S/Y Angelina

S/Y Angelina

Segling med Angelina

Här kan du följa våra seglingsäventyr med S/Y Angelina.


MMSI 265733830
Anropssignal SE7483

La Gomera och segling mot Kap Verde

Mot Karibien 2016Posted by Eva Sun, November 06, 2016 01:38:19

La Gomera är en fin liten kanarieö. En av de tre västraste där det inte är så mycket turister. Först ankrade vi vid en strand med ett rev där vi snorklade och tittade på massor av färgglada fiskar. Vidare seglade vi till hamnen San Sebastian, en mysig liten by med fint målade hus i olika färger.

Padrones är en grönsak som påminner om små paprikor, man fräser dom i olja och saltar på, det smattrar och smäller när de tillagas. Vi hade köpt dessa flera gånger, de är goda till det mesta och håller bra. Nu berättade Kerstin att det ska finnas någon stark padrone picante som blandas i tillsammans med de milda som en överraskning, så vi köpte även ett paket starka padrones. På kvällen när vi tillagade dessa small det i stekpannan, en av de starka padronerna exploderade. Strax efter började vi hosta och kippa efter andan, det gick inte att andas i båten så vi fick gå ut ur båten för att få luft. Vi plockade bort dessa superstarka padroner ur maten innan middagen men såsen som tillagades på oljan från stekpannan blev god och ganska stark.

La Gomera är en ganska hög ö, och till skillnad från de tidigare kanarieöarna vi besökt, frodig med mycket mossbevuxen skog, vattenfall och dramatiska klippformationer. Vi hyrde bil en dag och åkte runt och tittade på ön.

Fantastisk vandring längs en bäck upp till ett vattenfall.

Vi blev kvar ett par dagar längre än tänkt för att invänta de rätta vindarna söderut mot Kap Verde. Under tiden fixade vi en del med båten.

Mats i masttoppen.

På fredagen lämnade vi La Gomera för att segla söderut mot Kap Verde, en översegling på ca 800 nm. Det var fortfarande svaga vindar från söder men det skulle komma nordliga vindar snart. Vi kryssade lite i början men fick gå för motor efter ett tag då vinden blev alltför svag. Första natten började det blixtra av åska norrut och österut, det var ett rejält åskväder med ett oavbrutet blixtrande. Vi styrde undan västerut och gjorde en ganska stor omväg för att hålla oss på avstånd från åskan.

Nästa dag kom de nordliga vindarna och vi fick en fantastiskt fin segling i lagom vindar med gennacker nästan hela vägen till Kap Verde. Överfarten tog 7 dygn, på vägen fick vi se grindvalar, delfiner, massor av flygfiskar, en falk och en tonfisk.

Kerstin på havet Flygfisk

En natt när Mats hade nattvakt landade en flygfisk precis bredvid honom. Han jagade den en stund, fick sedan tag på den och slängde den i sjön. På morgonen hittade vi ytterligare en på däck, men den var död.

En kväll fick vi en fripassagerare, en falk som cirkulerade kring båten och landade på en vantspridare där den satt och vilade upp sig till nästa morgon då den flög vidare.

Vi fick en ganska stor tonfisk på fiskedraget men tyvärr släppte den precis när den skulle håvas ombord. En stund senare fick vi napp igen, något stort som bet av draget och försvann.

Vi kom fram till ön Sao Vicente på Kap Verde på fredagen, nu har vi nått Afrika.

På lördagen mönstrade Kerstin av och flög hemåt mot kylan. Här på Kap Verde är det drygt 30°C i luften och 27°C i vattnet.

Kerstin skriver:

När jag först fick höra om Mats och Evas planer på en långsegling med Angelina tändes ett hopp om att få chansen att segla med över öppet hav. Att bara se hav omkring sig i flera dagar, att lita till vind och segel, låta vädret styra istället för klockan.

Så kom en lista på överfarter där en gast var välkommen som förstärkning till nattvakten och jag tingade snabbt sträckan Kanarieöarna – Cap Verde.
Familjen backade upp mig, jag segeltränade ett antal sommarkvällar med Christer på Mälaren (stort tack för ditt tålamod) och kom till slut iväg för att mönstra på Angelina i San Miguel Marina, Teneriffa.

Det började med 9 dagars väntan, först på vind och sen att den skulle vända söderut. Det var rester av orkanen Matthew som spökade i norr, ”En långseglare som kryssar seglar åt fel håll”.

Så till slut vände vinden och vi kunde ge oss iväg. När den sista kanarieön försvann i horisonten fick jag äntligen uppleva havet på riktigt, bara vatten så lång jag såg åt alla håll i 5 dygn innan Cap Verde skymtades i fjärran.

Att vara helt själv på mitt nattpass, kl 02-05, med en enorm stjärnhimmel och mareld i vågsvallet är helt magiskt. På dagarna en obruten horisont 360 grader med ett hav som skiftar i alla tänkbara blå toner och veta att djupet är 4200 m, det är mäktigt.

Nu återvänder jag till civilisationen med en ny respekt för havet och alla långseglare.

Ett jättetack för att jag fick vara med!




Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Kerstin Ländin Wed, November 09, 2016 09:05:20

Hej på er!

Är ni kvar på Kap Verde och i så fall var? Jag åker till SAL i morgon 10/11 och blir där en vecka framåt.

Häftig resa ni gör :)

/ Kerstin 073-7314393


Posted by Magnus Mon, November 07, 2016 16:48:47

Ojdå - då är det "min etapp" nästa. Jag har inte riktigt landat det i tanken ännu. 2100 nm över öppet vatten! Senast jag seglade ordentligt var i en hyrd Albin Express i Blekinge tillsammans med mina söner för 8-9 år sedan. Bäst att jag läser på lite så ses vi snart. Ha det bra så länge.