S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.


MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

Gotland

Sommaren 2018Posted by Eva Thu, July 12, 2018 21:57:33

Den 2/7 lämnade vi Klaipeda efter att ha väntat på att vind och vågor skulle lägga sig något.

Det var ändå mycket sjö kvar och ganska mycket vind i början och motvind. Det blev en snabb och skumpig färd, de första 10 timmarna snittade vi 6,5 knop trots kryss i gropig sjö. Sedan minskade vinden något och vi fick en fin nattsegling och även nästa dag blev det fin segling. Vi la till i Burgsvik på södra Gotland efter 171 nm vilket tog 1 dygn och sex timmar. Bakom oss i den lilla hamnen låg en segelbåt som brutit masten i den hårda vinden två dagar tidigare (anledningen till att vi stannade några dagar extra i Klaipeda).

Nästa morgon fick vi lift till affären med hamnkapten, för lite matinköp. Sedan kryssade vi vidare till Stora Karlsö.

Där la vi till på turbåtens plats. Det gick bra eftersom vi kom dit efter sista båten för dagen gått. Vi gick en långpromenad på ön och tittade på grottor, fåglar, fyren och Linné´s ask.
Fågelskådare
Tordmuleoch sillgrisslor i massor
Grottan "Stora Förvar"
Linnés Ask

Vidare seglats norrut mot Gotska Sandön där vi ankrade upp tidigt på morgonen efter en fin nattsegling, i början långsam kryss men sedan härlig slör i god vind på platt vatten.
Vi passerade Visby
0ch fick en fantastisk solnedgång

Vi ankrade på sydsidan av ön, så nära området med ankringsförbud (i vårt sjökort) som möjligt för att få lite sjölä. Vi sov några timmar innan vi tog jollen in för att utforska ön. Mycket sand, öde stränder, tallskog, orchidéer, myror och sälar. Det blev en lång promenad, 19 km innan vi var tillbaka vid jollen igen.

Långa fina folktomma stränder
En del vägar var tunga att gå påBakom planket fick man skåda sälarOrchidéer
Tallskog
Nästa morgon seglade vi vidare mot fastlandet.





Polen

Sommaren 2018Posted by Eva Mon, July 02, 2018 09:57:32

Framme i Leba i Polen blev vi mottagna av en svensk Hallberg-Rassy som visade sig känna Angelinas förra ägare och av det Tyska TV-teamet som genast bjöd med oss på en utflykt nästa dag.

Utflykten bar av till en känd jättestor sanddyn nära Leba dit vi åkte först med taxi sedan elbil sista biten. Sanddynen ligger på ett näs mellan Östersjön och en polsk sjö. Det var kul att se och var en fin vandring upp på de höga sanddynerna.

Innan vi kastade loss ”lånade” vi ut ett sjösjukeplåster till den stackars tyska reportern som legat sjösjuk hela seglingen från Bornholm till Polen.

Svaga vindar när vi startade seglingen men plötsligt ökade vinden till 18 m/s och regnet vräkte ner. Vi hann precis få ner Storseglet för att inte ha för mycket segel vid så mycket vind. Det blev en bra snabb segling 15-16 m/s på slör/läns ända in i hamnen i Hel, beläget längst ut på Helhalvön. I hamnen var det nästan lika mycket vågor som utanför då det är öppet under pirarna. Vi fick hjälp att lägga till av den danska båten Alpha med Lars, Jacob och det tyska TV-teamet ombord, de kom i hamn precis före oss. Det blev en angörings både på Angelina och på Alpha innan vi stupade i säng.

TV-teamet in action

Efter sovmorgon och frukost gick vi en långpromenad längs stranden på östra Helhalvön.
Efter lunch seglade vi vidare till Gdansk.

På väg in i Gdansk.

Midsommarfirande i väntan på broöppning.

Direkt när vi angjort gick vi till Night Market, en festplats med olika maträtter och öl (där vi fortsatte midsommarfirandet tillsammans med våra danska vänner, TV-teamet och arrangörerna.

Marina Gdansk

Nästa dag, lördag, gick vi och tittade på Gamla Stan i Gdansk, riktigt fint.

Kanske man ska ha en soppa till lunch…

Men se upp för parkeringsböter (de sätter ”fotboja” runt däcket)

Kl 18 var det samling för Polsk välkomstkväll med mat och öl (och Rally-briefing). Vi är 22 båtar som deltar i Regattan, en svensk, en dansk, en polsk, en litauisk och resten tyska båtar. Dessutom en svensk reporter från tidningen ”På Kryss”, ett par polska fotografer, arrangörer, det tyska TV-teamet m.m.

På kvällen var det Fotbolls-VM match Sverige-Tyskland som vi fick se på en storbilds-TV på hotellet. Vid halvlek var vi Svenskar och Danskar glada då Sverige ledde med 1-0, länk till På kryss, men tyvärr slutade matchen 2-1 till Tyskland.

Tidig söndagsmorgon, avsegling kl 03.55 eftersom bron öppnar 04.00 för oss. Regn och åska när vi lämnade Gdansk denna morgon. Sedan blev det en fin segling mot Kaliningrad.





Bornholm

Sommaren 2018Posted by Eva Sun, July 01, 2018 11:25:18

Äntligen semester och segling igen. Denna sommar ska vi vara med på något som heter South Coast Baltic Rally. Det är ett arrangemang som drivs gemensamt av hamnarna i norra Tyskland, Bornholm, Polen, Kalingrad, och Litauen, och sponsras med EU-pengar. Totalt 22 båtar ska vara med i år från och med Gdansk.

Det tjuvstartar i Svaneke på Bornholm måndagen den 18 juni kl 19. Lördagen den 16 juni seglade vi från Stärnö Vindhamn i lätta vindar, motvind. Det blev kryss hela vägen till Christiansö, seglad sträcka 76 nm i stället för 50 om vi sluppit kryssa. Ganska mycket vind när vi angjorde hamnen på Christiansö i mörker kl 02 på natten.

Vi stannade hela söndagen på Christiansö och fick en fin dag där, promenerade runt ön och tittade på fåglar, sälar och grodor.

Vi förstår oss fortfarande inte på den danska sopsorteringen????

På måndagen seglade vi till Svaneke där vi la till i ytterhamnen. Kl 19 var det dags för Välkomstmiddagen med den danska kommittén. En fantastisk middag på en uteservering i en gammal båt i Svaneke hamn. Det var två tyska båtar, en dansk båt, och vi som är den enda svenska båt i denna regatta. Dessutom var det tre tyska arrangörer, en dansk fotograf och ett tyskt TV-team (tre personer).

Svaneke hamn:

Tisdagen bjöds vi på en Gourmet-tur på Bornholm. Vi åkte med två snabba motorbåtar till tre hotell/restauranger på ön (Melsted, Stammershalle och Vang), där vi fick mat och dryck. Det blåste ganska mycket så det blev en studsig färd med ribbåten vi åkte, det var kul men något blött. Maten var fantastisk, en förrätt med pilgrimsmussla på första stället och olika smörrebröd på det andra och sist smårätter á la Bornholm.


Onsdag morgon lämnade vi Svaneke för att segla vidare mot Polen. Lite vind och medvind när vi började segla så vi satte gennakern (nyreparerad hos Hamel) och seglade med god fart.
Vinden ökade efter hand, plötsligt hördes ett brak och gennakern låg i vattnet, den hade spruckit från toppen och ända ner längs båda kanter så den bara hängde ihop i nederkanten. Det blåste då ca 9 m/s, vilket tydligen var för mycket för vår gamla solblekta trotjänare. Sedan fick vi en bra segling vidare mot Leba i Polen där vi kom i hamn kl 22 efter 89 nm.





Sverige och hemma igen

Mot Europa igenPosted by Eva Sun, September 10, 2017 21:34:38

Lördagen den 9 september kl 15.00 angjorde vi hemmahamnen Hermans Heja i Sölvesborg. En bra bit utanför Valjeviken blev vi mötta av två båtar från SSS (Sölvesborgs Segelsällskap), det var Rune och Gunnar som kom ut för att möta oss och segla in tillsammans med oss.

Eftersom vi bestämt att vara i hamn kl 15:00 seglade vi långsamt med bara en liten flik av genuan utrullad för att inte komma in för tidigt. Regnet vräkte ner men vi kände oss ändå välkomna hem när släkt och vänner från båtklubben stod och väntade på oss. Även lokaltidningen BLT mötte upp och kom för en intervju (länk till reportaget i måndagens tidning).

Gästflaggorna från alla länder vi besökt hissade och det stora flaggspelet.

Peter hälsar oss välkomna hem och lämnar över blommor från SSS.

I en vecka har vi varit i Sverige.
Första hamnen i Sverige blev Malmö där vi besökte en Volvo Penta-verkstad och fick vår läckande kylvattenpump lagad. I Malmö passade vi också på att hälsa på Evas dotter Alexandra och pojkvännen Safet, som precis flyttat till Malmö och skaffat lägenhet där.

Vidare seglade vi till Höllviken där vi hälsade på Angelinas förra ägare Tommy och Lena. Där blev vi bjudna på jättegod grillmiddag och en mycket trevlig kväll.

Passage genom Falsterbokanalen

Vi ankrade utanför Abbekås där vi hade en egen grillkväll.

Kåseberga hamn

Ale Stenar vid Kåseberga

Vi gjorde även mellanlandningar i Simrishamn och Åhus för att njuta lite mer av friheten innan vi seglade den sista biten hem. Nu har vi lite att göra innan det är dags att återgå till vardagslivet och arbete.

Om ett par dagar kommer det ett blogginlägg med en summering av vårt äventyr.





Holland

Mot Europa igenPosted by Eva Tue, August 22, 2017 23:21:36

Kanaler, slussar och broar är det som gäller i Holland. Det blir en hel del motorgång, trots att man kan segla vissa sträckor om man inte har motvind (vilket vi hade i början). Det blir också en hel del väntan på slussning och på att broar ska öppnas. Vissa järnvägsbroar öppnas bara morgon och kväll, andra broar öppnas så fort det kommer segelbåtar.

En del vill inte vänta på broöppningar...

Broöppning för oss och alla andra.

Vi gick kanaler från Vlissingen (på gränsen mot Belgien) upp till IJsselmeer norr om Amsterdam för att sedan gå ut i Nordsjön (det finns kanaler att gå vidare österut men de är något grunda för vår båt som har ett djupgående på 2,1m ).

Ibland ligger kanalerna högre än omgivningen.

Det är inte bara små båtar i kanalerna.
Vilken sida ska man gå om en rödgrön prick??????

Middelburg var en fin liten stad, med typiskt holländska hus och många smala kanaler.

Willemstad hette nästa stad vi stannade i. Vi låg mitt i centrum i den mysiga staden. Kanalen runt staden är formad som en stjärna, som vi promenerade runt på vår kvällspromenad.

I sjön IJsselmonde, precis söder om Amsterdam, stannade vi en natt och en dag för att vänta på nattkonvojen som vi skulle följa genom Amsterdam. Den startade kl 23.40. Då gick 13 segelbåtar i konvoj genom Amsterdam. Man gör detta på natten för att inte störa trafiken så mycket, när många broar (bl a motorväg- och järnvägsbroar) behöver öppnas för att släppa igenom båtar. Det är en spännande upplevelse.

Efter sista järnvägsbron la vi till vid en kaj mitt i sta’n (egentligen fick man bara ligga där för att vänta på broöppning, men de flesta stannade där för att sova några timmar så det gjorde vi också). Nästa morgon gick vi vidare till hamnen Sixhaven, som visade sig vara en väldigt trång hamn där de knödde in många fler båtar än vad som fanns platser till (vi låg först på tvären utanför tre båtar som inte kunde komma ut förrän vi flyttade oss, sedan fick vi en ”riktig plats”).

Vid kaj i Amsterdam.

Amsterdam....

I Amsterdam passade vi på att åka runt med vår jolle (försedd med svensk flagg) på kanalerna mitt inne i staden. Det var ett kul sätt att se Amsterdam, husbåtar som ligger längs kanalerna, turbåtar och småbåtar som åker runt och folk och cyklar på broar, gator och kaféer.

Bland husbåtar...Smala fina kanaler
På kvällen tänds broarna...

I IJsselmeer stannade vi i Lelystad där vi bl a tittade på Batavia, en replica av ett skepp från 1600-talet. Vi låg kvar en extra natt i Lelystad pga mycket vind och åska innan vi seglade vidare upp till Makkum i norra Ijsselmeer där vi skulle genom sista slussen för att komma ut i Nordsjön.

Batavia

Vi passerade 57 broar och 10 slussar på vår segling genom Holland (de broar vi åkte jolle under är inte medräknade).



Sofia skriver

Mot Europa igenPosted by Eva Sat, August 19, 2017 11:58:36
Tack så jättemycket för att jag fick segla med er en vecka!

Seglingen var fantastisk förutom den dag jag blev sjösjuk.
Naturen på kanalöarna var helt otrolig!

Allt på resan var verkligen toppen om man bortser från regnvädret på Sark.

Ett extra plus var att jag fick äta crumpets i mängder.



Kanalöarna

Mot Europa igenPosted by Eva Thu, August 03, 2017 00:51:23

Nu har vi kommit till platser där det finns en dimension till i seglingen och hamnlivet. Tidvatten och strömmar är väldigt spännande och ovant för oss nordbor. På Guernsey var tidvattenskillnaden som mest 9,1 meter, det är mycket. I hamnen har man en sill (kant) som gör att vattnet stannar kvar inne i hamnen, denna sill är 4,2 meter över nollnivån och då var det 2 meter på djupaste platsen i marinan. Där låg vi, som har ett djupgående på 2,1 meter (alltså stod vi på botten när det var lågvatten). När det var högvatten var det nästan 8 meter djupt.

Sill som håller vattnet kvar i marinan.

På Guernsey fick vi besök av Evas dotter Sofia. Först tittade vi på Little Chapel, klätt i mosaik (bitar av trasigt porslin) både ut- och invändigt.

Nästa dag åkte vi buss runt och tittade på Guernsey och vandrade några sträckor.

Fina vyer.Glad Sofia.

Vägen ut till ön Lihou Island, dit man bara kan gå när det är lågvatten.Klättring, Sofia på väg till toppen av klippan.

Lördagen tog vi en färja ut till ön Sark. På ön finns det inga bilar, man kan åka häst-och-vagn eller traktor.
...eller så kan man hyra cyklar
... men man får inte cykla nerför.

Vi valde att gå. Som tur var tog vi den tidiga färjan klockan åtta så vi fick ett par timmar med hyfsat väder när vi promenerade runt ön. Vi gick bl a ut till Little Sark där det går en spektakulär väg.

När vi kommit dit började det regna och sedan regnade det mer och mer.

Det fanns elstängsel, Mats laddar mobilen...

På söndagen lämnade vi Guernsey. Klockan 11 var det tillräckligt djupt vatten, så vi kom ut ur marinan och bort till bränslebryggan där vi tankade billig diesel, 6,50 sek/l. Sedan seglade vi med strömmen mot Alderney. Som mest kom vi upp i 10 knop, tidvattenströmmar är bra, bara man lyckas följa med dom och inte mot.

På Alderney la vi till vid en boj (det finns ingen riktig marina där). Vi fick en härlig solig dag då vi promenerade runt ön och tittade på fåglar, fort, grisar, stränder mm.

Ett av alla fort.

Några av de 12000 Havssulorna som häckar på fågelöarna vid Alderney.Sofia och Eva i solskenet.

Bakskärmen på en bil... på den här ön har folk humor.Ett fort vid en fin strand.En annan fin strand
Hopp!Roliga hus i byn.



Mellersta Azorerna

Mot Europa igenPosted by Eva Sun, July 02, 2017 01:20:51

Faial

På ön Faials östra sida ligger staden Horta. Det är den plats alla som seglar till Azorerna kommer till. På piren i Horta ska man göra en målning som visar vilka båtar som varit där. Angelina har ju varit där förut med förra ägaren Tommy, vi letade efter deras målning från 1993 och 1999, men den var tyvärr övermålad, vilket de blir efter ett tag när färgerna börjar synas dåligt.

Hela piren är full av målningar.

Så här blev vår bild

”Peters café sport” är seglarnas mötesplats

Horta är Hortensiornas ö.

Pico

Vi tog färja över till Pico eftersom det inte finns någon bra hamn eller ankring där. Där hyrde vi en bil och körde runt och tittade på massor av fina platser.

Vulkanen Pico

Vi hittade en egen lavatunnel

Lavaformationer

Vinodlingar

Lavatunnel ”Gruta das Torres”

Sao Jorge

Vi seglade i fina vindar till Vila das Velas på ön Sao Jorge där vi ankrade utanför marinan nedanför en hög klippa där massor av Gulnäbbad Lira skränade i skymningen.

Vi hyrde bil tillsammans med Frederic och Melanie på den franska båten Arwen, som vi lärt känna under resan.

På toppen av ön.

Melanie och Frederic

Bad i en ”natural pool” fantastiskt fint men bara 19 grader i vattnet.

Utsikt

Hike

Det var fest i byn där det bjöds på ost, bröd och vin (allt lokalt från Sao Jorge). Alla seglare var där. Vi umgicks med en tysk, en engelsk, en holländsk, en amerikansk och flera franska båtar. Mycket trevlig kväll.

Terceira

På seglingen till Terceira passerar man mellan Sao Jorge och Pico. Det är där det är som mest valar vid Azorerna. Vi hade en perfekt segling med gennaker mellan öarna och såg valar vid fyra tillfällen, totalt tio stycken (stora valar som sprutade höga valsprut).


Dessutom hade vi många delfiner som lekte hos oss en stund.

Och som om det inte skulle vara nog fick vi napp, en fin liten tonfisk som blev en lagom middag åt oss när vi ankrat upp.

Vi ankrade utanför marinan i Angra do Heroismo. Det var ganska många båtar som ankrade och många i marinan eftersom det var festival i sta´n. Staden är med på Unescos Världsarvslista med massor av fina hus, restaurerat i gammal stil efter en jordbävning.


Ankring utanför hamnen och badstranden.

Vi gick en vandringsled på Monte Brasil där vi bl a fick se hjortar.

...och massor av liljor.

På Terceira är Bullfighting en stor grej (även kallat Bull on a rope). Tjuren släpps ut på en avspärrad gata där folk sitter uppe på balkonger och murar. De modigaste är ute på gatan och retas med tjuren som springer runt och blir argare och argare. Ibland hoppar tjuren upp på murar och välter ner folk eller jagar runt dom på en åker. Tjuren sitter fast i ett rep som ett gäng starka män håller i så att de inte kan komma hur långt som helst. Detta var vi ju bara tvungna att beskåda.

Även på denna ö hyrde vi bil tillsammans med Arwens besättning.

Bad i ”natural pool.

Furnas Do Enoxfre, där det ryker och ångar mystiskt i ett vulkaniskt lavafält.

Gruta do Aldar do Carvao – En fantastisk djup vulkan som man kunde gå ner i, 90 m ner där var en sjö.

Nedgången i vulkanen inifrån.

Melanie nere i en lavatunnel.

Vyer





Summering av överseglingen

Mot Europa igenPosted by Eva Thu, June 08, 2017 21:09:18

Vi seglade gennaker mer än ett dygn i sträck innan vi tog ner den när vinden ökade. Sista dygnet fick vi mycket regn och ganska mycket vind 10-15 m/s. Vi seglade fort, 6-7 knop och surfade 8-9 knop på vågorna. Regnet vräkte ner akterifrån så det blev riktigt blött och kallt.

På kvällen den 6 juni kom vi fram till Lajes marina på ön Flores. Det var mörkt och regnigt men trots en väldigt liten hamn gick det bra eftersom våra vänner på svenska båten Bengt tog emot oss. Vår österrikiska vänbåt Anima IV flyttade sig och la till utanpå oss så vi fick plats vid kaj (han har en mindre båt så vi kunde inte ligga utanpå hans båt).

Lite fakta från överseglingen:

2457 nm blev den seglade sträckan (alltså gick vi en omväg på 270 nm)
19 dygn och 11 timmar tog överseglingen
5,3 knop blev snittfarten
55 timmar gick vi för motor (vid för lite vind)
3 segelbåtar såg vi på hela tiden
3 gånger såg vi valar
7 dagar fick vi besök av delfiner
2 flygfiskar störtade på däck
10 grader sjönk vattentemperaturen 28-18°C
Det blev en lugn och fin översegling

Här kommer bilder…

Härlig segling
Häftig himmel
Glöd i horisonten
Nedladdad väderfil. Vi är vid det gröna märket och ska till det röda. Vi försöker balansera mellan högtryck med lite vind (söder om oss)och lågtryck med mycket vind (norr om oss).
Nappar, näe tång på kroken
Portugisisk örlogsmanKladdkaka med bananDelfiner bredvid båtenKreativ champagneglashållare (halvvägs)Härlig gennakerseglingStilla hav, inte en krusning, mitt på atlanten Tapas-lunch PizzamiddagDimmaDelfiner igenSista dygnet var det kallt smileyFramme i Lajes, den lilla marinan på Flores.





Anguilla

Karibien 2017Posted by Eva Mon, May 08, 2017 02:31:15

När vi lämnade Virgin Islands visste vi att vi skulle få motvind hela vägen österut till Anguilla, men det är bara att gilla läget om man ska tillbaka åt öster, eftersom det nästan alltid blåser ostliga vindar här så här års. Vi hade 75 NM att segla om det inte var motvind. Seglingen blev tuff med mycket sjö och vinden rakt emot, så Eva blev sjösjuk för första gången sedan Nordsjön och sov det mesta av seglingen. Sträckan vi kryssade blev 132 NM, det tog 26 timmar.

Framme vid Anguilla ankrade vi i Road Bay.

Precis innanför stranden ligger det en saltpond. Där var det ett rikt fågelliv med bl a Styltlöpare, änder (som jag inte vet namnet på) och vita hägrar.

och en spännande spindel.

Vi tog en båttur ut till Sandy Island som är en liten ö med stränder, några palmer och en restaurang. Dagen tillbringades med att snorkla och ha semester.

En dag tog vi en taxi till Little Bay, där man skulle kunna klättra ner till den lilla stranden. Det gick inte eftersom någon hade tagit bort repet man skulle använda för att klättra ner. Vi hittade en stig ner till en klippa bredvid och simmade in till stranden. Det var en magisk plats med häftiga färgglada klippor med grottor och superklart, turkost vatten. Under vatten var det ännu bättre då snorklingen var fantastisk.

Tillbaka till Road Bay promenerade vi, man får passa på att motionera benen när man är iland.

St Barths och St Maarten

Karibien 2017Posted by Eva Tue, April 04, 2017 02:23:12

St Barths eller Saint Barthelemy som den egentligen heter är den enda av de karibiska öarna som har varit en svensk koloni, men som nu är fransk. Synd att vi inte behöll den, då hade vi kunnat flyga inrikes till Karibien.

Huvudstaden heter Gustavia och forten heter Fort Gustav, Fort Karl mm. Alla gator har både franska och svenska namn.
Till och med Systembolaget finns.

Det är en trevlig stad med alla kända märkesaffärer; Gucci, Lacoste, Desigual, Quicksilver, Prada osv, så vi gick och tittade lite i affärer. Skulle man handla så kostade en t-shirt ca 70 euro.
Ett ovanligt sätt att ta ut pengar????

Frukost på sängen. Mats fyller år.

Vi firade Mats födelsedag med en middag på Le Gustav.

Vi var också i två andra ankarvikar på St Barths, Anse de Columbier och Ile Fourchue, där det var jättefint, turkost vatten, massor av sköldpaddor och fin snorkling.

När vi skulle lämna St Barths så startade inte motorn, det visade sig vara en ”död” cell i startbatteriet. Vi kunde starta via startkablar från förbrukningsbatterierna. Vi gjorde så och seglade vidare till St Maarten där vi mellanlandade mest för att fylla vår gasoltub och köpa nytt startbatteri.
Vi passade också på att fylla på förråden med mat och vin inför seglingen till Virgin Islands där det ska vara dyrt.
Paddling i Simpson Bay Lagoon.

På den kända stranden Maho Beach ligger flygplatsen med start- och landningsbanan så att planen nästan landar på stranden.

Och när Jetplanen startar motorerna blästras alla som befinner sig på stranden och hattar, kepsar, badlakan mm flyger ut i vattnet.

Varningsskyltar som ingen bryr sig om. Vi är ju i Holland...



Antigua och Monserrat

Karibien 2017Posted by Eva Mon, March 20, 2017 00:29:42

Vi hade en fin segling till Antigua, med ganska mycket vind (10-14 m/s) och höga vågor, men det tycker Angelina om. Vi gick in i English Harbour som är en väldigt skyddad, djup vik där vi ankrade inne bland mangroven. Vi paddlade runt hela viken och såg oss omkring.

Varje söndagskväll är det fest på Shirley Height (en stor utsikts- och festplats), då tar nästan hela ön, både locals och turister, sig dit för barbeque och musik. Vi promenerade en Hike upp dit och tillbringade kvällen tillsammans med Fragancias besättning och alla andra. Det var en jättetrevlig kväll med god mat och bra musik. Först spelade ett Steelband, sedan var det en grupp som körde alla kända reggaelåtar och hela publiken sjöng med i refrängerna.

Vi tog oss vidare till Jolly Harbour på Antiguas västsida, där vi hade bestämt att träffa Anders och Katharina på Carpe Mare för att umgås ett par dagar medan det skulle blåsa för mycket för att segla. Det blåste mycket och rullade in vågor på den långgrunda stranden där vi ankrade. Vi surfade inåt med varje våg och drev utåt igen med vinden, efter 20 timmar släppte ankaret och vi drev bakåt en bit. Vi ankrade om men 10 timmar senare släppte ankaret igen. Efter ytterligare ett par försök gav vi upp och la till inne i marinan.

Solnedgång i Jolly Harbour
Jolly Beach
Utflykt tillsammans med Anders och Katharina till Devil´s Bridge.

Eftersom det fortsatte att blåsa ganska hårt bestämde vi oss för att ta upp båten på land för att bottenmåla den. Vi har fått skrapa rent (så gott vi kunnat) ganska ofta den sista tiden eftersom det växer på väldigt fort i dessa varma frodiga vatten. Vi låg på land fyra dygn sedan var det skönt att komma i sjön igen.
Skrapning och högtryckstvättning slapp vi göra självaBottenmålning pågår
Bottenmålad och fin smiley

Great Bird Island ligger på Antiguas nordsida innanför rev. Där var det massor av sköldpaddor runt båten, ganska bra snorkling och en fin liten ö att strosa runt på.

Vi avslutade Antigua med en ankring i Deep Bay där vi snorklade på ett 100 år gammalt vrak, en tre-mastare. Det växer koraller på vraket och simmar omkring mycket fisk, tyvärr var vattnet inte så klart så man såg det inte så bra.

Deep Bay

Nymålad, jämn, blank botten gör ganska mycket på farten, vi seglar på bra nu igen.

Monserrat är en ö som har en vulkan som hade utbrott senast 2010 och fortfarande ryker. Man kan se hur lavan runnit ner och bland annat dränkt en stad. Numera bor det bara folk på norra halvan av ön. Vi seglade runt nästan hela ön för att få se detta sedan ankrade vi vid en strand på nordvästra ön.
Rykande vulkan och gamla lavaströmmar.Stad dränkt i lava

Vi brydde oss inte om att klarera in på ön och gå iland på Monserrat utan seglade vidare tidigt nästa morgon mot St. Kitts och Nevis förbi Redonda.

Vi passerar Redonda.



Dominica

Karibien 2017Posted by Eva Sun, February 26, 2017 00:16:53

Dominica är en ö med sju potentiellt aktiva vulkaner, det är som Island men varmt och skönt med massor av regnskog, blommande träd och alla sorters frukter (när vi vandrade omkring hittade vi avokado och mango som trillat ner på vägen, vi tog hand om dessa). På Dominica är det inte vid kusterna de intressanta platserna finns utan man måste ta sig in i landet för att uppleva allt landet har att bjuda på. Eftersom det inte är långa fina sandstränder på ön så är den inte så utsatt för turismen som de andra Karibiska öarna, men för oss var den en av de finaste länderna hittills.


Den första utflykten gick till Trafalgar falls, två vattenfall intill varandra där den ena hade lite varmt vatten och den andra var kall. Vi badade i en ”pool” nedanför fallen.

Vi promenerade en bit och kom till Sulfur Springs, där det bubblar kokande vatten från flera källor intill en å.

Nästa utflykt var en guidad tur, vi blev hämtade vid båten klockan sju på morgonen. En taxi tog oss till Titou Gorge, där vandringen började. Vi gick genom fantastisk regnskog med lianer och höga ormbunkar.

Vi provade lianerna…


Sedan gick vi via branta klättringar över bergskammar över till Valley of Desolation, där det bubblade och rök av vattenånga med svavellukt runt omkring. Guiden kokade ägg till oss i en plastpåse i den kokande bäcken.

och jag fick en lermask för att få fin hy, så nu ser jag minst 20 år yngre ut smiley

Det var många olika färger på vattnet i bäckarna, detta pga olika mineraler i olika vattenströmmar (för två vattenkemister är detta förstås extra intressant).

När vi vandrat en bit till kom vi till The Boiling Lake, det är världens näst största (ca 60 m i diameter) kokande sjö. Vatten tränger ner till den varma lavan i den vulkaniska underjorden och värms upp där så att det kommer upp som kokande vatten mitt i sjön.

Vi badade i en ”pool” i floden där vattnet var lagom varmt (ca 37-38°C), härligt.

Brant klättring på tillbakavägen.

Tillbaka i Titou Gorge badade vi i kallt vatten i en 17 m djup spricka i berget, detta sprack isär när lavan svalnade. Man kunde simma in till ett vattenfall inne i sprickan och flyta med strömmen tillbaka ut. De spelade in en scen i Pirates of the Carribean där inne.

Hela vandringen till Boiling lake och tillbaka tog oss sex timmar, och var en ganska krävande vandring med mycket klättring upp och ner. Dagen efter var vi helt slut i våra ben.

Champagne Reef var platsen för nästa utflykt. Det är en strand med rev där det bubblar fina små bubblor upp ur revet, från vulkanisk aktivitet. Man kan snorkla där och det gjorde vi såklart. Det var riktigt häftigt, som att snorkla i ett bubblande akvarium. Nu ska vi se om det funkar med en liten filmsnutt.....

Klicka här för att se filmen.

Revet utanför, där det inte bubblade var också fantastiskt fint, med massor av fina koraller och fiskar i väldigt klart vatten.


När vi tittat klart på den södra delen av Dominica seglade vi vidare norrut till Portsmouth. På bilden syns ankringsviken i Portsmouth från en utsiktsplats.
Där ankrade vi två nätter. Andra dagen tog vi en båttur på Indian River. Inga motorer är tillåtna på floden så guiden, Martin (Providence), rodde oss och de andra in i floden. Regnskog runt om och massor av rötter, lianer, fåglar och växter.

Huset som Calypso i Pirates of the Carribean bodde i.
Häger (Green Backed Heron, Mangrovehäger)
Häger (Night Heron, Gulkronad natthäger)
Giant Banded Kingfisher, Bälteskungsfiskare.
och så min favoritfågel, Kollibrin, som jag äntligen lyckades få en perfekt bild på, de är snabba de små.

Vi fick tyvärr inte se någon av Dominicas papegojor (Kejsaramazon), men Martin gjorde en papegoja till mig av kokosblad. Så här fin blev den.









Canouan, Mustique och Bequia

Karibien 2017Posted by Eva Sun, February 05, 2017 14:16:10

Vi fick en fin segling norrut från Tobago Cays till Canouan. Vi ankrade i Charlestown Bay där det låg ett lyxigt hotell ”Tamarind hotel”. Där kunde man lägga jollen och slänga sopor och där köpte vi vår hittills dyraste öl.
Vi gick runt på öns östsida som är helt omgiven av rev, det var en fantastisk vy.

Överallt gick det omkring sådana här landsköldpaddor.

Fin strand

Vi var på Canouan i två dagar sedan seglade vi vidare med en bra kryss till Mustique. Mustique är en privat ö där massor av kändisar har ”sommarhus”. Mick Jagger har hus där och var där samtidigt med oss, tyvärr stötte vi inte ihop med honom. Stora delar av ön är avstängd när kändisarna är där, så vi turister fick hålla till godo med en liten hörna av västra ön. Det var en mycket fin del av ön, härliga stränder och nästan inget folk.
Någons lilla sommarhus

Fina rev att snorkla på och kristallklart vatten.
Ett rev av Conchsnäckskal.

Massor av havssköldpaddor simmade omkring i bukten.

Det var Bluesfestival på Mustique, så vi passade på att gå på den kända baren
”Basil´s Bar” där vi åt currybuffé och lyssnade på blues. Det var massor av kända Bluesmusiker som uppträdde.

Basil´s Bar


Bequia var nästa ö vi besökte. Vi började med att ankra i Friendship Bay på södersidan av Bequia, det såg ut att vara en helt skyddad vik. I början låg vi fint men efterhand rullade mer och mer vågor in i viken så det blev en riktigt rullig natt.

Vi hade tänkt stanna vid en liten ö som heter Petit Nevis där det ska vara jättefin snorkling, men det blåste för mycket och var starka strömmar så vi passerade det och gick in i Admiralty Bay på Bequias västsida, vi passerade Moonhole, en riktigt häftig byggnation i berget, där det tydligen bor folk.

Vi gick en hike upp till ”Peggys Rock” där man hade en fantastisk utsikt över Admiralty Bay.

Bequia uttalas Beckway, har vi fått lära oss, och på vägen ner från från Peggys Rock tog vi en genväg ner på norrsidan där man gick i en bäck ganska brant nerför (the Bäckway).

Det var flera svenska båtar på Bequia som vi umgicks en del med; Shiraz, Bushpoint, Cavatina, Jennifer och Fragancia.

Det blev även en utflykt till Sugar Reef och sedan ”Old Hegg Turtle Sanctuary” där en man föder upp utrotningshotade havssköldpaddor, Hawksbill Turtles, för att hjälpa dessa. Han samlar nykläckta sköldpaddsungar på stranden och föder upp dom i bassänger tills de är sju år gamla och kan klara sig själva, då släpper han ut dom i det fria. De minsta han hade nu var sex månader gamla och ca 7 cm i diameter. De blir könsmogna vid 25 års ålder och lever tills de blir ca 200 år gamla.

Stranden vid Sugar Reef

Hawksbill Turtleoch några sköldpaddsbebisar (6 månader gamla)....



Grenada och lite Grenadiner

Karibien 2017Posted by Eva Thu, January 12, 2017 03:45:44

Vi kom till Grenada strax innan nyår. Yngsta dottern Alexandra och pojkvän Safet flög hem och byttes ut mot äldsta dottern Sofia och pojkvän Philip.

Att åka buss på Grenada var en spännande upplevelse varje gång. Det är minibussar med en chaufför och en inkastare. De vill ha fulla bussar så de tutar på folk och stannar för att få med fler. Man kan inte promenera utan att varje buss som passerar tutar och ropar om man ska med. De kör jättefort och stannar lika plötsligt så fort någon kanske vill åka med.

Nyår firades i Prickly Bay med massor av fyrverkerier. På tolvslaget skålade vi i champagne tillsammans med Tommy och Helene (på Bonnie), Thomas (på Shiraz) och Julie från Kanada på Julies båt.

Nyårsdag gick vi till Hog Island, en lång promenad genom villakvarter och sumpmarker, där det var beach barbeque med live-musik. Det var en fin liten strandidyll med glada trevliga människor. Bandet som spelade, på en skraltig scen, var seglare som spelade för lite mat och öl.

Efter nyår seglade vi upp till Carriacou. En ganska tuff segling i motvind och motsjö. Vi ankrade i regn och mörker i Tyrrel bay. Carriacou var en fin liten ö med en fin strand där Sofia hittade ett sköldpaddsskal och där baren ”Off the Hook” lockade med öl efter en varm promenad.
Tyrrel Bay

"Off the Hook"

Vi fortsatte norrut till Grenadinerna. Först till Union Island där vi återsåg Carpe Mare och Aela.
Kajakträning på Carpe Mare

Happy Island
Sundowner på Happy Island (tillsammans med Carpe Mares besättning)

Sedan vidare till Tobago Cays där vi snorklade två dagar bland färgglada fiskar och havssköldpaddor.

Tobago Cays

Vi seglade tillbaka till Grenada (via Union Island för att klarera ut från Grenadinerna) eftersom Sofia och Philip skulle flyga hem från Grenada. Ankring utanför St. Georges (bredvid Ran) en natt innan vi la till i marinan ”Grenada Yacht Club”.



Solnedgång i St. George

Utflykt med lokalbuss till Concord Waterfalls, ett ganska stort fall där vi badade i ”poolen” under fallet. Vi såg massor av kollibrier på promenaden tillbaka från fallet.

Nästa dag lokalbuss till Choklad/kakaofabriken vid Belmont Estate där vi fick lära oss allt om kakaotillverkning. Vi fick också provsmaka kakaobönor och olika sorters choklad.


Sofia Och Eva går på kakaobönor (för att torka/dela/vända dom.

Vidare med lokalbuss till Grand Etang Lake (en kratersjö) och Grand Etang Forest Reserve där det skulle finnas Mona monkeys. Det blev en fin men geggig vandring i regnskogen, tyvärr fick vi inte se några apor.

Alla som varit med och seglat med oss får/måste skriva ett inlägg på bloggen. Här kommer inläggen från de som seglat med oss de senaste veckorna:

Alexandra skriver:
Av alla upplevelser som vi har fått vara med om vill jag nämna två. Den första var när vi trots de stora vågorna bestämde oss för att ro in med jollen till stranden. När vi nästan nått strandkanten kommer en helt enorm våg och välter hela båten, det var bara att ta på cyklopet och börja leta efter grejer som vi tappat i vattnet…
Den andra var seglingen över från Tobago till Grenada. Trots en gungig segling var det en helt fantastisk upplevelse. Delfiner som hoppade bredvid och tävlade med båten, flygfiskar vart man än kollade, mareld som glittrade i vattnet och trevligt sällskap J
Detta var en helt fantastisk resa med så många härliga upplevelser.
Tack för denna gången, jag hoppas vi ses snart igen.

Safet skriver:
Var ska man börja när man upplevt så häftiga äventyr? Att välja ett vore fel, under resans gång samlade man på sig minnen som med all säkerhet kommer följa en livet ut och detta vill jag tacka Eva & Mats oerhört mycket för. Om jag dock måste välja, så ligger seglingen från Tobago till Grenada varmast om hjärtat. Ett äventyr som med ord är svårt att beskriva, det måste snarare upplevas. Att se båten omringas av mareld var som taget ur en film. Delfinerna som gjorde oss sällskap en kort stund var hur häftiga som helst och att se flygfisk på nära håll (Eva kastade nästan en på mig när hon försökte kasta tillbaka den ut i det fria havet) var fascinerande. Slutligen grädde på moset en natthimmel utan dess like, så många stjärnor har jag tidigare inte skådat, det var som att alla stjärnor samlats på en och samma plats. Utöver detta äventyr finns det hundra andra men ska hålla det kort och än en gång tacka Eva och Mats för denna resan, deras gästvänlighet och framförallt sällskap! Jag hoppas vi ses snart.
Tillsvidare simma lugnt J.

Hedvig skriver:
Vi fick följa med Angelina på överfarten mellan Tobago och Grenada. Seglingen tog knappt 12 timmar och det var fina 12 timmar. Vi såg både mareld, delfiner, flygfisk och en helt magisk stjärnhimmel. Det kändes som man såg hela rymden.
Tack Eva och Mats för en väldigt fin segling med er.

Maja skriver:

Det var jättekul att följa med båten över till Grenada. Vi fick se flygfiskar som flydde från båten, en och annan hoppade även upp på däck men vi släppte ut dom igen. På kvällen fick vi besök av några delfiner som hoppade i marelden. Det var rätt gungigt och både Hedvig och jag blev lite sjösjuka men det kändes bra nästa dag. I hamnen såg vi en liten havssköldpadda som brukade komma på besök där.
Tack för att jag fick följa med!

Sofia skriver:
Första gången någonsin i Karibien!
Vi har ätit grillad mat på Hog Island, och sett ett steel-band spela på en knappt ihophängande brygga. Vi har snorklat i korallrev och simmat med havssköldpaddor och ätit Maimai, som till och med Philip tyckte om. Dessutom provade vi hummer för första gången (det var jättegott) och badade vid ett vattenfall.
Seglingen gick bra förutom lite sjösjuka en av dagarna. Höjdpunkten på resan var alla olika sorters djur vi har fått se bl.a. kollibrier och flygfisk(!), och att få träffa mamma förstås.
Nu åker vi hem, åtminstone lite mer solbrända än för två veckor sedan när vi kom hit! smiley

Philip skriver:
Jag vill först och främst tacka för två väldigt trevliga och spännande veckor i Karibien. Något som sticker ut från hemma, är ju de vilda bussturerna. De kör som att de har stulit bilarna och de raggar passagerare istället för att skippa de som inte är på buss-stoppen. Vi prövade många olika saker bl.a. en mycket god fisk vid namn Maimai.
Vi har tittat på vattenfall och en chokladfabrik. Det har varit så många intressanta och spännande upplevelser, så det är svårt att bara nämna några.



Ankomst till Karibien

Mot Karibien 2016Posted by Eva Wed, December 21, 2016 02:58:36

Efter 17 dygns segling kom vi tidigt på morgonen fram till Charlotteville på Tobago där vi ankrade i Pirate Bay. En idyllisk sandstrand med regnskog runt om.

Pelikaner flög omkring och papegojor passerade över båten.

På stranden fick vi varsin Rum Punch av vår nyfunna kompis ”Sonson” som har en bar/shop på stranden.
Sedan gick vi till tull och immigration för inklarering. Middagen intogs på strandrestaurangen ”Suck Hole”.

Och nu till Atlantöverfarten, vi har ju redan skrivit en del under överfarten så här kommer lite fakta och kompletterande bilder:

Seglad sträcka från Kap Verde till Tobago blev 2158 NM.

Det tog knappt 17 dygn.

Vi rensade däck från flygfisk varje morgon, de sista mornarna även flygbläckfisk?
Fisket gick bra, de dagar vi fiskade fick vi napp. Fyra fina matfiskar; en Tonfisk och tre Guldmakrillar. Två STORA Svärdfiskar som vi inte fick upp (kanske tur det, de var lite väl stora för köket).

Vädret och vindarna var bra, lagom vind, möjligen något lite ibland. Men hellre för lite vind än för mycket. Några Squalls (kortvariga regnskurar med mycket vind).

Många fina soluppgångar och solnedgångar.

På dagarna djupblått hav runt om oss och på nätterna fina stjärnhimlar, mareld och månsken.

Det är inte mycket trafik på det stora havet. Under hela överfarten såg vi fem andra segelbåtar och sju fartyg.

Nu har Magnus lämnat båten för att träffa sin familj som kommit till Tobago för att fira jul här. Vi kommer också att stanna på Tobago över julen.

Segellagning
Fripassagerare

Magnus skriver:

När vi tidigt på morgonen seglade in i Charlotteville på Tobago efter 17 dagar på atlanten var det som att stiga in i en annan värld. Fregattfåglar och pelikaner cirklade runt i bukten och papegojor skränade i de regnskogsbeklädda bergssluttningarna. Även överfarten hade ju bjudit på många upplevelser men detta var något annorlunda.

Överfarten ja – det är ju läns eller slör som gäller så alla som seglar vet att det blir skumpigt. Av alla upplevelser jag varit med om vill jag nämna några. Som första dagen när det nappade samtidigt som vi fick ”besök i fören” och Eva utbrast ”Magnus – gå du fram och lek med delfinerna så drar jag upp fisken”. Kaxigt va!
Förutom ett antal delfinbesök fick jag se valsprut, tropikfåglar, fantastiska stjärnhimlar och soluppgångar. En gång fick jag faktiskt en flygfisk i huvudet mitt under nattpasset. Den dog. Vid fyra tillfällen kunde vi äta nyfångad Dorado (Guldmakrill) och vi fick till och med ett par stora svärdfiskar på kroken, även om dessa inte lät sig fångas utan antingen bet av draget eller slet sig. Tack Eva och Mats för att jag fick uppleva detta segeläventyr med er!



Santa Luzia och Sao Nicolau

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, November 21, 2016 00:24:37

Kap Verde har många fina stränder, en del är svarta och en del är vita, det har inte med hudfärg att göra utan det är sandens färg. På den obebodda ön Santa Luzia ankrade vi en natt vid en lång ödslig vit strand. Ön är ”protected area” så man får bara göra ett kort stopp där, vi antog att ett kort stopp var en natt.

Nästa dag seglade vi vidare förbi de två små öarna Branco och Raso, då fick vi plötsligt napp två gånger men fisken släppte. Men tredje gången gillt drog vi upp en fin tonfisk (Bonito). Mats filéade den direkt och på kvällen när vi ankrat upp vid den svarta stranden vid Tarrafal på Sao Nicolau blev det en fantastiskt god middag av den tillsammans med brödfrukt.
Svart strand.

Brödfrukten blev mycket god ugnsbakad eller marinerad och stekt. Vi provade även att koka den men den blev väldigt mjuk och torr, kanske vi kokade den för länge?

När man tog jollen in till stranden i Tarrafal kom det ett tiotal pojkar utspringande i vattnet och alla ropade att just han skulle ta hand om vår jolle, bära upp den på stranden och vakta den medan vi var i land, mot en liten peng förstås…

Sao Nicolau är också en fin ö med höga berg och raviner.

En silkeshäger på jakt efter en fisk.
Solnedgång i ankarviken.

På fruktmarknaden köpte vi en papaya, som var JÄTTESTOR och JÄTTEGOD. Köper man papaya i Sverige så är de små och smakar inget men denna var verkligen något annat. Bröd var svårare att få tag på, i alla fall om man vill ha dagsfärskt, antar att alla bakar själva.

Papaya

När vi rodde hem med jollen såg vi en stor havssköldpadda som inte ville vara med på bild.

Den här lilla fisken flöt förbi båten som ett litet löv, nån som vet vad det är?

Innan vi lämnade ön Sao Nicolau ankrade vi vid en jättefin strand lite längre söderut. Det var sanddynor och sexkantiga basaltpelare, på vulkaniskt vis.



La Gomera och segling mot Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, November 06, 2016 01:38:19

La Gomera är en fin liten kanarieö. En av de tre västraste där det inte är så mycket turister. Först ankrade vi vid en strand med ett rev där vi snorklade och tittade på massor av färgglada fiskar. Vidare seglade vi till hamnen San Sebastian, en mysig liten by med fint målade hus i olika färger.

Padrones är en grönsak som påminner om små paprikor, man fräser dom i olja och saltar på, det smattrar och smäller när de tillagas. Vi hade köpt dessa flera gånger, de är goda till det mesta och håller bra. Nu berättade Kerstin att det ska finnas någon stark padrone picante som blandas i tillsammans med de milda som en överraskning, så vi köpte även ett paket starka padrones. På kvällen när vi tillagade dessa small det i stekpannan, en av de starka padronerna exploderade. Strax efter började vi hosta och kippa efter andan, det gick inte att andas i båten så vi fick gå ut ur båten för att få luft. Vi plockade bort dessa superstarka padroner ur maten innan middagen men såsen som tillagades på oljan från stekpannan blev god och ganska stark.

La Gomera är en ganska hög ö, och till skillnad från de tidigare kanarieöarna vi besökt, frodig med mycket mossbevuxen skog, vattenfall och dramatiska klippformationer. Vi hyrde bil en dag och åkte runt och tittade på ön.

Fantastisk vandring längs en bäck upp till ett vattenfall.

Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt för att invänta de rätta vindarna söderut mot Kap Verde. Under tiden fixade vi en del med båten.

Mats i masttoppen.

På fredagen lämnade vi La Gomera för att segla söderut mot Kap Verde, en översegling på ca 800 nm. Det var fortfarande svaga vindar från söder men det skulle komma nordliga vindar snart. Vi kryssade lite i början men fick gå för motor efter ett tag då vinden blev alltför svag. Första natten började det blixtra av åska norrut och österut, det var ett rejält åskväder med ett oavbrutet blixtrande. Vi styrde undan västerut och gjorde en ganska stor omväg för att hålla oss på avstånd från åskan.

Nästa dag kom de nordliga vindarna och vi fick en fantastiskt fin segling i lagom vindar med gennacker nästan hela vägen till Kap Verde. Överfarten tog 7 dygn, på vägen fick vi se grindvalar, delfiner, massor av flygfiskar, en falk och en tonfisk.

Kerstin på havet Flygfisk

En natt när Mats hade nattvakt landade en flygfisk precis bredvid honom. Han jagade den en stund, fick sedan tag på den och slängde den i sjön. På morgonen hittade vi ytterligare en på däck, men den var död.

En kväll fick vi en fripassagerare, en falk som cirkulerade kring båten och landade på en vantspridare där den satt och vilade upp sig till nästa morgon då den flög vidare.

Vi fick en ganska stor tonfisk på fiskedraget men tyvärr släppte den precis när den skulle håvas ombord. En stund senare fick vi napp igen, något stort som bet av draget och försvann.

Vi kom fram till ön Sao Vicente på Kap Verde på fredagen, nu har vi nått Afrika.

På lördagen mönstrade Kerstin av och flög hemåt mot kylan. Här på Kap Verde är det drygt 30°C i luften och 27°C i vattnet.

Kerstin skriver:

När jag först fick höra om Mats och Evas planer på en långsegling med Angelina tändes ett hopp om att få chansen att segla med över öppet hav. Att bara se hav omkring sig i flera dagar, att lita till vind och segel, låta vädret styra istället för klockan.

Så kom en lista på överfarter där en gast var välkommen som förstärkning till nattvakten och jag tingade snabbt sträckan Kanarieöarna – Cap Verde.
Familjen backade upp mig, jag segeltränade ett antal sommarkvällar med Christer på Mälaren (stort tack för ditt tålamod) och kom till slut iväg för att mönstra på Angelina i San Miguel Marina, Teneriffa.

Det började med 9 dagars väntan, först på vind och sen att den skulle vända söderut. Det var rester av orkanen Matthew som spökade i norr, ”En långseglare som kryssar seglar åt fel håll”.

Så till slut vände vinden och vi kunde ge oss iväg. När den sista kanarieön försvann i horisonten fick jag äntligen uppleva havet på riktigt, bara vatten så lång jag såg åt alla håll i 5 dygn innan Cap Verde skymtades i fjärran.

Att vara helt själv på mitt nattpass, kl 02-05, med en enorm stjärnhimmel och mareld i vågsvallet är helt magiskt. På dagarna en obruten horisont 360 grader med ett hav som skiftar i alla tänkbara blå toner och veta att djupet är 4200 m, det är mäktigt.

Nu återvänder jag till civilisationen med en ny respekt för havet och alla långseglare.

Ett jättetack för att jag fick vara med!



Fuerte Ventura

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, October 09, 2016 23:00:25

Från Lanzarote fick vi en lugn segling söderut till Fuerte Ventura. Ankring utanför Puerta del Rosario som är öns huvudstad.

Vi tog bussen till flygplatsen för att hämta Alexandra som kommit för en veckas segling med oss. Jättekul att träffa henne, känns som längesedan.

Jag blev väckt med sång, paket, ballonger och nybakta scones på min födelsedag. Vi seglade söderut och efter en stund fick vi vårt första riktiga napp, en liten tonfisk, äntligen.

Efter en stund fick vi även se en ovanlig sorts delfiner, Risso’s delfiner, de är ljusa och ganska stora, men de stannade inte och lekte hos oss. Ankring i Las Playitas och grillad tonfisk till middag, GOTT smiley.

I Gran Tarajal blev det lite shopping och installation av en andra solpanel. Gran Tarajal är en liten by med massor av målningar på husväggarna, ”street art”.

Vi seglade tillbaka till Las Playitas. Bad och snorkling i kristallklart vatten bort till en grotta. En Stingrocka simmade precis under oss och färgglada fiskar i massor och stora vassa sjöborrar på botten. På kvällen åt vi oxfilé på restaurang Viktor efter Alexandras rekommendation (hon var där på charter förra vintern).

I Taralejo ankrade vi två nätter och badade och hade det mysigt, promenerade i staden och ut på en klippa och upp på ett berg. En jordekorre skyndade över stigen och försvann i ett stenröse (ville inte vara med på bild).


Vi seglade tillbaka till Gran Tarajal i ganska hård motvind, hade tänkt ankra utanför men gick in i hamnen eftersom det blåste mycket. Söndag morgon var Alexandras seglingsvecka slut och vi lämnade av henne vid bussen till flygplatsen.


Seglatsen fortsatte vidare västerut till Morro Jable där vi ankrade precis utanför hamnen. Nästan vindstilla runt omkring, men det blåste 10-12 m/s vid stranden, ett riktigt blåshål.
Långa gula sandstränder på sydspetsen av Fuerte Ventura och massor av stora turist-resorts.



Alexandra skriver:

Jag har fått följa med på en veckas segling längst Fuerteventuras kust. Vi började veckan med sol och bad i Puerto del Rosario. Dagen efter seglade vi vidare mot Las Playitas, men vi hann inte mycket mer än lämna hamnen innan vi fångade en jättefin tonfisk (den första fisken de fått på 3 månader).

När vi kom fram bestämde jag och mamma oss för att snorkla lite. Vi simmade runt lite och såg sedan en stingrocka simma under oss. Vi blev liiiiite rädda. Det har varit jätteroligt att få vara med på en del av seglingen. När jag kom var jag vitast av alla, men när jag åkte hem var jag brunare än både mamma och Mats tillsammans. Nästan i alla fall.

Stort tack till er båda för denna veckan, vi ses snart igen smiley.



Madeira-öarna

Mot Karibien 2016Posted by Eva Thu, September 22, 2016 23:35:43

Madeira består av fyra ögrupper. Den första vi kom till heter Porto Santo, den ligger ca 30 nM norr om huvudön. När man kommer till Madeira och ska klarera in måste man först gå till polismyndigheten och sedan till hamnkontoret för att visa samma papper på båda ställen. Vi låg en natt i hamnen för att sedan ankra innan för pirarna 4 nätter (Det kostade 39 euro per natt i hamnen och 6 euro att ankra). Fantastiskt vatten, klart och 24°C, äntligen varmt och skönt. Det blev många bad, ibland med cyklop för att se hur båten ser ut undertill (lite tunn grön beväxning, mest på rodret, men inte så mycket än).

På piren i Porto Santo målar många långseglare en bild (bomärke). Där finns massor av bilder av seglare från hela världen, ganska många svenskar. Detta gjorde även vi.

Vi passade också på att trimma jollemotorn lite.

Tillsammans med Janne på båten Indigo gjorde vi en utflykt med en lång promenad upp till en hög bergstopp, Pico do Castelo. En varm men jättefin vandring längs en led med massor av trappsteg.

Så här odlar man lådvin, bara att stoppa påsarna i kartonger sen, smidigt va?

Från Porto Santo seglade vi runt Madeira längs nordsidan av ön och rundade västsidan. Vi tänkte ankra i en vik som heter Paul do Mar. Det blev en jättefin segling och vi fick se hela Madeira från havet. Madeira är en hög ö, 1850 m, grön och frodig, med ganska mycket moln och regn uppe på ön, men ofta soligt längs kusterna. Ankringsviken var en fantastiskt fin plats, med branta berg och ett vattenfall, med det var helt utan sjölä så det gick inte att ankra där om det inte var vindstilla. Vi seglade vidare till en hamn som heter Calheta, en fin turiststad, där man gjort en badstrand med sand från Marocco (Madeiras sand är svart vulkanisk och duger inte till turister).

Paul do Mar
Calheta, stränder och hamn.

Vi tog en taxi upp till Rabacal för att göra en Levada-vandring. (En Levada är en konstgjord vattenkanal byggd på 1800-talet för att leda vattnet från bergstopparna till odlingarna på etagerna längre ner mot kusterna). Det var en ganska lång taxiresa dit. Vandringen började ganska brant neråt några kilometer innan själva Levada-leden började. Vi gick två jättefina vandringar (Risco och 25 Fontes) längs branta stup och fina vattenfall.

De två milen tillbaka till hamnen i Calheta tänkte vi promenera, det är ju nerför…. Det var det, jättebranta vägar nedåt, i serpentinslingor. På denna sida av ön brann det för några veckor sedan, så vi gick nedför genom helt nedbrända skogar.
Efter en stund kom det som tur var en bil som frågade om vi ville ha lift, det ville vi (fötterna ömmade rejält då de åkte framåt i skorna så brant det var). Vi blev avsläppta i byn ovanför hamnen och promenerade den sista, lika branta, vägen ner till hamnen. Nästa dag kunde vi knappt gå med våra stackars ben.

Vi seglade vidare längs Madeiras sydkust någon dag senare. Först blåste det nästan ingenting, sedan plötsligt började det blåsa mycket och motvind. Vi kryssade fram till Madeiras enda ankarvik ”Baia d’Abra”. En häftig vik med branta, stupande bergsväggar runt (man kan se kanalerna där lavan sprutat upp). Tror att vi låg ankrade mitt i en vulkan.

Vi grillade nyinköpt tonfisk i tjocka skivor, med klyftpotatis och rött vin till middag i sittbrunnen med en fotogenlykta tänd som de flesta kvällar, redan halv nio är det mörkt ute.

Vattnet var kristallklart, fantastiska bad.

Efter två nätter skulle det börja blåsa mer så vi seglade in i hamnen strax intill, Quinta do Lorde. Vi försökte hyra en bil men det gick inte, så vi tog bussen in till huvudstaden Funchal, där vi gick runt lite och köpte ett par båttillbehör som vi behövde.

Nästa dag tog vi en taxi, tillsammans med seglarvännen Janne, upp till Quemadas. Där började en Lavadavandring som var 6,5 km lång och gick till Caldeirao Verde, ett 100 m högt vattenfall som slutade i en rund lagun med iskallt vatten. Det var en jättefin vandring längs branta stup, genom fyra tunnlar där man fick lysa sig fram med ficklampa. 6,5 km tillbaka också, sedan kom taxin och hämtade oss.


Nästa dag var det Fiskebåtsfestival, en religiös festlighet, där vi fick åka med en av alla proppfyllda fiskebåtar. Det spelades musik och bjöds på öl och mackor. En av båtarna hade med sig ”Padre” som skulle promenera upp till kapellet och hämta Madonnan som vakar över Fiskarna under resten av året. Folk badade från fiskebåtarna och det var folkfest.

Tillbaka i byn Canical, som båtarna utgick från, var det festival. Det hängde köttstycken i marknadsstånd, där köpte vi stora grillspett, råa, som vi sedan kunde grilla på stranden där det var förberett med massor av grillar. Till detta ”a very local wine” som man fick i en pet-flaska, och som var nästintill odrickbart, men köttet var gott. Vi var på festivalen tillsammans med Janne (Indigo) och Mats och Marie (Isa), vi träffade även de tre ungdomarna från svenska båten Aela en stund under kvällen. Vi var medbjudna på båtturen av taxichauffören tillika fiskebåtsägaren Amandio, som var jättetrevlig och mån om sina utländska gäster.


Vi lämnade huvudön Madeira och seglade nära nästa ögrupp Illas Desertas söderut mot de sydligaste Madeiraöarna, Selvagensöarna, 165 sjömil söderut. Med bra segling i lagom vindar, med gennacker, tog överfarten 32 timmar. Vi fick vårt första napp, efter många fiskeförsök, en trut som gärna ville ha vår lilla plastbläckfisk. Som tur var kom den loss av sig själv när vi höll på att dra in för att ta loss den. (Jag vet inte hur man lagar till en trutsmiley). Vi ankrade i en vik vid södra Selvagens Grande.
Polisen kom ut till båten för att titta på pass och papper. Vi fick reda på att vi kunde komma iland på ön klockan 16, först skulle de ha lunch och siesta. Vi hann med bad, lunch och avkoppling. På ön fick vi en guidad rundvandring. Det var vi och tre spanjorer från en annan båt som blev guidade av två parkvakter, en polis och hunden Selvagem. Vi fick reda på massor om ön, där fanns växter som inte finns någon annanstans, det hade inte regnat på två år, i hålor låg juveniler (fågelungar) av Gulnäbbad Petrell som vi kunde se på nära håll, vi fick hålla Geckoödlor som låg gömda under stenar.



Galiciens Rior och nationalparker

Mot Karibien 2016Posted by Eva Thu, August 25, 2016 12:30:54

Efter Muros ankrade vi vid en jättefin strand – Aguieira. På morgonen vaknade vi av ett slamrande, utanför oss låg det 30 småbåtar med musselfiskare som drog sina långa håvräfsor längs botten för att få upp havets läckerheter.

Vi tog en lång paddeltur i vår uppblåsbara kajak en bit in i floden längst in i Ria de Muros. På tillbakavägen fick vi ordentlig motvind med sjöar som delvis sköljde över kajaken och oss, så paddlingen blev ett riktigt motionspass.

En egen strand för en vila längs paddelturen.

I nästa Ria ankrade vi vid en strand längst in – Playa Barana. Där var det två små segelbåtar från en seglarskola som seglade runt, rätt som det var kom den ena för nära vår båt och krockade, med deras mast i vår vantspridare på mesanmasten, men allt gick bra inga skador på båtar eller besättning.


Isberg??? På dessa breddgrader?

I Pobra hamn skulle vi ut på kvällen och äta middag. Vi gick runt i restaurangkvarteren och hittade ett ställe där de hade ”dagens paella”, det tar vi. Där stod kocken ute och gjorde paella över öppen låga, det såg jättegott ut. Vi satte oss och beställde paella, ja, ja sa servitören men vad vill ni ha att dricka? Vi tog varsitt glas Rioja och efter en stund var Paellan klar, då portionerades det upp i små tapas-skålar, en liten portion till varje gäst. Det smakade jättegott, men vi var fortfarande ganska hungriga. Kocken såg nog det för han frågade om vi ville ha en till, det ville vi. Vi tog ett glas vin till också. Det blev en billig middag då de bjöd på paellan och vinet kostade 8,80 euro för fyra glas.

Det finns fyra ögrupper i Galicien som är nationalparker. För att få segla vid dessa måste man först söka navigationstillstånd, sedan söka ankringstillstånd för att ankra vid en viss ö ett visst datum. Vi fick tillstånd och besökte två av dessa öar. Först ankrade vi vid Isla Ons, en fantastisk ankringsplats vid en strand där vattnet var kristallklart och turkost, vi såg botten på 12 meters djup. Vi tog jollen in till stranden och gick en promenad på ön, sedan grillade vi ute på båten. På kvällen började det rulla in stora dyningar så vi kunde inte ligga kvar över natten. Kl 22.30 lossade vi ankaret och nattseglade in till närmsta vik, fullmånen sken så det var inte ens mörkt när vi ankrade vid midnatt.

Ankring vid Isla Ons.

Nästa strand att ankra vid var en låååång fin sandstrand i ett naturskönt område. Hela stranden var full med nudister som vankade fram och tillbaka längs stranden för att visa upp sina solbrända kroppar. Vi ankrade bredvid Albatross, en svensk båt vars besättning vi träffat tidigare. Vi gick en promenad tillsammans med dom och tog ett glas vin på kvällen. Efter ett tag kom även Indigo (en annan svensk båt vi träffat tidigare) inseglande, de kom också över till Albatross. Det blev en trevlig kväll med mycket skratt innan vi tog jollen hem till våra kojer.
Nudiststranden.

Reiner och Marita på Albatross
Fin strand med Isla Cies i bakgrunden.
Eukalyptosskog.
Bad (17 grader i vattnet)

Isla Cies var nationalparksö nummer två som vi besökte. Det var en fantastiskt vacker plats, ganska höga öar med flera långa fina sandstränder. Bästa ankringsplatsen var vid den största stranden. Vi tog jollen in till stranden och gick en lång promenad på ön, upp till den högt belägna fyren, 180 möh. Det blev en varm promenad dit men det kompenserades av en otrolig utsikt över öarna, havet och in i Ria Vigo. På tillbakavägen köpte vi en glass och fick uppleva ett turistkaos med folk som skulle med färjorna tillbaka till fastlandet. Vi skyndade ut till lugnet på Angelina där det blev en drink, middag och solnedgång på fördäck med ett galas vin.

Båtar på svaj vid stranden.
Vägen upp till fyren.
Utsikt över sydön.

Isles of Scilly och Biscaya

Mot Karibien 2016Posted by Eva Tue, August 09, 2016 01:20:57

Vi lämnade Irland och seglade vidare till Isles of Scilly eller Scillyöarna. Det är en liten ögrupp som ligger väster om Englands sydvästligaste ände. Det finns ingen riktig marina på någon av de små öarna utan man ligger för ankar eller vid en boj. Eftersom det var blåsigt de dagar vi var där så låg vi förtöjda vid boj, det blev fyra nätter med ganska obekväm gung från olika håll i ”hamnen” vid Hugh Town.


Första dagen i hård vind skulle vi ta jollen in till land, vi tog med bensindunken för att tanka vid jollebryggan där det inte gungade. 20 meter från båten stannade motorn, soppatorsk, jollen började driva, Mats rodde för allt vad han var värd men det gick inte att komma fram mot vinden, så vi rodde mot en sandstrand för att inte hamna på de vassa klipporna. Då kom det en ribbåt farande och bogserade in oss till hamnen dit vi skulle. Där tankade vi jollemotorn bums.

Scillyöarna är riktigt fina öar med massor av blommor och ett gammalt slott, Star Castle, som var byggt som en stjärna. De hade vandringsleder på öarna som kallades Scilly walks (Scilly uttalas silly). Dessa provade vi att gå med alla möjliga stilar smiley

När vindarna var de rätta var det dags att korsa Biscaya, som är känd för att vara en av de tuffaste passagerna på vår resa. Vi fick en jättefin seglats med lagom vindar, solsken och varmare väder efter hand. På nätterna var det en otrolig stjärnhimmel och första natten var det Mareld runt båten (självlysande plankton som lyser i svallet från båten). På överfarten fick vi förutom delfinbesök också stifta bekantskap med valar på nära håll. Vi såg valsprut runt om flera gånger. Rätt som de var kom de närmare och vi seglade nästan på tre Sillvalar som kom precis framför båten. Vi fick stanna och släppa förbi dom för att inte hamna mellan gruppen. Man vill ju inte att de ska börja gruffa med oss. Sillvalar är det näst största djuret efter Blåvalar, de var ca 20 meter långa (kan bli 27 m) och sprutar riktigt höga sprut som syns på långt håll. Närkontakten med dessa bjässar var en helt fantastisk upplevelse.

Valsprut

När vi närmade oss Spanien ökande vinden så det sista dygnet seglade vi med en snittfart på 7,4 knop vilket är mycket bra fart för oss. Efter tre dygn och 420 sjömil kom vi fram till A Coruna i nordvästra Spanien. Här är det äntligen varmt och soligt, bort med långkalsongerna och fram med shortsen.

Solnedgång över Biscaya
Delfinbesök
Lugn segling på stilla vatten
Vildare hav med stora vågor

Isle of Man

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, July 25, 2016 16:15:17

När vi lämnat skottland för att segla mot Isle of Man planerade vi noggrant för att få medström i smalaste sundet vid Mull of Kintyre. Det lyckades ganska bra men på slutet vände strömmen och vinden mojnade något så vi gjorde 4 knop genom vattnet men bara 0,5 knop över grund. Då startades motorn och en annan riktning styrdes.

Det var en lång segling så vi mellanlandade i Larne på NordIrland för en natts sömn, när vi närmade oss hamnen ropade det på VHF-en: - Sailing yacht Angelina, this is Larne harbour, what are your attentions? Vi svarade genast – We are from Sweden, we are coming in peace. Nä, det gjorde vi förstås inte smiley

Vi ankrade utanför ett kraftverk i den stora hamnen, det kändes som hemma.

Framme vid Peel på Isle of Man fick vi lägga till vid en boj och vänta in högvatten eftersom hamnen bara gick att komma in genom vid högvatten ± 2 timmar, andra tider var hamninloppet helt torrlagt.

Hamninloppet vid lågvatten.

Gråsäl innanför hamnpiren.

På Isle of Man tog vi en dag med sightseeing via bussar, gamla tåg och hästspårvagn.

Vi gick av bussen och promenerade till ett naturreservat för att titta på orchidéer och vilda wallabies (en sorts känguru som rymt från öns djurpark på 70-talet och nu finns det ca 100 st vilda på ön). Vi såg inga kängurur där, men träffade en parkvakt utanför som sa att det finns större chans att se dom vid ett annat reservat en bit ifrån. Vi promenerade dit och där gick vi i en fantastisk skog och efter en stund fick vi syn på 3-4 wallabies som granskade oss tillbaka när vi smög och kikade på dom mellan träd och buskar (dom hade nog aldrig sett svenskar förr). Längre fram på stigen fick vi syn på 3-4 stycken till.

Wallaby poo (första spåren...)





Nordsjön

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sat, July 09, 2016 17:54:23

Och så var det då dags för den fruktade Nordsjön…. Vi väntade in minskande vindar för att slippa så mycket vågor, det kan bygga upp riktigt stora vågor på Nordsjön om det blåser. Överfarten skulle vara 270 nm vilket innebär knappt tre dygns segling för oss. Väderprognosen sa att vinden skulle minska något på fredag kväll och sedan skulle det vara ganska svag vind i fyra dagar, visserligen motvind en del av tiden men i alla fall inte så mycket vind. Klockan 23 på fredag kvällen gav vi oss iväg från Rasvåg, utanför yttre skären var det rejäla vågor, mot oss, efter de senaste dagarnas blåst, en stund senare blev Eva sjösjuk.

Somnade sjösjuk i sittbrunnen med huvudet på en vinsch. Efter en sjösjuketablett blev det bättre och efter några timmars sömn gick det bra att segla igen så Mats kunde sova lite.

Resten av seglatsen över Nordsjön blev fin segling i mestadels ganska mycket vind (10-14 m/s) och oftast motvind. Vi kryssade mellan oljeriggar och var under hela seglatsen omgivna av Stormfåglar och Havssulor.



Flera gånger kom det flockar med delfiner (Atlantisk Vitsiding) som följde med båten och hoppade runt oss. Sista dagen försvann vinden en stund men på eftermiddagen fick vi god vind igen, men fortfarande motvind. Vi gled in i Peterhead Marina kl 23.30 på kvällen när det var högvatten. Överfarten tog tre dygn och blev 362 nm (dvs ca 100 nm längre pga att vi fick kryssa).

På morgonen klarerade vi in i Skottland, trevlig hamnkapten och smidig inklarering. Peterhead hade en bra Marina men var annars inte mycket att se, bruna hus och någon kyrka. Vi hittade i alla fall en pub där vi kunde få öl och fish’n’chips.

Nästa dag seglade vi vidare mot Inverness, efter att ha väntat in högvatten för att kunna komma ut ur hamnen. Vi hade hittat en app som visade att vi skulle ha 2,3 knops medström norrut från Peterhead. Först hade vi ganska lite vind akterifrån och motström tre knop, så vi gick framåt med knappt två knops fart, (vi som skulle ha medström??? Den appen ska bort genast!).

Ett par timmar senare försvann motströmmen så seglingen gick bra igen. Havssulor runt båten hela tiden och en säl tittade upp och undrade vad vi var för några.

När vi närmade oss Inverness började det blåsa mer och mer och strömmarna inifrån viken var konstiga. När vi gick igenom de trånga passagerna in blåste det 20 m/s och var riktigt strömt på olika håll. Vi anropade hamnen och fick anvisat en bra plats där det gick att lägga till vid hårda vindar. Efter att i kraftiga strömmar glidit in på tvären genom hamninloppet tog hamnkapten emot tamparna så vi kunde lägga till tryggt.





Norge

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, June 27, 2016 19:28:38
Överfarten från Danmark var regnig men i lagom vind och MEDVIND smiley. Det tog ett dygn från Saeby innan vi var framme utanför Kristiansand. Där trodde vi nästan att vi hamnat i Stockholms skärgård eller i Karlskrona skärgård då vi möttes av en UBÅT.

men det var norska Marinen som kom ut för att välkomna oss...

Vi ankrade upp i en vik långt in i fjorden förbi Kristiansand dit vi letade oss in i tjock dimma, Kristiansand syntes inte när vi seglade förbi. Vi var jättetrötta efter nattens segling då det rullade stor vågor från sidan medan vinden kom akterifrån vilket gjorde att alla saker i skåpen som inte låg helt fastklämda rörde på sig så det var svårt att sova (vi måste bli bättre på att sjöstuva... )
Vi sov ett par timmar sedan tog vi jollen in till Justvik där vi köpte jordgubbar och lax. Sedan firade vi midsommar i solsken i sittbrunnen.



Lördag, efter en lugn, fin, varm och solig morgon seglade vi vidare bara en kort segling inomskärs på kryss till Olavsundet, en fantastisk lagun där vi ankrade.



På kvällen kom en stor motorbåt och ankrade bredvid oss. Han la bara ut lite kätting och när vi påpekade för honom att han låg lite för nära oss, sa han att hans Fairline 55 vägde 20 ton och kommer att cirkulera åt samma håll som vår båt om vinden snurrar, sen rullade han in lite kätting för att komma lite längre från oss. På morgonen draggade han, kl 6 var han ute och flyttade båt för att ankaret släppt. Då vi ändå var vakna seglade vi iväg i ett lätt duggregn.

Vi fick en jättefin segling på kryss mest inomskärs i ganska mycket vind. När vi rundade Lindesnes (dvs kom in i Nordsjön från Kattegatt) seglade vi jämsides med en polsk Ketch, det blev lite kappsegling (vi vann).



Vi la till i Farsund, efter rekommendation från Rune (jodå damen med tidningen och frallorna finns kvar smiley). Strax efter kom två killar från den polska besättningen över till vår båt och snackade en stund och fick en Jägermeister. Lite senare lämnade de över makrill tillagat efter eget specialrecept och sedan kom deras kapten över och hjälpte oss att felsöka ett laddningsproblem från motorns generatorer (hittade dålig kontakt i laddningsreläet). Sedan verkade det funka. Som tack för hjälpen fick de en flaska med något drickbart.


Farsund by night.




Gilleleje

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, June 19, 2016 22:34:55
Fredag natt kl 01.30 gick vi in genom hamninloppet i Gilleleje. I kolsvart natt, stora vågor, med 15 sekundmeter vind från sidan gled vi halvt på tvären in mellan pirarna, ner med seglen i yttre hamnbassängen på jakt efter en plats att lägga till på vid hårda vindar. Vi hittade den perfekta platsen, långsides nära hamnkrogen.

Vi ligger kvar här ett par dagar, fixar lite med båten, kopplar av och känner att vi har ledigt, ingen brådska vidare. Promenader i byn och på stranden. Handlar lite öl som sig bör i Danmark. Hver gang smiley som ni vet.

Så trångt i hamnen att båtarna ligger ovanpå varandra....


I hamnkiosken kan man äta så här goda Stjerneskud:




Förberedelser

Mot Karibien 2016Posted by Eva Mon, May 02, 2016 21:24:28
Förberedelserna är i full gång. Husen sålda och flyttningarna avklarade. Äntligen flyttat in i båten smiley. Allt som inte kan följa med blev instuvat i nu fulla förråd.


I vinter har Angelina bott på varv och fått bogpropeller, ny kompressor till kylen, nya styrvajrar mm. Rodret monterades ner och axeln inspekterades.

Angelina sjösattes 4 mars och "seglades" till hemmahamnen, där hon nu ligger tryggt förtöjd i väntan på äventyret.

Nu återstår bara de sista förberedelserna: ny radar, wifi-förstärkare, solpanel, hydrogenerator, ankarkätting, satellittelefon, förlängd pushpit mm..........

Summering

Sommaren 2015Posted by Eva Sun, August 16, 2015 22:00:45
Åter i hemmahamnen söndagen den 16 augusti. Imorgon börjar jobbet igen. Dags att summera årets segling. Den varade nästan sex veckor. Det har varit en fantastisk segelsemester med massor av minnesvärda upplevelser, strapatser och människor.

Antal dagar: 42
Antal dagar till sjöss: 26
Seglad distans: 1163 nm
Besökta länder: Bornholm, Polen, Tyskland, Danmark, Sverige.
Resans höjdpunkt: Helgoland
Fullaste hamnen: Läsö
Hårdast vind: Christiansö och Helgoland, över 22 m/s.
Hårdast vind vid segling: Hanöbukten 15 m/s.
Gladast hamnkapten: Anholt
Mest spännande djuren: Tumlare och Havssulor



Kan inte komma på något mer just nu....
Saknas något?

Ven

Sommaren 2015Posted by Eva Mon, August 10, 2015 00:26:20
När vi seglade ut från Höganäs hamn dök en flock tumlare upp igen och började hoppa runt båten och andas högt. Kul att se!!!


Bra segling på läns genom sundet mellan Helsingborg och Helsingör med massor av båttrafik på alla håll. Framme vid Ven och Kyrkbackens hamn var det proppfullt i hamnen, lördag kväll. Vi ankrade upp söder om hamnen vid stranden istället, jättefint.
När vi åt middag började det dunka hög musik från ett strandparty, som sedan höll på hela natten till tio på morgonen efter. Tur att vi var så trötta efter gårdagens avskedsfest, vi sov ändå som stockankare hela natten.


Vi tog Dingelina (vår jolle) in till Kyrkbacken och tittade på Ven och åt glass. Sen seglade vi till Landskrona för att möta Alexandra som ska segla med oss ett par dagar.



Hirtshals

Sommaren 2015Posted by Eva Sat, August 01, 2015 22:59:17
God vind från rätt håll IGEN när vi seglade vidare mot Hirtshals. Fin segling men kallt, kallt. Mats tog på sig långkalsonger under sjöstället, då kom solen fram och det blev genast lite varmare, han borde ha långkalsonger hela tiden smiley.



I Hirtshals hade vi en riktigt fin dag, soligt och ganska varmt. Vi tittade på fyren och gamla tyska bunkrar på stranden. Små hus låg mellan kullarna i sanddynorna.



Sen seglade vi vidare mot Skagen, ännu en underbar segling för slör, med en genomsnittsfart på 7,2 knop, och över 10 knop när Angelina surfade på de största vågorna. När vi passerade Skagens udde såg vi alla människor som ville vara längst ut på udden....



Kielkanalen

Sommaren 2015Posted by Eva Wed, July 22, 2015 22:49:58
Vi la till precis utanför inslussningen till Kielkanalen i en liten hamn där alla båtar låg långsides vid smala bryggor. Det fanns en plats där vi precis lyckades pressa in oss, med en marginal på ett par decimeter till båt framför och bakom.

In igenom slussen på morgonen, rena barnleken att slussa här, märktes knappt att det var en slussning, men mycket låga kanter att hoppa ner till och hög stege att klättra upp på för att betala.


Kielkanalen tog vi på två dagar, med övernattning i Rendsburg, en fin liten stad med en gästhamn i en liten sidokanal. Vädret var bra, första dagen var det hård motvind, tur att det var förbjudet att segla, för smalt för en kryss. Andra dagen var det varmt och soligt hela dagen.

Vi mötte massor av jättestora fartyg, då kände sig Angelina som en liten jolle.




Mön

Sommaren 2015Posted by Eva Fri, July 17, 2015 23:45:09
Långa muddrade rännor ut från Stralsund och Rügen, motorgång. Sedan segling med bra fart 5-6 knop norrut mot Danmark igen. Vi passerade en farled med mycket lastfartyg.
Hamnen på Mön angjordes kl 00.30 i kolmörker, det gick fint att hitta en plats att förtöja i fiskehamnen.


Vi betalade ingen hamnavgift eftersom vi kom fram på morgonen. När vi vaknade satt det en lapp på båten att vi skulle kontakta hamnkapten. Han ville ha betalt ?!? Det fick han och då blev han glad smiley

Långpromenad längs stranden till Möns Klint, över 100 meter höga klinter stupar rakt ner, bitar faller ner ibland så stranden beträds på egen risk.



Christiansö

Sommaren 2015Posted by Eva Wed, July 08, 2015 22:41:41
Vi är nu på Christiansö vid Bornholm. Seglingen hit gick jättebra kanonväder 10 m/s 8 knop.
Det blåser kuling nu, vi väntar på lite lugnare vindar innan avfärd söderut.



Vi kunde inte slänga sopor på Christiansö, förstod inte hur man skulle göra smiley

Plocka upp två påsar ur tunna 1, släng en i tunna 2 och en i tunna 3?