S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.

MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Vi som seglar Angelina heter Mats och Eva.

mats@sy-angelina.se
eva@sy-angelina.se



Irländska sjön

Dit vindarna bär 2019Posted by Eva Sun, August 11, 2019 12:55:57

Istället för att kryssa tog vi oss kors och tvärs mellan länderna. Skottland - Nordirland - Wales - Irland - England.

Vi gjorde en ganska snabb passage genom irländska sjön där första stoppet blev Belfast. I Belfast tittade vi på Titanic museet. I området runt omkring kunde man se platsen där Titanic byggdes och dockan där hon gjordes redo för sjösättning.

Angelina i marinan mitt inne i Belfast centrum, med Titanicmuséet i bakgrunden.

Titanic's Docka

Vi tittade också på The Great Light som är de största fyrprismorna som gjorts, de är nu utbytta eftersom de inte behövs längre med dagens LED-lampor.


Från Belfast seglade vi förbi Isle of Man, där såg vi Risso-delfiner och på kvällen fiskade vi upp tio makrillar, så vi fick makrill både till middag och lunch. Det var riktigt gott med alldeles nyfångad makrill. Vi ankrade vid en fin badstrand i Wales, Aberdaron Bay.

Makrillfiske (tre på en gång)

Ankring i Aberdaron Bay, Wales.

På Irland låg vi i Kilmore Quay, därifrån var tanken att segla till Scillyöarna och sedan vidare till Spanien, eller direkt till Spanien. Men vi låg i Kilmore Quay ett par dagar medan det blåste friskt och från söder.
Fina hus med halmtak i Kilmore Quay
Vågor på stranden (och Mats)
Truten kan inte läsa...
Hamnsälen vilar på rampen på kvällen.

Sedan kom en liten paus i blåsten med lagom vindar från väst, men bara två dygn, innan det skulle dra in sydliga stormvindar. Vi seglade därför söderut till Newlyn på Englands sydvästligaste spets.

Under denna nattseglingen kom det delfiner och lekte vid båten, det var mareld i vattnet så det lyste om delfinerna när de simmade och hoppade, fantastiskt kul upplevelse.
Inga nattbilder på delfinerna, men en dagbild på lekande delfiner får det bli istället.

I Newlyn låg vi och alla andra segelbåtar och fiskebåtar i hamn medan stormen blåste förbi under drygt två dygn. Vi fick lägga oss utanpå en fiskebåt eftersom det var fullt på de ordinarie segelbåtsplatserna. Men det var ett fint ställe och skönt väder förutom blåsten.

Angelina utanpå en röd fiskebåt.
Spännande klättring för att komma ombord när det var lågvatten.
Vågorna stänkte upp på Strandpromenaden (parkerade bilar var fulla med tång).
Så här såg stormen ut på väderprognoserna. Vi är vid den lilla gröna pricken. Den vänstra bilden är medelvindar (17-18 m/s). Den högra bilden är byvindar (25-30 m/s)
I dessa vindar vill ingen vara ute på öppet hav.

Planen är nu att segla härifrån till Spanien direkt (ca 450 nm, dvs knappt fyra dygn) eller via ett stopp i Frankrike beroende på vindarna. Vi ger oss av i eftermiddag.







Skottland

Dit vindarna bär 2019Posted by Mats Mon, August 05, 2019 21:00:41

Vi rundade Cape Wrath, Skottlands nordvästra hörn, för motor när vinden dött ut -och vi som trodde att det alltid blåste hårt här. Strax söder om Cape Wrath fanns en fin ankarvik. Det hade börjat regna och var ganska mörkt när vi gick in i Loch Laxford och letade oss in igenom trånga sund fulla med musselodlingar, som inte låg där sjökortet visade, för att ankra inne i Eilean a´chadh-fi.

Inseglingen till Eilean a´chadh-fi.
Musselodling i dagsljus.

Det finns många fina väl skyddade ankringsplatser längs Skotska nordvästkusten. I Badcall Bay stannade vi två nätter, sjösatte jollen och passade på att titta på Skotska fastlandet.

Ankring i Badcall Bay.

En "local" som rastar hunden (givetvis med googels) på fyrhjulingen.

Stornoway är huvudstaden på Lewis, Yttre Hebriderna. När vi planerade seglingen i vintras såg vi att de skulle ha en Keltisk musikfestival här, i slutet av juli, så det blev ett givet delmål på seglingen. Festivalområdet låg mittemot hamnen så musiken hördes bra ombord.

Hamnen med festivalområdet i bakgrunden

Vad är en keltisk musikfestival utan en parad och säckpipor?

I hamnen var det gott om sälar som väntade på smakprov från återvändande fiskebåtar.

Sälar på land också....


Ett besök av Callanish Stones är ett måste på Lewis. Det är en minst 5000 år gammal stensättning som grävts fram ur torvmossen. Smidigaste sättet att ta sig dit var med lokalbuss. En s.k. rover ticket medgav att man kunde gå av vid två stopp för att sedan fortsätta rundturen. Vi hoppade även av vid Gearranan Blackhouse Village. Det är en gammal by med Svarthus som renoverats och nu är det museum i två av husen och sju hus som fungerar som vandrarhem. Här fick vi bl.a. lära oss hur man vävde Harris Tweed.

Callanish Stones, en av 12 stensättningar inom en radie av 5 km.

Gearranan Blackhouse Village.
Alla husen hade inte blivit renoverade.

Vävning av Harris Tweed på en mekanisk vävstol.

Ett kraftigt oväder skulle dra in med stormvindar från sydväst så vi beslöt att segla innanför Isle of Skye för att söka skydd i någon hamn där. När vi kom till Kyle Akin som har två hamnar visade sig att de höll på att tömma den ena då den var för utsatt för den aktuella vindriktningen. Den andra hade bara två gästplatser så vi fick ankra istället. Vi hann med en snabbtur med jollen in till land för att titta på byn och hann tillbaka precis innan regnet och vinden kom. Ankaret höll och vi sov gott hela natten trots vindbyar på över 20 m/s.

På sjökortet såg det även ut att gå att lägga till vid denna pontonbrygga.


Tobermory är ett välkänt seglarparadis och ett måste att besöka. Byn är kanske mest känd för de färggranna husen längs kajen och det centralt belägna destilleriet. Här träffade vi också på flera av de båtar vi stött på tidigare under vår segling.

Tobermory´s välkända "ansikte".
Så här många båtar samtidigt hade vi inte sett tidigare under resan.
Vi låg på en boj en bit bort från byn bredvid ett vattenfall.
En vandring i skogen ovanför ankringsplatsen.

Vi hoppades in i de längsta att vi skulle kunna segla söderut längs Irlands västkust. Men lågtrycken bara rullade in från Atlanten med sydliga kulingvindar utan något slut så vi bestämde oss för att gå via Irländska sjön istället. Sista stället vi besökte i Skottland fick därmed bli Campbeltown på Kintyrehalvön. Vi lyckades pricka in strömmarna genom det beryktade Mull of Kintyre sundet och hade medström hela vägen från ankringen på Gigha till Champbeltown, bitvis seglade vi med en fart på över 10 knop trots lätta vindar.

Sightseeing i Campbeltown.
Gott...
...och lärorikt.

Kan inte låta bli att ta med ytterligare några bilder från Skottland
Äntligen sommar i Skottland.
Besök av delfiner.
Nordvästra Skottland i skymningen.










Fair Isle och Orkney

Dit vindarna bär 2019Posted by Eva Tue, July 16, 2019 20:52:57

Överfarten från Färöarna till Fair Isle (en liten ö mitt emellan Shetlandsöarna och Orkney) blev snabb med ganska mycket vind, men framförallt besvärliga vågor. Eva åkte på årets första sjösjuka och det är ju aldrig roligt.

Men vi kom fram till Fair Isle som är en fantastiskt fin liten ö, med en liten hamn, en by med en liten shop och en liten skola (där det går tre barn). Byn är bara ett par utspridda hus, det bor ca 70 personer på ön.
Hamnen.

Tidigare så fanns det också ett stort fågelobservatorium där det fanns sällskapsrum och duschar för seglare och ornitologer. Tyvärr brann det ner i våras, men ska nu byggas upp igen.

Det nedbrunna fågelobservatoriet.

Annars är det mest den underbara naturen som gör att folk besöker denna lilla pärla. Vi fick två fantastiska dagar då det till och med var soligt och ganska varmt.

Och så för fågellivet förstås. Där finns massor av fåglar. Här ett litet fotokollage med mina favoriter.
Hamnens säl...

Vi fick en fin snabb segling ner till Orkneyöarna och huvudstaden Kirkwall. Även i Kirkwall var det soligt och skönt. Vi hade lite sightseeing i staden, tittade på St Magnus Katedralen, fikade på ett Café mm, sedan gick vi till Scapa Distillery där vi fick provsmaka lite whisky.

På Orkney är man även rädda om de gamla. Inte bara lekande barn på skyltarna...
Scapa Distillery
På väg ut från Scapa stod den här skylten. Antar att man bara får köra 10 miles per hour när man druckit whiskey?

Tillbaka i hamnen tankade vi diesel och sa till hamnkapten att vi tänkte ankra utanför hamnen tills nästa dag, då vi skulle segla tidigt från Kirkwall för att få strömmen med oss runt Orkneys västkust och in i Scapa Flow. Hamnkapten sa att vi kunde ligga kvar inne i hamnen utan att betala för en natt till, så det gjorde vi.

Vi rundade Orkneys västkust för att få se lite av den. Det fick vi inte eftersom det var så dimmigt att ingen kust syntes. Men när vi gick in genom Pentland Firth blev det lite sikt så vi såg några öar och det vilt strömmande havet, en medström på fem knop, ger bra fart men gör det lite svårt att styra. Vi lyckades i alla fall ta oss in i Scapa Flow, som är Orkneys ”innanhav”, där ankrade vi i en vik på norrsidan. Nästa morgon seglade vi västerut förbi Stromness genom Hoy Sound, som var lika strömmande och gav oss över 10 knops fart.
Så här ser vattnet ut när det är riktigt strömt, med virvlar och toppiga vågor.
Och så här ser det ut på plottern (de röda pilarna pekar på några av vågtopparna) observera även farten 10,7 knop.

Fin segling söderut förbi häftiga klippor och höga vattenfall på ön Hoy, sedan västerut längst Skottlands nordkust i svag vind och solsken för gennaker.

Valar siktas. (Vi såg även tumlare och sälar)

Härlig gennakersegling.







Färöarna

Dit vindarna bär 2019Posted by Mats Mon, July 08, 2019 19:51:55

Färöarna är en dansk ögrupp i Nordatlanten som ligger mittemellan Skottland och Island. Den tillhör inte EU men det går bra att betala med Euro. Annars är det dansk valuta som gäller.

Landskapet är bland det mest dramatiska i Europa. Det mesta av öarna ligger mellan 300 och 800 meter över havet. Det innebär höga branta klippor längs kusterna med spektakulära klippformationer, grottor och höga vattenfall.

Dranganir och Tindholmur

Tindholmur

Gásadalur


Det finns bra ett fåtal sand stränder men det är å andra sidan ingen som åker till Färöarna för att bada, möjligtvis någon enstaka äventyrslysten Eskimå. Temperaturen på sommaren kan gå upp till 12-15 C och vattentemperaturen 10-11 C.

Större delen av bebyggelsen ligger vid vattnet i skydd längst in i någon av de många djupa fjordarna. Många hus, såväl gamla som nybyggda har grästak.

Funningur

Grästak

Vi angjorde först Torshavn som är huvudstaden där vi klarerade in. På både hamnkontoret och hos tullen fick vi frågan varför vi pratade engenska när vi kom från Sverige. Här pratar man förutom Färöiska (som är ganska likt isländska) även skandinaviska. En dialekt som är liknar svenska och är betydligt lättare att förstå än danska.

Skriven Färöiska är ganska lätt att förstå

Tinganes i Torshavn

En och en halv dag hyrde vi bil (minsta hyrtid var två dygn men de kunde göra ett undantag) för att upptäcka de två största öarna Stremoy och Eusteroy. Vi körde ”smörblommevägar” d.v.s. scenic routes.

Hamnen i GjøgvHamnen i Gjøgv (Hur får man fast fendertar i spridaren?)

Fossa vattenfall

Ön Mykines besöktes med färja från Sørvágur då den enda hamnen är för liten för Angelina. Mykines är en fågelö med fyra miljoner häckande fåglar. Vi gick en lång vandring ut till fyren på västra spetsen och fick se massor av lunnefågel, havssula, stormfågel och tretåig mås (de ska bara ha tre tår). Fyren syntes dock knappt i dimman när vi kom fram.

Mykines med fyren dold i dimman

Eva i Puffin-heaven

Puffins (Lunnefåglar)

Havssulor på Mykines

Att navigera bland öarna är ganska lätt då det ofta är djupt ända in till land och det är få grund. MEN tidvatten strömmar och accelerationszoner (där vinden ökar kraftigt mellan öar eller runt uddar) ger seglingen en helt ny dimension. När vi seglade från Sandur till Vágur hade vi en kraftig ström, drygt 4 knop, växelvis med oss eller rakt i sidan. Svårt att hålla kursen då, men det gick fort framåt, tidvis över 10 knop.

Lille Dìmon (Lilla Dimön)

Även vädret är spännande och växlar snabbt. När vi skulle segla mellan Sørvágur och Sandur, en segling på ca 6-7- timmar valde vi att segla på natten för att få strömmen med oss och tillräckligt högt tidvatten för at komma ut ur hamnen. Det blev en fin segling även om temperaturen var 6.3 C och tät dimma. Dimman övergick sedan i ett uppfriskande regn. Väderprognosen visade givetvis uppehåll.

Dimmig utsiktNästan samma vy lite senare

Dranganir


Hamnarna är ofta små fiskehamnar med plats för en eller kanske två besökande segelbåtar. Det finns inga skyltar så man får fråga sig fram. Många hamnar är grunda och djupen är sällan angivna på sjökorten. Å andra sidan kostar det inget att ligga där och ofta finns både vatten och el på bryggan.

Fiskehamnen Sørvágur

Knitted Stone på Sandoy. En Jättesten täckt med ett stickat lapptäcke.






Shetlandsöarna

Dit vindarna bär 2019Posted by Eva Thu, June 27, 2019 20:17:06

Shetlandsponny på Shetlandsöarna.

Vi stannade tre dagar i Lerwick. Tittade på sta'n och vandrade runt.
Lerwick
Garageport. Flera små hus hade såna här tak av gamla båtar.
Undrar hur det är att paddla en sån här kajak?

En dag tog vi bussen till Sumburgh Head, längst söderut på Mainland. Det är en fyrplats med en hög klippa där det är massor av fåglar, bland annat Lunnefåglar, som man här kan komma riktigt nära. De är så söta, de små papegojliknande fåglarna. På Shetlandsöarna ser man dom hela tiden, de flyger förbi eller ligger på vattenytan och guppar, men de dyker snabbt när man seglar för nära. Det var massor av andra fåglar också på klipporna; Sillgrisslor, Tobisgrisslor, Tordmular och Stormfåglar. På vägen dit passerade vi massor av får.

Får nr 87 med lamm nr 87.
Sumburgh Head.
Mats kollar på utsikten bredvid mistluren vid fyrtornet.
Djupa raviner...

Fågelklippor med tusentals Grisslor.
Lunnefågel

När vi seglade vidare från Lerwick rundade vi ön Noss som har häftiga branta klippor med massor av havssulor och andra sjöfåglar. Solen strålade och vinden var svag så vi gled förbi lugnt för bara ett försegel.
Massor av Havssulor på och framför fågelklippan.
Så här ser mycket av Shetlandsöarna ut.

Sedan seglade vi norrut och ankrade fyra nätter i tre olika ankarvikar. Två av dom var inne i Yell sound. Där var det riktigt strömt i flera passager när vi seglade igenom. Vi hade lite motvind men medström (västerut) så vi behövde göra ett slag mellan två av de ”kanaler” med mest ström, när vi passerade öarna mellan dessa så gick strömmen åt andra hållet (österut) så vi drev bakåt igen, sen när vi kommit förbi öarna var det full fart medström 4 knop igen. Det är spännande med tidvattenströmmar i smala passager.

Ankring i Ell Wick

Midsommarafton låg vi ankrade i en fin vik där det var en säl som tittade upp emellanåt för att hålla koll på oss. Annars blev det Fish’n'chips till midsommarmat (världens bästa fish’n chips serveras på Frankies i Brae) och på kvällen massor av jordgubbar och en flaska champagne.

Frankie's

Dagens fångs med ankare och kätting. Det är massor av Kelp (sjögräs eller långa tångruskor) på botten i ankarvikarna, dessa följer med upp när man tar upp ankaret.
Nån som har ett bra recept på Kelp?

På söndagen den 23 juni lämnade vi Shetlandsöarna och seglade mot Färöarna. Vi fick en lugn överfart med medvind och ganska lite vind. Det tog alltså lite längre tid men vi hade sol och relativt lugnt hav (och det vill man ha på Nordsjön). 194 Nm blev seglad distans och överfarten tog 42 timmar. På tisdagsmorgonen kl 5 la vi till i Torhavn, som är Färöarnas huvudstad.

Fina klippformationer när vi lämnar Shetlandsöarna.
Soluppgång till havs.
Oljeriggar på Nordsjön.
Färöarna i sikte.



Nordsjön

Dit vindarna bär 2019Posted by Mats Thu, June 20, 2019 12:30:45

Så började det bli dags för oss att ge oss ut på Nordsjön. Strax utanför kusten fångades årets första fisk, en makrill lagom stor till en lunch för två.


På väg till Shetlandsöarna gjorde vi först ett stopp på Utsira, känd från alla sjöväderrapporter, som ligger 10 M utanför Norges kust. Vi seglade dit en måndag för att segla vidare på tisdag, men väderrapporten visade plötsligt på västlig kuling vid Shetlandsöarna så vi beslöt att vänta två dagar för att få en fin halvvind istället och samtidigt hinna se lite mer av Utsira. När viden mojnat på Shetlandsöarna ökade vinden till styv kuling på Utsira så vi blev kvar ytterligare två dagar.

Det första vi gjorde var att besöka fyren där också väderstationen ligger.

Utsira, som är Norges minsta kommun, är mysig med småkulliga bergknallar, beteshagar, och kärr. Ön ganska rund till formen, med en diameter på ca 3 km, och med två större vikar i norr och söder, där de två hamnarna ligger. Mellan hamnarna är det 1,5 km.

Sörevågen, där vi låg

Svårt att tro att vi ligger inblåsta

Nordviksvågen

På denna lilla ö gick vi 27 km under 5 dagar. Förutom naturen fanns det mycket annat att titta på och då kanske inte det man förknippar med en ö i Nordatlanten – väggkonst. Det fanns massor av konstverk målade på alla möjliga och omöjliga platser.

På husväggar

På stugor

På lador

På murar

På bergknallar

På sjöbodar (observera maneterna på blusen)


Att handarbete är populärt på ön syntes även på många ställen i naturen.


Det är inte bara Eva som gillar fåglar. Här gick man långt för att skydda de små.

Skylten säger: Vogt dem for katten!

På lördag morgon hade vinden mojnat och solen sken så vi kastade loss och satte kurs mot Shetlandsöarna i lätta vindar. Vinden dog tyvärr på eftermiddagen så det blev en hel del motorgång under natten. Givetvis i regn och dimma, det är ju ändå Nordsjön.

I dimman dök så småningom den första oljeplattformen upp.


Och på morgonkvisten möttes vi av valar vid ett par tillfällen. Troligtvis var det vikvalar (Minke Whales).

När dimman lättade fram på förmiddagen och solen kom fram blev det riktigt skönt i sittbrunnen.

Land i sikte

Efter 35 timmar och 196 M var angjorde vi Lerwick hamn.

Det första vi gjorde i Lerwick, efter att ha klarerat in, var att besöka Turistinformationen för att få tips om sevärdheter och vad man kan göra. Detta är en av sakerna vi tittade på, men mer om det i nästa inlägg.



Norge

Dit vindarna bär 2019Posted by Eva Sun, June 09, 2019 11:46:36

I Farsund kom ”hamnkapten” och satte upp skyltar, sen kom han till vår båt. Vi trodde att han skulle säga åt oss att betala, men han sa att från och med idag är det gratis att ligga i Farsund gästhamn. Ibland blir man positivt överraskad!

Rasvåg är en fantastisk pärla, små vita hus alla med sitt eget båthus, nästan alla. Det är många som missar Rasvåg eftersom den ligger lite nära Farsund och man vill vidare västerut. I denna idyll låg vi två nätter och hann med att bestiga flera utsiktsplatser.

Rasvåg uppifrån.
Ett bra sätt att bli av med mördarsniglar?

Vi mellanlandade i Sirevåg men fortsatte direkt nästa morgon mot Stavanger där vi låg i hamnen vid oljemuséet. Det blev en titt på gamla staden och lite inköp innan vi lämnade Stavanger och seglade in i Lysefjorden.

Gennakersegling, äntligen medvind mot Stavanger.

Gamla stan i Stavanger.

Fantastiskt att segla på djupt vatten precis intill höga berg och massor av vattenfall. Vi blev förvånade att det gick att segla hela vägen in men med medvind så det gick bra. Med bara försegel ute gled vi fram i sakta mak och la till för natten i Flörli. Där gick vi upp för världens längsta trätrappa 4444 steg, inte upp för hela, men 800 steg upp, och sedan en blöt och brant stig tillbaka ner till hamnen. Trappan går bredvid två rör som leder vatten till en turbin för elproduktion.

När vi seglade Lysefjorden tillbaka nästa dag hade vi ganska klart och stilla väder så sikten var bättre, bergstopparna och Preikestolen syntes bra nerifrån. Det skulle börja blåsa så vi bestämde oss för att ligga i hamn i Jörpeland och besöka Preikestolen därifrån. Vi väntade en extra dag på klart väder (man vill ju inte ha låga moln, regn och dimma när man ska upp på en utsiktsplats). Bussen gick från Jörpeland till Preikestolshytte, därifrån var det 4 km vandring upp till Preikestolen 605 möh. Det blev en fantastisk upplevelse, men det är många människor som går dit varje dag, så man är inte ensamma däruppe precis.

Preikestolen nerifrån.
Höjdrädda Eva trotsar sina rädslor.

När vi sen låg i Finnöy kom sommaren till Norge, i alla fall så pass att långkalsonger inte behövdes och vi kunde grilla och äta middag i sittbrunnen. En hel del åska var det innan vi seglade vidare till Skudeneshavn mellan åskovädren. När vi vaknade nästa morgon var det sommar på riktigt, soligt och varmt shortsväder.
Förtöjda precis framför husen, masterna för alla balkonger.
Nästan som Venedig?

Vi stannade ett par dagar medan några blåsväder drog förbi ute på Nordsjön. Planen var att segla mot Shetlandsöarna på måndag, men så kom det in mera blåsigt väder i väderprognoserna, så som det ser ut nu kan vi segla över Nordsjön på torsdag. Imorgon seglar vi ut till Utsira, Norges västligaste ö.





Gästinlägg

Dit vindarna bär 2019Posted by Eva Wed, June 05, 2019 14:28:23
Efter drygt en veckas segling tillsammans med våra vänner Mats och Marianne reste de hemåt för att arbeta igen.Som traditionen bjuder bad vi dom skriva ett inlägg om Norgeseglatsen:

- Hej och tack för en härlig seglats❤️ Vi är så glada och nöjda att vi fått vara med och uppleva Skagerrak och dess nycker🤔 Att ha ” en fågel i ögat” har fått en innebörd😁Inte mycket nappade men vissa satt med Ess i ärmen😉 Chicago (ett kortspel) är en svår nöt , men ibland står turen där..... Angelina levererade åter trygghet och värme och vi saknar redan dess besättning. Vi kanske ses på ”latare latituder”🙏😃 ska bli intressant att se när ni är på Predikstolen och ” häng stenen”:) kram på er båda🤘
Mats och Marianne på toppen av Varbak i Farsund.

Nu har vi seglat vidare på egen hand och har fått uppleva lite mer av Norge, men mer om detta i nästa blogginlägg om ett par dagar.
Lysefjorden



Malmö till Farsund

Dit vindarna bär 2019Posted by Mats Sun, May 26, 2019 16:50:48

Från Malmö seglade vi vidare till Gilleleje, Glommen och Fotö utanför Göteborg där vi träffade Mats och Marie på Isa som vi träffade flera gånger på vår förra segling. Det blev en trevlig kväll med räkor, vin och massor med segelsnack och prat om gemensamma vänner.

Eva på bryggan på Fotö.


På morgonen seglade vi vidare till Lysekil där Mats och Marianne skulle mönstra på för att segla med till Norge. På vägen ditt var det dåligt med vind men massor med tumlare.

Eva och en av ca åttahundra tumlarbilder.


Seglingen till Grimstad i Norge blev regnig men vi hade en bra vind, slör 12-14 m/s. Vi forsade fram seglade 90 M på 11,5 timmar.

En strandpiplärka kom och sökte lä i regnet och stannade nästan en timme.

Pippin tyckte det var tryggast att sitta på Marianne och vippa med stjärten i hennes öga.


Efter Grimstad gick färden vidare västerut med stopp i Olavsundet och Farsund.

Matte ömsom fiskar och fryser…


Ankring i Olavsundet och besök på den gamla tyska befästningen på Helgöja.

Vi hade tänkt segla från Farsund till Rasvåg på Hidra. Det blåste ganska bra men enligt väderprognosen skulle det bli 10-12 m/s och något mer på eftermiddagen men det var ju bara 20 M dit så det skulle säkert gå bra även med vinden emot och kryss bit.

Men vinden bara ökade och ökade. Motström på 1,5 knop och vågor på två meter medförde en kryss som var allt annat än vägvinnande så när vinden ökat till över 17 m/s beslöt vi oss för att vända tillbaka till Farsund och vänta ut vädret. Fem timmars kryss mot nordväst blev en timmes läns tillbaka.

Dagen efter stannade vi i Farsund och gick en långpromenad till Skjolnesveten och Geitefjellet istället.

Lunchpaus på väg mot toppen





Äntligen, nu bär det iväg.

Dit vindarna bär 2019Posted by Eva Tue, May 14, 2019 23:32:48

ÄNTLIGEN är vi på väg igen… MOT NYA ÄVENTYR!

Lite om vad som har hänt innan denna avfärd. Vi hade en plan att lägga om teakdäcket på båten, hade bokat in tid och allt, men strax innan avfärd mot Ellös på Orust (där det skulle göras) fick vi reda på att dom hade grävt upp vägarna i Ellös så att det inte gick att frakta båten från vattnet till varvet där teaken skulle läggas. Det kunde senareläggas, men kunde inte utlovas vara klart innan midsommar. Så vi skjuter på det projektet något år fram i tiden.

Vi behövde ändå få upp båten på land för att byta anoder och se över botten. Detta gjordes under sjösättningen i Stärnö Vindhamn. Medan kranföraren hade frukostfika hängde Angelina uppe i slingen. Under tiden bytte vi anoder och skrapade propellern ren från havstulpaner.

Vårrustning på 20 minuter.

Motorn behövde också en översyn, vilket gjordes på Saltö Varv i Karlskrona, eller inte inne på varvet (eftersom det var lågvatten kom vi inte in där). Vi fick ligga på utsidan av Saltö, i Fiskehamnen, medan de servade motorn. Spridarna och ventilspel justerades så nu kommer inte minsta rök från motorn.

Lite övrigt vi har gjort sedan förra turen: nytt peke, nytt ankare, bytt batteribank till litiumbatterier, bytt till en större generator, bytt vanten på mesanmasten, köpt en watermaker som ska hämtas i Hamburgsund och installeras under färd, ny gennaker och lite annat smått och gott.

Men nu är vi alltså på väg. Vi vinkades av kl. 14 på lördagen den 11 maj enligt plan, och fick en bra segling (trots en del kryss) ner till Simrishamn, där vi kom in mitt i natten i mörker.

Söndag fortsatte vi till Ystad i fortsatt lite motiga vindar.
Champagne och jordgubbar (tack jobbarkompisarna för det) i Ystad hamn.

Segling vidare på måndagen, längs sydkusten. När vi kom till Smygehuk var vindarna växlande 2-12 m/s och kom från olika håll hela tiden. Men vi lyckades ta oss genom Falsterbokanalen till Malmö där vi la till i Dockans marina, mitt i stan på kvällen. Vi stannar i Malmö för att träffa min dotter Alexandra innan vi seglar vidare.

Öresundsbron passeras
Dockans marina i Malmö