redan halv nio är det mörkt ute.

Vattnet var kristallklart, fantastiska bad.

Efter två nätter skulle det börja blåsa mer så vi seglade in i hamnen strax intill, Quinta do Lorde. Vi försökte hyra en bil men det gick inte, så vi tog bussen in till huvudstaden Funchal, där vi gick runt lite och köpte ett par båttillbehör som vi behövde.

Nästa dag tog vi en taxi, tillsammans med seglarvännen Janne, upp till Quemadas. Där började en Lavadavandring som var 6,5 km lång och gick till Caldeirao Verde, ett 100 m högt vattenfall som slutade i en rund lagun med iskallt vatten. Det var en jättefin vandring längs branta stup, genom fyra tunnlar där man fick lysa sig fram med ficklampa. 6,5 km tillbaka också, sedan kom taxin och hämtade oss.


Nästa dag var det Fiskebåtsfestival, en religiös festlighet, där vi fick åka med en av alla proppfyllda fiskebåtar. Det spelades musik och bjöds på öl och mackor. En av båtarna hade med sig ”Padre” som skulle promenera upp till kapellet och hämta Madonnan som vakar över Fiskarna under resten av året. Folk badade från fiskebåtarna och det var folkfest.

Tillbaka i byn Canical, som båtarna utgick från, var det festival. Det hängde köttstycken i marknadsstånd, där köpte vi stora grillspett, råa, som vi sedan kunde grilla på stranden där det var förberett med massor av grillar. Till detta ”a very local wine” som man fick i en pet-flaska, och som var nästintill odrickbart, men köttet var gott. Vi var på festivalen tillsammans med Janne (Indigo) och Mats och Marie (Isa), vi träffade även de tre ungdomarna från svenska båten Aela en stund under kvällen. Vi var medbjudna på båtturen av taxichauffören tillika fiskebåtsägaren Amandio, som var jättetrevlig och mån om sina utländska gäster.


Vi lämnade huvudön Madeira och seglade nära nästa ögrupp Illas Desertas söderut mot de sydligaste Madeiraöarna, Selvagensöarna, 165 sjömil söderut. Med bra segling i lagom vindar, med gennacker, tog överfarten 32 timmar. Vi fick vårt första napp, efter många fiskeförsök, en trut som gärna ville ha vår lilla plastbläckfisk. Som tur var kom den loss av sig själv när vi höll på att dra in för att ta loss den. (Jag vet inte hur man lagar till en trutsmiley). Vi ankrade i en vik vid södra Selvagens Grande.
Polisen kom ut till båten för att titta på pass och papper. Vi fick reda på att vi kunde komma iland på ön klockan 16, först skulle de ha lunch och siesta. Vi hann med bad, lunch och avkoppling. På ön fick vi en guidad rundvandring. Det var vi och tre spanjorer från en annan båt som blev guidade av två parkvakter, en polis och hunden Selvagem. Vi fick reda på massor om ön, där fanns växter som inte finns någon annanstans, det hade inte regnat på två år, i hålor låg juveniler (fågelungar) av Gulnäbbad Petrell som vi kunde se på nära håll, vi fick hålla Geckoödlor som låg gömda under stenar.



Portugal

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, September 06, 2016 23:07:19

Efter Isla Cies seglade vi till Vigo där vi bl.a. letade upp en båttillbehörsbutik där vi köpte en ny handhållen VHF och en låsvajer till jollen. Butiken, Efectos Navales Jesus Betanoz, var en av de bästa vi stött på hittills på resan. En ung kille förklarade för- och nackdelar med olika VHF:er på en blandning av spanska och engelska. När det inte räckte tog han fram mobilen och översatte till svenska på Google translate.

Allmänna kommunikationsmedel?


Dagen efter kom Indigo och la till bredvid oss. De erbjöd oss att låna deras tvättmaskin (stora båtar är välutrustade) och vi bjöd på lunch medan maskinen jobbade.

Nästa stopp blev Baiona. På vägen dit upplevde vi resans första riktiga åskväder men vi lyckades gira undan och undvika regnet. I Baiona tittade vi bl.a. på en replika av La Pinta, ett av Christoffer Columbus skepp. Det var det skeppet som var först tillbaka till Spanien och kunde rapportera om den nya världen. Intressant att se hur man hade det ombord på den tiden.


Till lunch blev det MacOctopussy…


Från Baiona gick vi direkt till Lissabon. En fin segling på 240 NM i medvind med genacker. Lissabon ligger en bit in i floden Tejo. Hamnkontoret skulle öppna klockan 9 så vi gick sakta uppför floden för at inte komma fram för tidigt. Det innebar att vi fick en fin sightseeing längs floden med bl.a. Belemtornet, minnesmärket Padrao dos Dos Descobrimentos och Vasco de Gama.

Soluppgång i Lissabon

Belemtornet

Vasco de Gama

Efter två dagars letande hittade vi äntligen Imrays pilot book ”Atlantic Islands”. Utanför butiken stötte vi på Yasmines besättning som också skulle till samma butik. Vi åt en god lunch tillsammans på en restaurang vid floden.

Sponsrad parkeringsautomat

För att få en något kortare väg till Madeira tänkte vi ankra en natt utanför Cascais. Det blåste upp ordentligt på vägen dit och när vi var framme blåste det 18 m/s. Inte riktigt läge att ankra så vi gick tillbaka in i floden till hamnen i centrum. Det blev en fartfylld segling tillbaka, 8 knop med endast en bottenrevad genua som mest såg ut som en liten fredsflagga.


Torsdag morgon lämnade vi hamnen tidigt och tog sikte mot Porto Santo, den nordligaste av Madeiras öar. Ännu en fin segling med lagom vind från rätt håll och genacker nästan hela sträckan. På vägen såg vi ett gäng (stim?) knölvalar som hoppade upp högt i luften för att med ett stort plask landa på rygg. Häftigt att se de 15 meter långa och 30 ton tunga valarna hoppa högt.

Knölval som hoppar

Delfin som hoppar

Delfin med unge

Badsugen - 24 grader i vattnet


Efter 98 timmar och 505 NM var vi framme i Porto Santo där vi fick vänta en timme utanför hamnen innan hamnkapten hade hittat en plats där vi kunde ligga. Lite nonchalant tyckte vi först, men det visade sig att han var jättetrevlig och att vi fick vänta på en stor färja och att tidvattnet skulle fylla på hamnen så vi skulle få tillräckligt med vatten under kölen.

Land i sikte....



Galiciens Rior och nationalparker

Mot Karibien 2016Posted by Eva Thu, August 25, 2016 12:30:54

Efter Muros ankrade vi vid en jättefin strand – Aguieira. På morgonen vaknade vi av ett slamrande, utanför oss låg det 30 småbåtar med musselfiskare som drog sina långa håvräfsor längs botten för att få upp havets läckerheter.

Vi tog en lång paddeltur i vår uppblåsbara kajak en bit in i floden längst in i Ria de Muros. På tillbakavägen fick vi ordentlig motvind med sjöar som delvis sköljde över kajaken och oss, så paddlingen blev ett riktigt motionspass.

En egen strand för en vila längs paddelturen.

I nästa Ria ankrade vi vid en strand längst in – Playa Barana. Där var det två små segelbåtar från en seglarskola som seglade runt, rätt som det var kom den ena för nära vår båt och krockade, med deras mast i vår vantspridare på mesanmasten, men allt gick bra inga skador på båtar eller besättning.


Isberg??? På dessa breddgrader?

I Pobra hamn skulle vi ut på kvällen och äta middag. Vi gick runt i restaurangkvarteren och hittade ett ställe där de hade ”dagens paella”, det tar vi. Där stod kocken ute och gjorde paella över öppen låga, det såg jättegott ut. Vi satte oss och beställde paella, ja, ja sa servitören men vad vill ni ha att dricka? Vi tog varsitt glas Rioja och efter en stund var Paellan klar, då portionerades det upp i små tapas-skålar, en liten portion till varje gäst. Det smakade jättegott, men vi var fortfarande ganska hungriga. Kocken såg nog det för han frågade om vi ville ha en till, det ville vi. Vi tog ett glas vin till också. Det blev en billig middag då de bjöd på paellan och vinet kostade 8,80 euro för fyra glas.

Det finns fyra ögrupper i Galicien som är nationalparker. För att få segla vid dessa måste man först söka navigationstillstånd, sedan söka ankringstillstånd för att ankra vid en viss ö ett visst datum. Vi fick tillstånd och besökte två av dessa öar. Först ankrade vi vid Isla Ons, en fantastisk ankringsplats vid en strand där vattnet var kristallklart och turkost, vi såg botten på 12 meters djup. Vi tog jollen in till stranden och gick en promenad på ön, sedan grillade vi ute på båten. På kvällen började det rulla in stora dyningar så vi kunde inte ligga kvar över natten. Kl 22.30 lossade vi ankaret och nattseglade in till närmsta vik, fullmånen sken så det var inte ens mörkt när vi ankrade vid midnatt.

Ankring vid Isla Ons.

Nästa strand att ankra vid var en låååång fin sandstrand i ett naturskönt område. Hela stranden var full med nudister som vankade fram och tillbaka längs stranden för att visa upp sina solbrända kroppar. Vi ankrade bredvid Albatross, en svensk båt vars besättning vi träffat tidigare. Vi gick en promenad tillsammans med dom och tog ett glas vin på kvällen. Efter ett tag kom även Indigo (en annan svensk båt vi träffat tidigare) inseglande, de kom också över till Albatross. Det blev en trevlig kväll med mycket skratt innan vi tog jollen hem till våra kojer.
Nudiststranden.

Reiner och Marita på Albatross
Fin strand med Isla Cies i bakgrunden.
Eukalyptosskog.
Bad (17 grader i vattnet)

Isla Cies var nationalparksö nummer två som vi besökte. Det var en fantastiskt vacker plats, ganska höga öar med flera långa fina sandstränder. Bästa ankringsplatsen var vid den största stranden. Vi tog jollen in till stranden och gick en lång promenad på ön, upp till den högt belägna fyren, 180 möh. Det blev en varm promenad dit men det kompenserades av en otrolig utsikt över öarna, havet och in i Ria Vigo. På tillbakavägen köpte vi en glass och fick uppleva ett turistkaos med folk som skulle med färjorna tillbaka till fastlandet. Vi skyndade ut till lugnet på Angelina där det blev en drink, middag och solnedgång på fördäck med ett galas vin.

Båtar på svaj vid stranden.
Vägen upp till fyren.
Utsikt över sydön.

Costa da Morte

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, August 16, 2016 12:40:54

Det blev tre dagar i A Coruña som huvudsakligen ägnades åt att jaga rätt på prylar vi behövde köpa. Första dagen jagades det någon som kunde byta glas på en mobiltelefon. Evas telefon dog på Irland och det här var första större staden vi besökte sedan dess. Efter besök i ett stort antal mobiltelefonbutiker (Servicios Inmobiliarias lagar inte mobiltelefoner) hittade vi slutligen en servicebutik som kunde skicka mobilen till en serviceverkstad för 140 euro, skulle bara ta tre dagar. Killen i butiken tyckte det var för dyrt och föreslog en ny mobil istället och så blev det, en splitter ny LEAGOO från Kina för 90 euro.

Dag två jagades det båttillbehör. Borde ju finnas i en stor hamnstad (trodde vi) men utbudet var bedrövligt. De hade varken VHF, Pilotbook över Atlantöarna eller elkabel. Elkabel hittade vi till slut i en specialbutik, efter ett tips i en järnaffär.

A Coruña var full med statyer av kända seriefigurer (till höger på bilden)
Galicierna lär sig parkera redan på körskolan....

Dag tre gick vi på jakt efter mat och vin. Det var betydligt lättare men det var långt att gå. Till lunch på en av A Coruñas alla uteserveringar beställde vi en trerätters Menû del dia för 7.50 euro inkl. vin. En god fisk och skaldjurssoppa, sedan en kötträtt med pommes och till efterrätt varsin apelsin, med skal smiley.

Bläckfisk på restaurangen


Efter A Coruña gick vi till en ankarplats vid en badstrand på andra sidan viken. Där träffade vi Kerstin och Janne på Indigo och blev bjudna på fisksoppa på kvällen. Janne hämtade oss med jollen så vi slapp sjösätta vår egen.


Seglingen till Muros gick längs Costa del Morte (dödens kust), med strandhugg i Corme och Camariñas. Båda med jättefina ankringsplatser.
Solnedgång vid fyren på Punta del Roncudo utanför Corme

Dimman väller in i hamnen i Corme på morgonen


Costa del Morte går ner till Finisterre, världens ände, som är det europeiska fastlandets västligaste udde. Udden passerades i tjock dimma så vi kunde inte se om det tog slut där – eller var det det, det gjorde?


Nu hade vi äntligen medvind, inte mycket vind men i alla fall tillräckligt för att prova genackern för första gången på resan. Genackersegling hela vägen från A Coruña till Muros när det fanns vind. Tyvärr blev det en hel del motorgång också. Vi höll jämn fart med katamaranerna så länge vinden höll sig på 3-5 m/s. Sedan säckade vår genacker ihop och katamaranerna försvann i dimman.


Muros var en liten mysig stad med trånga gränder, hus och gator i sten och massor med uteserveringar och spanska turister.







Isles of Scilly och Biscaya

Mot Karibien 2016Posted by Eva Tue, August 09, 2016 01:20:57

Vi lämnade Irland och seglade vidare till Isles of Scilly eller Scillyöarna. Det är en liten ögrupp som ligger väster om Englands sydvästligaste ände. Det finns ingen riktig marina på någon av de små öarna utan man ligger för ankar eller vid en boj. Eftersom det var blåsigt de dagar vi var där så låg vi förtöjda vid boj, det blev fyra nätter med ganska obekväm gung från olika håll i ”hamnen” vid Hugh Town.


Första dagen i hård vind skulle vi ta jollen in till land, vi tog med bensindunken för att tanka vid jollebryggan där det inte gungade. 20 meter från båten stannade motorn, soppatorsk, jollen började driva, Mats rodde för allt vad han var värd men det gick inte att komma fram mot vinden, så vi rodde mot en sandstrand för att inte hamna på de vassa klipporna. Då kom det en ribbåt farande och bogserade in oss till hamnen dit vi skulle. Där tankade vi jollemotorn bums.

Scillyöarna är riktigt fina öar med massor av blommor och ett gammalt slott, Star Castle, som var byggt som en stjärna. De hade vandringsleder på öarna som kallades Scilly walks (Scilly uttalas silly). Dessa provade vi att gå med alla möjliga stilar smiley

När vindarna var de rätta var det dags att korsa Biscaya, som är känd för att vara en av de tuffaste passagerna på vår resa. Vi fick en jättefin seglats med lagom vindar, solsken och varmare väder efter hand. På nätterna var det en otrolig stjärnhimmel och första natten var det Mareld runt båten (självlysande plankton som lyser i svallet från båten). På överfarten fick vi förutom delfinbesök också stifta bekantskap med valar på nära håll. Vi såg valsprut runt om flera gånger. Rätt som de var kom de närmare och vi seglade nästan på tre Sillvalar som kom precis framför båten. Vi fick stanna och släppa förbi dom för att inte hamna mellan gruppen. Man vill ju inte att de ska börja gruffa med oss. Sillvalar är det näst största djuret efter Blåvalar, de var ca 20 meter långa (kan bli 27 m) och sprutar riktigt höga sprut som syns på långt håll. Närkontakten med dessa bjässar var en helt fantastisk upplevelse.

Valsprut

När vi närmade oss Spanien ökande vinden så det sista dygnet seglade vi med en snittfart på 7,4 knop vilket är mycket bra fart för oss. Efter tre dygn och 420 sjömil kom vi fram till A Coruna i nordvästra Spanien. Här är det äntligen varmt och soligt, bort med långkalsongerna och fram med shortsen.

Solnedgång över Biscaya
Delfinbesök
Lugn segling på stilla vatten
Vildare hav med stora vågor

Irland

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, August 03, 2016 16:53:32

Vi lämnade Peel på eftermiddagen vid högvatten för att segla ner mot Dublin. Hade tänkt gå söderut längs Isle of Mans kust för att spana efter Basking Sharks men vinden och strömmen gjorde att vi gick direkt över mot Irland. Det blev en fin segling på knappt 20 timmar med flera besök av delfiner.

Solnedgång över Irland.

Det finns flera gästhamnar runt Dublin med det gemensamma att det skulle kosta oss nästan 500 SEK per natt. Vi valde istället att ankra söder om Dun Laoghaire (uttalas dunn liri), precis utanför piren. Bra lä, bra ankarfäste i sandbottnen och gratis smiley.

Väl framme tog vi jollen in till land och såg oss om i stan. Det var inte mycket som var sig likt sedan jag bodde här ett tag i mitten av 70-talet. Den lilla fiskehamnen hade nu plats för över 800 fritidsbåtar. VM i Laser-jolle pågick så det var småbåtar överallt. En deltävling gick av stapeln precis utanför där vi låg på första parkett.

På kvällen hörde vi något som plaskade i vattnet bredvid båten, det var ett tjugotal simmare som kom från andra sidan viken med guide (tränare?) och rundade oss innan de simmade tillbaka över viken i det 14 gradiga vattnet.


Grillning ombord på kvällen.


Vi hade tänkt ligga ett par dagar i Dun Laoghaire för att fixa lite med båten men det rullade så mycket att det inte gick att jobba nere i båten. Efter en noggrann studie av tidvattenkurvor och strömtabeller gav vi oss av söderut mot Kilmore Quay på Irlands sydöstra spets, en sträcka på 90 nm. De första 30 nm gick på knappt 5 timmar sedan vände strömmen och vinden dog ut så det fick bli motor ett tag.

Efter ett tag fick vi vind igen, upp med seglen och loggen visade 3 knop. MEN plottern visade 0,5 knop bakåt – motor igen. Vi angjorde Kilmore Quay precis innan mörkret föll och la till framför en svensk båt – Barbasol från Göteborg med Hasse och Karin ombord. Det visade sig att de också skulle segla till Karibien, samma rutt som vi.

Kimore Quay var en mysig liten by med halmtak och semesterfirande irländare.


Dagen efter gjorde vi en tur till Saltee Islands tillsammans med Hasse och Karin. Saltee Islands är ett naturreservat bestående att av två små öar med ett rikt djur- och fågelliv. Där såg vi hundratals med havssulor, massor med gråsälar och en och annan trut i ösregnet. Vi hade hoppats få se lunnefågel (puffins) men fick höra att det flyttat från ön två veckor tidigare. Medan vi väntade på att båten skulle komma och hämta oss kom det några lunnefåglar, äntligen fick vi se de små fantastiska fåglarna.



På kvällen gick vi till en mysig pub tillsammans med Hasse och Karin. Där åt vi en god middag och fick live-musik på äkta irländskt manér. Vi satt bredvid ett roligt par, från Dublin, med dotter som sa att alla måste sjunga med. Vi rumlade hem vid halvtvåtiden när puben stängt och alla sjungit irländska nationalsången.


När vi skulle betala hamnavgiften frågade hamnkapten hur lång vår båt var. Tretton meter svarade vi. Fel, sa han, den är nog bara tio meter och så tog han betalt för det…







Isle of Man

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, July 25, 2016 16:15:17

När vi lämnat skottland för att segla mot Isle of Man planerade vi noggrant för att få medström i smalaste sundet vid Mull of Kintyre. Det lyckades ganska bra men på slutet vände strömmen och vinden mojnade något så vi gjorde 4 knop genom vattnet men bara 0,5 knop över grund. Då startades motorn och en annan riktning styrdes.

Det var en lång segling så vi mellanlandade i Larne på NordIrland för en natts sömn, när vi närmade oss hamnen ropade det på VHF-en: - Sailing yacht Angelina, this is Larne harbour, what are your attentions? Vi svarade genast – We are from Sweden, we are coming in peace. Nä, det gjorde vi förstås inte smiley

Vi ankrade utanför ett kraftverk i den stora hamnen, det kändes som hemma.

Framme vid Peel på Isle of Man fick vi lägga till vid en boj och vänta in högvatten eftersom hamnen bara gick att komma in genom vid högvatten ± 2 timmar, andra tider var hamninloppet helt torrlagt.

Hamninloppet vid lågvatten.

Gråsäl innanför hamnpiren.

På Isle of Man tog vi en dag med sightseeing via bussar, gamla tåg och hästspårvagn.

Vi gick av bussen och promenerade till ett naturreservat för att titta på orchidéer och vilda wallabies (en sorts känguru som rymt från öns djurpark på 70-talet och nu finns det ca 100 st vilda på ön). Vi såg inga kängurur där, men träffade en parkvakt utanför som sa att det finns större chans att se dom vid ett annat reservat en bit ifrån. Vi promenerade dit och där gick vi i en fantastisk skog och efter en stund fick vi syn på 3-4 wallabies som granskade oss tillbaka när vi smög och kikade på dom mellan träd och buskar (dom hade nog aldrig sett svenskar förr). Längre fram på stigen fick vi syn på 3-4 stycken till.

Wallaby poo (första spåren...)





Skotska Västkusten

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 22, 2016 00:27:04

Innan vi lämnade Caledonian Canal tänkte vi passa på att tanka diesel. Det blev ju en hel del motorgång i kanalen. Tyvärr visade det sig att en större motoryacht hade kommit på samma idé lite tidigare samma dag, tankat 1200 liter och tömt hela dieselförrådet. Slussvakten som även skötte dieselpumpen berättade att det var långt till nästa mack om man inte kunde tänka sig att tanka i dunk och bära till båten. Han hoppades att tankbilen skulle komma dagen efter eller i alla fall efter ytterligare en dag. Som tur var kom tankbilen redan på morgonen dagen efter och det blev tankning i ösregn.

Första seglatsen efter kanalen blev kort, bara 16 nm, då vi hade bestämt träff med SY Emma som var på väg hem från sin segling till Karibien, samma rutt som vi planerat. Vi la till vid en boj utanför hotellet vid Kantellen. Gratis bojplats där dusch och bastu på hotellet ingick om man ville. Det blev god middag på hotellet och en mycket trevlig kväll med Marcus och Emelie där vi fick många bra tips och idéer.

När vi angjorde bojen i Kantellen hade vi hört ett konstigt vinande ljud från motorn när drivningen lades i, så innan vi kastade loss på morgonen letade vi missljud och kollade oljan i både motor och backslag. Det skulle vi inte gjort – oljan i backslaget (växellådan) var grumlig av vatten. Hjälp, vad gör vi nu? Efter en titt i pilotboken hittade vi en marina i Dunstuffnage inte allt för långt bort så vi seglade dit, anropade på VHF:en och frågade om de kunde hjälpa oss. Visst kunde de det. Redan samma eftermiddag kom Stuart och tittade. Beklagade sig att han var ensam tekniker på marinan och hade tyvärr inte tid att plocka isär backslaget men erbjöd sig att byta olja och ringa en annan marina lite längre bort och höra om de kunde serva oss. En halvtimme senare letade Stuart upp oss och berättade att han pratat med en kille på den andra marinan som sa att det inte kunde komma in vatten i oljan i vår typ av backslag. Han trodde det berodde på gammal olja med kondens i. Kanske nåt man borde kolla lite oftare? Stuart kom och bytte oljan på morgonen dagen efter och nu ser det bra ut igen.

Nu var vi redo för lite kultur på öarna på skotska västkusten. Det blev fin segling, visserligen kallt, regnigt och motvind men vad gör det när delfiner kommer på besök vid båten flera gånger varje dag och vi får göra strandhugg på öar som Oban, Jura och Islay.

Tyvärr ville delfinerna inte va med på bild smiley


I Port Ellen på Islay kom sommaren till Skottland. Temperaturen ökade från 11 till 25 grader och solen tittade fram. Port Eller är en sagolik liten by i whiskeyns mekka. På kvällen blev det take-away till middag i sittbrunn. Det blev den lokala varianten på fish´n´chips – Lobster´n´chips serverad i pizzakartong. Tack för vinet Hans!




Dagen efter hyrde vi hyrde en tandemcykel och kryssade runt på upptäcksfärd mellan destillerierna Ardbeg, Lagavullin och Laphroaig. Whiskeyprovning och tandem är en spännande kombination smiley





Nu siktar vi in oss på Irländska sjön…



Caledonian Canal

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 15, 2016 12:39:02

Vi fick höra att man var tvungen att anropa slussvakten och få klartecken innan man lämnade marinan i Inverness. Vi ropade på VHF:en och frågade om vi kunde komma om en timme eller två. Höll på att spola rent däcket från Nordsjöns saltstänk. Näe det gick inte, ville vi slussa in i dag måste vi lämna marinan senast om 10 minuter för att hinna med sista inslussningen för dagen. Det blev till att snabbt avsluta det vi höll på med och ge oss av till slussen. Tampar och fendertar togs fram på vägen dit. In i slussen med 15 m/s vind in akterifrån. Äntligen medvind?

Vi slussade in tillsammans med två svenska och en engelsk båt. En mycket trevlig slussvakt tog emot oss och när slussen var fylld med vatten gick vi alla in på slusskontoret. Där fick vi kartor, en genomgång av vad som gällde i kanalen och köpa en ”Short Term Licence” för 255.42 GBP. Den ojämna summar berodde på att man betalar utifrån båtens exakta längd (12.93 m).


I Loch Ness la vi till vid en besöksboj (den enda och som blev ledig precis när vi skulle kasta i ankaret) nedanför ruinen av Urquhart Castle vid byn Drumnadrochit. På kvällen besökte vi en restaurang i byn. Efter tjugo minuters promenad i regn kom vi fram till Fiddler´s Restaurant & Whiskey Bar och möttes av en skylt i dörren att det var fullbokat hela kvällen.

Vi frågade en servitris om det fanns bord för oss och givetvis gick det då vi bara var två. På restaurangen satt besättningen från Fayola, som också är medlemmar i Oceanseglarklubben. De frågade om vi inte vill sitta vid deras bord. Då ordnade servitrisen snabbt ett större bord åt oss alla. Efter en utsökt middag blev det whiskeyprovning. Whiskeylistan omfattade bara 80 olika sorter men om man ville kunde man fråga efter den stora listan. Det var man ju bara tvungen att göra, den var som en gammaldags telefonkatalog (nästan).


Åter i hamnen satte vi oss i jollen för att ta oss ut till Angelina igen. Motorn startade direkt som vanlig men redan efter ett par minuter tvärdog den. Så det var bara att ro. Dagen efter felsökte vi motorn och hittade ett fjäll från Nessie inkilat mellan propellern och fenan på utombordaren. För inte kunde vi väl ha gått på grund med jollen i Skottlands (näst) djupaste sjö?

På kanalen och i slussarna ska man akta sig för motorbåtar med stora orangea livflottar och orangea flytvästar på hela besättningen. Det är hyrbåtar, motorbåtar mellan 7 och 15 meter, som hyrs ut utan några kompetenskrav. Slussvakterna försöker att slussa dessa separat eller åtminstone på ett säkert avstånd till kringliggande privatbåtar. Vi höll på att bli rammade i utloppet från en sluss när hyrbåtsförare råkade lägga i full gas av misstag.



Det är omöjligt att beskriva Caledonian Canal med ord så här är några foton istället.








Lite kanalfakta:
96,5 km lång d.v.s. 50 sjömil.
29 slussar
10 svängbroar
32.3 m.ö.h. som mest i Loch Oich
öppettid 08:00 - 18:00

.. och nästan ingen mobiltäckning.






Nordsjön

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sat, July 09, 2016 17:54:23

Och så var det då dags för den fruktade Nordsjön…. Vi väntade in minskande vindar för att slippa så mycket vågor, det kan bygga upp riktigt stora vågor på Nordsjön om det blåser. Överfarten skulle vara 270 nm vilket innebär knappt tre dygns segling för oss. Väderprognosen sa att vinden skulle minska något på fredag kväll och sedan skulle det vara ganska svag vind i fyra dagar, visserligen motvind en del av tiden men i alla fall inte så mycket vind. Klockan 23 på fredag kvällen gav vi oss iväg från Rasvåg, utanför yttre skären var det rejäla vågor, mot oss, efter de senaste dagarnas blåst, en stund senare blev Eva sjösjuk.

Somnade sjösjuk i sittbrunnen med huvudet på en vinsch. Efter en sjösjuketablett blev det bättre och efter några timmars sömn gick det bra att segla igen så Mats kunde sova lite.

Resten av seglatsen över Nordsjön blev fin segling i mestadels ganska mycket vind (10-14 m/s) och oftast motvind. Vi kryssade mellan oljeriggar och var under hela seglatsen omgivna av Stormfåglar och Havssulor.



Flera gånger kom det flockar med delfiner (Atlantisk Vitsiding) som följde med båten och hoppade runt oss. Sista dagen försvann vinden en stund men på eftermiddagen fick vi god vind igen, men fortfarande motvind. Vi gled in i Peterhead Marina kl 23.30 på kvällen när det var högvatten. Överfarten tog tre dygn och blev 362 nm (dvs ca 100 nm längre pga att vi fick kryssa).

På morgonen klarerade vi in i Skottland, trevlig hamnkapten och smidig inklarering. Peterhead hade en bra Marina men var annars inte mycket att se, bruna hus och någon kyrka. Vi hittade i alla fall en pub där vi kunde få öl och fish’n’chips.

Nästa dag seglade vi vidare mot Inverness, efter att ha väntat in högvatten för att kunna komma ut ur hamnen. Vi hade hittat en app som visade att vi skulle ha 2,3 knops medström norrut från Peterhead. Först hade vi ganska lite vind akterifrån och motström tre knop, så vi gick framåt med knappt två knops fart, (vi som skulle ha medström??? Den appen ska bort genast!).

Ett par timmar senare försvann motströmmen så seglingen gick bra igen. Havssulor runt båten hela tiden och en säl tittade upp och undrade vad vi var för några.

När vi närmade oss Inverness började det blåsa mer och mer och strömmarna inifrån viken var konstiga. När vi gick igenom de trånga passagerna in blåste det 20 m/s och var riktigt strömt på olika håll. Vi anropade hamnen och fick anvisat en bra plats där det gick att lägga till vid hårda vindar. Efter att i kraftiga strömmar glidit in på tvären genom hamninloppet tog hamnkapten emot tamparna så vi kunde lägga till tryggt.





Rasvåg

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 01, 2016 22:13:03

Det sägs att om man måste kryssa är man på väg åt fel håll. Lägger man sedan till ett par knops motström, regn och dimma så är Norska sydvästkusten helt fel. Man frågar sig om man verkligen ska segla här.

Sedan spricker dimman upp och solen tittar fram och man ser det underbara landskapet med höga små höga öar och höga berg i bakgrunden som klyvs i en djup fjord…

Inloppet till Rasvåg.

Vi la till i en liten hamn i byn Rasvåg på ön Hidra. Hade bara tänkt mellanlanda på väg upp mot Egersund men blev kvar i tre dygn. Hamnen ligger i en liten lagun som ligger i en lite större lagun. Byn Rasvåg, som sägs vara en av Norges vackraste platser, ligger runt den inre lagunen och vattnet kantas av vita hus med röda tak. Alla har sitt egna båthus.





Det är trångt mellan husen...



Skönt att ligga still på samma ställe ibland och hinna med en del av det som borde ha gjorts innan vi lämnade hemmahamnen. Vi har bland annat fått igång vår satellituppkoppling så vi kan hämta hem väderfiler ute på öppet vatten utan internetuppkoppling.


Fint besök i sittbrunnen.


En av byns alla busskurer.

Även tid för lite fysträning, långa promenader upp på bergstopparna runt omkring till olika utsiktsplatser. I går provade vi vår nya uppblåsbara kajak på en längre tur in i fjorden.



Ett besök på byns museum lärde oss allt om hummerfiske och garnbinderi.





Norge

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, June 27, 2016 19:28:38
Överfarten från Danmark var regnig men i lagom vind och MEDVIND smiley. Det tog ett dygn från Saeby innan vi var framme utanför Kristiansand. Där trodde vi nästan att vi hamnat i Stockholms skärgård eller i Karlskrona skärgård då vi möttes av en UBÅT.

men det var norska Marinen som kom ut för att välkomna oss...

Vi ankrade upp i en vik långt in i fjorden förbi Kristiansand dit vi letade oss in i tjock dimma, Kristiansand syntes inte när vi seglade förbi. Vi var jättetrötta efter nattens segling då det rullade stor vågor från sidan medan vinden kom akterifrån vilket gjorde att alla saker i skåpen som inte låg helt fastklämda rörde på sig så det var svårt att sova (vi måste bli bättre på att sjöstuva... )
Vi sov ett par timmar sedan tog vi jollen in till Justvik där vi köpte jordgubbar och lax. Sedan firade vi midsommar i solsken i sittbrunnen.



Lördag, efter en lugn, fin, varm och solig morgon seglade vi vidare bara en kort segling inomskärs på kryss till Olavsundet, en fantastisk lagun där vi ankrade.



På kvällen kom en stor motorbåt och ankrade bredvid oss. Han la bara ut lite kätting och när vi påpekade för honom att han låg lite för nära oss, sa han att hans Fairline 55 vägde 20 ton och kommer att cirkulera åt samma håll som vår båt om vinden snurrar, sen rullade han in lite kätting för att komma lite längre från oss. På morgonen draggade han, kl 6 var han ute och flyttade båt för att ankaret släppt. Då vi ändå var vakna seglade vi iväg i ett lätt duggregn.

Vi fick en jättefin segling på kryss mest inomskärs i ganska mycket vind. När vi rundade Lindesnes (dvs kom in i Nordsjön från Kattegatt) seglade vi jämsides med en polsk Ketch, det blev lite kappsegling (vi vann).



Vi la till i Farsund, efter rekommendation från Rune (jodå damen med tidningen och frallorna finns kvar smiley). Strax efter kom två killar från den polska besättningen över till vår båt och snackade en stund och fick en Jägermeister. Lite senare lämnade de över makrill tillagat efter eget specialrecept och sedan kom deras kapten över och hjälpte oss att felsöka ett laddningsproblem från motorns generatorer (hittade dålig kontakt i laddningsreläet). Sedan verkade det funka. Som tack för hjälpen fick de en flaska med något drickbart.


Farsund by night.




Sæby

Mot Karibien 2016Posted by Mats Thu, June 23, 2016 15:24:26

Dagen innan vi lämnade Gilleleje dök Lotta från Looma IV upp på piren. Hon hade sett på Marinetraffic att vi också låg i hamnen. Lotta och Mads är också med i Oceanseglarklubben och på väg på en längre segling ut i världen. Det blev besök först på Looma IV och sedan på Angelina med seglingsberättelser och diskussioner kring planer etc.

Tisdag morgon lämnade vi Gilleleje hamn klockan sju på morgonen i ett friskt sommarregn. Det blev en fin segling upp till Saeby i mestadels sol och svaga vindar.



Väl framme på morgonen efter gjorde Eva sin första tilläggning med Angelina. Så här såg det ut på FindShip när Eva lagt till. Som tur är stämmer inte alltid tekniken smiley

På kvällen kom Karsten på besök. Han hade jordgubbar och Napoleonkakor med sig. När vi skulle koka kaffe tände inte spisen. Snabbt byte av gasoltub men ingen gas under kaffekokaren. Felsökning visade att det var regulatorn som inte ville vara med längre. Som tur var hade Karsten bil så efter ett antal besök i olika butiker hittade vi till slut en dansk regulator och en svensk adapter. Fikat var räddat.


På kvällen bjöd Karsten på middag på hamnkrogen, en fantastisk fisk- och skaldjursbuffé.



Gilleleje

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, June 19, 2016 22:34:55
Fredag natt kl 01.30 gick vi in genom hamninloppet i Gilleleje. I kolsvart natt, stora vågor, med 15 sekundmeter vind från sidan gled vi halvt på tvären in mellan pirarna, ner med seglen i yttre hamnbassängen på jakt efter en plats att lägga till på vid hårda vindar. Vi hittade den perfekta platsen, långsides nära hamnkrogen.

Vi ligger kvar här ett par dagar, fixar lite med båten, kopplar av och känner att vi har ledigt, ingen brådska vidare. Promenader i byn och på stranden. Handlar lite öl som sig bör i Danmark. Hver gang smiley som ni vet.

Så trångt i hamnen att båtarna ligger ovanpå varandra....


I hamnkiosken kan man äta så här goda Stjerneskud:




BLT

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, June 17, 2016 13:12:48
Här är en länk till artikeln som BLT skrev.

www.blt.se/solvesborg/lamnar-hermans-heja-for-seglats-till-karibien/

På äkta långseglarmanér ankrade vi utanför Höllvikens gästhamn inatt för att spara på reskassan.
Nu kryssar vi norrut genom Öresund i 6 knop med siktet inställt på Gilleleje.
Där tänker vi stanna någon dag.











Äntligen på väg

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, June 15, 2016 11:32:08
Prick kl. 10:00 kastade vi loss från hemmahamnen, Hermans Heja. Ett tjugotal vänner, inkl. press (BLT) vinkade av från bryggan. Och vilka vänner sedan, de hade ordnat ett fyrverkeri som de tände när vi lämnade hamnen. STORT tack till alla er som var där.



En månad kvar

Mot Karibien 2016Posted by Mats Sun, May 15, 2016 17:15:44
Nu börjar det närma sig. Den 15 juni kl 10:00 kastar vi loss från hemmahamnen, Hermans Heja i Sölvesborg.

Så här ser rutten ut och vi räknar med att vara tillbaka den 15 september 2017.




Vi seglar först upp till södra Norge. Därifrån via Kaledoniska kanalen och Irländska sjön över Biscaya. Därefter ner längs Spaniens och Portugals Atlantkust, Madeira, Selvagensöarna, Kanarieöarna och till Kap Verde.

Vi beräknar att lämna Kap Verde i mitten - slutet av november för att landa någonstans i Karibien ca tre veckor senare där vi seglar runt i fyra - fem månader. Sen bär det av hemåt via Bermuda och Azorerna.


Förberedelser

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, May 02, 2016 21:24:28
Förberedelserna är i full gång. Husen sålda och flyttningarna avklarade. Äntligen flyttat in i båten smiley. Allt som inte kan följa med blev instuvat i nu fulla förråd.


I vinter har Angelina bott på varv och fått bogpropeller, ny kompressor till kylen, nya styrvajrar mm. Rodret monterades ner och axeln inspekterades.

Angelina sjösattes 4 mars och "seglades" till hemmahamnen, där hon nu ligger tryggt förtöjd i väntan på äventyret.

Nu återstår bara de sista förberedelserna: ny radar, wifi-förstärkare, solpanel, hydrogenerator, ankarkätting, satellittelefon, förlängd pushpit mm..........