S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.


MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

St Martin och Sint Maarten

Karibien 2017Posted by Mats Mon, May 15, 2017 21:30:03

St Martin är en bra utgångspunkt för en atlantöverfart. Bra priser på mat, d.v.s nästan som i Sverige och ett stort utbud av allt man kan tänkas behöva. Fem vändor till Super-U blev det innan matförrådet ombord var uppfyllt.

Nyttigheter för att hålla oss vakna på nätterna.

Därefter var det dags att ta hand om tvätten. Även om man inte har så mycket kläder på sig här så samlar man på sig en hel del smutstvätt och salta handdukar m.m. Vi hittade en nybyggd ”Laverie” med nya fina maskiner och baguette-automat. Tvätt och tumling för 5 resp. 3 Euro. Vi brukar inte tumla tvätten då den torkar på någon timme om man hänger upp den ombord. Iaf i vanliga fall. Precis när tvätten var nerpackad i påsar så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. När vi väntat en kvart och det fortfarande regnade passade vi på att tumla tvätten. Det var tur, för det fortsatte att regna hela dagen.


Bunkra vatten och diesel gick snabbt och smidigt i Marina Fort Louis. Nu har vi 800 liter vatten och 400 liter diesel vilket bör räcka under det tre veckor som seglingen till Azorerna tar. Båten nedan tankade samtidigt som oss. Den var fullastad med "leksaker" som Water-jets, surfbrädor, vattenrutschkana m.m.

Sedan återstod bara lite småfix och genomgång av rigg. Sånt man kan göra i lugn och ro medan man väntar på ett bra väderfönster. Det verkade som om vårt väderfönster skulle komma söndag måndag (14-15 maj).

Filtret före watermakern tätas.

På fredagen upptäckte vi ett skadat vant (vajer som stöttar masten) En kardel hade gått av på babord toppvant. Det blev jolle in i lagunen till Sint Maarten, den Holländska sidan av ön, till en rigg-verkstad. Visst kan vi hjälp till sa dom - i slutet av nästa vecka. Men vi tänkte segla iväg på söndag sa vi. Efter lite dividerande blev vi lovade hjälp direkt på lördag morgon om vi hann med sista broöppningen kl 17. Full fart tillbaka med jollen (3 NM), snabbt hejdå till Tacoma och Barbasol, upp med ankaret, runt ön för motor och var framme vid bron med en kvart till godo.

Mats kollar riggen
Broöppning.

Kl. 8 på lördag morgon började riggkillarna byta toppvanten. De upptäckte att även ett mellanvant var skadat och rekommenderade att vi skulle byta alla vant på stormasten. Vi övervägde detta, då vanten inte bytts sedan Angelina var ny 1990. Nackdelen förutom kostnaden var att vi inte skulle komma iväg som vi hoppats då arbetet skulle ta ett par dagar att utföra. Verkstan var fullbokad men kunde klämma in oss när det blev luckor. Tanken på en atlantöversegling med tveksamt skick på riggen kändes inte helt ok så vi beslöt att följa deras rekommendation.

Riggkillarna från FKG byter vant.

På söndag kväll kom Hasse och Karin på Barbasol över på middag. De hade med sig lasagne, vin och valnötskaka. Tacksamt att bjuda såna kompisar på middag. Som tur var hade vi inte hunnit börjat med matlagningen själva.

Nu är det måndag och arbetet med riggen pågår för fullt. Vi hoppas att vi kan komma iväg på onsdag morgon då väderprognosen ser fortfarande lovande ut.


Leguan vid kanalen.

Anguilla

Karibien 2017Posted by Eva Mon, May 08, 2017 02:31:15

När vi lämnade Virgin Islands visste vi att vi skulle få motvind hela vägen österut till Anguilla, men det är bara att gilla läget om man ska tillbaka åt öster, eftersom det nästan alltid blåser ostliga vindar här så här års. Vi hade 75 NM att segla om det inte var motvind. Seglingen blev tuff med mycket sjö och vinden rakt emot, så Eva blev sjösjuk för första gången sedan Nordsjön och sov det mesta av seglingen. Sträckan vi kryssade blev 132 NM, det tog 26 timmar.

Framme vid Anguilla ankrade vi i Road Bay.

Precis innanför stranden ligger det en saltpond. Där var det ett rikt fågelliv med bl a Styltlöpare, änder (som jag inte vet namnet på) och vita hägrar.

och en spännande spindel.

Vi tog en båttur ut till Sandy Island som är en liten ö med stränder, några palmer och en restaurang. Dagen tillbringades med att snorkla och ha semester.

En dag tog vi en taxi till Little Bay, där man skulle kunna klättra ner till den lilla stranden. Det gick inte eftersom någon hade tagit bort repet man skulle använda för att klättra ner. Vi hittade en stig ner till en klippa bredvid och simmade in till stranden. Det var en magisk plats med häftiga färgglada klippor med grottor och superklart, turkost vatten. Under vatten var det ännu bättre då snorklingen var fantastisk.

Tillbaka till Road Bay promenerade vi, man får passa på att motionera benen när man är iland.

British Virgin Islands

Karibien 2017Posted by Mats Mon, May 01, 2017 18:04:47

I 25 dagar har vi nu seglat runt i British Virgin Islands eller BVI som ögruppen kallas lokalt. BVI omfattar fyra större och ett 60-tal mindre öar. Att detta är ett seglingsparadis märks inte minst på mängden charterbåtar och då främst katamaraner som ligger i klasar i alla ankringsvikar. De många segelbåtarna, småöarna och de korta avstånden medför en segling som påminner om segling i den svenska skärgården. Fast det är varmare, vattnet är turkost och kristallklart och snorklingen är helt fantastisk.


På Anegada letade vi efter de flamigos som skulle finnas här men såg inga. Däremot fanns många lååånga fina sandstränder som t.ex. Pomato Point där vi ankrade och Cow Wreck Beach som vi besökte landvägen.

Saltpond utan flamingos

Lång egen strand
Mindre egen strand

Ön Anegada är en del av the Horseshoe Reef som är världens tredje största barriärrev. När vi lämnade Anegada stannade vi till vid revet, 12 NM ut, för att snorkla. Det är den bästa snorklingen vi upplevt hittills.

På väg från revet slörade vi lugnt och fint i 4 knop. Rätt som det var börjar autopiloten pipa. Den gör det när den inte kan styra den angivna kursen. Det tog en liten stund innan vi fattade att vi inte rörde oss framåt. Seglen stod fint i vinden men loggen visade 0 knop. Vi hade fastnat i en boj/flöte till en hummertina mitt ute på en fjärd. Linan satt inkilad mellan rodret och roderskäddan. När vi fått ner seglen (inte helt lätt i medvind) för att minska draget i linan kunde vi genom att backa med motorn samtidigt som vi drog upp linan med hjälp av jolleankaret såga av linan så vi kom loss.

Long Bay på Virgin Gorda är en fin liten ankringsvik. När vi kom dit låg ett gammalt fartyg, Kodiak Queen, ankrat i viken. Ovanpå fartyget låg något som såg ut som en konstig gammal trål. På morgonen när vi vaknade var det fullt med småbåtar runt fartyget och full aktivitet ombord. Det visade sig att Richard Branson hittat fartyget på en skeppskyrkogård på en av grannöarna och bestämt sig för att göra den till en dykattraktion genom att sänka den här. Han var själv på plats för att övervaka sänkningen och inviga attraktionen. Det vi trodde var en trål var en bläckfisk med trettio meter långa armar. Det var Kraken från filmen Pirates of the Caribbean.


Två veckor senare när vi passerade igen var vi ju bara tvungna att stanna för att snorkla på Kodiak Queen

Full Moon Party på Trellis Bay anses av många som månadens störta event. Det firas på en liten strand full med massor av glada seglare. Fyra restauranger med var sitt band som spelade levande musik står för inramningen. Det var allmän dans på stranden, eldshow, artister på styltor och man tände eldar i stora klotformade korgar både på stranden och ute i vattnet.


På Jost Van Dyke besökte vi the Bubbly Pool, en liten lagun med sandstrand där dyningarna bröt in genom ett smalt inlopp och förvandlade hela lagunen till en jacuzzi.



Cane Garden Bay med ett av Karibiens äldsta romdestillerier. Där tillverkades rom fortfarande på samma sätt som för tvåhundra år sedan. Produktionen var ett halvt fat (90 liter) per dygn som rann ut i en hink bakom bardisken där provsmakning erbjöds.


På morgonen när vi satt och åt frukost kom Janne på Indigo in genom revet. Han var i USVI och hade sett att vi var där och kom för att hälsa på. Vi hade inte träffat Janne sedan Kanarieöarna. Det blev ett glatt återseende och vi seglade tillsammans ett par dagar.


I Spanish Town var det karneval när vi kom dit tillsammans med Carpe Mare och vi följde med karnevalståget till festplatsen.


Dagen efter besökte vi The Bath. Ett av de stora måstena i BVI. Det blev en spännande tur mellan/under/över de stora stenbumlingarna på stranden.


I The Bight på Norman Island fyllde Anders på Carpe Mare år och vi blev bjudna på 50-årsfest tillsammans med besättningarna på Ran och den norska båten Marlene.

Carpe Mare, Marlene och Ran

Knölval utanför Virgin Gorda



I morse seglade Carpe Mare vidare till Anegada för att sedan fortsätta på sin jordenrunttur medan vi gick till Gun Creek för att klarera ut från BVI. Nästa stop blir Anguilla och sedan St Martin där vi ska förbereda seglingen till Azorerna



St Barths och St Maarten

Karibien 2017Posted by Eva Tue, April 04, 2017 02:23:12

St Barths eller Saint Barthelemy som den egentligen heter är den enda av de karibiska öarna som har varit en svensk koloni, men som nu är fransk. Synd att vi inte behöll den, då hade vi kunnat flyga inrikes till Karibien.

Huvudstaden heter Gustavia och forten heter Fort Gustav, Fort Karl mm. Alla gator har både franska och svenska namn.
Till och med Systembolaget finns.

Det är en trevlig stad med alla kända märkesaffärer; Gucci, Lacoste, Desigual, Quicksilver, Prada osv, så vi gick och tittade lite i affärer. Skulle man handla så kostade en t-shirt ca 70 euro.
Ett ovanligt sätt att ta ut pengar????

Frukost på sängen. Mats fyller år.

Vi firade Mats födelsedag med en middag på Le Gustav.

Vi var också i två andra ankarvikar på St Barths, Anse de Columbier och Ile Fourchue, där det var jättefint, turkost vatten, massor av sköldpaddor och fin snorkling.

När vi skulle lämna St Barths så startade inte motorn, det visade sig vara en ”död” cell i startbatteriet. Vi kunde starta via startkablar från förbrukningsbatterierna. Vi gjorde så och seglade vidare till St Maarten där vi mellanlandade mest för att fylla vår gasoltub och köpa nytt startbatteri.
Vi passade också på att fylla på förråden med mat och vin inför seglingen till Virgin Islands där det ska vara dyrt.
Paddling i Simpson Bay Lagoon.

På den kända stranden Maho Beach ligger flygplatsen med start- och landningsbanan så att planen nästan landar på stranden.

Och när Jetplanen startar motorerna blästras alla som befinner sig på stranden och hattar, kepsar, badlakan mm flyger ut i vattnet.

Varningsskyltar som ingen bryr sig om. Vi är ju i Holland...



St Kitts och Statia

Karibien 2017Posted by Mats Tue, March 28, 2017 00:28:45

St. Kitts och Nevis är ett land bestående av två öar. De ingår tillsammans med Motserrat, Statia och Saba i en kedja små, men höga, öar som kallas ”The Islands that brush the clouds”. Inklarering på St. Kitts görs i huvudstaden Basseterre.
Inspiration från London.

Det låg tre stora kryssningsfartyg i hamnen och i köpcentret i anslutning till hamnen kryllade det av kryssningsturister. Direkt efter inklareringen gick vi för motor söderut till Whitehouse Bay, en fin lite lugnare ankringsvik.

Innanför ligger en stor lagun som man höll på att muddra upp för att bygga en ny stor marina och lyxboende där alla skulle få sin egen lilla sandstrand och brygga.

Vi tog en promenad runt lagunen för att se om vi kunde få syn på några av de apor som finns här och besöka stränderna på andra sidan ön. Det blev en lång promenad, drygt 12 km, med bad på Cockleshell Beach och Chicken Roti till lunch på Reggae Bar.

På vägen tillbaka såg vi aporna, först några stycken sedan en större flock (ca 30 st) och sedan ytterligare en stor flock. Det var Gröna Markattor och såg ut som en lite större variant av Herr Nilsson.

På hela seglingen mellan St Kitts och Statia seglade vi sida vid sida med en båt från Bretagne, Babig Glaz. En båt vi sett flera gånger tidigare. Vi passade på att fota varandras båtar då det är svårt att få foton på den egna båten för segel.

Angelina för segel.

Statia är en ö som tillhör Nederländerna. Huvudstaden Oranjestad är världens minsta huvudstad.


Statia hade sin storhetsperiod i slutet av 1700-talet då man var Karibiens viktigaste handelsplats och hade en av världens mest trafikerade hamnar. Nu har ön 3400 invånare och en del av huvudstaden har rasat ner i havet. Vattnet är kristallklart och det går att snorkla eller dyka på de gamla ruinerna utanför stranden.

Man har get-bränsle på macken.

På södra delen av ön ligger vulkanen The Quill. Den är potentiellt aktiv men har inte haft något utbrott de senaste 1700 åren. Det går en fin vandringsled upp på vulkanens kant. Därifrån kan man sedan klättra vidare upp till högsta punkten med en otrolig utsikt över Statia och de kringliggande öarna.

Det går även att klättra ner i kratern. Det är drygt 200 meter ner till botten genom regnskog och över mossklädda stenblock. Spännande när man tänkte på att det var ett jordskalv bara 5 km härifrån för någon vecka sedan.







Antigua och Monserrat

Karibien 2017Posted by Eva Mon, March 20, 2017 00:29:42

Vi hade en fin segling till Antigua, med ganska mycket vind (10-14 m/s) och höga vågor, men det tycker Angelina om. Vi gick in i English Harbour som är en väldigt skyddad, djup vik där vi ankrade inne bland mangroven. Vi paddlade runt hela viken och såg oss omkring.

Varje söndagskväll är det fest på Shirley Height (en stor utsikts- och festplats), då tar nästan hela ön, både locals och turister, sig dit för barbeque och musik. Vi promenerade en Hike upp dit och tillbringade kvällen tillsammans med Fragancias besättning och alla andra. Det var en jättetrevlig kväll med god mat och bra musik. Först spelade ett Steelband, sedan var det en grupp som körde alla kända reggaelåtar och hela publiken sjöng med i refrängerna.

Vi tog oss vidare till Jolly Harbour på Antiguas västsida, där vi hade bestämt att träffa Anders och Katharina på Carpe Mare för att umgås ett par dagar medan det skulle blåsa för mycket för att segla. Det blåste mycket och rullade in vågor på den långgrunda stranden där vi ankrade. Vi surfade inåt med varje våg och drev utåt igen med vinden, efter 20 timmar släppte ankaret och vi drev bakåt en bit. Vi ankrade om men 10 timmar senare släppte ankaret igen. Efter ytterligare ett par försök gav vi upp och la till inne i marinan.

Solnedgång i Jolly Harbour
Jolly Beach
Utflykt tillsammans med Anders och Katharina till Devil´s Bridge.

Eftersom det fortsatte att blåsa ganska hårt bestämde vi oss för att ta upp båten på land för att bottenmåla den. Vi har fått skrapa rent (så gott vi kunnat) ganska ofta den sista tiden eftersom det växer på väldigt fort i dessa varma frodiga vatten. Vi låg på land fyra dygn sedan var det skönt att komma i sjön igen.
Skrapning och högtryckstvättning slapp vi göra självaBottenmålning pågår
Bottenmålad och fin smiley

Great Bird Island ligger på Antiguas nordsida innanför rev. Där var det massor av sköldpaddor runt båten, ganska bra snorkling och en fin liten ö att strosa runt på.

Vi avslutade Antigua med en ankring i Deep Bay där vi snorklade på ett 100 år gammalt vrak, en tre-mastare. Det växer koraller på vraket och simmar omkring mycket fisk, tyvärr var vattnet inte så klart så man såg det inte så bra.

Deep Bay

Nymålad, jämn, blank botten gör ganska mycket på farten, vi seglar på bra nu igen.

Monserrat är en ö som har en vulkan som hade utbrott senast 2010 och fortfarande ryker. Man kan se hur lavan runnit ner och bland annat dränkt en stad. Numera bor det bara folk på norra halvan av ön. Vi seglade runt nästan hela ön för att få se detta sedan ankrade vi vid en strand på nordvästra ön.
Rykande vulkan och gamla lavaströmmar.Stad dränkt i lava

Vi brydde oss inte om att klarera in på ön och gå iland på Monserrat utan seglade vidare tidigt nästa morgon mot St. Kitts och Nevis förbi Redonda.

Vi passerar Redonda.



Guadeloupe

Karibien 2017Posted by Mats Mon, March 13, 2017 02:31:21

Vi lämnade Portsmouth på Dominica en dag tidigare än planerat då det började blåsa västlig vind. Det är ovanligt med västliga vindar och de flesta ankarplatser är mer eller mindre oskyddade för västliga vindar. Det blåste hårt på överfarten till Iles de Saintes som är en liten ögrupp tillhörande Guadeloupe.

Möte på havet...

Inklarering gör man i Bourg des Saintes men i den hamnen rullade det så mycket att vi valde att ankra utanför Grand Anse på nordöstra sidan av Terre d´en Bas. En fin sandstrand med en tillhörande liten by.

På kvällen kom Coastguard och ankrade inte långt ifrån oss, sjösatte jollen och fyra man börja kontrollera de utländska båtarna. Vi blev lite oroliga då vi varken klarerat ut från Dominica (p.g.a den hårda vinden) eller in i Guadeloupe. Efter att ha besökt ett antal båtar satte de kurs mot oss. Nästan framme ångrade de sig och gick ombord på den franska båten Love Boat. Klockan hann bli över sex innan de var klara och då slutade de för dagen.


Dagen efter gav vi oss av till Bourg des Saintes och fick tag i en boj precis utanför dingebryggan. Inklareringen på de franska öarna är smidig då man själv fyller i alla uppgifter på en av tullens datorer som finns utspridda på hamnkontor och diverse internetcaféer. Sedan blev det en rundtur på ön som var full av turister och leguaner. En leguan, 150 cm lång, gillade inte att Mats gick under hans träd så han hoppade ner och landade med en rejäl duns precis bredvid oss. Eva satte hjärtat i halsgropen då hon trodde den anfallit Mats.


Som omväxling badade vi på en turiststrand. Det har vi inte gjort många gånger men stranden i Baie de Pompierre var värd att trängas lite på.

Efter en natt på boj gick vi tillbaka till Terre d´en Bas men till Anse Fielding denna gång. Vi tog jollen in till stranden för att ta en rundtur på ön. Det är en hög ö men en otrolig utsikt över Iles de Saintes öar.

När vi gått på en halvt igenvuxen stig genom buskar och snår kom vi ut på en väg. Där fanns en varningsskylt att det fanns Manchineelträd här. Det är ett träd med giftiga äpplen på. Även barken, saven och löven är giftiga och om man rör dessa kan man få blåsor och öppna sår. Man ska inte söka skydd under ett Manchineelträd vid regn då regnvattnet som droppar från bladen kan ge brännskador. Det kliade lite på armar och ben när vi läste skylten men det gick bra som tur var.


Efter ett par dagar på Iles de Saintes seglade vi vidare mot Pigeon Island väster om huvudön Guadeloupe. Här ankrar man i viken på fastlandet och tar jollen ut till naturreservatet Pigeon Island som har en av Karibiens bästa dyk- och snorklingsvatten. Sikten var den bästa vi hittills stött på. Vi hade tänkt stanna en natt men det blev tre.

Inte vår båt smiley
Solnedgång över Pigeon Island

Guadeloupe består av två öar och ser ut som en stor fjäril med utslagna vingar. Det finns en kanal, kantad med mangrove, mellan öarna. Tidigare har man kunnat passera med segelbåt genom kanalen men 2013 stängdes den av för genomfart, på obestämd tid, sedan en av broarna gått sönder och inte kan öppnas längre. Det går dock att paddla i kanalen vilket vi såg fram emot.

Norr om kanalmynningen ligger ett omfattande delta med ett stor rev utanför. För att ta sig in till en vettig ankarplats, Baie Mahault, måste man ta sig in genom rev, korall och grund. Det fanns en smal, slingrande väg som vi tog. Vårt sjökort stämde bra överens med verkligheten trots att vi blivit varnade att den kanske inte var så.

Vi paddlade längs kusten i motvind till infarten till kanalen (River Salée) och vidare in i mangroveträsket nästan ner till huvudstaden Pointe a Pitre där det blev en fikapaus. Sedan paddling tillbaka genom mangroven ut till havet igen där vi fick en härlig medvind på 14 m/s utan vågor tack vare revet. Det var en härlig paddeltur på nästan 8 NM.


För att slippa segla tillbaka chansade vi på att klarera ut i Port Louis. Det är inte en officiell utklareringsplats men de har ett tullkontor och vi hade hört att det skulle gå bra. Det var dock tvärstängt när vi kom dit och inte en tullare så långt man kunde se. Vi tänkte att det var nog lunchstängt så vi gick för att ta en drink medan vi väntade.

Vi bestämde oss för att prova den lokala drinken Ti-Punch som vi inte provat tidigare och var lite nyfikna på. Servitrisen visade oss till ett bord med två olika sorters rom i bag-in-box, ett par flaskor smaktillsats, en stor burk med ananasskivor i en klar vätska med tillhörande slev samt socker och limeklyftor. En gör-det-själv-bar.

Vi hade inte en aning om hur vi skulle blanda till vår Ti-Punch men var ju tvungna att prova. Så vi blandade lite rom från boxen tillsatte en skvätt smaktillsats och fyllde våra glas med ”ananasdrickan”, tillsatte lite socker och en limebit. Det blev starkt! Visade sig att smaktillsatserna egentligen var smaksatt rom och ananasdrickan var ananas i rom.


Tillbaka till Customs men där var det fortfarande stängt. Lite lagom lulliga tog vi lokalbussen till Pointe a Pitre där det finns två utklareringsställen. När vi kom fram var det stängt trots att det inte skulle stänga förrän om en halvtimme. När vi kollade runt klev en dam ut ur en parkerad bil och sa att tjejen som jobbade där skulle komma tillbaka om en halvtimme. Så vi väntade, kunde klarera ut och fick skjuts av damen med bilen till busshållplatsen och hann precis med sista bussen tillbaka till Port Louis.

Busshållplatsen i Pointe a Pitre








Dominica

Karibien 2017Posted by Eva Sun, February 26, 2017 00:16:53

Dominica är en ö med sju potentiellt aktiva vulkaner, det är som Island men varmt och skönt med massor av regnskog, blommande träd och alla sorters frukter (när vi vandrade omkring hittade vi avokado och mango som trillat ner på vägen, vi tog hand om dessa). På Dominica är det inte vid kusterna de intressanta platserna finns utan man måste ta sig in i landet för att uppleva allt landet har att bjuda på. Eftersom det inte är långa fina sandstränder på ön så är den inte så utsatt för turismen som de andra Karibiska öarna, men för oss var den en av de finaste länderna hittills.


Den första utflykten gick till Trafalgar falls, två vattenfall intill varandra där den ena hade lite varmt vatten och den andra var kall. Vi badade i en ”pool” nedanför fallen.

Vi promenerade en bit och kom till Sulfur Springs, där det bubblar kokande vatten från flera källor intill en å.

Nästa utflykt var en guidad tur, vi blev hämtade vid båten klockan sju på morgonen. En taxi tog oss till Titou Gorge, där vandringen började. Vi gick genom fantastisk regnskog med lianer och höga ormbunkar.

Vi provade lianerna…


Sedan gick vi via branta klättringar över bergskammar över till Valley of Desolation, där det bubblade och rök av vattenånga med svavellukt runt omkring. Guiden kokade ägg till oss i en plastpåse i den kokande bäcken.

och jag fick en lermask för att få fin hy, så nu ser jag minst 20 år yngre ut smiley

Det var många olika färger på vattnet i bäckarna, detta pga olika mineraler i olika vattenströmmar (för två vattenkemister är detta förstås extra intressant).

När vi vandrat en bit till kom vi till The Boiling Lake, det är världens näst största (ca 60 m i diameter) kokande sjö. Vatten tränger ner till den varma lavan i den vulkaniska underjorden och värms upp där så att det kommer upp som kokande vatten mitt i sjön.

Vi badade i en ”pool” i floden där vattnet var lagom varmt (ca 37-38°C), härligt.

Brant klättring på tillbakavägen.

Tillbaka i Titou Gorge badade vi i kallt vatten i en 17 m djup spricka i berget, detta sprack isär när lavan svalnade. Man kunde simma in till ett vattenfall inne i sprickan och flyta med strömmen tillbaka ut. De spelade in en scen i Pirates of the Carribean där inne.

Hela vandringen till Boiling lake och tillbaka tog oss sex timmar, och var en ganska krävande vandring med mycket klättring upp och ner. Dagen efter var vi helt slut i våra ben.

Champagne Reef var platsen för nästa utflykt. Det är en strand med rev där det bubblar fina små bubblor upp ur revet, från vulkanisk aktivitet. Man kan snorkla där och det gjorde vi såklart. Det var riktigt häftigt, som att snorkla i ett bubblande akvarium. Nu ska vi se om det funkar med en liten filmsnutt.....

Klicka här för att se filmen.

Revet utanför, där det inte bubblade var också fantastiskt fint, med massor av fina koraller och fiskar i väldigt klart vatten.


När vi tittat klart på den södra delen av Dominica seglade vi vidare norrut till Portsmouth. På bilden syns ankringsviken i Portsmouth från en utsiktsplats.
Där ankrade vi två nätter. Andra dagen tog vi en båttur på Indian River. Inga motorer är tillåtna på floden så guiden, Martin (Providence), rodde oss och de andra in i floden. Regnskog runt om och massor av rötter, lianer, fåglar och växter.

Huset som Calypso i Pirates of the Carribean bodde i.
Häger (Green Backed Heron, Mangrovehäger)
Häger (Night Heron, Gulkronad natthäger)
Giant Banded Kingfisher, Bälteskungsfiskare.
och så min favoritfågel, Kollibrin, som jag äntligen lyckades få en perfekt bild på, de är snabba de små.

Vi fick tyvärr inte se någon av Dominicas papegojor (Kejsaramazon), men Martin gjorde en papegoja till mig av kokosblad. Så här fin blev den.









Sankt Lucia och Martinique

Karibien 2017Posted by Mats Wed, February 15, 2017 22:10:06

Sankt Lucia har ett dåligt rykte bland seglare och anses inte säkert. Det har förkommit rån och inbrott i båtar som legat för ankar. I vår pilotbok varnas för s.k. boat-boys som försöker lura seglare på pengar på alla möjliga sätt. Samtidigt är det mycket vacker ö med en otrolig natur. Efter en viss tvekan bestämde oss för att gå till Sankt Lucia i alla fall och då till Marigot Bay.

Vi valde att ta en boj inne i den skyddade lagunen. Marinans bojar är väl uppmärkta för att skilja sig från boat-boysarna illegala och dåligt underhållna bojar.

De som driver Marigot Bay Marina äger även lyxhotellet Marigot Bay Resort som också ligger vid lagunen. Det innebär att man som gäst vid marinan även får tillgång till hotellets pool, gym, spa m.m. Mellan kl 16 0ch 17 var det happy hour i baren vid övre poolen. Det var mest (ekonomiska) långseglare där vid den tiden. De som bodde på hotellet betalade drygt 6000 SEK per rum och natt. Då spelar kanske inte priset på drinkarna så stor roll.

Tillsammans med Catharina, Dennis och hans syster från båten Resolut sippade vi på Pina Coladas och Chocolate Martinis vid poolen. Givetvis kunde man simma bort till baren för att göra sina beställningar. På kvällen bjöds det på tapas ombord på Resolut.


Vi blev kvar i Marigot Bay fyra nätter men drack inte bara drinkar vid poolen hela tiden utan gjorde bl.a en hike upp till en utsiktsplats ovanför lagunen.


En dag gjorde vi en utflykt till Diamond Falls i Soufriere, en halvtimmes resa med lokalbuss söderut från Marigot Bay. Vid busshållplatsen fick vi tips av en ”local” att först åka norrut till huvudstaden Castries och därifrån ta bussen till Soufriere. Ett bra tips visade det sig då bussarna inte lämnar Castries förrän de är helt fulla och sedan inte kan stanna för att plocka upp passagerare på vägen. Det medförde att resan tog en timme längre än vi trodde, men på köpet fick vi även se huvudstadens myller.

Den pitoreska byn Soufriere...

Diamond Falls ligger i en botanisk trädgård. Mineraler från den vulkaniska berggrunden gör att vattnets färg varierar från dag till dag beroende på saltsammansättning. Alltså ett måstebesök för två vattenkemister smiley. Redan i början av 1700-talet badade man i de varma källorna som fortfarande finns här.


Seglingen till Martinique blev jättebra med ganska mycket vind, 12-15 m/s, men i halvvind till bidevind gjorde vi 7-8 knop hela vägen till Grande Anse d'Arlet. Anledningen till att vi gick dit var att där låg Carpe Mare med gäster ombord, Kent och Annika. De hade varit snälla och tagit med en ny gasregulator till oss hemifrån Växjö. TACK - svenska gasregulatorer är svåra att få tag i utanför Sveriges gränser.

Inklareringen gjordes i Petit Anse d'Arlet, 20 minuters gångväg söderut. Martinique påminner mycket om Medelhavet och Franska sydkusten.


Därefter kryssade vi till Le Marin i hög motsjö och vind på 10-15 m/s för att fylla på förråden med mat och dryck. Det var en fin segling där Angelina fick visa sitt rätta jag och vi seglade förbi flera andra båtar, som gick för segel eller motor. De hade det jobbigt i den höga sjön. När det blåser lite är det oftast vi som blir omseglade.


Le Marin är ett Mecka för seglare med hela shoppingcenter med båttillbehörsbutiker och företag som kan fixa allt på en båt. Vi fick hjälp av Marco på Tilikum att lösa vårt laddningsproblem. Ända sedan innan vi lämnade Sverige har vi haft problem med att förbrukningsbatterierna inte laddats vid motorgång och flera personer har tittat på detta utan att kunna lösa problemet. Marco löste det hela på en timme och femton minuter. Det var också den tid han tog betalt för utan tillägg för att komma ut till vår ankringsplats etc.

Innan vi lämnade Martinique gjorde vi ett kort stopp i Anse Noir. En liten vik med branta klippor, en svart sandstrand längst in och underbar snorkling. Klippväggarna fortsatte lodrätt, rakt ner 5-10 meter i det kristallklara vattnet, med en vägg av korall, anemoner m.m.

Och en Goldspotted Eel smiley



Canouan, Mustique och Bequia

Karibien 2017Posted by Eva Sun, February 05, 2017 14:16:10

Vi fick en fin segling norrut från Tobago Cays till Canouan. Vi ankrade i Charlestown Bay där det låg ett lyxigt hotell ”Tamarind hotel”. Där kunde man lägga jollen och slänga sopor och där köpte vi vår hittills dyraste öl.
Vi gick runt på öns östsida som är helt omgiven av rev, det var en fantastisk vy.

Överallt gick det omkring sådana här landsköldpaddor.

Fin strand

Vi var på Canouan i två dagar sedan seglade vi vidare med en bra kryss till Mustique. Mustique är en privat ö där massor av kändisar har ”sommarhus”. Mick Jagger har hus där och var där samtidigt med oss, tyvärr stötte vi inte ihop med honom. Stora delar av ön är avstängd när kändisarna är där, så vi turister fick hålla till godo med en liten hörna av västra ön. Det var en mycket fin del av ön, härliga stränder och nästan inget folk.
Någons lilla sommarhus

Fina rev att snorkla på och kristallklart vatten.
Ett rev av Conchsnäckskal.

Massor av havssköldpaddor simmade omkring i bukten.

Det var Bluesfestival på Mustique, så vi passade på att gå på den kända baren
”Basil´s Bar” där vi åt currybuffé och lyssnade på blues. Det var massor av kända Bluesmusiker som uppträdde.

Basil´s Bar


Bequia var nästa ö vi besökte. Vi började med att ankra i Friendship Bay på södersidan av Bequia, det såg ut att vara en helt skyddad vik. I början låg vi fint men efterhand rullade mer och mer vågor in i viken så det blev en riktigt rullig natt.

Vi hade tänkt stanna vid en liten ö som heter Petit Nevis där det ska vara jättefin snorkling, men det blåste för mycket och var starka strömmar så vi passerade det och gick in i Admiralty Bay på Bequias västsida, vi passerade Moonhole, en riktigt häftig byggnation i berget, där det tydligen bor folk.

Vi gick en hike upp till ”Peggys Rock” där man hade en fantastisk utsikt över Admiralty Bay.

Bequia uttalas Beckway, har vi fått lära oss, och på vägen ner från från Peggys Rock tog vi en genväg ner på norrsidan där man gick i en bäck ganska brant nerför (the Bäckway).

Det var flera svenska båtar på Bequia som vi umgicks en del med; Shiraz, Bushpoint, Cavatina, Jennifer och Fragancia.

Det blev även en utflykt till Sugar Reef och sedan ”Old Hegg Turtle Sanctuary” där en man föder upp utrotningshotade havssköldpaddor, Hawksbill Turtles, för att hjälpa dessa. Han samlar nykläckta sköldpaddsungar på stranden och föder upp dom i bassänger tills de är sju år gamla och kan klara sig själva, då släpper han ut dom i det fria. De minsta han hade nu var sex månader gamla och ca 7 cm i diameter. De blir könsmogna vid 25 års ålder och lever tills de blir ca 200 år gamla.

Stranden vid Sugar Reef

Hawksbill Turtleoch några sköldpaddsbebisar (6 månader gamla)....



Mer Grenada och Grenadinerna

Karibien 2017Posted by Mats Wed, January 25, 2017 01:21:44

I St. George träffade vi Anders och Marie med HR 42:an Cavatina som de hade haft liggande på Grenada under vintern. De bjöd in oss på en sun-downer ombord hos dom. Det blev en trevlig stund och som vanligt mycket båtsnack.


Nästa stopp på vägen blev vykortsön Sandy Island norr om Carriacou. Sandy Island är en 300 meter lång och 20 meter bred sandremsa med några palmer på, det finns fina rev att snorkla på runt om. Här låg vi på boj för första gången. Två nätter blev det innan vi gick tillbaka till Tyrrel Bay för att klarera ut från Grenada.


I norra änden av Tyrrel Bay finns ett mangrove-träsk där kan åka in med jollen. Det kunde vi inte motstå att göra utan tog en tur i eftermiddagssolen och tittade på fåglar och leguaner i träden längs träskets sidor.


I Tyrrel Bay kunde man tanka skattefri diesel, efter utklarering, för motsvarande 6:30 SEK/l. Ett tillfälle vi inte ville missa. Då sjökortet visade att det var grunt inne i viken där tankbryggan låg frågade vi killen som skötte om tankningen om det var tillräckligt djup. Visst sa han, det är 8 fot (2,4 m). Angelina har ett djupgående på 7 fot så det borde gå bra. Dessutom var tidvattnet plus en fot också. Som tur var, var det sandbotten där vi plöjde fåror på väg både in och ut till tankbryggan. Nu är undersidan av kölen fri från snäckor och alger smiley.

På Union Island valde vi att gå till Chatham Bay istället för Clifton för att klarera in i St. Vincent och Grenadinerna. Här träffade vi åter Carpe Mare som verkar ligga i alla vikar och vänta på oss. På morgonen tog vi jollen in till stranden där vi träffade Alex som påstod sig känna Dolph Lundgren. Han tog hand om våra sopor för 5 EC-dollar och erbjöd sig att titta till vår jolle. På stranden träffade vi även ett kanadensiskt par, Michael och Yasmine, som också skulle till Clifton för att klarera in. De bodde på Grenada sommarhalvåret där de hade en bondgård med tillhörande bed and breakfast. Vi gjorde sällskap till Clifton, en promenad på ca 6 km och lika långt tillbaka.

Stenbrott på Union Island. Tre personer satt och knackade sten under ett soltak. De tog större stenar från berget i bakgrunden gjorde småsten med hjälp av en hammare för att sedan sälja dessa för att användas till gjutning vid husbyggen etc. De fick 12 EC-dollar (ca 40 SEK) per skottkärra.
Ett hårt arbete i värmen.


På eftermiddagen snorklade vi tillsammans med Carpe Mares besättning och på kvällen blev det middag på en av ”restaurangerna” på stranden tillsammans med besättningarna från de franska båtarna Regulus (som vi träffat på ett par gånger tidigare) och Love Boat.

I Saline Bay på Mayreau hamnade vi bredvid en mindre amerikansk båt. Det blev ganska underhållande när de skulle angöra en boj och trots hjälp från en ”boat-boy” behövde flera försök för att få tampen på plats. Sedan söps och bråkades det hela eftermiddagen. Som tur var somnade de ganska tidigt. Jag fick en hårklippning på akterdäck till alla charterbåtsturisternas stora förtjusning.


Tobago Cays utgörs av en liten grupp obebodda öar omgivna av ett hästskorev. Här ligger man skyddat från Alantens vågor endast av revet. Det känns väldigt speciellt när man ligger utsatt för väder och vind utan att ha något land som skydd.

Snorklingen är i världsklass och vi simmade bland havssköldpaddor, hummer, bläckfisk och stingrockor förutom alla färgglada fiskar, koraller och anemoner etc. Här träffade vi åter Mats och Marie på Isa. Det blev gemensam snorkling och trevliga kvällar tillsammans under två dagar.



Innan vi lämnar Grenadinerna planerar vi att besöka Canouan, Mustique, Petit Nevis och Bequia. Mer om dessa i nästa inlägg.





Grenada och lite Grenadiner

Karibien 2017Posted by Eva Thu, January 12, 2017 03:45:44

Vi kom till Grenada strax innan nyår. Yngsta dottern Alexandra och pojkvän Safet flög hem och byttes ut mot äldsta dottern Sofia och pojkvän Philip.

Att åka buss på Grenada var en spännande upplevelse varje gång. Det är minibussar med en chaufför och en inkastare. De vill ha fulla bussar så de tutar på folk och stannar för att få med fler. Man kan inte promenera utan att varje buss som passerar tutar och ropar om man ska med. De kör jättefort och stannar lika plötsligt så fort någon kanske vill åka med.

Nyår firades i Prickly Bay med massor av fyrverkerier. På tolvslaget skålade vi i champagne tillsammans med Tommy och Helene (på Bonnie), Thomas (på Shiraz) och Julie från Kanada på Julies båt.

Nyårsdag gick vi till Hog Island, en lång promenad genom villakvarter och sumpmarker, där det var beach barbeque med live-musik. Det var en fin liten strandidyll med glada trevliga människor. Bandet som spelade, på en skraltig scen, var seglare som spelade för lite mat och öl.

Efter nyår seglade vi upp till Carriacou. En ganska tuff segling i motvind och motsjö. Vi ankrade i regn och mörker i Tyrrel bay. Carriacou var en fin liten ö med en fin strand där Sofia hittade ett sköldpaddsskal och där baren ”Off the Hook” lockade med öl efter en varm promenad.
Tyrrel Bay

"Off the Hook"

Vi fortsatte norrut till Grenadinerna. Först till Union Island där vi återsåg Carpe Mare och Aela.
Kajakträning på Carpe Mare

Happy Island
Sundowner på Happy Island (tillsammans med Carpe Mares besättning)

Sedan vidare till Tobago Cays där vi snorklade två dagar bland färgglada fiskar och havssköldpaddor.

Tobago Cays

Vi seglade tillbaka till Grenada (via Union Island för att klarera ut från Grenadinerna) eftersom Sofia och Philip skulle flyga hem från Grenada. Ankring utanför St. Georges (bredvid Ran) en natt innan vi la till i marinan ”Grenada Yacht Club”.



Solnedgång i St. George

Utflykt med lokalbuss till Concord Waterfalls, ett ganska stort fall där vi badade i ”poolen” under fallet. Vi såg massor av kollibrier på promenaden tillbaka från fallet.

Nästa dag lokalbuss till Choklad/kakaofabriken vid Belmont Estate där vi fick lära oss allt om kakaotillverkning. Vi fick också provsmaka kakaobönor och olika sorters choklad.


Sofia Och Eva går på kakaobönor (för att torka/dela/vända dom.

Vidare med lokalbuss till Grand Etang Lake (en kratersjö) och Grand Etang Forest Reserve där det skulle finnas Mona monkeys. Det blev en fin men geggig vandring i regnskogen, tyvärr fick vi inte se några apor.

Alla som varit med och seglat med oss får/måste skriva ett inlägg på bloggen. Här kommer inläggen från de som seglat med oss de senaste veckorna:

Alexandra skriver:
Av alla upplevelser som vi har fått vara med om vill jag nämna två. Den första var när vi trots de stora vågorna bestämde oss för att ro in med jollen till stranden. När vi nästan nått strandkanten kommer en helt enorm våg och välter hela båten, det var bara att ta på cyklopet och börja leta efter grejer som vi tappat i vattnet…
Den andra var seglingen över från Tobago till Grenada. Trots en gungig segling var det en helt fantastisk upplevelse. Delfiner som hoppade bredvid och tävlade med båten, flygfiskar vart man än kollade, mareld som glittrade i vattnet och trevligt sällskap J
Detta var en helt fantastisk resa med så många härliga upplevelser.
Tack för denna gången, jag hoppas vi ses snart igen.

Safet skriver:
Var ska man börja när man upplevt så häftiga äventyr? Att välja ett vore fel, under resans gång samlade man på sig minnen som med all säkerhet kommer följa en livet ut och detta vill jag tacka Eva & Mats oerhört mycket för. Om jag dock måste välja, så ligger seglingen från Tobago till Grenada varmast om hjärtat. Ett äventyr som med ord är svårt att beskriva, det måste snarare upplevas. Att se båten omringas av mareld var som taget ur en film. Delfinerna som gjorde oss sällskap en kort stund var hur häftiga som helst och att se flygfisk på nära håll (Eva kastade nästan en på mig när hon försökte kasta tillbaka den ut i det fria havet) var fascinerande. Slutligen grädde på moset en natthimmel utan dess like, så många stjärnor har jag tidigare inte skådat, det var som att alla stjärnor samlats på en och samma plats. Utöver detta äventyr finns det hundra andra men ska hålla det kort och än en gång tacka Eva och Mats för denna resan, deras gästvänlighet och framförallt sällskap! Jag hoppas vi ses snart.
Tillsvidare simma lugnt J.

Hedvig skriver:
Vi fick följa med Angelina på överfarten mellan Tobago och Grenada. Seglingen tog knappt 12 timmar och det var fina 12 timmar. Vi såg både mareld, delfiner, flygfisk och en helt magisk stjärnhimmel. Det kändes som man såg hela rymden.
Tack Eva och Mats för en väldigt fin segling med er.

Maja skriver:

Det var jättekul att följa med båten över till Grenada. Vi fick se flygfiskar som flydde från båten, en och annan hoppade även upp på däck men vi släppte ut dom igen. På kvällen fick vi besök av några delfiner som hoppade i marelden. Det var rätt gungigt och både Hedvig och jag blev lite sjösjuka men det kändes bra nästa dag. I hamnen såg vi en liten havssköldpadda som brukade komma på besök där.
Tack för att jag fick följa med!

Sofia skriver:
Första gången någonsin i Karibien!
Vi har ätit grillad mat på Hog Island, och sett ett steel-band spela på en knappt ihophängande brygga. Vi har snorklat i korallrev och simmat med havssköldpaddor och ätit Maimai, som till och med Philip tyckte om. Dessutom provade vi hummer för första gången (det var jättegott) och badade vid ett vattenfall.
Seglingen gick bra förutom lite sjösjuka en av dagarna. Höjdpunkten på resan var alla olika sorters djur vi har fått se bl.a. kollibrier och flygfisk(!), och att få träffa mamma förstås.
Nu åker vi hem, åtminstone lite mer solbrända än för två veckor sedan när vi kom hit! smiley

Philip skriver:
Jag vill först och främst tacka för två väldigt trevliga och spännande veckor i Karibien. Något som sticker ut från hemma, är ju de vilda bussturerna. De kör som att de har stulit bilarna och de raggar passagerare istället för att skippa de som inte är på buss-stoppen. Vi prövade många olika saker bl.a. en mycket god fisk vid namn Maimai.
Vi har tittat på vattenfall och en chokladfabrik. Det har varit så många intressanta och spännande upplevelser, så det är svårt att bara nämna några.



Tobago

Karibien 2017Posted by Mats Sat, December 31, 2016 19:50:07

Evas dotter Alexandra med pojkvännen Safet mönstrade på dagen efter vår ankomst till Tobago. Det firades med BBQ, grillad tonfisk och stekar, på The Sunset på stranden vid Pirate Bay. Det var Sonson som hade The Sunset, d.v.s. baren/shopen på stranden. Han var fixaren som kunde ordna allt man vill ha.
The Sunset

Utbudet i Charlottevilles butiker var inte stort. Lite basvaror som mjöl, flingor, ägg och djupfryst kyckling samt massor av läsk och snacks. Fisk kunde man köpa direkt av fiskarna eller på fiskmarknaden. Förutom BBQ:n och Rompunchen så ordnade Sonson soursop och mango åt oss samt ett stort stycke biff från Trinidad.

Soursop (till höger)

Sonson var även en licensierad guide med fågelskådning och djungelturer som specialitet. Han tog oss med på en halvdagstur (3 timmar som blev nästan 6 innan vi var tillbaka) in i regnskogen. Vi klättrade upp på Pigeon Hill, 300 ft, efter Sonson som gick först med sin machete. Det var massor med fåglar, fladdermöss, fruktträd, palmer och bambu m.m. Som avslutning blev det ett dopp nedanför ett vattenfall dit man var tvungen att klättra med hjälp av rep och lianer.

Alexandra och Safet tar en paus med sockerrör som förfriskning

Rufous-tailed Jacamarufous



Ett par dagar före jul seglade vi söderut till Castera där Evas bror med familj hyrt en stuga vid stranden. Castera var en fin by men mindre och betydligt mer turistig än Charlotteville. Snorklingen var fin vid de mindre reven utanför stranden. Massor med korall, små färgglada fiskar och ett par riktigt STORA stingrockor (Southern Sting Rays).

Castera

Hyrstugan Blue Mango

Dagen före julafton hyrde vi bil för att besöka huvudstaden Scarborough och julhandla tillsammans med alla andra Tobagier.

Bilturen avslutades med ett måste-besök på Pigeon Point Beach med sin vita korallsand och kokospalmer.

Onsdagen efter jul skjutsade Magnus upp mig och sina döttrar Hedvig och Maja till Charlotteville med bil för att klarera ut och mönstra på tjejerna som skulle segla med till Grenada. ”Immigration” protesterade lite då bara jag och tjejerna var med - alla ombord måste vara med vid utklareringen men de gjorde ett undantag. ”Customs” frågade när vi kom tillbaka till Charlotteville. När jag sa att Angelina låg kvar i Castera sa de det inte rätt men var förstående och det gick bra även här.

Överseglingen till Grenada tog bara 12 timmar och vi var framme vid 4-tiden på morgonen. Hade hoppats på att komma fram då det ljusnat men trots revade segel gjorde vi 6-7 knop hela vägen i den friska halvvinden. Hoppande delfiner bredvid båten i skymningen uppskattades av den nya besättningen. Däremot var det svårt att sova för de fyra ovana seglarna då det lutade och gungade en hel del i de höga vågorna från Atlanten.


Bristen på wifi på Tobago gjorde att vi hade svårt att skicka julhälsningar till alla våra vänner, men här kommer en lite försenad julhälsning smiley