S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.


MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Klaipeda, Liauen

Sommaren 2018Posted by Mats Tue, July 10, 2018 12:42:04

Vi lämnade Kalningrad kl 02:50 (broöppningen kl. 3 för de i den inre marinan) på morgonen för att gå till Litauen. Först 20 NM för motor genom kanalen till Baltijsk där vi skulle klarera ut och sedan ytterligare 80 NM till Smiltynes Jachtklubas där vi skulle ligga under Klaipedabesöket. Vi angjorde marinan kl. 3 på morgonen. Det tog tid p.g.a. motvind. Seglad distans blev 125 NM istället för beräknade 100 NM.


Dagen efter blev det sightseeing, först till fots i staden och sedan med buss ut på landsbygden. Guiden berättade att Klaipeda betyder ”horrific footprint” och mycket i Klaipeda handlar om att lämna sina ”fotspår”.

Det blev besök på Ventes Rages, en ornitologisk station och museum. Därefter färja över Lagunen till Kuriska Näset med besök på sanddynerna och Thomas Manns sommarstuga.


På kvällen bjöd den Litauiska delegationen på avslutningsmiddag i marinan.

Eva tillsammans med reportern Niklas från På Kryss och Jacob från Bornholm. Niklas var med från Gdansk till Kaipeda för att skriva om eskadern.
Dagen efter skulle vi segla på lagunen till Nida. De som inte ville segla med egen båt, det blåste 22 m/s, kunde följa med på ett historiskt segelfartyg som förr användes på lagunen. Angelinas djupgående var för stort så det blev fartyget för oss och buss tillbaka.


Vi blev kvar ytterligare två dagar på marinan p.g.a. hård vind från fel håll innan vi kunde sätta kurs mot Gotland. Tiden ägnades åt strandpromenader och ölprovning.





Kaliningrad, Ryssland

Sommaren 2018Posted by Mats Tue, July 03, 2018 23:47:44

Inklareringen till Ryssland görs i Baltijsk som är Rysslands västligaste stad och ligger vid Baltijska sundet på Wislanäset.

Efter att ha fått tillstånd via VHF att gå in i sundet gick vi till Border Control dit vi blev ledsagade av kustbevakningen.

Inklareringen gick förvånansvärt smidigt där 6-8 personer från olika myndigheter kollade visum, pass och båtpapper, ställde massa frågor och genomsökte båten m.m. Alla var glada och trevliga och två pratade engelska vilket underlättade då vår ryska har vissa brister.

Kaliningrad ligger en bra bit in i landet. Man kommer dit via en 40 km lång kanal som börja i Baltijsk. Det var seglingsförbud i kanalen så det blev motorgång 4 timmar in till Kaliningrad. Kanalen kantades av många krigsfartyg, gamla nedlagda fabriker, nya och gamla kraftverk och pampiga lagerlokaler.


Det finns två marinor inne i Kaliningrad. Den lite modernare, Marina of the Museum of World Ocean hade tillgång till dusch. För att komma dit var man tvungen att passera en bro och kraftledning med 17,9 meter fri höjd. Vår mast är 17,5 meter inkl. VHF-antenn. Strax innan vi skulle passera kraftledningen fick vi besked om att det var högt vattenstånd, +0,35 meter. Det skulle ge oss en marginal på 5 cm varför vi stannade vid den lite mer omoderna Fish Boat Marina.

Marina of the Museum of World Ocean

Bron och kraftledningen

Fish Boat Marina

Hamnplanen på Fish Boat Marina såg ut som baksidan på en gamal bilverkstad

Men utsikten åt andra hållet var desto vackrare

Arrangörerna hade ordnat ett fullspäckat program med sightseeing tills fots och med buss, besök på museum och fotbolls-VM.

Busstur till badorten Svetlogorsk

Bärnstensbrytning

Sångtävling på bussen. Danmark vann med låten Bornholm Bornholm

Sightseeing på stan till fots bland kyrkor

och statyrer

Bargata längs kanalen med tillfälle till en elvaöl

Våra nya tyska vänner på båten Seewolf, en HR 42F

I Kaliningrad spelades några av VM:s fotbollsmatcher. Vi lyckades inte få tag i biljetter till matchen Spanien-Marocco men såg den på storbilds-TV på Fan Fest tillsammans med flera tusen andra fotbollssupporters. Eva snackade in oss på VIP-området så vi kunde äta och dricka under matchen.

Fotbolls VM:s maskot (till höger)

I väntan på att fotbollsmatchen skulle börja spelade en blåsorkester gamla fina hårdrockklassiker.

Vi gick tillbaka till Fan Fest området dagen efter för att se matchen mellan Danmark och Frankrike. Inte samma drag denna dag.



Tyskland och Danmark

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, September 03, 2017 21:49:38

Helgoland är en tysk ö i Nordsjön ca 35 M från kusten. Den charmiga ön är ett populärt turistmål där kurhotell, ett rikt fågelliv och taxfree shopping lockar. Dieseln kostar 8:50 SEK så vi passade på att toppfylla tanken.

HelgolandMassor med havssulor, men inga albatrosser smiley
Gladaste havssulan på ön
En av många sälar

När man går uppför Elbe till Brunsbüttel, där man slussar in till Kielkanalen, är det viktigt att man har koll på tidvatten och strömmar. Vi lyckades pricka in det perfekt och hade 3-4 knops medström uppför hela floden. Fick slussa in ensamma i stora slussen.

I marinan i Brunsbüttel låg vi långsides, utanpå tre mindre båtar. Givetvis skulle den näst innersta båten iväg tidigare än tidigt morgonen efter. Strax före kl. 6 var vi uppe för att flytta på oss. Det var en lugn fin morgon så vi beslöt att lämna hamnen vi också. Vi kom inte långt innan dimman slog till och sikten försvann under ett par timmar. Spännande att möta 150 meter långa containerfartyg i en smal kanal i dimma.

En av alla de färjor som korsar kanalen just när man passerar

Oljetanker som höll på att vända mitt i kanalen

När de mötande fartygen kör om varandra blir det trångt

Halvvägs genom kanalen tändes laddningslampan på instrumentpanelen – kilremmen till extrageneratorn hade gått av. När vi stannade i Rendsburg för att byta rem upptäckte vi att axeltätningen till kylvattenpumpen läckte, inte så mycket men vattnet droppar gärna ner på kilremmarna. Vi upptäckte också att remmen legat emot kylvattenslangen som nötts kraftigt, det var nästan hål. Remmen byttes och kylvattenslangen lagades provisorisk. Förhoppningsvis skulle den hålla till vi kom till Sverige igen.

Före detta kilrem

I slussen i Holtenau slussade vi ut tillsammans med ett större containerfartyg, två segelbåtar och tre roddbåtar! En av roddbåtarna hade svensk flagga. Det var ett gäng Göteborgare som var på besök på Kiels roddklubb.

Slussen i Holtenau


Vi ankrade utanför Orthmüle Marina i Heiligenhafen. Nästa dag flyttade vi in i marinan för att kunna fylla Angelina med öl och vin från Calles. På kvällen grillade vi vid hamnens fina grillplats.

Grillning i solnedgången

Det blev en nattsegling till Danmark. Ett besök i fiskrökeriet är ett måste i Dragör. Två sorters rökt lax, deller (danska fiskbullar) och krabbsallad inhandlades för våra sista danska kronor. Det räckte till två luncher och en middag.

Solnedgång på väg till Danmark

En av gränderna i DragörDansk cykel

Nu är vi snart hemma igen. Vi räknar med att angöra hemmahamnen Hermans Heja lördagen den 9 september kl 15:00 (om vindgudarna är med oss).



England (och lite Belgien)

Mot Europa igenPosted by Mats Thu, August 10, 2017 21:32:11

Seglingen över Engelska Kanalen började utan vind men efter någon timme började det blåsa allt mer. Det blev en solig och fin segling till Studland Bay strax väster om Isle of Wight där vi ankrade en natt för att slippa gå in genom The Needle och angöra Portsmouth i mörker.

Studland Bay omgiven av vita kalkstensklippor

The Needle är det västra sundet mellan Isle of Wight och England och är ökänd för sitt ”race”. Det är kraftiga tidvattenströmmar, som i kombination med relativt litet djup och ojämn botten, skapar branta vågor, virvlar och ”overfalls”. I vår bok står att ”the area is liable to be uncomfortable at the best, in heavy weather it can be dangerous”.

Vad hade vi för väder då? Hård vind 16-18 m/s, ösregn och dålig sikt. Vi var tvungna att segla vidare då vi skulle lämna av Sofia som skulle flyga hem och hade bara två dagar på oss. Dagen efter skulle det blåsa ännu mer. Men det gick fint, lite blött men en härlig segling i halvvind och själva inloppet till The Needle som vi bävat lite för var inga problem alls för Angelina.

Isle of Wights västra udde.

Väl innanför Isle of Wight pågick Cowes Week, en stor regatta. Förutom Volvo Ocean Race-båtarna var ARC-vinnaren Rambler och båtarna från Clipper Round the World Race där liksom ytterligare ett par hundra tävlingsbåtar.

När vi gled fram för revad genua i våglä från Isle of Wight och försökte hålla oss ur vägen för de seglande växte hornen ut. Vi rullade ut hela genuan och forsande fram i den hårda vinden, tillräckligt fort för att inte amatörklassen kunde komma ikapp smiley

En av Volvo-båtarna

. ARC-vinnaren Rambler

Clipper-båtarna

I Royal Clarence Marina fick vi sista gästplatsen, långsides precis vid hamnkontoret. Marinan ligger på västra sidan av Portsmouths hamn. Med färja gick det dock snabbt att ta sig över till andra sidan för shopping, sightseeing m.m.

Det visade sig att det fanns några platser till i marinan.


När vi släppt av Sofia på tåget tog vi en buss till Marine Super Store, en underbart stor båttillbehörsbutik med prisgaranti på alla varorna. Det blev stövlar till Eva (ja-det regnar i England också) och en massa annat som vi inte visste vi behövde.

The Spinnaker Tower i inloppet till Portsmouth hamn.

På söndagen lämnade vi England för att gå mot Vlissingen i södra Holland och korsa Engelska kanalen där den är som smalast, vid Dover – Calais. Det är en segling på ca 200 M och med rätt planering skulle vi kunna var framme på tisdag morgon. Väder vind och ström gick som omväxling i vår riktning och för att slippa slussa in i till en okänd marina vid midnatt, valde vi att ankra på den Belgiska sidan av Westerschelde, mittemot Vlissingen.

Vår lappade genacker klarade ännu en segling.

Möte på Kanalen.

Det blev en annorlunda ankring, på svaj i 3 knops ström som vid 4:a-tiden på morgonen bytte riktning. Inte långt ifrån oss passerade ett pärlband med pråmar och lastfartyg. På morgonen efter slussade vi in i hamnen i Vissingen óch fick en plats i marinan. Men mer om det i nästa inlägg.

Belgisk soluppgång



Summering av överseglingen

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, July 23, 2017 21:39:18

Klockan två på morgonen den 21 juli gled vi in i St Peters Port på Guernsey. Sista biten över Biscaya och in i Engelska Kanalen fick vi en gale (styv kuling). Vi slörade de sista tjugofyra timmarna i en vind på 15-20 m/s och forsade fram under ett par timmar med en snittfart på 10 knop (med lite hjälp av medströmmen).

Svårt att se mötande fatyg i vågorna.

Solnedgång

Detta var den mest krävande överseglingen hittills. Egentligen inte så jobbig, men i jämförelse med de tidigare överfarterna vi gjort som varit lugna och fina. Det började bra med 2 dygns ganska hård bidevind, sedan 6 dygns kryssande i gropig sjö. Sista två dygnen fick vi mycket vind akterifrån, men då gick det å andra sidan undan.

Snabblunch

Loggbok måste skrivas även om det gungar.


Vid flera tillfällen såg vi valar. Det är alltid lika fascinerande att se dessa stora djur. Vi ett tillfälle var vi tvungna att starta motorn för att inte krocka med två Kaskelotvalar som simmade på kollisionskurs. Bäst att vara på säkra sidan. Innan vi lämnade Azorerna läste vi om en engelsk Hallberg Rassy som sjönk efter en kollision med en val på samma rutt som vi seglade. Här är artikeln.

Valar

Delfiner

Vem lägger ut en mooring på 3000 meters djup?


På Biscaya träffade vi på Ioda, en fransk båt vi pratat med i hamnen på Sao Miguel och som avsegade samtidigt som oss. De hade valt att gå norrut från Sao Miguel enligt den traditionella rutten och hade först kryssat två dygn för att sedan gå för motor tre dygn genom stiltjebältet. Därefter hade de fått mycket vind under flera dygn. Det känns som om vi valde rätt väg och gick österut i början.

En stormsvala slog sig ner och vilade i sittbrunnen ett par timmar en natt.

Lite fakta från överseglingen:

1542 nm blev den seglade sträckan (alltså gick vi en omväg på 324 nm)
11,5 dygn tog överseglingen
5,6 knop blev snittfarten
30 timmar gick vi för motor (vid för lite vind)
2 segelbåtar såg vi på hela tiden
5 gånger såg vi valar
9 dagar fick vi besök av delfiner

2 havssköldpaddor dök upp halvvägs, mitt ute i ingenting
4 grader sjönk vattentemperaturen 19-15°C – FÄRDIGBADAT!



Östra Azorerna

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, July 09, 2017 22:53:29

Det är 95 M mellan Terceira och Sao Miguel vilket tar knappt ett dygn att segla. Efter två timmars motorgång fick vi en fin segling för bidevind i ganska svaga vindar. Inklareringen i Ponta Delgada var en av de smidigaste hittills. Det tog bara 10 minuter att besöka hamnkontoret, polisen och immigration.

Containerfartygen tar även med bilar mellan öarna.
En härlig blandning av gammalt och nytt i Ponta Delgada.

På Sao Miguel fick vi besök av Yani och Maria som tagit en charterresa hit för att träffa oss. Vi tog med dom på en liten segeltur till Ilheu da Vila utanför grannstaden. Det är en liten vulkanaö med öppning i sida in till badbar lagun inne i kratern.

Ilheu da Vila

Precis när vi ankrat utanför ön kom Policia Maritima och sa att vi inte fick ankra där. Vi hade besökt polisen vid hamnkontort som gett oss klartecken men det hjälpte inte. Vi fick flytta oss, ankra utanför hamnpiren och bada från båten istället.

"Segling va ju inte så dumt...."

Vi hyrde bil tillsammans med Yani och Maria två dagar för att få se ön. San Miguel är den mest ”turistiga” av Azoröarna och här fanns det massor att se. Förutom miljontals med Hortensia bjuds det på bad i varna källor och underbara vyer.

Fyra meter höga Hortensiahäckar är en vanlig syn.

Bad i en naturlig pool i havet där det rinner ut varmt vatten från den närliggande vulkanen.

Poolen sedd uppifrån.

Blommande träd vid en av vulkansjörna.

Kratersjöarna Lagoa Verde och Lagoa Azul.

Akvedukt.

Glada turister på äventyr.

Besök på en annanasodling.

En specialitet här är att utnyttja värmen i marken och laga mat i nedgrävda grytor. Givetvis provade vi denna rätt på en restaurang i den närliggande byn.

Bad i en varm källa.

Yani, Maria Mats och Eva badar i 36 gradigt järnhaltigt vatten.


Middag på Tosca, en av Ponta Delgadas bästa restauranger. Menyerna var som dagstidningar.


I morgon eller på tisdag lämnar vi troligtvis Azorerna för att segla till Guernsey. Det är en segling som tar 10-15 dygn beroende på vindstyrka och vindriktning. Vi kommer att försöka lägga in ett par blogginlägg under överseglingen via satellit och med hjälp av Evas dotter Sofia.



Västra Azorerna

Mot Europa igenPosted by Mats Sun, June 18, 2017 23:00:24

Azorerna är en Portugisisk ögrupp mitt i Atlanten som består av nio öar i tre grupper. Den västra gruppen utgörs av Flores och Corvo, den mellersta av Faial, Pico, São Jorge, Terceira och Graciosa och den längst till öster av São Miguel och Santa Maria.

Flores är blommornas ö

I anslutning till marinan på Flores fanns en fin grillplats med flera murade grillar och bord med tak över. En av de första kvällarna grillade vi tillsammans med Elisabeth och Vim på båten Bengt. Under kvällen dök det upp fler och fler seglare från de andra båtarna så det blev ett riktigt stort grillparty efter ett tag.

För att få se Flores hyrde vi bil en dag tillsammans med Elisabeth och Vim. Det är svårt att beskriva hur fint Flores är med ord så det får bli med bilder istället.

Det finns många kratersjöar på Flores

En annan sjö
Otroligt många vattenfall

Utsiktspunkt där man kan se 22 vattenfall samtidigt.

Vyer från några andra utsiktsplatser...

Och så några bilder som visar att det inte är lätt att hitta en ankarvik eller en annan hamn än marinan i Lajes på ön Flores.

Porto Ponta Delgada

Porto Fajã Grande
Rekommenderad ankarvik (enl. vår "pilot book") i Fajã Grande. Dock med tillägget att det bör vara lugnt väder.


På Corvo är det ännu svårare att angöra med egen båt så vi fuskade lite och tog färjan dit. Det går en färja per dag från huvudstaden Santa Cruz dit man kunde ta sig med lokalbuss. Men färjan från Corvo kommer tillbaka efter att sista bussen går mot Lajes så vi var lite tvekande hur vi skulle göra och letade tidtabeller på nätet. Av en slump såg vi att det en gång i månaden gick en färja även från Lajes – två dagar senare. Färjan la till precis bakom Angelina - privatfärja skrattade våra amerikanska båtgrannar.

Färjan Ariel bakom Angelina

På väg uppför backen från hamnen på Corvo undrade en ”local” om vi skulle upp till Caldeirão, vulkanen. Det skulle vi och då pekade han på en minibuss och sa att den gick till dit. Vilken service. Minibussen tog oss de 5 km till kanten på vulkankratern där vandringsleden ner i kratern började. Det blev en fin tur runt sjöarna nere i kratern i växelvis sol och dimma.

Kratern Caldeirão

Kraterinnevånare
Dimman kom och gick

Sedan gick vi tillbaka ner till hamnen igen och var där lagom tills att färjan skulle gå.

Vila Nova med hamn

Hundar i Vila Nova (Samma bild på hundarna såg vi efteråt i vår "pilot book".

Söder om Santa Cruz på Flores ligger en grotta. Eva, som stod bredvid styrmannen, pekade på den och kommenterade grottan. Han kunde ingen engelska utan styrde dit istället för att visa oss den. Gruta dos Enxaréus är 50 m lång och 25 m bred och har varit ett gömställe för pirater förr i tiden. Väl framme vid grottan styrde han in färjan i grottan, vände runt och sedan ut igen.

Eva vill också köra båt
Gruta dos Enxaréus
Inne i grottan


Efter en vecka på Flores seglade vi vidare till Horta på Faial. De 135 NM tog knappt ett dygn i lätta vindar.







St Martin och Sint Maarten

Karibien 2017Posted by Mats Mon, May 15, 2017 21:30:03

St Martin är en bra utgångspunkt för en atlantöverfart. Bra priser på mat, d.v.s nästan som i Sverige och ett stort utbud av allt man kan tänkas behöva. Fem vändor till Super-U blev det innan matförrådet ombord var uppfyllt.

Nyttigheter för att hålla oss vakna på nätterna.

Därefter var det dags att ta hand om tvätten. Även om man inte har så mycket kläder på sig här så samlar man på sig en hel del smutstvätt och salta handdukar m.m. Vi hittade en nybyggd ”Laverie” med nya fina maskiner och baguette-automat. Tvätt och tumling för 5 resp. 3 Euro. Vi brukar inte tumla tvätten då den torkar på någon timme om man hänger upp den ombord. Iaf i vanliga fall. Precis när tvätten var nerpackad i påsar så öppnade sig himlen och regnet vräkte ner. När vi väntat en kvart och det fortfarande regnade passade vi på att tumla tvätten. Det var tur, för det fortsatte att regna hela dagen.


Bunkra vatten och diesel gick snabbt och smidigt i Marina Fort Louis. Nu har vi 800 liter vatten och 400 liter diesel vilket bör räcka under det tre veckor som seglingen till Azorerna tar. Båten nedan tankade samtidigt som oss. Den var fullastad med "leksaker" som Water-jets, surfbrädor, vattenrutschkana m.m.

Sedan återstod bara lite småfix och genomgång av rigg. Sånt man kan göra i lugn och ro medan man väntar på ett bra väderfönster. Det verkade som om vårt väderfönster skulle komma söndag måndag (14-15 maj).

Filtret före watermakern tätas.

På fredagen upptäckte vi ett skadat vant (vajer som stöttar masten) En kardel hade gått av på babord toppvant. Det blev jolle in i lagunen till Sint Maarten, den Holländska sidan av ön, till en rigg-verkstad. Visst kan vi hjälp till sa dom - i slutet av nästa vecka. Men vi tänkte segla iväg på söndag sa vi. Efter lite dividerande blev vi lovade hjälp direkt på lördag morgon om vi hann med sista broöppningen kl 17. Full fart tillbaka med jollen (3 NM), snabbt hejdå till Tacoma och Barbasol, upp med ankaret, runt ön för motor och var framme vid bron med en kvart till godo.

Mats kollar riggen
Broöppning.

Kl. 8 på lördag morgon började riggkillarna byta toppvanten. De upptäckte att även ett mellanvant var skadat och rekommenderade att vi skulle byta alla vant på stormasten. Vi övervägde detta, då vanten inte bytts sedan Angelina var ny 1990. Nackdelen förutom kostnaden var att vi inte skulle komma iväg som vi hoppats då arbetet skulle ta ett par dagar att utföra. Verkstan var fullbokad men kunde klämma in oss när det blev luckor. Tanken på en atlantöversegling med tveksamt skick på riggen kändes inte helt ok så vi beslöt att följa deras rekommendation.

Riggkillarna från FKG byter vant.

På söndag kväll kom Hasse och Karin på Barbasol över på middag. De hade med sig lasagne, vin och valnötskaka. Tacksamt att bjuda såna kompisar på middag. Som tur var hade vi inte hunnit börjat med matlagningen själva.

Nu är det måndag och arbetet med riggen pågår för fullt. Vi hoppas att vi kan komma iväg på onsdag morgon då väderprognosen ser fortfarande lovande ut.


Leguan vid kanalen.

British Virgin Islands

Karibien 2017Posted by Mats Mon, May 01, 2017 18:04:47

I 25 dagar har vi nu seglat runt i British Virgin Islands eller BVI som ögruppen kallas lokalt. BVI omfattar fyra större och ett 60-tal mindre öar. Att detta är ett seglingsparadis märks inte minst på mängden charterbåtar och då främst katamaraner som ligger i klasar i alla ankringsvikar. De många segelbåtarna, småöarna och de korta avstånden medför en segling som påminner om segling i den svenska skärgården. Fast det är varmare, vattnet är turkost och kristallklart och snorklingen är helt fantastisk.


På Anegada letade vi efter de flamigos som skulle finnas här men såg inga. Däremot fanns många lååånga fina sandstränder som t.ex. Pomato Point där vi ankrade och Cow Wreck Beach som vi besökte landvägen.

Saltpond utan flamingos

Lång egen strand
Mindre egen strand

Ön Anegada är en del av the Horseshoe Reef som är världens tredje största barriärrev. När vi lämnade Anegada stannade vi till vid revet, 12 NM ut, för att snorkla. Det är den bästa snorklingen vi upplevt hittills.

På väg från revet slörade vi lugnt och fint i 4 knop. Rätt som det var börjar autopiloten pipa. Den gör det när den inte kan styra den angivna kursen. Det tog en liten stund innan vi fattade att vi inte rörde oss framåt. Seglen stod fint i vinden men loggen visade 0 knop. Vi hade fastnat i en boj/flöte till en hummertina mitt ute på en fjärd. Linan satt inkilad mellan rodret och roderskäddan. När vi fått ner seglen (inte helt lätt i medvind) för att minska draget i linan kunde vi genom att backa med motorn samtidigt som vi drog upp linan med hjälp av jolleankaret såga av linan så vi kom loss.

Long Bay på Virgin Gorda är en fin liten ankringsvik. När vi kom dit låg ett gammalt fartyg, Kodiak Queen, ankrat i viken. Ovanpå fartyget låg något som såg ut som en konstig gammal trål. På morgonen när vi vaknade var det fullt med småbåtar runt fartyget och full aktivitet ombord. Det visade sig att Richard Branson hittat fartyget på en skeppskyrkogård på en av grannöarna och bestämt sig för att göra den till en dykattraktion genom att sänka den här. Han var själv på plats för att övervaka sänkningen och inviga attraktionen. Det vi trodde var en trål var en bläckfisk med trettio meter långa armar. Det var Kraken från filmen Pirates of the Caribbean.


Två veckor senare när vi passerade igen var vi ju bara tvungna att stanna för att snorkla på Kodiak Queen

Full Moon Party på Trellis Bay anses av många som månadens störta event. Det firas på en liten strand full med massor av glada seglare. Fyra restauranger med var sitt band som spelade levande musik står för inramningen. Det var allmän dans på stranden, eldshow, artister på styltor och man tände eldar i stora klotformade korgar både på stranden och ute i vattnet.


På Jost Van Dyke besökte vi the Bubbly Pool, en liten lagun med sandstrand där dyningarna bröt in genom ett smalt inlopp och förvandlade hela lagunen till en jacuzzi.



Cane Garden Bay med ett av Karibiens äldsta romdestillerier. Där tillverkades rom fortfarande på samma sätt som för tvåhundra år sedan. Produktionen var ett halvt fat (90 liter) per dygn som rann ut i en hink bakom bardisken där provsmakning erbjöds.


På morgonen när vi satt och åt frukost kom Janne på Indigo in genom revet. Han var i USVI och hade sett att vi var där och kom för att hälsa på. Vi hade inte träffat Janne sedan Kanarieöarna. Det blev ett glatt återseende och vi seglade tillsammans ett par dagar.


I Spanish Town var det karneval när vi kom dit tillsammans med Carpe Mare och vi följde med karnevalståget till festplatsen.


Dagen efter besökte vi The Bath. Ett av de stora måstena i BVI. Det blev en spännande tur mellan/under/över de stora stenbumlingarna på stranden.


I The Bight på Norman Island fyllde Anders på Carpe Mare år och vi blev bjudna på 50-årsfest tillsammans med besättningarna på Ran och den norska båten Marlene.

Carpe Mare, Marlene och Ran

Knölval utanför Virgin Gorda



I morse seglade Carpe Mare vidare till Anegada för att sedan fortsätta på sin jordenrunttur medan vi gick till Gun Creek för att klarera ut från BVI. Nästa stop blir Anguilla och sedan St Martin där vi ska förbereda seglingen till Azorerna



St Kitts och Statia

Karibien 2017Posted by Mats Tue, March 28, 2017 00:28:45

St. Kitts och Nevis är ett land bestående av två öar. De ingår tillsammans med Motserrat, Statia och Saba i en kedja små, men höga, öar som kallas ”The Islands that brush the clouds”. Inklarering på St. Kitts görs i huvudstaden Basseterre.
Inspiration från London.

Det låg tre stora kryssningsfartyg i hamnen och i köpcentret i anslutning till hamnen kryllade det av kryssningsturister. Direkt efter inklareringen gick vi för motor söderut till Whitehouse Bay, en fin lite lugnare ankringsvik.

Innanför ligger en stor lagun som man höll på att muddra upp för att bygga en ny stor marina och lyxboende där alla skulle få sin egen lilla sandstrand och brygga.

Vi tog en promenad runt lagunen för att se om vi kunde få syn på några av de apor som finns här och besöka stränderna på andra sidan ön. Det blev en lång promenad, drygt 12 km, med bad på Cockleshell Beach och Chicken Roti till lunch på Reggae Bar.

På vägen tillbaka såg vi aporna, först några stycken sedan en större flock (ca 30 st) och sedan ytterligare en stor flock. Det var Gröna Markattor och såg ut som en lite större variant av Herr Nilsson.

På hela seglingen mellan St Kitts och Statia seglade vi sida vid sida med en båt från Bretagne, Babig Glaz. En båt vi sett flera gånger tidigare. Vi passade på att fota varandras båtar då det är svårt att få foton på den egna båten för segel.

Angelina för segel.

Statia är en ö som tillhör Nederländerna. Huvudstaden Oranjestad är världens minsta huvudstad.


Statia hade sin storhetsperiod i slutet av 1700-talet då man var Karibiens viktigaste handelsplats och hade en av världens mest trafikerade hamnar. Nu har ön 3400 invånare och en del av huvudstaden har rasat ner i havet. Vattnet är kristallklart och det går att snorkla eller dyka på de gamla ruinerna utanför stranden.

Man har get-bränsle på macken.

På södra delen av ön ligger vulkanen The Quill. Den är potentiellt aktiv men har inte haft något utbrott de senaste 1700 åren. Det går en fin vandringsled upp på vulkanens kant. Därifrån kan man sedan klättra vidare upp till högsta punkten med en otrolig utsikt över Statia och de kringliggande öarna.

Det går även att klättra ner i kratern. Det är drygt 200 meter ner till botten genom regnskog och över mossklädda stenblock. Spännande när man tänkte på att det var ett jordskalv bara 5 km härifrån för någon vecka sedan.







Guadeloupe

Karibien 2017Posted by Mats Mon, March 13, 2017 02:31:21

Vi lämnade Portsmouth på Dominica en dag tidigare än planerat då det började blåsa västlig vind. Det är ovanligt med västliga vindar och de flesta ankarplatser är mer eller mindre oskyddade för västliga vindar. Det blåste hårt på överfarten till Iles de Saintes som är en liten ögrupp tillhörande Guadeloupe.

Möte på havet...

Inklarering gör man i Bourg des Saintes men i den hamnen rullade det så mycket att vi valde att ankra utanför Grand Anse på nordöstra sidan av Terre d´en Bas. En fin sandstrand med en tillhörande liten by.

På kvällen kom Coastguard och ankrade inte långt ifrån oss, sjösatte jollen och fyra man börja kontrollera de utländska båtarna. Vi blev lite oroliga då vi varken klarerat ut från Dominica (p.g.a den hårda vinden) eller in i Guadeloupe. Efter att ha besökt ett antal båtar satte de kurs mot oss. Nästan framme ångrade de sig och gick ombord på den franska båten Love Boat. Klockan hann bli över sex innan de var klara och då slutade de för dagen.


Dagen efter gav vi oss av till Bourg des Saintes och fick tag i en boj precis utanför dingebryggan. Inklareringen på de franska öarna är smidig då man själv fyller i alla uppgifter på en av tullens datorer som finns utspridda på hamnkontor och diverse internetcaféer. Sedan blev det en rundtur på ön som var full av turister och leguaner. En leguan, 150 cm lång, gillade inte att Mats gick under hans träd så han hoppade ner och landade med en rejäl duns precis bredvid oss. Eva satte hjärtat i halsgropen då hon trodde den anfallit Mats.


Som omväxling badade vi på en turiststrand. Det har vi inte gjort många gånger men stranden i Baie de Pompierre var värd att trängas lite på.

Efter en natt på boj gick vi tillbaka till Terre d´en Bas men till Anse Fielding denna gång. Vi tog jollen in till stranden för att ta en rundtur på ön. Det är en hög ö men en otrolig utsikt över Iles de Saintes öar.

När vi gått på en halvt igenvuxen stig genom buskar och snår kom vi ut på en väg. Där fanns en varningsskylt att det fanns Manchineelträd här. Det är ett träd med giftiga äpplen på. Även barken, saven och löven är giftiga och om man rör dessa kan man få blåsor och öppna sår. Man ska inte söka skydd under ett Manchineelträd vid regn då regnvattnet som droppar från bladen kan ge brännskador. Det kliade lite på armar och ben när vi läste skylten men det gick bra som tur var.


Efter ett par dagar på Iles de Saintes seglade vi vidare mot Pigeon Island väster om huvudön Guadeloupe. Här ankrar man i viken på fastlandet och tar jollen ut till naturreservatet Pigeon Island som har en av Karibiens bästa dyk- och snorklingsvatten. Sikten var den bästa vi hittills stött på. Vi hade tänkt stanna en natt men det blev tre.

Inte vår båt smiley
Solnedgång över Pigeon Island

Guadeloupe består av två öar och ser ut som en stor fjäril med utslagna vingar. Det finns en kanal, kantad med mangrove, mellan öarna. Tidigare har man kunnat passera med segelbåt genom kanalen men 2013 stängdes den av för genomfart, på obestämd tid, sedan en av broarna gått sönder och inte kan öppnas längre. Det går dock att paddla i kanalen vilket vi såg fram emot.

Norr om kanalmynningen ligger ett omfattande delta med ett stor rev utanför. För att ta sig in till en vettig ankarplats, Baie Mahault, måste man ta sig in genom rev, korall och grund. Det fanns en smal, slingrande väg som vi tog. Vårt sjökort stämde bra överens med verkligheten trots att vi blivit varnade att den kanske inte var så.

Vi paddlade längs kusten i motvind till infarten till kanalen (River Salée) och vidare in i mangroveträsket nästan ner till huvudstaden Pointe a Pitre där det blev en fikapaus. Sedan paddling tillbaka genom mangroven ut till havet igen där vi fick en härlig medvind på 14 m/s utan vågor tack vare revet. Det var en härlig paddeltur på nästan 8 NM.


För att slippa segla tillbaka chansade vi på att klarera ut i Port Louis. Det är inte en officiell utklareringsplats men de har ett tullkontor och vi hade hört att det skulle gå bra. Det var dock tvärstängt när vi kom dit och inte en tullare så långt man kunde se. Vi tänkte att det var nog lunchstängt så vi gick för att ta en drink medan vi väntade.

Vi bestämde oss för att prova den lokala drinken Ti-Punch som vi inte provat tidigare och var lite nyfikna på. Servitrisen visade oss till ett bord med två olika sorters rom i bag-in-box, ett par flaskor smaktillsats, en stor burk med ananasskivor i en klar vätska med tillhörande slev samt socker och limeklyftor. En gör-det-själv-bar.

Vi hade inte en aning om hur vi skulle blanda till vår Ti-Punch men var ju tvungna att prova. Så vi blandade lite rom från boxen tillsatte en skvätt smaktillsats och fyllde våra glas med ”ananasdrickan”, tillsatte lite socker och en limebit. Det blev starkt! Visade sig att smaktillsatserna egentligen var smaksatt rom och ananasdrickan var ananas i rom.


Tillbaka till Customs men där var det fortfarande stängt. Lite lagom lulliga tog vi lokalbussen till Pointe a Pitre där det finns två utklareringsställen. När vi kom fram var det stängt trots att det inte skulle stänga förrän om en halvtimme. När vi kollade runt klev en dam ut ur en parkerad bil och sa att tjejen som jobbade där skulle komma tillbaka om en halvtimme. Så vi väntade, kunde klarera ut och fick skjuts av damen med bilen till busshållplatsen och hann precis med sista bussen tillbaka till Port Louis.

Busshållplatsen i Pointe a Pitre








Sankt Lucia och Martinique

Karibien 2017Posted by Mats Wed, February 15, 2017 22:10:06

Sankt Lucia har ett dåligt rykte bland seglare och anses inte säkert. Det har förkommit rån och inbrott i båtar som legat för ankar. I vår pilotbok varnas för s.k. boat-boys som försöker lura seglare på pengar på alla möjliga sätt. Samtidigt är det mycket vacker ö med en otrolig natur. Efter en viss tvekan bestämde oss för att gå till Sankt Lucia i alla fall och då till Marigot Bay.

Vi valde att ta en boj inne i den skyddade lagunen. Marinans bojar är väl uppmärkta för att skilja sig från boat-boysarna illegala och dåligt underhållna bojar.

De som driver Marigot Bay Marina äger även lyxhotellet Marigot Bay Resort som också ligger vid lagunen. Det innebär att man som gäst vid marinan även får tillgång till hotellets pool, gym, spa m.m. Mellan kl 16 0ch 17 var det happy hour i baren vid övre poolen. Det var mest (ekonomiska) långseglare där vid den tiden. De som bodde på hotellet betalade drygt 6000 SEK per rum och natt. Då spelar kanske inte priset på drinkarna så stor roll.

Tillsammans med Catharina, Dennis och hans syster från båten Resolut sippade vi på Pina Coladas och Chocolate Martinis vid poolen. Givetvis kunde man simma bort till baren för att göra sina beställningar. På kvällen bjöds det på tapas ombord på Resolut.


Vi blev kvar i Marigot Bay fyra nätter men drack inte bara drinkar vid poolen hela tiden utan gjorde bl.a en hike upp till en utsiktsplats ovanför lagunen.


En dag gjorde vi en utflykt till Diamond Falls i Soufriere, en halvtimmes resa med lokalbuss söderut från Marigot Bay. Vid busshållplatsen fick vi tips av en ”local” att först åka norrut till huvudstaden Castries och därifrån ta bussen till Soufriere. Ett bra tips visade det sig då bussarna inte lämnar Castries förrän de är helt fulla och sedan inte kan stanna för att plocka upp passagerare på vägen. Det medförde att resan tog en timme längre än vi trodde, men på köpet fick vi även se huvudstadens myller.

Den pitoreska byn Soufriere...

Diamond Falls ligger i en botanisk trädgård. Mineraler från den vulkaniska berggrunden gör att vattnets färg varierar från dag till dag beroende på saltsammansättning. Alltså ett måstebesök för två vattenkemister smiley. Redan i början av 1700-talet badade man i de varma källorna som fortfarande finns här.


Seglingen till Martinique blev jättebra med ganska mycket vind, 12-15 m/s, men i halvvind till bidevind gjorde vi 7-8 knop hela vägen till Grande Anse d'Arlet. Anledningen till att vi gick dit var att där låg Carpe Mare med gäster ombord, Kent och Annika. De hade varit snälla och tagit med en ny gasregulator till oss hemifrån Växjö. TACK - svenska gasregulatorer är svåra att få tag i utanför Sveriges gränser.

Inklareringen gjordes i Petit Anse d'Arlet, 20 minuters gångväg söderut. Martinique påminner mycket om Medelhavet och Franska sydkusten.


Därefter kryssade vi till Le Marin i hög motsjö och vind på 10-15 m/s för att fylla på förråden med mat och dryck. Det var en fin segling där Angelina fick visa sitt rätta jag och vi seglade förbi flera andra båtar, som gick för segel eller motor. De hade det jobbigt i den höga sjön. När det blåser lite är det oftast vi som blir omseglade.


Le Marin är ett Mecka för seglare med hela shoppingcenter med båttillbehörsbutiker och företag som kan fixa allt på en båt. Vi fick hjälp av Marco på Tilikum att lösa vårt laddningsproblem. Ända sedan innan vi lämnade Sverige har vi haft problem med att förbrukningsbatterierna inte laddats vid motorgång och flera personer har tittat på detta utan att kunna lösa problemet. Marco löste det hela på en timme och femton minuter. Det var också den tid han tog betalt för utan tillägg för att komma ut till vår ankringsplats etc.

Innan vi lämnade Martinique gjorde vi ett kort stopp i Anse Noir. En liten vik med branta klippor, en svart sandstrand längst in och underbar snorkling. Klippväggarna fortsatte lodrätt, rakt ner 5-10 meter i det kristallklara vattnet, med en vägg av korall, anemoner m.m.

Och en Goldspotted Eel smiley



Mer Grenada och Grenadinerna

Karibien 2017Posted by Mats Wed, January 25, 2017 01:21:44

I St. George träffade vi Anders och Marie med HR 42:an Cavatina som de hade haft liggande på Grenada under vintern. De bjöd in oss på en sun-downer ombord hos dom. Det blev en trevlig stund och som vanligt mycket båtsnack.


Nästa stopp på vägen blev vykortsön Sandy Island norr om Carriacou. Sandy Island är en 300 meter lång och 20 meter bred sandremsa med några palmer på, det finns fina rev att snorkla på runt om. Här låg vi på boj för första gången. Två nätter blev det innan vi gick tillbaka till Tyrrel Bay för att klarera ut från Grenada.


I norra änden av Tyrrel Bay finns ett mangrove-träsk där kan åka in med jollen. Det kunde vi inte motstå att göra utan tog en tur i eftermiddagssolen och tittade på fåglar och leguaner i träden längs träskets sidor.


I Tyrrel Bay kunde man tanka skattefri diesel, efter utklarering, för motsvarande 6:30 SEK/l. Ett tillfälle vi inte ville missa. Då sjökortet visade att det var grunt inne i viken där tankbryggan låg frågade vi killen som skötte om tankningen om det var tillräckligt djup. Visst sa han, det är 8 fot (2,4 m). Angelina har ett djupgående på 7 fot så det borde gå bra. Dessutom var tidvattnet plus en fot också. Som tur var, var det sandbotten där vi plöjde fåror på väg både in och ut till tankbryggan. Nu är undersidan av kölen fri från snäckor och alger smiley.

På Union Island valde vi att gå till Chatham Bay istället för Clifton för att klarera in i St. Vincent och Grenadinerna. Här träffade vi åter Carpe Mare som verkar ligga i alla vikar och vänta på oss. På morgonen tog vi jollen in till stranden där vi träffade Alex som påstod sig känna Dolph Lundgren. Han tog hand om våra sopor för 5 EC-dollar och erbjöd sig att titta till vår jolle. På stranden träffade vi även ett kanadensiskt par, Michael och Yasmine, som också skulle till Clifton för att klarera in. De bodde på Grenada sommarhalvåret där de hade en bondgård med tillhörande bed and breakfast. Vi gjorde sällskap till Clifton, en promenad på ca 6 km och lika långt tillbaka.

Stenbrott på Union Island. Tre personer satt och knackade sten under ett soltak. De tog större stenar från berget i bakgrunden gjorde småsten med hjälp av en hammare för att sedan sälja dessa för att användas till gjutning vid husbyggen etc. De fick 12 EC-dollar (ca 40 SEK) per skottkärra.
Ett hårt arbete i värmen.


På eftermiddagen snorklade vi tillsammans med Carpe Mares besättning och på kvällen blev det middag på en av ”restaurangerna” på stranden tillsammans med besättningarna från de franska båtarna Regulus (som vi träffat på ett par gånger tidigare) och Love Boat.

I Saline Bay på Mayreau hamnade vi bredvid en mindre amerikansk båt. Det blev ganska underhållande när de skulle angöra en boj och trots hjälp från en ”boat-boy” behövde flera försök för att få tampen på plats. Sedan söps och bråkades det hela eftermiddagen. Som tur var somnade de ganska tidigt. Jag fick en hårklippning på akterdäck till alla charterbåtsturisternas stora förtjusning.


Tobago Cays utgörs av en liten grupp obebodda öar omgivna av ett hästskorev. Här ligger man skyddat från Alantens vågor endast av revet. Det känns väldigt speciellt när man ligger utsatt för väder och vind utan att ha något land som skydd.

Snorklingen är i världsklass och vi simmade bland havssköldpaddor, hummer, bläckfisk och stingrockor förutom alla färgglada fiskar, koraller och anemoner etc. Här träffade vi åter Mats och Marie på Isa. Det blev gemensam snorkling och trevliga kvällar tillsammans under två dagar.



Innan vi lämnar Grenadinerna planerar vi att besöka Canouan, Mustique, Petit Nevis och Bequia. Mer om dessa i nästa inlägg.





Tobago

Karibien 2017Posted by Mats Sat, December 31, 2016 19:50:07

Evas dotter Alexandra med pojkvännen Safet mönstrade på dagen efter vår ankomst till Tobago. Det firades med BBQ, grillad tonfisk och stekar, på The Sunset på stranden vid Pirate Bay. Det var Sonson som hade The Sunset, d.v.s. baren/shopen på stranden. Han var fixaren som kunde ordna allt man vill ha.
The Sunset

Utbudet i Charlottevilles butiker var inte stort. Lite basvaror som mjöl, flingor, ägg och djupfryst kyckling samt massor av läsk och snacks. Fisk kunde man köpa direkt av fiskarna eller på fiskmarknaden. Förutom BBQ:n och Rompunchen så ordnade Sonson soursop och mango åt oss samt ett stort stycke biff från Trinidad.

Soursop (till höger)

Sonson var även en licensierad guide med fågelskådning och djungelturer som specialitet. Han tog oss med på en halvdagstur (3 timmar som blev nästan 6 innan vi var tillbaka) in i regnskogen. Vi klättrade upp på Pigeon Hill, 300 ft, efter Sonson som gick först med sin machete. Det var massor med fåglar, fladdermöss, fruktträd, palmer och bambu m.m. Som avslutning blev det ett dopp nedanför ett vattenfall dit man var tvungen att klättra med hjälp av rep och lianer.

Alexandra och Safet tar en paus med sockerrör som förfriskning

Rufous-tailed Jacamarufous



Ett par dagar före jul seglade vi söderut till Castera där Evas bror med familj hyrt en stuga vid stranden. Castera var en fin by men mindre och betydligt mer turistig än Charlotteville. Snorklingen var fin vid de mindre reven utanför stranden. Massor med korall, små färgglada fiskar och ett par riktigt STORA stingrockor (Southern Sting Rays).

Castera

Hyrstugan Blue Mango

Dagen före julafton hyrde vi bil för att besöka huvudstaden Scarborough och julhandla tillsammans med alla andra Tobagier.

Bilturen avslutades med ett måste-besök på Pigeon Point Beach med sin vita korallsand och kokospalmer.

Onsdagen efter jul skjutsade Magnus upp mig och sina döttrar Hedvig och Maja till Charlotteville med bil för att klarera ut och mönstra på tjejerna som skulle segla med till Grenada. ”Immigration” protesterade lite då bara jag och tjejerna var med - alla ombord måste vara med vid utklareringen men de gjorde ett undantag. ”Customs” frågade när vi kom tillbaka till Charlotteville. När jag sa att Angelina låg kvar i Castera sa de det inte rätt men var förstående och det gick bra även här.

Överseglingen till Grenada tog bara 12 timmar och vi var framme vid 4-tiden på morgonen. Hade hoppats på att komma fram då det ljusnat men trots revade segel gjorde vi 6-7 knop hela vägen i den friska halvvinden. Hoppande delfiner bredvid båten i skymningen uppskattades av den nya besättningen. Däremot var det svårt att sova för de fyra ovana seglarna då det lutade och gungade en hel del i de höga vågorna från Atlanten.


Bristen på wifi på Tobago gjorde att vi hade svårt att skicka julhälsningar till alla våra vänner, men här kommer en lite försenad julhälsning smiley





Boavista, Sal och Sao Vicente

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, November 30, 2016 02:52:47

Nu är vi i Afrika och att vi är långt hemifrån märks bl.a. på sjökorten i plottern. Stora områden är dåligt eller inte alls sjömätta. Den allmänna uppfattningen här är att det inte behövs då lokalbefolkningen ändå vet var eventuella grund finns. Utanför den senaste ankringsviken fanns två djupkurvor, 1000 m och 50 m. När vi närmade oss land med stor försiktighet och passerade 50-meterskurvan var det fortfarande över 100 meter djupt enligt ekolodet.

I nästa vik ankrade vi på 9 meters djup drygt 50 meter från land, men enligt sjökortet på plottern låg vi 50 meter upp på land.

Boavista är den östligaste av Kap Verdes öar. Den består till stor del av sandstränder, sanddynor och öken. Det är som bit av Sahara ute i havet. Ankrar gör man på fyra meters djup i viken utanför Porto de Sal Rei.

Vi passade på att rengöra botten på båten från alla alger, sjögräs och djur som växer och trivs där. Det mesta av bottenfärgen som vi la på i vintras följde också med så vi får väl se hur fort det växer på igen nu.

Äntligen en havssköldpadda som ville vara med på bild (trots all bottenfärg).

I viken fanns en liten ö med sandstrand och ett litet korallrev. Vi tog jollen dit för att se oss om på ön och snorkla på revet.

Evas bror Magnus skulle komma till Palmeira på Sal för att mönstra på inför atlantöverfarten. Vi ville vara på plats ett par dagar i förväg för att hinna klarera in och samtidigt passa på att se lite av hamnstaden Palmeira. När vi klarerade in undrade polismannen var vi varit den senaste veckan. När vi berättade att vi stannat och ankrat i några vikar på vägen hit från Sao Nicholau blev han lite upprörd och sa att det var olagligt och att vi skulle seglat direkt till Sal först för att få tillstånd att ankra. ”This is illegal” sa han om och om igen, jaså sa vi och sedan hände inget mer.

Några gatubilder på de färgglada husen i Palmeira.

Klockan 03:30 på lördag morgon ringde mobilen. Det var Magnus som var på väg från flygplatsen och skulle komma till hamnen om en kvart. Vi mötte upp med jollen i nattmörkret och efter ett par timmars sömn seglade vi tillbaka till Mindelo på Sao Vicente, en segling på 120 NM vilket tog drygt ett dygn. En bra övning för Magnus med nattsegling, dyningar och fiske. Vår första dorado (guldmakrill) högg på morgonkvisten. Inte så stor, men lagom som pålägg på lunchmackorna.


Tillbaka i Mindelo blev det några bråda dagar med förberedelser inför överseglingen till Karibien. Både den löpande och stående riggen skulle ses över, ett nytt peke att fästa genackern i skulle konstrueras, färskvaror, diesel och vatten skulle bunkras.


Planen var att segla iväg på tisdagen den 28 november men ett stiltjebälte som täckte halva vägen till Karibien fick oss att tänka om. Nu ser det ut som om det ska komma lite vind på onsdag 30/11 så vi seglar troligtvis iväg då. Hoppas på fina passadvindar från och med helgen.


Vi ska försöka att uppdatera bloggen under överfarten. Det blir kortare inlägg och positioner (inga bilder, men det är väl ändå bara vatten smiley) via satellit och webhjälp av Sofia.



São Vicente och Santo Antão, Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, November 15, 2016 20:35:41

São Vicente och Santo Antão är de två nordvästligaste av Kap Verdes 14 öar. São Vicente är den enda ön med en marina, d.v.s. en hamn där privata båtar kan lägga till. I alla andra hamnar är det ankring som gäller, ibland utanför och ibland innanför en vågbrytare.

Marinan med ankrade båtar runt om

Det blev 10 dagar på São Vicente, först 4 i Mindelo marina och därefter 6 för ankar då båtarna från ARC:en skulle komma och marinan tömdes på alla andra båtar. Det var en bra ankarplats nära marinan där det gick bra att angöra jollen vid den flytande baren. Ankaret fäste direkt och sedan låg Angelina stilla trots vindar på 10-18 m/s i flera dygn.

Flytande baren med jollebryggan

I São Vicente är husen antingen målade i glada färger eller så har de en helt obehandlad fasad, de ser då ut som om de inte är färdigbyggda. Det finns även en hel del påbörjade hotellbyggen som inte blev klara innan den internationella finanskrisen gjorde att finansiärerna backade ur.

Bortsett från några enstaka barn har det varit få tiggare i staden. Intrycket är att det är ett stolt folk som vill arbeta. Det har stått ganska många unga män utanför marinan för att söka jobb hos båtägarna. Det kan vara allt från att skrubba ren botten från sjögräs och alger till avancerade reparationsarbeten eller så har de en mamma som kan ta hand om tvätt. I gathörnen sitter det kvinnor och säljer frukt eller fisk.

Vi har börjat tvätta både frukt och grönsaker i klorvatten innan vi tar ner dessa i båten. Förhoppningsvis ska detta hindra att kackerlacksägg kommer ombord med allt dessa kan medföra.
Besök på fruktmarknaden

Dagarna har ägnats åt att beta av lite punkter på att-göra-listan, bada på den fina snäckskalsstranden i närheten och att handla färskvaror etc. Alltid lika spännande att köpa kött i charkdisken när man inte är säker på vad det är för något. Styckningen är annorlunda och vad är det för djur egentligen? Det är trots allt Afrika smiley

En typisk aluguer med bänkar på flaket


Svenskbåtarna RAN och Kerpa låg i marinan när vi kom. Alltid lika kul att träffa andra seglare. Några dagar senare kom Jennifer och Isa med de andra ARC-båtarna. Kul att träffa dom igen.


Två av barerna på stranden

Sista dagen gjordes en utflykt till grannön Santo Antão med färja, vilken tog ca en halvtimme. Väl framme möttes vi av ett uppbåd av taxi- och aluguer-chaufförer som alla ville ta oss med runt ön. Efter sedvanlig förhandling om priset satte vi oss i en aluguer körd av en ung kille som pratade bra engelska. Han guidade oss runt ön och visade de bästa utsiktsställena. Nästan hela sträckan utgjordes av en kullerstensväg – den viktigaste på ön enligt Jonas, chauffören. Ville vi fota något sa vi bara till så stannade han (även i skymda kurvor och ofta på fel sida vägen). Det tutades i alla kurvor och på alla man kände.

Santo Antão är en helt otrolig ö med ett landskap som är svår att ge en rättvis beskrivning. Paul på Kerpa beskrev lyriskt ön som Shangri-La efter sitt besök. Santo Antão påminner om Madeira och den gröna kanarieön La Gomera men med ett betydande inslag av Colorados Canyons. Bäst att låta bilderna tala…

Jordbruk i botten av en vulkankrater

Byn Pico da Cruz uppe bland molnen

Det är ett tungt jobb att bära upp vatten till husen i bergen

En av många vandringsleder

Ser ni bilvägen?


Jordbruket är viktigt på ön och framför allt odlas bananer, sockerrör och majs. På träden växer papaya, mango och brödfrukt. Vi köpte en brödfrukt av en liten kille som stod vi vägkanten och i kväll ska vi prova att tillaga den.

På den här gården odlas bananer, sockerrör, majs och papaya.






Gran Canaria och Teneriff

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, October 25, 2016 17:41:16

Gran Canaria är Kanarieön med stor bokstav. Det är en riktig turistindustri där besökarna ska aktiveras och roas dygnet runt. På sydkusten finns flera ankarvikar som ser jättefina ut på sjökortet. Tyvärr är en ankarvik här även en utmärkt plats för hotellkomplex, bad och vattenaktivitetet. På sydvästkusten ankrade vi vid ett par av dessa. Definierar man en naturhamn som gratis ankring är Playa de Maspalomas, Anfi del Mar och Puerto Mogan utmärkta. Sedan får man ”njuta” av waterjets, paragliders, suppar, trampbåtar m.m. runt båten på köpet. Det blev några lugna sköna dagar med mycket bad och snorkling bland färgglada fiskar.


Vid Anfi del Mar var det dags för hårklippning på akterdäck. När hårtussarna flöt iväg på vågorna säger Eva att nu blir fåglarna glada för att få något att bygga bo med. Då sa jag att det snarare är sköldpaddorna som blir glada. Va? De vill ju ha hår-da skal J (Det börjar märkas att vi har umgåtts mycket med Göteborgare på resan). Döm om vår förvåning när det 10 minuter senare dyker upp en stor havssköldpadda bakom båten på väg mot oss. Tyvärr ville den inte vara med på bild utan dök ner under båten när kameran kom fram. Bilden visar en internetkompis till vår sköldpadda.

En dag gjorde vi en utflykt till Las Palmas. Det tog en timme med lokalbuss. Las Palmas är en fin stad med mycket att titta på. Det blev besök i hamnen där många ARC-båtar redan samlats. Sedan stranden Playa de Las Canteras och Gamla Stan. Det blev en billig dag då det var Spaniens nationaldag och alla båttillbehörsbutiker var stängda smiley


Sista natten på Gran Canaria skulle det bli sydliga vindar så vi gick in i hamnen vid Puerto Mogán som visade sig vara en mycket trevlig liten turistby. Mycket turister men inga stora hotellkomplex utan bara några småskaliga hotell och små lägenheter ovanpå restaurangerna och butikerna närmast hamnen.

På väg över till Teneriffa, en segling på ca 55 NM i sydlig vind, fick vi sällskap av en flock (stim?) med grindvalar. Min syster Kerstin skulle mönstra på i Puerto San Miguel den 23 oktober för att segla med till Kap Verde och vi beslöt att ankra några nätter innan vi gick in i hamn för att plocka upp henne. Det finns inte så många bra ankarvikar med skydd för sydliga vindar men Bahia de Abona erbjuder skydd för både sydliga och nordliga vindar. Vi var lite oroliga att det skulle vara fullt med båtar i viken men där låg bara en italiensk ketch. Det var en lugn och fin ankringsplats.

Sen blev det ankring utanför Playa de las Tejitas nedanför Punta Montana Roja. En lång fin svart sandstrand (utan turister) nedanför flygplatsen. Blåsigt men sjölä.

I Puerto San Miguel träffade vi Lasse Hässler med besättning och blev bjudna på kaffe å avec på kvällen. Det blev en lång kväll med mycket seglingsprat. Dagen efter kom de över på besök i Angelina och vi fick hjälp med felsökning av vår elektriska Furlex som inte alltid vill rulla in sig. Båten var full med glada seglare när Kerstin kom.

När Kerstin gjort sig hemmastad i förpiken hyrde vi en bil. Först fyllde vi gasol vid en DISA-anläggning för en billig peng sedan och åkte upp till Teide. Toppen på vulkanen ligger på 3718 m. Vi tog linbanan som nästan går upp till toppen. De sista 163 metrarna kan man gå till fots om man har tillstånd. Vi försökte söka tillstånd i förväg men första lediga tid var två veckor senare så det fick bli en kortare tur över lavan vid linbanan. Det räckte då vi alla kände av den tunna luften på denna höjd.

På vägen tillbaka bunkrade vi mat och dryck för både överfarten till Kap Verde och till Karibien. Tre överfulla kundvagnar och ett kvitto som var längre än Kerstin.

Vi beslöt att göra ett stopp på La Gomera också innan överfarten till Kap Verde. Det blev motorgång då vinden var som bortblåst men vi såg massor med flasknosdelfiner och grindvalar på vägen. En lugn provsegling för Kerstin.



La Graciosa & Lanzarote

Mot Karibien 2016Posted by Mats Sun, October 02, 2016 20:59:52

La Graciosa är en liten Kanarieö längst uppe mot nordost. Det påstås att det var här som Long John Silver gömde sin skatt. Större delen av La Graciosa utgörs av en Nationalpark och det finns egentligen bara en vik, Playa Francesca, där det går att ankra. Man måste ha ett ankringstillstånd vilken man behöver ansöka om i förväg via en hemsida som givetvis endast är på spanska. I två veckor försökte vi få tag i ett ansökningsformulär utan resultat så det blev till att ankra utan tillstånd (som de flesta andra).

Ankarviken med Lanzarote i bakgrunden.

På vulkantoppen hade man fin utsikt över ön och viken med båtarna.


Öns enda by ser ut som en mexikansk vilda-västernstad med låga vita stenhus och sandgator. Vid hamnen ligger en liten badstrand med flera mysiga barer och restauranger.


Efter ett par nätter vid La Graciosa gick vi vidare söderut till Lanzarote. I vår pilotbok står att man behöver visum för att besöka Kap Verde, något vi missat tidigare. Ett samtal med deras konsulat i Stockholm bekräftade också detta. Det skulle dock vara lätt att ordna, om vi skickade passen till Stockholm skulle de föra in våra visum i passen och skicka tillbaka dessa med vändande post. Kändes inte helt bra men vad gör man? Vi valde att gå in i marinan i huvudstaden Arrecife där det skulle finnas ett DHL-kontor. Vi behövde även bunkra mat och köpa några båttillbehör. Vi la till mitt på dagen och trodde vi hade gott om tid att hinna med alla inköp, posta pass mm. Men allt stängde kl. 13 då det var lördag, och på söndagar är allt stängt. På kvällen blev vi bjudna på kladdkaka och vin på Karlstad-båten Aela så det blev en lyckad dag i alla fall.

Dagen efter fick vi ett tips av Roland och Vicky på Bella Luna att kolla på noonsite.com angående Kap Verde och visum. Där står att om man kommer dit med båt och lämnar med båt behöver man inte ha något visum. Om man däremot mönstrar av eller på en båt så måste man ha ett visum. Vilken tur att det var stängt på DHL-kontoret.

Marina Rubicon by night.

Nästa hamn blev Marina Rubicon på södra Lanzarote. Här hyrde vi en bil för att utforska ön lite närmare. Första stoppet blev nationalparken Timanafaya med stora lavafält och en aktiv vulkan. I inträdet ingick en busstur genom lavafält, förbi kratrar och genom lavatunnlar. Marktemperaturen ligger fortfarande på upp mot 600 grader vilket demonstreras genom att hälla vatten i nedsänkta rör varpå det bildas en gejser. Buskar som läggs på marken börjar brinna efter ett par minuter. I restaurangen grillas kyckling över ”öppen vulkan”.


På norra delen av ön odlas vindruvor för vinframställning. Vinstockarna var omgärdade av murar som skydd mot vinden. Ett tjockt lager lavaaska på marken fångar upp luftfuktigheten nattetid varför vindruvorna inte behöver någon ytterligare bevattning. Svårt att tro när man ser det karga torra landskapet.

El Grifo är Kanarieöarnas äldsta vingård. De hade även ett museum som visade utrustning och metoder som använts för den lokala vinframställningen genom tiderna. Besöket avslutades med en vinprovning av såväl mousserande, rött, och dessertvin. Till detta serverades kex och getost.


Längst i norr ligger Mirador del Rio. En restaurang och utsiktsplats som ligger insprängd i berget med en otrolig utsikt över La Graciosa.


I Marina Rubicon hann vi också äntligen ikapp våra vänner Anders och Katharina på Carpe Mare. Det blev flera kvällar med god mat, portvinsprovning och restaurangbesök innan våra seglingsrutter åter gick olika vägar.


Vårt besök på Lanzarote avslutades med sol, bad och slöande för ankar utanför Playa del Papagayo.





Portugal

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, September 06, 2016 23:07:19

Efter Isla Cies seglade vi till Vigo där vi bl.a. letade upp en båttillbehörsbutik där vi köpte en ny handhållen VHF och en låsvajer till jollen. Butiken, Efectos Navales Jesus Betanoz, var en av de bästa vi stött på hittills på resan. En ung kille förklarade för- och nackdelar med olika VHF:er på en blandning av spanska och engelska. När det inte räckte tog han fram mobilen och översatte till svenska på Google translate.

Allmänna kommunikationsmedel?


Dagen efter kom Indigo och la till bredvid oss. De erbjöd oss att låna deras tvättmaskin (stora båtar är välutrustade) och vi bjöd på lunch medan maskinen jobbade.

Nästa stopp blev Baiona. På vägen dit upplevde vi resans första riktiga åskväder men vi lyckades gira undan och undvika regnet. I Baiona tittade vi bl.a. på en replika av La Pinta, ett av Christoffer Columbus skepp. Det var det skeppet som var först tillbaka till Spanien och kunde rapportera om den nya världen. Intressant att se hur man hade det ombord på den tiden.


Till lunch blev det MacOctopussy…


Från Baiona gick vi direkt till Lissabon. En fin segling på 240 NM i medvind med genacker. Lissabon ligger en bit in i floden Tejo. Hamnkontoret skulle öppna klockan 9 så vi gick sakta uppför floden för at inte komma fram för tidigt. Det innebar att vi fick en fin sightseeing längs floden med bl.a. Belemtornet, minnesmärket Padrao dos Dos Descobrimentos och Vasco de Gama.

Soluppgång i Lissabon

Belemtornet

Vasco de Gama

Efter två dagars letande hittade vi äntligen Imrays pilot book ”Atlantic Islands”. Utanför butiken stötte vi på Yasmines besättning som också skulle till samma butik. Vi åt en god lunch tillsammans på en restaurang vid floden.

Sponsrad parkeringsautomat

För att få en något kortare väg till Madeira tänkte vi ankra en natt utanför Cascais. Det blåste upp ordentligt på vägen dit och när vi var framme blåste det 18 m/s. Inte riktigt läge att ankra så vi gick tillbaka in i floden till hamnen i centrum. Det blev en fartfylld segling tillbaka, 8 knop med endast en bottenrevad genua som mest såg ut som en liten fredsflagga.


Torsdag morgon lämnade vi hamnen tidigt och tog sikte mot Porto Santo, den nordligaste av Madeiras öar. Ännu en fin segling med lagom vind från rätt håll och genacker nästan hela sträckan. På vägen såg vi ett gäng (stim?) knölvalar som hoppade upp högt i luften för att med ett stort plask landa på rygg. Häftigt att se de 15 meter långa och 30 ton tunga valarna hoppa högt.

Knölval som hoppar

Delfin som hoppar

Delfin med unge

Badsugen - 24 grader i vattnet


Efter 98 timmar och 505 NM var vi framme i Porto Santo där vi fick vänta en timme utanför hamnen innan hamnkapten hade hittat en plats där vi kunde ligga. Lite nonchalant tyckte vi först, men det visade sig att han var jättetrevlig och att vi fick vänta på en stor färja och att tidvattnet skulle fylla på hamnen så vi skulle få tillräckligt med vatten under kölen.

Land i sikte....



Costa da Morte

Mot Karibien 2016Posted by Mats Tue, August 16, 2016 12:40:54

Det blev tre dagar i A Coruña som huvudsakligen ägnades åt att jaga rätt på prylar vi behövde köpa. Första dagen jagades det någon som kunde byta glas på en mobiltelefon. Evas telefon dog på Irland och det här var första större staden vi besökte sedan dess. Efter besök i ett stort antal mobiltelefonbutiker (Servicios Inmobiliarias lagar inte mobiltelefoner) hittade vi slutligen en servicebutik som kunde skicka mobilen till en serviceverkstad för 140 euro, skulle bara ta tre dagar. Killen i butiken tyckte det var för dyrt och föreslog en ny mobil istället och så blev det, en splitter ny LEAGOO från Kina för 90 euro.

Dag två jagades det båttillbehör. Borde ju finnas i en stor hamnstad (trodde vi) men utbudet var bedrövligt. De hade varken VHF, Pilotbook över Atlantöarna eller elkabel. Elkabel hittade vi till slut i en specialbutik, efter ett tips i en järnaffär.

A Coruña var full med statyer av kända seriefigurer (till höger på bilden)
Galicierna lär sig parkera redan på körskolan....

Dag tre gick vi på jakt efter mat och vin. Det var betydligt lättare men det var långt att gå. Till lunch på en av A Coruñas alla uteserveringar beställde vi en trerätters Menû del dia för 7.50 euro inkl. vin. En god fisk och skaldjurssoppa, sedan en kötträtt med pommes och till efterrätt varsin apelsin, med skal smiley.

Bläckfisk på restaurangen


Efter A Coruña gick vi till en ankarplats vid en badstrand på andra sidan viken. Där träffade vi Kerstin och Janne på Indigo och blev bjudna på fisksoppa på kvällen. Janne hämtade oss med jollen så vi slapp sjösätta vår egen.


Seglingen till Muros gick längs Costa del Morte (dödens kust), med strandhugg i Corme och Camariñas. Båda med jättefina ankringsplatser.
Solnedgång vid fyren på Punta del Roncudo utanför Corme

Dimman väller in i hamnen i Corme på morgonen


Costa del Morte går ner till Finisterre, världens ände, som är det europeiska fastlandets västligaste udde. Udden passerades i tjock dimma så vi kunde inte se om det tog slut där – eller var det det, det gjorde?


Nu hade vi äntligen medvind, inte mycket vind men i alla fall tillräckligt för att prova genackern för första gången på resan. Genackersegling hela vägen från A Coruña till Muros när det fanns vind. Tyvärr blev det en hel del motorgång också. Vi höll jämn fart med katamaranerna så länge vinden höll sig på 3-5 m/s. Sedan säckade vår genacker ihop och katamaranerna försvann i dimman.


Muros var en liten mysig stad med trånga gränder, hus och gator i sten och massor med uteserveringar och spanska turister.







Irland

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, August 03, 2016 16:53:32

Vi lämnade Peel på eftermiddagen vid högvatten för att segla ner mot Dublin. Hade tänkt gå söderut längs Isle of Mans kust för att spana efter Basking Sharks men vinden och strömmen gjorde att vi gick direkt över mot Irland. Det blev en fin segling på knappt 20 timmar med flera besök av delfiner.

Solnedgång över Irland.

Det finns flera gästhamnar runt Dublin med det gemensamma att det skulle kosta oss nästan 500 SEK per natt. Vi valde istället att ankra söder om Dun Laoghaire (uttalas dunn liri), precis utanför piren. Bra lä, bra ankarfäste i sandbottnen och gratis smiley.

Väl framme tog vi jollen in till land och såg oss om i stan. Det var inte mycket som var sig likt sedan jag bodde här ett tag i mitten av 70-talet. Den lilla fiskehamnen hade nu plats för över 800 fritidsbåtar. VM i Laser-jolle pågick så det var småbåtar överallt. En deltävling gick av stapeln precis utanför där vi låg på första parkett.

På kvällen hörde vi något som plaskade i vattnet bredvid båten, det var ett tjugotal simmare som kom från andra sidan viken med guide (tränare?) och rundade oss innan de simmade tillbaka över viken i det 14 gradiga vattnet.


Grillning ombord på kvällen.


Vi hade tänkt ligga ett par dagar i Dun Laoghaire för att fixa lite med båten men det rullade så mycket att det inte gick att jobba nere i båten. Efter en noggrann studie av tidvattenkurvor och strömtabeller gav vi oss av söderut mot Kilmore Quay på Irlands sydöstra spets, en sträcka på 90 nm. De första 30 nm gick på knappt 5 timmar sedan vände strömmen och vinden dog ut så det fick bli motor ett tag.

Efter ett tag fick vi vind igen, upp med seglen och loggen visade 3 knop. MEN plottern visade 0,5 knop bakåt – motor igen. Vi angjorde Kilmore Quay precis innan mörkret föll och la till framför en svensk båt – Barbasol från Göteborg med Hasse och Karin ombord. Det visade sig att de också skulle segla till Karibien, samma rutt som vi.

Kimore Quay var en mysig liten by med halmtak och semesterfirande irländare.


Dagen efter gjorde vi en tur till Saltee Islands tillsammans med Hasse och Karin. Saltee Islands är ett naturreservat bestående att av två små öar med ett rikt djur- och fågelliv. Där såg vi hundratals med havssulor, massor med gråsälar och en och annan trut i ösregnet. Vi hade hoppats få se lunnefågel (puffins) men fick höra att det flyttat från ön två veckor tidigare. Medan vi väntade på att båten skulle komma och hämta oss kom det några lunnefåglar, äntligen fick vi se de små fantastiska fåglarna.



På kvällen gick vi till en mysig pub tillsammans med Hasse och Karin. Där åt vi en god middag och fick live-musik på äkta irländskt manér. Vi satt bredvid ett roligt par, från Dublin, med dotter som sa att alla måste sjunga med. Vi rumlade hem vid halvtvåtiden när puben stängt och alla sjungit irländska nationalsången.


När vi skulle betala hamnavgiften frågade hamnkapten hur lång vår båt var. Tretton meter svarade vi. Fel, sa han, den är nog bara tio meter och så tog han betalt för det…







Skotska Västkusten

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 22, 2016 00:27:04

Innan vi lämnade Caledonian Canal tänkte vi passa på att tanka diesel. Det blev ju en hel del motorgång i kanalen. Tyvärr visade det sig att en större motoryacht hade kommit på samma idé lite tidigare samma dag, tankat 1200 liter och tömt hela dieselförrådet. Slussvakten som även skötte dieselpumpen berättade att det var långt till nästa mack om man inte kunde tänka sig att tanka i dunk och bära till båten. Han hoppades att tankbilen skulle komma dagen efter eller i alla fall efter ytterligare en dag. Som tur var kom tankbilen redan på morgonen dagen efter och det blev tankning i ösregn.

Första seglatsen efter kanalen blev kort, bara 16 nm, då vi hade bestämt träff med SY Emma som var på väg hem från sin segling till Karibien, samma rutt som vi planerat. Vi la till vid en boj utanför hotellet vid Kantellen. Gratis bojplats där dusch och bastu på hotellet ingick om man ville. Det blev god middag på hotellet och en mycket trevlig kväll med Marcus och Emelie där vi fick många bra tips och idéer.

När vi angjorde bojen i Kantellen hade vi hört ett konstigt vinande ljud från motorn när drivningen lades i, så innan vi kastade loss på morgonen letade vi missljud och kollade oljan i både motor och backslag. Det skulle vi inte gjort – oljan i backslaget (växellådan) var grumlig av vatten. Hjälp, vad gör vi nu? Efter en titt i pilotboken hittade vi en marina i Dunstuffnage inte allt för långt bort så vi seglade dit, anropade på VHF:en och frågade om de kunde hjälpa oss. Visst kunde de det. Redan samma eftermiddag kom Stuart och tittade. Beklagade sig att han var ensam tekniker på marinan och hade tyvärr inte tid att plocka isär backslaget men erbjöd sig att byta olja och ringa en annan marina lite längre bort och höra om de kunde serva oss. En halvtimme senare letade Stuart upp oss och berättade att han pratat med en kille på den andra marinan som sa att det inte kunde komma in vatten i oljan i vår typ av backslag. Han trodde det berodde på gammal olja med kondens i. Kanske nåt man borde kolla lite oftare? Stuart kom och bytte oljan på morgonen dagen efter och nu ser det bra ut igen.

Nu var vi redo för lite kultur på öarna på skotska västkusten. Det blev fin segling, visserligen kallt, regnigt och motvind men vad gör det när delfiner kommer på besök vid båten flera gånger varje dag och vi får göra strandhugg på öar som Oban, Jura och Islay.

Tyvärr ville delfinerna inte va med på bild smiley


I Port Ellen på Islay kom sommaren till Skottland. Temperaturen ökade från 11 till 25 grader och solen tittade fram. Port Eller är en sagolik liten by i whiskeyns mekka. På kvällen blev det take-away till middag i sittbrunn. Det blev den lokala varianten på fish´n´chips – Lobster´n´chips serverad i pizzakartong. Tack för vinet Hans!




Dagen efter hyrde vi hyrde en tandemcykel och kryssade runt på upptäcksfärd mellan destillerierna Ardbeg, Lagavullin och Laphroaig. Whiskeyprovning och tandem är en spännande kombination smiley





Nu siktar vi in oss på Irländska sjön…



Caledonian Canal

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 15, 2016 12:39:02

Vi fick höra att man var tvungen att anropa slussvakten och få klartecken innan man lämnade marinan i Inverness. Vi ropade på VHF:en och frågade om vi kunde komma om en timme eller två. Höll på att spola rent däcket från Nordsjöns saltstänk. Näe det gick inte, ville vi slussa in i dag måste vi lämna marinan senast om 10 minuter för att hinna med sista inslussningen för dagen. Det blev till att snabbt avsluta det vi höll på med och ge oss av till slussen. Tampar och fendertar togs fram på vägen dit. In i slussen med 15 m/s vind in akterifrån. Äntligen medvind?

Vi slussade in tillsammans med två svenska och en engelsk båt. En mycket trevlig slussvakt tog emot oss och när slussen var fylld med vatten gick vi alla in på slusskontoret. Där fick vi kartor, en genomgång av vad som gällde i kanalen och köpa en ”Short Term Licence” för 255.42 GBP. Den ojämna summar berodde på att man betalar utifrån båtens exakta längd (12.93 m).


I Loch Ness la vi till vid en besöksboj (den enda och som blev ledig precis när vi skulle kasta i ankaret) nedanför ruinen av Urquhart Castle vid byn Drumnadrochit. På kvällen besökte vi en restaurang i byn. Efter tjugo minuters promenad i regn kom vi fram till Fiddler´s Restaurant & Whiskey Bar och möttes av en skylt i dörren att det var fullbokat hela kvällen.

Vi frågade en servitris om det fanns bord för oss och givetvis gick det då vi bara var två. På restaurangen satt besättningen från Fayola, som också är medlemmar i Oceanseglarklubben. De frågade om vi inte vill sitta vid deras bord. Då ordnade servitrisen snabbt ett större bord åt oss alla. Efter en utsökt middag blev det whiskeyprovning. Whiskeylistan omfattade bara 80 olika sorter men om man ville kunde man fråga efter den stora listan. Det var man ju bara tvungen att göra, den var som en gammaldags telefonkatalog (nästan).


Åter i hamnen satte vi oss i jollen för att ta oss ut till Angelina igen. Motorn startade direkt som vanlig men redan efter ett par minuter tvärdog den. Så det var bara att ro. Dagen efter felsökte vi motorn och hittade ett fjäll från Nessie inkilat mellan propellern och fenan på utombordaren. För inte kunde vi väl ha gått på grund med jollen i Skottlands (näst) djupaste sjö?

På kanalen och i slussarna ska man akta sig för motorbåtar med stora orangea livflottar och orangea flytvästar på hela besättningen. Det är hyrbåtar, motorbåtar mellan 7 och 15 meter, som hyrs ut utan några kompetenskrav. Slussvakterna försöker att slussa dessa separat eller åtminstone på ett säkert avstånd till kringliggande privatbåtar. Vi höll på att bli rammade i utloppet från en sluss när hyrbåtsförare råkade lägga i full gas av misstag.



Det är omöjligt att beskriva Caledonian Canal med ord så här är några foton istället.








Lite kanalfakta:
96,5 km lång d.v.s. 50 sjömil.
29 slussar
10 svängbroar
32.3 m.ö.h. som mest i Loch Oich
öppettid 08:00 - 18:00

.. och nästan ingen mobiltäckning.






Rasvåg

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, July 01, 2016 22:13:03

Det sägs att om man måste kryssa är man på väg åt fel håll. Lägger man sedan till ett par knops motström, regn och dimma så är Norska sydvästkusten helt fel. Man frågar sig om man verkligen ska segla här.

Sedan spricker dimman upp och solen tittar fram och man ser det underbara landskapet med höga små höga öar och höga berg i bakgrunden som klyvs i en djup fjord…

Inloppet till Rasvåg.

Vi la till i en liten hamn i byn Rasvåg på ön Hidra. Hade bara tänkt mellanlanda på väg upp mot Egersund men blev kvar i tre dygn. Hamnen ligger i en liten lagun som ligger i en lite större lagun. Byn Rasvåg, som sägs vara en av Norges vackraste platser, ligger runt den inre lagunen och vattnet kantas av vita hus med röda tak. Alla har sitt egna båthus.





Det är trångt mellan husen...



Skönt att ligga still på samma ställe ibland och hinna med en del av det som borde ha gjorts innan vi lämnade hemmahamnen. Vi har bland annat fått igång vår satellituppkoppling så vi kan hämta hem väderfiler ute på öppet vatten utan internetuppkoppling.


Fint besök i sittbrunnen.


En av byns alla busskurer.

Även tid för lite fysträning, långa promenader upp på bergstopparna runt omkring till olika utsiktsplatser. I går provade vi vår nya uppblåsbara kajak på en längre tur in i fjorden.



Ett besök på byns museum lärde oss allt om hummerfiske och garnbinderi.





Sæby

Mot Karibien 2016Posted by Mats Thu, June 23, 2016 15:24:26

Dagen innan vi lämnade Gilleleje dök Lotta från Looma IV upp på piren. Hon hade sett på Marinetraffic att vi också låg i hamnen. Lotta och Mads är också med i Oceanseglarklubben och på väg på en längre segling ut i världen. Det blev besök först på Looma IV och sedan på Angelina med seglingsberättelser och diskussioner kring planer etc.

Tisdag morgon lämnade vi Gilleleje hamn klockan sju på morgonen i ett friskt sommarregn. Det blev en fin segling upp till Saeby i mestadels sol och svaga vindar.



Väl framme på morgonen efter gjorde Eva sin första tilläggning med Angelina. Så här såg det ut på FindShip när Eva lagt till. Som tur är stämmer inte alltid tekniken smiley

På kvällen kom Karsten på besök. Han hade jordgubbar och Napoleonkakor med sig. När vi skulle koka kaffe tände inte spisen. Snabbt byte av gasoltub men ingen gas under kaffekokaren. Felsökning visade att det var regulatorn som inte ville vara med längre. Som tur var hade Karsten bil så efter ett antal besök i olika butiker hittade vi till slut en dansk regulator och en svensk adapter. Fikat var räddat.


På kvällen bjöd Karsten på middag på hamnkrogen, en fantastisk fisk- och skaldjursbuffé.



BLT

Mot Karibien 2016Posted by Mats Fri, June 17, 2016 13:12:48
Här är en länk till artikeln som BLT skrev.

www.blt.se/solvesborg/lamnar-hermans-heja-for-seglats-till-karibien/

På äkta långseglarmanér ankrade vi utanför Höllvikens gästhamn inatt för att spara på reskassan.
Nu kryssar vi norrut genom Öresund i 6 knop med siktet inställt på Gilleleje.
Där tänker vi stanna någon dag.











Äntligen på väg

Mot Karibien 2016Posted by Mats Wed, June 15, 2016 11:32:08
Prick kl. 10:00 kastade vi loss från hemmahamnen, Hermans Heja. Ett tjugotal vänner, inkl. press (BLT) vinkade av från bryggan. Och vilka vänner sedan, de hade ordnat ett fyrverkeri som de tände när vi lämnade hamnen. STORT tack till alla er som var där.



En månad kvar

Mot Karibien 2016Posted by Mats Sun, May 15, 2016 17:15:44
Nu börjar det närma sig. Den 15 juni kl 10:00 kastar vi loss från hemmahamnen, Hermans Heja i Sölvesborg.

Så här ser rutten ut och vi räknar med att vara tillbaka den 15 september 2017.




Vi seglar först upp till södra Norge. Därifrån via Kaledoniska kanalen och Irländska sjön över Biscaya. Därefter ner längs Spaniens och Portugals Atlantkust, Madeira, Selvagensöarna, Kanarieöarna och till Kap Verde.

Vi beräknar att lämna Kap Verde i mitten - slutet av november för att landa någonstans i Karibien ca tre veckor senare där vi seglar runt i fyra - fem månader. Sen bär det av hemåt via Bermuda och Azorerna.


Skånska syd och östkusten

Sommaren 2015Posted by Mats Sat, August 15, 2015 16:36:47
Vi kastade loss för att hinna med broöppningen kl 9 vid Falsterbokanalen på onsdag morgon, fint väder och lite vind. I Trelleborg gick vi in för att släppa av Alexandra som hellre ville åka till Liseberg med kompisar än att segla vidare med oss. Efter att ha anropat Hamnen på VHF:en fick vi gå in och lägga oss i fiskehamnen. Två lotsar som kom in strax före oss hjälpte till med angöringen.


Därefter fortsatte vi på en lugn slör. När vi rundat Sandhammaren fick vi en bra bog och farten ökade till närmare 8 knop och vi kom fram till Skillinge strax före midnatt. Ett besök i Skillinge Skeppshandel lockade varför vi valde att gå in i Skillinge. Tyvärr var Skeppshandeln "för evigt stängd" och flyttad till Simrishamn. Det blev en dag i hamn med lite båtfix, besök vid turistbyrån och rundtur i byn. Hamnkrogen var stängd för säsongen så det fick bli Bullen Berglunds Pilsnerkorv och pasta till middag.


På fredagen gick vi till Kivik för att träffa en kompis till Eva. Det blåste 12-14 m/s ostlig vind när vi gick in hamnen. Efter att ha försökt lägga till i Kiviks hamn i tre timmar på olika sätt och platser gav vi upp och gick vidare till Åhus. Östan pumpade in vågor och vinden tryckte Angelina omilt mot kajen.


På väg mot Åhus ökade vinden och vågorna ytterligare men Angelina seglade stadigt och fint på bidevind. I rännan in mot hamnen länsade vi i drygt 6 knop med bara mesanen uppe. Angjorde vid kajen utanför Absolut Vodka-fabriken. Två par i en motorbåt framför oss bjöd in oss på en drink för att få höra om dagens segling. De hade tänkte gå till Bornholm men vinden gjorde att det fick bli sightseeing i Åhus.

Vi ville inte avsluta semestern i förväg så vi stannade en dag i Åhus med bl.a. ett studiebesök på Absolut Experience Center.



Flakfortet och Höllviken

Sommaren 2015Posted by Mats Thu, August 13, 2015 22:41:09
Vi försökte segla ut ur hamnen i Landskrona men ganska snart tog vinden helt slut så vi fick starta motorn. Sedan blev det motorgång hela vägen till Flakfortet på ett spegelblankt Öresund. Perfekt tyckte Alexandra, inga segel som skuggade.


Flakfortet är en konstgjord ö byggd under första världskriget för att försvara Köpenhamn. Vi gick runt och tittade på ön, bunkrarna och de gamla logementen. På kvällen blev det årets första minigolfrunda och grillning.



Från Flakfortet seglade vi till Höllviken där Tommy och Lena, de tidigare ägarna till Angelina, tog emot på bryggan med en flaska Moët & Chandon som avnjöts i sittbrunn. Därefter bjöd de på en underbar middag med kräftor, grillspett, goda sallader och chokladkaka med hallon till efterrätt. Det blev en härlig kväll med mycket segelsnack, mest om Angelina då och nu.








Anholt

Sommaren 2015Posted by Mats Sun, August 09, 2015 23:50:58
Det blev en fin kryss till Anholt där vi la till utanpå en norsk skuta, Christiania, i en överfull hamn. Vid den obligatoriska kvällsgrillningen träffade vi Roland, en glad och munter tysk. Han blev överlycklig när vi visade honom en grillplats med glöd, så att han kunde sluta blåsa på sin egen kolhög.


Vi låg kvar en dag på Anholt för se lite av ön. Det blev picnic på utsiktsplatsen vid byn, vandring genom öknen (utan kameler och öl) och wienerbröd med chookooläääde på stranden.


Från Anholt hade vi tänkt att segla till Gilleleje men det var återigen motvind. Då det var M&M:s sista segeltur med oss beslöt vi att segla halvvind för att se vart vindarna bar. Efter en heldag med bra vind och god fart hamnade vi i Höganäs. På väg in i hamnen togs vi emot av en flock tumlare. I hamnen träffade vi vår tyske vän Roland igen. Han bjöd oss ombord på en schnapps fast hans fru låg och sov.


På lördag morgon lämnade vår gästbesättning oss och tog tåget till Stockholm. Det första de gjorde när de kom hem var att köpa sig en alldeles egen ketch smiley




Skagen och Läsö

Sommaren 2015Posted by Mats Tue, August 04, 2015 22:23:35
På lördag morgon kom Karsten och Dorthe för att visa oss Skagen. Vi besökte Råbjerg Mile, en stor sanddyn som sakta förflyttar sig tvärs över Jylland. Att ta sig upp på dynens högsta topp var som att gå genom en öken, bara lite svalare. Därefter besökte vi den Tillsandede Kirke, en kyrka som man varit tvungen att flytta för att sanden hotade att begrava den helt. Endast tornet var kvar. Dagen avslutades på Skagen Bryggeri där flera olika brygder avsmakades.


På söndagen kom Marianne och Mats för att segla med oss en vecka. Vi började med räkor och bubbelvin sedan blev det det obligatoriska besöket på Skagen Grenen och Skagen Bryggeri.


Måndag morgon seglade vi vidare till Läsö. Bra vind och sol, men lite kallt. En härlig segling trots kryss. Österby hamn på Läsö var full med båtar men vi hittade en plats utanpå två båtar som låg med ankare så vi fick också ro ut vårt hittills oanvända akterankare.

Tisdag morgon väcktes vi av dansken på båten innanför som skulle segla iväg. Han drog med sig vårt ankare när han backade ut så vi draggade. Sen körde han in peket i vår livboj. Vi låg nu vinkelrätt ut och spärrade både in- och utpassagen till hamnen.

När vi lagt oss till rätta igen tog vi gratisbussen till Byrum och besökte Saltsyderiet där vi fick lära oss allt om salttillverkning. Dagen avslutades med Jomfruhummer och Cava ombord medan regnet vräkte ner och åskan dånade runt omkring.





Äntligen medvind

Sommaren 2015Posted by Mats Tue, July 28, 2015 22:54:18
Efter att bunkrat tankarna fulla med skattefri diesel, 8:95 kr/l, lämnade vi Helgoland.
Nattens storm hade dragit vidare och vi hade 10-12 m/s MEDVIND. Ganska mycket dyningar och vågor från alla håll men Angelina gled fint fram genom vågorna.


Vi fick en mycket fin segling norrut längs Jyllands västkust med slör eller läns hela vägen upp till fiskehamnen Hanstholm, 199 nM på 33 timmar. Vi gick in i hamnen och såg bara fiskebåtar och fiskebåtar överallt. I sjökortet var Hanstholm angiven som gästhamn och vi letade oss allt längre in bland fiskebåtarna. Vi såg en segelbåt långsides en fiskebåt och gick närmare. Då kom en bil längs kajen och en kille hoppade ut och började gestikulera. Det var hamnkapten. Han visade oss till en plats bredvid ett begagnat vågkraftverk. När vi frågade var vi kunde betala hamnavgift skrattade han och sa att det inte kostade något och behövde vi el så var det bara att koppla in sladden. Fisklukten vande man sig vi efter några timmar smiley


Vi vaknade sent på tisdag morgon och bestämde oss för att stanna en natt till i Hanstholm. Promenad runt hamnen, bland fiskbutiker, fiskefabriker, rökerier, varv, skeppsbyggare och båttillbehör.

Lunch ombord med nyinköpta fiskfrikadeller, skaldjurssallad, olivbröd och mousserande vin. Middag åt vi på rökeriet.












Helgoland

Sommaren 2015Posted by Mats Sat, July 25, 2015 20:37:42
Utslussningen från Kielkanalen gick smidigt trots hällregn. Fin segling längs Elbe, 9 knop i medströmmen. Vi tog inte stora farleden utan en mindre väg ut genom deltat. Plötsligt visade ekolodet flera meter mindre vatten än sjökortet. Kombinationen med brytande vågor föröver gjorde att vi vände om och gick ut i stora farleden. På vår irrfärd fick vi se sälar på sanddynerna som växte upp runt om oss när tidvattnet sjönk.


När vi kommit ut i Nordsjön försökte vi kryssa västerut, ena bogen gick rakt norrut och den andra rakt söderut.
Motströmsmiley
Motorgång hela vägen ut till Helgoland.

En annalkande storm gav oss två hela dagar på Helgoland. En häftig ö med höga klippor och massor med häckande sjöfågel samt fina sandstränder. Rekommenderar den lokala specialiteten Kneiper.


 








Burg

Sommaren 2015Posted by Mats Wed, July 22, 2015 22:20:19
Vi lämnade Mön med alla segel uppe och satte av med 7 knop i bidevind. Efter ett tag ökade vinden och vi tog ner storseglet. Snart gjorde vi 7 knop igen med bara genua och mesan. Det blev en härlig kryss hela vägen till Burg där vi angjorde mitt i natten, när vi tillslut hittade rätt hamn.



I Burg övade vi bunkring....





Stettiner Haff

Sommaren 2015Posted by Mats Fri, July 17, 2015 23:21:13
Vi lämnade Swinoujscie lite försenade då kylen hade stannat på natten. Det blev lunch ombord i den långa kanalen ned till innanhavet Stettiner Haff.


När kanalen mynnade ut satte vi segel. Motvind men i en stor bred lagun finns ju plats att kryssa - trodde vi. Vi hade inte kommit långt utanför den mycket smala farleden fören det dök upp en fiske odling rakt föröver. Och en till, och en till..... Bara att hala segel, starta motorn och rätta in sig i ledet som alla andra.



En bit söder om Wolgast låg Zecheriner Brücke. Vi hade missat att kolla när det var broöppning. Satte på VHF:en strax innan och fick höra att nästa broöppning var om 30 minuter. Full fart med motorn och vi hann precis. Nästa broöppning var 4 timmar senare. Massor med Angry Birds gjorde färden till Wolgast och därefter Stralsund lättnavigerad.



I Stralsund låg vi två nätter i City Marina centralt i den gamla Hansastaden. Sightseeing blandat med att leta båttillbehörsaffär. Vi hittade en Thomas som hade en marinservicefirma. Han hjälpe oss att få tag på fyra nya förbrukningsbatterier och installera dom. Bilden över Stralsund, med hamnen i bakgrunden, är tagen 366 steg upp i tornet på St Marienkirche.







Vind och hav

Sommaren 2015Posted by Mats Sun, July 12, 2015 20:36:26
Båtgrannen pratade med hamnkapten och sa att vi vägrade betala hamnavgift eftersom vi inte kunde lämna hamnen. Han hotade med fängelse i Dr. Dampes gamla cell men vi hävdade nödhamn. Bilden visar hamnen vid drygt 20 m/s.


Efter fyra dygn dygn lämnade vi Christiansö för vidare färd mot Polen på lördag förmiddag. Vi ville inte segla iväg för tidigt då vi vill komma fram när det blivit ljust i Swinoujscie. Det blev en fin segling med sol, lagom vind och snälla vågor. Klockan 8 angjorde vi Marina Swinoujscie.




Mitt i natten

Sommaren 2015Posted by Mats Thu, July 09, 2015 23:49:56
Torsdag natt. DUNS, DUNS vad var det? DUNS, upp å på med kläderna. Står vi på grund? Nej, vi slår mot stenkajen. Bojen draggar! Vad gör vi nu? Klockan är fyra på morgonen, 17m/s.
Fäster i båtgrannens boj. Grannens båt kommer farligt nära kajen.
Väcker grannen, snor en eka av en fiskare för att lägga ut en tamp till en ledig boj.
Nu ligger vi tryggt hoppas vi.
Bara småskrap på fören, inget allvarligt.

Torsdagen blir blåsig, upp till 20 m/s men Angelina ligger tryggt på Christiansö förtöjd vid fyra bojar och tre tampar i land.


En av våra nya vänner på Christiansö, Kapten Havssula.








Sjösättning

Sommaren 2015Posted by Mats Sun, July 05, 2015 16:11:57
Den 18 april var det dags att sjösätta Angelina efter en lång och blåsig vinter. I januari tog stormen Egon Angelinas presenning. Resten av vintern fick hon ligga otäckt men det fungerade utmärkt.